Etikettarkiv: riksdagen

Afrosvensk kvinna stämmer staten för osaklig uppsägning

Flera medier har sedan oktober 2014 rapporterat om att Miljöpartiet sagt upp en tjänsteman för privata skulder hos Kronofogden. Kvinnan som blev uppsagd har nu lämnat in en stämning mot staten för osaklig uppsägning.

Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé
Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé

Den kvinnliga tjänstemannen har haft flera toppuppdrag för Miljöpartiet och arbetade nära båda språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson under valrörelsen 2014. Efter valsegern och maktskiftet fick den afrosvenska kvinnan en ny topptjänst i regeringskansliet där hon arbetade nära den nytillsatta utbildningsministern Gustav Fridolin.

Två dagar efter att kvinnan påbörjat sitt arbete slog säkerhetspolisen larm och avrådde från anställning i regeringskansliet när det upptäcktes att kvinnan har skulder hos Kronofogden. Kvinnan hade redan utmätning på sin lön på nästan 10 000 kronor i månaden och har varit tydlig med sina skulder.

Kvinnan, som ska ha hamnat i skuld efter en skilsmässa, uppges ha blivit mycket chockad av uppsägningen.

Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé
Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé

Kvinnan uppger också i stämningsansökan att hon tycker det är märkligt att Miljöpartiet valde att säga upp henne, samtidigt som man valde att låta en manlig partikamrat som arbetar nära Åsa Romson och som i samma veva uppdagades att han hade dömts för narkotikasmuggling, endast två år tidigare, arbeta kvar i regeringen. Uppgifter tyder även på att tjänstemannen tycker det är märkligt att Miljöpartiet väljer att ställa sig bakom en person som blivit dömd för en kriminell handling, medan de valde att säga upp henne på grund av den skuld hon hade, men betalade av på.

Aftonbladets Lena Mellin har kommenterat just den aspekten med: ”– Man är en lika stor säkerhetsrisk om man är full och beställer knark på nätet.”

 

Enligt det här beslutet kan man dra slutsatsen att en person är en större säkerhetsrisk om man hamnar i ekonomiska problem efter en skilsmässa, än om man begår ett brott? För det kan väl inte handla om att det ena fallet är en vit man och det andra en svart, ensamstående kvinna. Eller…?

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Nya regler gör det lättare att få stanna i Sverige

Barnperspektivet ska tillämpas och det ska bli lättare att stanna i
Sverige för den som är förälder till ett barn som är bosatt här. Det
ska också bli lättare för asylsökande och andra som har arbete eller
vill arbeta i annat land ett tag. Det är innebörden i de nya regler på
migrationsområdet som regeringen nyligen föreslagit i samarbete med
Miljöpartiet de gröna. De nya reglerna föreslås träda i kraft 1 juli
respektive 1 augusti 2014 om de röstas igenom. Här följer en
sammanfattning.

Regeringen har under våren föreslagit en rad nya regler på
migrationsområdet i syfte att underlätta människors ökade rörlighet
till och från Sverige. Reglerna måste först röstas igenom i riksdagen
för att börja gälla som tänkt, men en majoritet förväntas stå bakom
dem.

En av de mest välkomna förändringarna för många – både familjer och
ombud – är att ”en utlänning som är förälder till och
vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i
Sverige”
ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter ansökan i
Sverige. Det innebär alltså ett viktigt steg mot att det ska kunna bli
slut på uppslitande separationer för åtminstone de familjer där en av
parterna har rätt att bo i Sverige eller är svensk medborgare. Denna
regel föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

Det kan vara viktigt att förtydliga den nya barnregeln. Formuleringen
”har gemensam vårdnad om och sammanbor med barn” – förutsätter
i princip att det antingen finns ett domstolsbeslut på gemensam
vårdnad eller att föräldrarna är gifta med varandra. Detta i sin tur
förutsätter att den part som ska söka uppehållstillstånd har giltiga
och godkända identitetshandlingar. Finns inte sådana återstår
DNA-analys.

Det ska med de nya reglerna också vara möjligt att själv göra en
DNA-analys för att bevisa släktskap och sedan kunna få ersättning av
staten för kostnaderna för provtagning, transport av prover och analys
om DNA-provet åberopats i ett anknytningsärende där uppehållstillstånd
beviljats.

Foto: Kelovy
Foto: Kelovy

Andra välkomna ändringar är att det ska bli enklare för en asylsökande
som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som
arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta
spår, dvs den tid man måste ha arbetat innan ansökan om
arbetstillstånd ska kortas från sex till fyra månader.

Det ska också vara möjligt att bo utanför Sverige i ända upp till två
år innan ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas. Även
studerande ska få bättre möjligheter att stanna kvar efter
studietiden. Ändringen sker för att underlätta så kallad ”cirkulär
migration”
det vill säga ge tillfälle för alla att kunna pröva på
arbete i andra länder. Det ska med de nya reglerna vara möjligt att
vara bosatt utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling
till Sverige. Det betyder i klartext att ett uppehållstillstånd inte
längre ska återkallas automatiskt efter ett års vistelse utomlands.
Ett permanent uppehållstillstånd ska istället under vissa
förutsättningar kunna återkallas tidigast efter två år.

För att göra det mer attraktivt för internationella doktorander att
välja Sverige som studiedestination föreslås också att dessa, på samma
sätt som arbetskraftsinvandrare, ska kunna kvalificera sig för
permanent uppehållstillstånd i Sverige under forskarutbildningen. Ett
permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas för en person som
under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier i
sammanlagt fyra år, om det gäller utbildning på forskarnivå.

Det ska även vara möjligt för studenter att stanna kvar efter
slutförda högskolestudier, för att söka arbete eller undersöka
förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige. Hur länge
studenterna får stanna kommer regeringen att återkomma till i en
särskild föreskrift. Sex månader kan vara en rimlig tid.

Andra lite mer ovälkomna förändringar är att det kommer att ta längre
tid att få permanent uppehållstillstånd. Kvalificeringsperioden för
permanent uppehållstillstånd ska förlängas från fem till sju år. Samt
att den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd ska kunna vara
längre än fyra år om det finns särskilda skäl. Den ska dock inte kunna
vara längre än sex år.

Här är de svenska reglerna inte helt harmoniserade med EU-reglerna som
säger att personer som bott i den Europeiska Unionen i mer än fem år
och har permanent uppehållstillstånd ska kunna ansöka om status som
varaktigt bosatta.

Samtliga dessa nämnda författningsändringar föreslås, liksom övriga
ändringar med arbetsmarknadskopplingar, träda i kraft den 1 juli 2014.

Läs mer här
Riksdagen – Propositioner och skrivelser

och här
Regeringen

Aminta Merete
Aminta Merete

Victoria Kawesa om Black History Month

Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014
Pressbild: Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014

Victoria Kawesa är en stor förgrundsgestalt för den antirasistiska feministiska rörelsen i Sverige. Hon är forskare i genusvetenskap och har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter. Hon är en av Feministiskt Initiativs kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Hon är en av medförfattarna till Rapporten om Afrofobi som beställdes av regeringen. Frågor som rör allt inom hatbrott, rasism, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, etnisk profilering, socialt utanförskap och afrofobi är hon idag mycket starkt engagerad i. I Stockholm var hon en av talarna under manifestationen mot afrofobi förra året.
Victoria Kawesa ger här sin syn på Black History Month, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma oc
h jobba med dessa frågor.

 

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag verkligen. Afrosvenskarnas Riksförbund och CinemAfrica påbörjade ett arbete 2008 och hade ett arrangemang den 9 oktober samma år. Syftet var att få regeringen att göra den 9 oktober till en nationell minnesdag av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Det var den 9 oktober 1847, som de sista slavarna friköptes på den svenska slavön Saint Barthélemy, i Karibien. Idag vet jag att i alla fall Malmö stad har arrangemang den 9 oktober, vilket är väldigt positivt och det borde vara något som flera kommuner tar efter.

Sverige borde ha en Black History Month till minne av Sveriges inblandning i slavhandeln. Dels för att vi ska kunna hedra offren, men också för att förstå varför Sverige bär ett ansvar i kampen mot afrofobin som nu sprider sig i landet. Sverige behöver ta sitt ansvar för att ha varit delaktig i konstruktionen av svarta människor som rasifierade, vilket ligger till grund för varför afrosvenskar diskrimineras och utsätts för rasism.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna är att en Black History Month dels uppmärksammar att afrikaner är en del av den svenska historien genom slavhandeln, men också uppmärksammar viktiga personer i den afrikanska diasporan, och i Afrika, som spelat en viktig roll för svartas mänskliga rättigheter. Det behövs en bred folkbildning om den svarta diasporan för att synliggöra deras bidrag i den västerländska kulturen och det får inte ska glömmas bort. Jag kan inte se någon nackdel.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag håller helt med. Sveriges självbild som exceptionell, d.v.s. att man inte varit delaktig i den transatlantiska slavhandeln och därmed inte bär något ansvar för den pågående rasifiering av afrosvenskar, är helt felaktig. Tyvärr är den svenska färgblindheten utpräglad även bland vissa antirasister som påstår sig inte ”se färg”, vilket ju givetvis inte stämmer. Hudfärg och rasifiering av svarta människor är ett strukturellt problem i Sverige som manifesterar sig i form av vardagsrasism, hatbrott och kränkande behandling. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras just på grund av tankemönster som är kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita svenskar. Det finns således en vithetsnorm i Sverige som inkluderar etnisk vita svenskar och exkluderar alla som inte tillhör vithetsnormen. Istället för att påstå sig vara färgblinda så är det bättre att erkänna att det finns skillnader i hur människor bemöts och behandlas. Det här är fakta och inget tyckande. På grund av rasifieringen av olika grupper i samhället har vi rasism och diskriminering som innebär sämre livsvillkor för alla marginaliserade grupper. Vi måste se ras som ett analytiskt verktyg för att förstå rasism och diskriminering och därmed kunna sätta in konkreta politiska åtgärder.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Alla historier som innebär befrielsekamp för människors rättigheter är viktiga och inspirerar oss andra som kämpar för samma vision om en värld fri från dominans och förtryck. Personligen tycker jag att kampen mot Apartheid i Sydafrika och medborgarrättsrörelsen i USA är stora milstolpar för den svarta diasporan. Som en antirasistisk svart feminist får jag mycket styrka och inspiration från svarta feministers kamp att synliggöra den specifika positionen som svarta kvinnor spelar både i de antirasistiska och feministiska rörelserna. Mina favoriter bland svarta feminister är Sojourney Truth, Bell Hooks och Patricia Hill Collins. Svarta feministers analys av maktordningar som intersektionella är ett viktigt bidrag för alla som arbetar med att synliggöra och rasera strukturella ojämlikheter. Det här är ett högst aktuellt ämne idag i Sverige, inte bara för afrosvenskars rättigheter, men också för alla diskriminerade grupper.

Victoria Kawesa kandiderar till riksdagen
Victoria Kawesa på Twitter

Momodou Jallow om Black History Month

Momodou Malcolm Jallow är ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, samt en av Vänsterpartiets kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Han har ett starkt engagemang runt frågor som rör rasism, diskriminering och allra främst afrofobi. Han har varit en av de ledande figurerna i Sverige som jobbat för att lyfta frågan om afrofobi och utmanat politiker och sittande regering att ta frågan på allvar. Han var också initiativtagare till kampanjen ”Stop Arophobia” och manifestationerna mot afrofobi, som hölls i våra tre storstäder förra året, till följd av det mycket grova överfallet på Yusupha Sallah i Malmö. På internationell nivå har Jallow engagerats i arbetet mot afrofobi och rasism, både inom EU och USAs kongress. Han är också vice ordförande för Europas största antirasistisk organisation, European Network Against Rasism. Här ger han sin syn på Black History Month och Sveriges icke-engagemang kring detta.

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Syftet med Black History Month är för att minnas och reflektera över svarta förkämpar, som genom historien har bidragit i den svarta kampen för rättvisa och jämlika socio-ekonomiska förutsättningar, genom politisk aktivism eller andra banbrytande insatser som har bidragit till att föra svarta framåt. Eftersom historiska sanningar bestäms och skrivs av icke-svarta personer i maktpositioner har historien och berättelsen om svarta förkämpar antingen osynliggjorts eller förvrängts för att ge ett missgynnande och felaktigt intryck. En historisk sanning som oftast präglas av en eurocentrisk kontext. Denna avsaknad av afrocentriska perspektiv gör det nödvändigt och viktigt för svarta att uppmärksamma Black History Month under denna tid på året, för att ge oss möjlighet att bättre förstå berättelsen om den svarta kampen och vilka ideologier den bygger på. Men också för att medvetandegöra och informera afrosvenskar om den delen av svartas historia, bidrag och framgångar som aldrig nämns i vår historieböcker. Detta är en nödvändighet för att stärka den egna gruppen.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Ja det gör jag och det är detta som försvårar arbetet mot afrofobi i Sverige idag. Första steget för att lösa ett problem börjar alltid med att erkänna att det finns ett problem. Att blunda för problemet brukar oftast leda till att upprätthålla rådande normer.

Det koloniala arvet är ständigt närvarande och det är både naivt och förmätet att inte vilja diskutera rasism i Sverige i en djupare mening som en del utav vårt historiska arv. I Sverige odlas föreställningen att vi inte riktigt angås av till exempel kolonialism och den transatlantisk slavhandeln i lika hög grad som andra länder. På flera nivåer i samhället framställs Sverige som ett förebildligt land, bortom internationell jämförelse, där vi redan uppnått jämlikhet, neutralitet och sunt förnuft. Det är dags att börja diskutera rasism på ett mer reflekterat sätt; ett så kallat demokratiskt samhälle ska föregå med gott exempel och inte ägna sig åt att försvara och upprätthålla rasistiska värderingar.

Den europeiska kolonisationen av Afrika ändrade européernas bild av Afrika på ett sätt som ligger till grund för dagens syn på människor med afrikanskt ursprung. Svarta människor framställdes som primitiva, underlägsna och barbariska. Den skildringen fick fäste i vetenskapen som delade upp människan i en hierarki som bygger på rasistiska stereotyper som i allra högsta grad är närvarande i dagens Sverige. Ännu idag roar man sig i Sverige med att göra narr av afrosvenskar och beröva gruppen sina socio-ekonomiska rättigheter. Det visar sig i populärkulturen och litteratur men även den senaste rapporten om Afrofobi som beställdes av den Svenska regeringen.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Jag anser att det är mindre väsentligt att lyfta den ena revolutionären eller revolutionen över andra eftersom att det snarare har varit en kombination av fler generationer och revolutionärers kamp som har lett till de förändringarna som svarta människor har fått ha idag. Trots att vissa revolutionärer under vissa historiska kontexter och epoker har lyfts mer än ändra, är det viktigt att förstå att det oftast gjordes möjligt av andra som förde kampen vid tidigare generationer, fast med samma eller liknande ideologier. Därför är det viktigt för mig att minnas alla revolutionärer som lika viktiga i kampen for rättvisa och jämlika socio-ekonomiska och politiska förutsättningar för svarta.

Momodou Jallow finns på Twitter

 

Relaterade artiklar:
Black History Month – varför inte i Sverige?
Victoria Kawesa om Black History Month

 

Kiqi dumbuya minteh 4