Etikettarkiv: riksteatern

Nordisk premiär för Broadwayklassikern "A Raisin in the Sun"

Många har sett den både på scen och på film, Broadwayklassikern ”A Raisin in the sun”. Pjäsen är som alltid lika aktuell och historian den berättar lämnar ingen oberörd. För första gången i Norden sätts den hyllade pjäsen nu upp och dessutom med en för Sverige historisk rollista. Den 5 februari har ”En druva i solen” nordisk premiär på Riksteatern i Stockholm och fram till den 3 maj spelas pjäsen på olika platser i både Sverige och Finland.

”A Raisin in the Sun” är historien om den afroamerikanska familjen Youngers dröm om ett bättre liv och en drägligare tillvaro i ett segregerat USA under tiden då medborgarrättskampen just tagit sin början. Författaren Lorraine Hansberry blev då hennes pjäs sattes upp, både den yngsta författaren, 26 år gammal, och den första svarta kvinnan att få en pjäs uppsatt på Broadway. Hansberry avled i sviterna av bukspottskörtelcancer den 12 januari 1965, endast 34 år gammal.

Premiären av ”A Raisin in the Sun” ägde rum 1959 och sedan dess har pjäsen hunnit med att vinna sex stycken Tony Awards och flertalet stora skådespelare har axlat rollerna i olika uppsättning; Sydney Poitier, Ruby Dee, Sean ”P Diddy” Combs, Phylicia Rashad, Audra McDonald, Denzel Washington, LaTanya Richardson Jackson, Anika Noni Rose, Sophie Okonedo, bara för att nämna några.

Amerikansk historia, inte helt främmande för Sverige

"En druva i solen" - Foto: Urban Jörén | Grafisk form: Mam Foon
”En druva i solen” –
Foto: Urban Jörén | Grafisk form: Mam Foon

I den svenska tappningen står Josette Bushell-Mingo för regin och i rollerna ser vi de afrosvenska skådespelarna Kayode ”Kayo” Shekoni, David Lenneman, Anna Thiam, Asha Ali, Adam Högblom, Måns Clausen och John-Alexander Eriksson. Ensemblen är så när som på en enda skådespelare, Carl Jacobson, en helt svart ensemble och skriver år 2016 historia i Sverige.

Pjäsen följer familjen Younger. De kämpar med vardagen och försöker leva tillsammans under samma tak, trots olikheter och det faktum att de tillhör tre olika generationer. Generationskrockar, kulturkrockar, att möta sina afrikanska rötter, attraktion, kärleksbekymmer, ekonomisk utsatthet, diskriminering och rasism – inget är för känsligt för att berättas. När en försäkring en dag betalas ut till familjen så tänds ett extra hopp hos familjemedlemmarna. Men hur och till vad bör pengarna användas. Buden är flera och samtidigt lyser den strukturella rasismen med sin närvaro. Familjen motarbetas på flera sätt och konflikter uppstår både inom familjen och med utomstående.

Även om berättelsen rör ett USA i förändring under 50-talet så kan många av frågorna och problemen också appliceras på vårt Sverige idag. Diskriminering och rasism är en tyvärr aldrig sinande aktualitet.

Turnerande uppsättning

”En Druva i Solen” turnerar i Sverige och Finland under våren 2016, med start i februari, och jag ska definitivt se den när den landar här i Göteborg. För er som inte känner till pjäsen sedan innan, eller inte kan hålla er till våren, så finns filmen med bland andra Sean ”P Diddy” Combs, Sanaa Lathan, Phylicia Rashad, Sean Patrick Thomas och David Oyelowo att hyra och köpa, både online och i fysisk butik.

För fullständig turnéplan och mer information, se Riksteaterns webbplats.


 

Uppdatering: RABATT! för våra läsare i Göteborg med omnejd.
Stora Teatern erbjuder alla Afropés läsare 25 % rabatt på föreställning
när den kommer till Göteborg. Boka dina biljetter här.

Villkor

– Ordinarie pris 200 kr/biljett. Ditt pris 150 kr/biljett.

– Möjlighet att själv välja valfri ledig plats.
– Möjlighet att använda länken flera gånger.
– Gäller så länge biljettlagret räcker.


 

 

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Möt Josette Bushell Mingo – konstnärlig ledare för Tyst Teater och ordförande för CinemAfrica

Josette Bushell Mingo och hennes tre syskon föddes i England, Londons East End, men hennes föräldrar är ursprungligen från Guyana. År 2004 flyttade hon till Sverige med sin svenske make och har sedan 2005 arbetat som konstnärlig ledare och skådespelare på Riksteaterns Tyst Teater, en avdelning som gör teater på svenskt teckenspråk. Josette är även ordförande för CinemAfrica och har varit med och bildat föreningen Tryck, som jobbar med att sammanföra scenkonstnärer med afrikanskt ursprung.

När Josette började jobba på Tyst Teater, såg hon det som en självklarhet att lära sig teckenspråk. Detta gjorde hon via intervjuer på jobbet och undervisades i teckenspråk ur ett teaterperspektiv. De första tecknen som hon kom i kontakt med och lärde sig från början var visuella tecken så som “mjölk” och “spännande”.

I programmet ”Teckenspråk är inte hela världen, men…”, som sändes av UR, berättar Josette;

– Jag skulle rekommendera alla att lära sig teckenspråk. Det gör det lättare att förstå kommunikation Det tvingar en att reflektera över sitt eget språk. Man kommer närmare sin egen kropp och man blir mycket bättre på att läsa andra människors signaler. /…/ Teckenspråk gör en medveten.

– Vi har långt kvar till att inkludera de döva i samhället/…/ Som svart kvinna kan jag känna igen mig i mycket när det gäller rätten att bli accepterad och inkluderad.

Thegambia.nu har fått en intervju med Josette.

Hur kommer det sig att du började jobba på Tyst Teater?

josette_bushell_mingo - fotograf - Joacim Nilsson
Pressbild Josette Bushell Mingo – Foto: Joacim Nilsson

– Jag blev intervjuad för jobbet. Jag var både förväntansfull och chockad över att jag fick jobbet. Jag pratade ingen svenska eller teckenspråk… men chansen att leda en fantastisk grupp skådespelare, och berätta historier för att förändra världen, var en alldeles för bra möjlighet att gå miste om. Jag minns på intervjun att en av skådespelarna, Jianu Iancu, efter att jag hade gett dem en vision av min repertoar och idéerna för företaget, tittade på mig seriöst och sade “- Allt det låter väldigt bra, men kommer du att kämpa för oss?”. Jag svarade “- Du kan inte hitta en bättre soldat”.

– Kampen handlade om identitet, språk och rätten till en kultur. Eftersom jag själv tillhör en minoritet kunde jag tydligt förstå detta.

Hade du något intresse för teckenspråk innan du började jobba på Tyst Teater eller växte intresset fram i samband med att du började jobba där?

– Jag påbörjade min professionella karriär för 30 år sedan nu. Till följd av min nyfikenhet som ung skådespelerska upptäckte jag BSL (brittiska teckenspråket) när jag var runt 18-19 år. Jag tyckte det var vackert och dynamiskt. Det är ganska löjligt faktiskt, eftersom det för teckenspråkstalande är deras språk. Det är praktiskt och samtidigt kulturellt. Ena halvan av min familj, min pappas sida, bär på sjukdomen Ushers syndrom, som orsakar dövhet och blindhet. Trots att jag inte har syndromet på min sida av familjen (vi har olika mammor, samma pappa) och att de inte använder det brittiska teckenspråket, är det genom dem som jag förstår den döv-blinda kulturen här i Sverige. Det är otroligt det också.

Du är ordförande för CinemAfrica, hur ser du på din roll som ordförande och vad har du för planer i din roll för framtiden?

– Rollen som ordförande är att skapa en miljö där styrelsens medlemmar känner sig bekväma att dela syn, råd, inspiration och varningar för att kunna ta rätt beslut för föreningen. Jag representerar medlemmarna och för att lyckas göra det får vi agera som en kropp, vi är sju styrelsemedlemmar och de är några av de klokaste film- och kulturmänniskorna jag känner. Tillsammans tar vi beslut.

– Min plan för CinemAfrica är faktiskt att fokusera på det som är bäst för medlemmarna, att skapa den bästa miljön för att njuta av afrikanska filmer och sprida CinemAfrica till unga afrosvenskar och filmintresserade ungdomar. Göra oss mer synliga som en politisk och kulturell röst där afrikanska filmer är hjälpmedlet men också att visa en positiv, modern och innovativ bild på afrikanska filmregissörer och deras lysande kultur, för allihop.

Är det något mer du vill dela med dig av eller tankar som du vill dela med oss och våra läsare?

– Vi hade nyligen ett val och resultatet är deprimerande. SD är det tredje starkaste partiet – och ja 87 procent röstade inte på dem, men representerar alla de andra partierna. Så det är inte speciellt entydigt. Min poäng är att CinemAfrica behövs mer än någonsin, alla kulturella artister, institutioner, grundare – på andra sidan gränsen – måste samarbeta för att bli kulturella soldater, för att kämpa mot en växande tid av rädsla, ignorans, våld och rasism. Som artister är det vårt jobb att visa vad en demokrati är, vad mångfald är, att fira det och dela det.

– Vi alla är kallade. Det handlar inte om huruvida kampen är igång, det handlar om huruvida vi är beredda att kämpa. Vi alla är kallade artister och medborgare. Länge leve CinemAfrica!

Här möter ni Josette inför hennes uppsättning av Fame Visukalen 2011


Tyst Teaters hemsida

Tyst Teaters youtube-kanal

CinemAfricas hemsida

 

Hawa Sallah
Hawa Sallah