Etikettarkiv: Sami

Ta dig samman, sluta gnäll och skrapa den där ”flyktingkrisen” på ytan

Fler människor än någonsin är på flykt. Inbördeskrig i Somalia har pågått sedan 1991, i Kongo-Kinshasa sedan 1998 och i Sydsudan sedan 2013. Men trots att krigen och oroligheterna i Syrien, Afghanistan, Palestina, Irak och ovan nämnda länder har pågått i åratal och i många fall decennier så är det först nu när det påverkar västvärlden som man börjar sätta ord på situationen som en ”kris” eller ”flyktingkrisen i Europa” som har blivit ett välkänt uttryck i medierapporteringen.

Refugees Welcome
Refugees Welcome

Oerhört intressant uttryck för övrigt då det enligt min mening är just krigsländerna som är i kris och inte Europa. Människor som flyr i jakten på fred och en möjlighet att få leva utan att behöva frukta för sina egna och sina barns överlevnad. Det är det som är den verkliga krisen. Grottar man sedan in sig i bakgrunderna och orsakerna till konflikterna som pågår är det också många gånger västvärlden har ett finger (eller flera) med i leken.

Jag som många andra har under årens lopp följt nyheterna utan att ha en susning om hur jag ska kunna bidra med annat än att donera pengar till hjälporganisationer. Uppenbarligen är det många fler som känt på detta viset då det den senaste tiden har dykt upp en uppsjö av frivilligorganisationer runt om i hela Europa som helt på egen hand har skaffat sig en susning och marscherat man ur huse ut för att hjälpa. Inte bara med pengar utan även med sin tid och arbetskraft.

Och för dig som fortfarande har en tvekan kring den nöd som flyktingar runt om i världen befinner sig i så rekommenderar jag varmt att gå med i till exempel någon av Facebook-grupperna ”Refugees Welcome to …” (det finns en för var och en av våra tre största städer). Där kan man till exempel sätta upp sig på ett pass på Nils Ericsson-terminalen i Göteborg. Jag garanterar att du kommer få perspektiv på ordet ”flyktingkris” och lämnar även detta dig oberörd så är du nog tyvärr bortom all hjälp ändå och kan scrolla vidare i ditt flöde till andra artiklar som kanske handlar om uttråkade hemmafruar eller hur du kan dekorera om ditt vardagsrum. Ja men du vet sånt som inte belastar ditt samvete.

”Jamen herregud, ska vi bara ta emot vem som helst?”

” Tänk om de som kommer är mördare, IS-anhängare, brottslingar, våldtäktsmän”

”De kommer leva på bidrag”

”Sverige har redan tagit emot så många människor”

Så lyder en del av rösterna och i en önskevärld hade man med hög röst kunnat svara att alla de som kommer hit är goda, snälla, välutbildade, arbetsföra och redo att från första dagen i Sverige kavla upp ärmarna och bidra till landets ekonomiska och sociala utveckling. Hand i hand skulle alla skandera högt på felfri svenska: Tillsammans bygger vi Sverige!

Men…

Vi lever inte i en önskevärld. Hade vi gjort det så hade det från början inte existerat några flyktingkriser överhuvudtaget. Alla hade stannat hemma hos sig i de hus som hade stått kvar och gått till sina jobb som också dem hade funnits kvar. Så svaret på ovan frågeställningar är ja. Ja, de som kommer kan vara vem som helst eller ja, precis som alla andra?

De flesta kommer leva på bidrag tills de lärt sig språket och kommit in i samhället. Några kommer vara eller bli brottslingar och andra kanske aldrig kommer kunna jobba. Människorna som kommer är som du och jag och vem som helst. De är goda, dåliga och alla andra mänskliga egenskaper, tillsammans och ibland allt på samma gång.

Blöjor, papper och förfriskningar. Basala behov vi alla har - Foto: Afropé I Kiqi D Minteh
Blöjor, papper och förfriskningar. Basala behov vi alla har – Foto: Afropé I Kiqi D Minteh

Nu är situationen som den är och istället för att gnälla och oja sig över saker så är det läge att handla. Flyktingarna är här nu och kommer varje dag, de kommer att fortsätta komma den närmsta tiden. Vi behöver se till att de kommer in i samhället, lär sig språket och får möjlighet att jobba. Nästan uteslutande alla flyktingar jag stött på i arbetet med flyktingmottagandet på Nils Ericsson-Terminalen i Göteborg den senaste tiden har börjat sitt samtal med att försäkra att de inte flytt sina länder för pengar eller för att utnyttja samhället. De kunde helt enkelt inte stanna kvar. De hemskheter de berättar låter som fantasi. Unga pojkar som visar fasansfulla bilder på döda syskon och vänner.

Och det är nu det verkligen gäller hur framtiden ska se ut. Får alla dessa människor möjlighet att integreras på rätt sätt kommer de vara en oerhörd tillgång för sig själva och oss alla. Och integreras kan de inte göra själva, vi måste alla hjälpas åt. Jag tror att ”flyktingkriserna” – den syriska, den somaliska, den kongolesiska, den palestinska, den sydsudanseiska osv – allihop, om de hanteras på rätt sätt, har en oerhörd potential att i längden bidra med en förändring för världen och inte minst Sverige, som är mycket positiv ur ett socioekonomiskt perspektiv.

Så ta dig samman, sluta gnäll, leta upp en organisation, ta kontakt, kavla upp ärmarna och skrapa ”flyktingkriserna” på ytan. Du kommer inte ångra dig.

Sami Najami
Sami Najami

Ett arv att vara stolt över

När jag var 21 träffade jag min biologiska mamma för första gången. Detta första möte blev också mitt första möte med mitt afrikanska ursprung ur ett positivt perspektiv. Fram tills dess hade jag levt i en omgivning som i mångt och mycket ansåg att ett afrikanskt påbrå var mindre värt på grund av hudfärgen. Egentligen inte så konstigt då man i samma kultur (som i så många andra) ansåg att det ultimata skönhetsidealet var att vara ljushyad.

Bilden är en illustration och har inget med artikeln att göra. Foto: Rod Waddington
Bilden är en illustration och har inget med artikeln att göra. Foto: Rod Waddington

Det var inte ovanligt att vuxna i min omgivning påtalade hur ljushyade och söta min yngre syskon var. Jag uppfattade det som att jag då måste vara ful eftersom ingen någonsin sa att jag också var fin. På grund av detta och andra faktorer följdes jag under hela uppväxten av en känsla av mindervärdighet och skam över den del av mig som var afrikansk. Jag behöver kanske inte tillägga att min uppväxt var en minst sagt turbulent resa som fick en mycket spännande vändpunkt en speciell eftermiddag i september år 2001. Jag var hemma och tog emot ett samtal som blev en vändpunkt och förändrade mitt liv för alltid och två veckor senare stod jag på flygplatsen i Addis Abeba och skulle för första gången i mitt liv få träffa kvinnan som fött mig.

Vi hade skickat bilder till varandra och hade kommit överens om att vårt möte skulle bli stillsamt och med så lite drama som möjligt. Vi hade i två veckors tid pratat i telefon dagligen i timmar vilket månaden efter gjorde sig påmint i form av astronomiska telefonräkningar för oss båda. Så kom sekunden jag såg henne och hon tog mig i sin famn och jag minns att min första tanke var att jag aldrig blivit kramad på ett så kärleksfullt sätt tidigare i mitt liv. Mötet överträffade alla mina förväntningar, alla åren av drömmar om hur det skulle kännas. Känslan av kärlek följde mig ut från flygplatsen där ett 70-tal personer väntade med blommor och hurrandes. Personer som jag senare fick lära känna mer och som i själva verket var släkt och vänner.

En intensiv tid följde där jag träffade en massa släktingar, kusiner, farbröder, vänner och arbetskamrater och jag skulle kunna skriva och beskriva till nästa vecka utan att få slut på anekdoter och minnen men en vetskap fick mitt hjärta att svälla lite extra. Mamma hade förutom att ha ringt varenda människa hon kände för att tala om att de måste träffa hennes nyfunna dotter också tagit fram familjens alla bilder för att ge mig en möjlighet att se och ”träffa” den del av familjen och släkten som inte längre var i livet. Den mest intressanta släktingen i vår familj visade sig vara en man som hette Lij Tafari Makonnen eller Hans Majestät Haile Selassie som han är mer känd som globalt.
Under åren som följde efter mitt möte med mamma och Etiopien slukade jag etiopisk historia och utvecklade en stolthet över mitt ursprung och mitt etiopiska arv. Jag fick också en enorm respekt för Haile Selassie och hans arbete med att representera inte bara Etiopien men också övriga länder på den afrikanska kontinenten på ett mycket positivt och kompetent sätt under sin tid som regent och inte den vanliga fattiga, svältande bilden av denna i min åsikt mycket felaktigt och ofta ensidigt representerade delen av världen.

Den senaste tiden har jag åter funderat mycket inte bara på mitt arv utan allas i syftet att försöka få ordning på den djupa desperation och maktlöshet jag känt över vad som händer människor över hela världen. Jag har känt en skam över att vara här, i trygghet när mina medmänniskor är där, i helvetet. Jag har känt en rädsla över hur hårdragen debatten och attityden har varit kring ”oss” och ”dom”. Jag har undrat vad våra ättlingar kommer säga om oss när de blickar tillbaka på sin historia, vår historia och känt en oro för hela mänskligheten. Och så hände det förra veckan, vändpunkten som tycks ha förändrat framtiden för alltid. Bilden på lilla Alan (Aylan) Kurdi som förändrat allt och väckt Europa och världen ur sin loja dvalliknande sömn. Och för första gången på länge känner jag hopp för oss alla, för hela mänskligheten och en enorm stolthet över det engagemang, solidaritet och den genuina kärlek som Sverige visar. Då fanns de vita bussarna som vi idag känner stolthet över. I framtiden hoppas jag att de kan känna stolthet över att #Vigjordevadvikunde

Sami Najami
Sami Najami

Hur pratar man med barn om jobbiga saker?

De senaste årens allt mer kalla vindar som blåser över Europa i form av en epidemi av främlingsfientlighet och med det växande intåget av partier med rasistiska/nazistiska ideologier och framtoningar in i Europas regeringar har skapat en klump i många människors magar.

playmobil-451203_640Krisrapporteringarna från media avlöser varandra: hundratals människor dör i Medelhavet, ”roliga” människor lägger upp Youtube-klipp med träningstips blandat med lite inslag av olika typer av kränkande ord, reklam med diskriminerande och obehagliga budskap sätts upp på stationer i kollektivtrafiken, Husvagnar har bränts ner, människor trakasseras och Tv-profiler som debatterar både för och emot ovannämnda incidenter och andra liknande. Listan kan göras hur lång som helst och så får man lägga till alla andra otäcka händelser som till exempel naturkatastrofer och krig så den blir ännu längre. Med dagens smarta teknologi matas vi med alla dessa otäcka nyheter via telefoner, surfplattor, tv och radio under ett konstant flöde.

Många vuxendiskussioner handlar också just om hur världen ser ut idag och vart den är på väg vid lunch- och fikaborden både på arbetsplatser och privat. Jag skulle vilja beskriva det som en stor oro och en allmän politisk instabilitet som många upplever i dagsläget. Vi behöver prata om det för att försöka greppa det och förstå.

Barnen som utsätts för samma exponering som de vuxna har ju också naturligtvis ett behov av att diskutera och förstå vad som händer men hur pratar man med barn om sådana här frågor? Hur förklarar man rasism, främlingsfientlighet, krig, elände, mord, sexuella övergrepp eller barn som dör på öppna hav?

Det är lättare sagt än gjort. Är man dessutom själv som vuxen kluven i frågan eller att ämnet gör en obehaglig till mods blir det ännu svårare och man riskerar istället att skapa en oro hos barnet.

Som förälder vill man skydda sina barn från allt som barnet kan ta skada av både fysiskt och psykiskt vilket ofta resulterar i att vuxna antingen inte riktigt berättar sanningen för barn eller berättar för mycket. Barn i sin tur är väldigt känsliga för sinnesstämningar och känner av när vuxna blir obekväma i ett samtal.

Efter lite letande då jag själv funderat över en del saker sprang jag av en händelse på en bok som avhandlar just det här ämnet. Boken heter ”Kan vi prata med barn om allt?” av Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz och riktar sig egentligen till pedagoger och handledare men är väldigt inspirerande och det finns många direkta tips på strategier och tillvägagångssätt som jag har funnit oerhört användbara. Den innehåller även en del olika fall som författarna använde som konkreta exempel. Fallen som tas upp är av olika karaktär så man får en klar bild och den innehåller även en del övningsexempel.

I slutändan tror jag att det är viktigt att framförallt lyssna på sitt barn och försöka inge tillräckligt med förtroende för barnet att känna sig tryggt med att prata om sina funderingar. Lyssna, var nyfiken och ställ frågor. Uppmuntra till frågor, informera och var uppriktig. Diskutera med andra föräldrar och vuxna och be att få återkomma med rätt information till barnet om du inte vet.

Vi vuxna har ett ansvar för att barnen också får en möjlighet att försöka få ett grepp och förstå sin omvärld och vad som pågår i den. Med stöd, kärlek, kommunikation och förståelse kanske de kan börja ställa tillrätta vad tidigare generationer har förstört.

Sami Najami
Sami Najami

 

 

 

 

 

 

 

Kuba första land i världen att utrotar smittoöverföringen av HIV och Syfilis mellan mor och barn

I slutet av juni 2015 gick världshälsoorganisationen, WHO ut med informationen att man enligt deras riktlinjer klassificerar Kuba som första land i världen att utrota smittoöverföringen av HIV och **Syfilis från mor till barn.

“Eliminating transmission of a virus is one of the greatest public health achievements possible,” said Dr Margaret Chan, WHO Director-General. “This is a major victory in our long fight against *HIV and sexually transmitted infections, and an important step towards having an **AIDS-free generation” she added.

Michel Sidibé, Executive Director of UNAIDS: “This is a celebration for Cuba and a celebration for children and families everywhere. It shows that ending the AIDS epidemic is possible and we expect Cuba to be the first of many countries coming forward to seek validation that they have ended their epidemics among children.”

Michel Sidibé. Foto: Bluerasberry
Michel Sidibé. Foto: Bluerasberry

Ovanstående citat är från Dr Margaret Chan, WHOs generaldirektör som menar att det ett enormt framsteg mot en AIDS-fri generation och i framtiden en utrotning av sjukdomen som ett världshälsoproblem. Även Michel Sidibé, VD för UNAIDS är entusiastisk över möjligheten att stoppa AIDS-epidemin globalt.

Resultatet har uppnåtts genom att angripa problemet från olika perspektiv med både extensiv mödravård, bättre möjligheter till tidig testning av både den gravida kvinnan och dennes partner samt behandling under graviditeten. Genom att aktivt arbeta för att behandla gravida med bromsmediciner, utföra kejsarsnitt och förespråka bröstmjölksersättning har man dragit ner smittoöverföringsmöjligheterna.Varje år blir ca 1,4 miljoner HIV-smittade kvinnor gravida. Riskfaktorn för att överföra smittan från mor till barn ligger på mellan 15-45%, men med ovan beskrivna metoder kan man alltså minska denna faktor till cirka 1%. Man har sedan projektet startades för några år sedan lyckats med att minska antalet smittofall med hälften. Från cirka 400 000 fall år 2009 till cirka 240 000 fall år 2013. Målet är att nå under 40 000 fall globalt år 2015.

Resultaten är helt enastående och dess betydelse för en ökad livskvalité för både smittade kvinnor och deras barn är ojämförbar enligt min åsikt. I många länder där HIV och AIDS är ett folkhälsoproblem drabbas smittade personer bland annat av utfrysning av samhället, ofta följt av att tvingas leva ett liv i isolering och utanförskap. Att stoppa epidemin skulle innebära att tusentals liv förändras till det bättre med en möjlighet till en ljusare framtid främst i Afrika där HIV och AIDS i en del regioner är ett stort problem. Kuba är en av de länder i världen som procentuellt exporterar flest läkare till Afrika och med den erfarenhet och kunskap de förvärvat i Kuba från det pågående projektet, kommer de att vara en fantastisk tillgång i kampen mot HIV/AIDS.

*HIV står för humant immunbristvirus. Om du får hiv infekteras och förstörs en särskild typ av vita blodkroppar, så kallade CD4 eller T-hjälparceller, som spelar en viktig roll i immunförsvaret. I takt med att de vita blodkropparna förstörs blir immunförsvaret sämre. Om du inte får behandling mot HIV bryts immunförsvaret ner och du får AIDS.

**AIDS är ett samlingsnamn på olika typer av allvarliga infektioner och tumörer, som kan bryta ut om immunförsvaret har försvagats. Det kan till exempel vara en särskild sorts ovanlig lunginflammation, tuberkulos, eller svampinfektioner i matstrupen, som man får för att man har ett mycket nedsatt immunförsvar.

**Syfilis är en sexuellt överförbar sjukdom som orsakas av en bakterie och kan obehandlad leda till allvarliga problem med hjärta och hjärna.

Läs hela den publicerade artikeln HÄR på WHOs hemsida.

Sami Najami
Sami Najami

Låt oss hurra för den vackra kvinnokroppens rätt att inte stympas

Nyligen skrev Nigerias förre president Goodluck Jonathan på en lag som förbjuder kvinnlig könsstympning. Kvinnorättsaktivister och människorättsorganisationer världen över har jublat över nyheten. Lagförslaget innehåller också delar som berör bland annat kriminalisering av kvinnomisshandel.

Könsstympning som också kallas kvinnlig omskärelse är ett plågsamt övergrepp som innebär att man skär bort delar av de yttre könsdelarna hos kvinnor. Resultatet blir nedsatt eller obefintlig förmåga att känna sexuell njutning och flera hälsoproblem genom hela kvinnans liv såsom svårigheter vid samlag, barnafödande, fistlar och kroniska urinvägsinfektioner. (läs mer om kvinnlig könsstympning här)

”Även om den nya lagen som är på väg att träda i kraft, välkomnas av många som försökt bekämpa kvinnlig könsstympning under många, många år, så inser de flesta att det inte kommer att upphöra över en natt. Det kommer att krävas många satsningar på utbildning, information, samhällsengagemang och ett förändrat tankesätt gällande sociala normer. Framtida utmaningar är enorma, men lagstiftningen i Afrikas folkrikaste land är en viktig markering och ett första steg för att stärka flickors och kvinnors rättigheter”, skrev Fatou Touray förra veckan på Afropé, och jag håller helt och hållet med.

Det tar lång tid att förändra vanor och traditioner som folk har tillämpat i hundratals år på en kort period men precis som det engelska uttrycket ”actions speaks louder than words” så tycker jag att man här, på ett mycket officiellt plan, från nigerianska myndigheter visar i handling vilka riktlinjer som ska följas. Helt plötsligt har kvinnor enligt lag en rätt att njuta av sin sexualitet och få bära sina barn i sina livmödrar och få föda ut dem såsom naturen ämnat för dem att göra och så som deras könsorgan var skapta till från början.

Det är också att säga att kvinnor duger som de är, utan att behöva ”modifieras” för att passa in. Att tillsammans med detta också kriminalisera kvinnomisshandel ger kvinnorna en status de aldrig haft förut. I längden kommer det att öka människovärdet för flickor och kvinnor och luckra upp de gamla förlegade traditionerna som begränsar kvinnors rättigheter till ett värdigt liv och rätten att kunna njuta av sin kropp.

Fotot är tagit inför Englands första toppmöte för flickors rättigheter till ett liv fritt från våld och övergrepp (2014) - Foto: Jessica Lea/DFID
Fotot är tagit inför Englands första toppmöte för flickors rättigheter till ett liv fritt från våld och kroppsliga övergrepp (2014) – Foto: Jessica Lea/DFID

En gammal kvinna sa till mig en gång att en kvinnlig orgasm innehöll trolldom som kunde förtrolla män och göra dem sinnessjuka och att det var därför som kvinnor behövde tuktas ordentligt så männen kunde få behålla sina sinnes fulla bruk. Jag var ung på den tiden och skrattade bort hennes historia som tramsigt prat av en gammal gaggig gumma. Idag är jag äldre och klokare och undrar om inte det inte kanske fanns ett uns sanning i vad den gamla kvinnan berättade för mig. Jag har sett kvinnor uträtta underverk och gå igenom situationer i livet som hade knäckt vem som helst, ändå har de kommit ut ur dessa situationer starka, vackra, oövervinnerliga med en fantastik förmåga att kunna fortsätta ge kärlek och skratta trots allt de gått igenom.

Så idag hurrar jag för kvinnors rätt att få föda sina barn i en naturlig och hälsosam kropp. Jag hurrar för den vackra kvinnokroppen som inte behöver stympas för att duga.

 

Sami Najami
Sami Najami

Resa med barn till Gambia

Första gången jag skulle resa med min son till Gambia var han 1,5 år. Jag var fullkomligt skräckslagen inför resan och fantiserade ihop en hel radda med tänkbara (och otänkbara) situationer som skulle resultera i en fullständig katastrof. Jag är rätt bra på att fantisera har jag kommit fram till och när det gäller mitt barn är jag som de flesta andra förstagångsmammor, lätt ängslig (läs: fullständigt irrationell och halvt galen).

Foto: Privat
Foto: Privat

Jag är också en stark anhängare av den hemliga sekten; ”De som gillar ordning och reda”. Några av sektens hemliga vapen är planering och listor. Jag älskar listor och tycker att alla människor i hela världen borde använda dem. En livssyn min man inte delar alls, trist inställning har jag alltid tyckt faktiskt men brukar trösta mig med ordspråket man kan inte lära en gammal… Ja, ni känner säkert till resten.

Så jag satte mig ner och tog reda på allt man behövde veta för att åka till Gambia med ett litet barn. Och började med att skriva mina listor och inhandla allt jag behövde. Resultatet blev ganska bra och därför så delar jag med mig av min checklista med kommentarer här nedan:

  • Börja med boka en tid hos närmsta vaccinationscentral för att se över vilka vaccinationer och mediciner barnet behöver. En del vacciner behöver tas en tid innan avresa
  • Bra saker att köpa på svenskt apotek: vätskeersättning, febernedsättande, plåster, alsolsprit, handsprit, våtservetter
  • Om möjligt boka ett nattflyg
  • Ta med något för att tryckutjämna vid start och landning. Barn förstår inte hur de ska göra. Beroende på ålder; napp, nappflaska med dryck eller tuggummi
  • Packa mest lättare långärmade kläder i luftiga material som andas, de skyddar både mot solen och på kvällen mot myggor
  • Ta med en ryggsäck med lite leksaker, böcker och snacks. Ett tips är att inte ta upp alla leksaker på en gång, ransonera ut dem för att höja intressefaktorn. När det inte hjälper, ge ett kex! Glöm inte våtservetter…
  • Glöm för guds skull inte myggmedel!
  • Köp solkräm med hög skyddsfaktor och smörj ungarna dagligen. Försök få på ungen en solhatt. Ja, ja jag vet! Därför sa jag: försök
  • Köp behandlat sovnät/sänghimmel när du kommer fram. Jag köpte ett på naturkompaniet. Det var dyrt, mycket dyrt
  • Sulky var fullständigt oanvändbart då det inte gick att manövrera den på det något dåliga väglaget
  • Istället för sulky rekommenderar jag att man inköper en inhemsk bärsjal och bär barnet på ryggen som den lokala befolkningen gör. Smidigt och mysigt
  • Äter ditt barn vanlig mat, krångla inte över maten. Låt barnet äta glass i två veckor, det är inte hela världen. Annars tycker jag att just Gambia har ett mycket varierat utbud av frukt, grönsaker och även importerade varor. Äter ditt barn välling, ta med så det räcker
  • Välj ett barnvänligt hotell och om ni ska bo hemma hos någon så vill jag gratulera. Du kommer få massa hjälp
  • Ta med massa våtservetter
Bild: Privat
Bild: Privat

Så kom dagen och vi reste och jag måste säga att alla mina farhågor var nästan helt utan grund. Min son åt som en riktig gambier tillsammans med alla sina kusiner från den gemensamma lunchbrickan, med händerna. Han tillbringade nästan hela tiden med att påta i sanden, helst ute på gatan i sällskap av en äldre kusin eller på stranden med oss föräldrar. De större barnens ömhet och kärleksfullhet till de yngre barnen får fortfarande mina ögon att tåras lite av kärlek. De bar runt på honom överallt. Nappen kom inte till användning och jag såg knappt röken av honom på 3 veckor. Jag rekommenderar varmt Gambia som resmål med yngre barn. Garanterad sol, barnvänliga hotell och en allmänt gästvänlig miljö.

Sami Najami
Sami Najami

'No back way' kräver riktiga insatser, inte bara tomma uppmaningar

Alla som har hängt med i den senaste tidens nyhetsinslag har säkerligen inte missat hur det rapporteras om hundratals dödsfall till sjöss av desperata människor från olika krisdrabbade områden i Afrika och Mellanöstern som försöker ta sig till Europa i hopp om att finna trygghet och få möjlighet till en framtid.

Foto: Sami Najai
Från Bakau Youth Project – Foto: Sami Najai

Rösterna som uppmanar till förändring har varit många. Några uppmanar Europa att öppna sina gränser och några andra uppmanar Europa att stänga sina gränser och så vidare. Det verkar finnas lika många åsikter som folk som dryftar i frågan.

Det har också poppat upp en del kampanjer som uppmanar folk att inte försöka ta sig in till Europa olagligt och dessa kampanjer tror jag är både viktiga och nödvändiga. Att lyfta problemet och prata om det och prata om de möjliga konsekvenserna för att höja kunskapsnivån kring det är ett steg i rätt riktning, men problemet behöver angripas från flera håll och perspektiv för att ge djupgående resultat. Jag tror och hoppas att effekten kommer bli att färre tar denna desperata och många gånger dödliga utväg för chanserna till ett bättre liv i trygghet.

I till exempel Gambia är arbetslösheten generellt mycket hög och möjligheterna till att få ett arbete är små. För att kunna starta upp en verksamhet som inbringar en inkomst behövs det kapital. Kommer man från förhållanden med redan knappa resurser blir det nära till en omöjlighet oavsett hur driftig och duktig man är.

Detta leder till en nästan kollektiv hopplöshet hos befolkningen redan från ung ålder som gör att många börjar tänka på möjligheten att ta sig till Europa för att kunna förverkliga sina drömmar och kunna bygga en trygg framtid. Vilket inte är en konstighet i sig, det är mänskligt och naturligt att vilja sträva för att få det bättre och istället för att världen ska se på när människors framtid för alltid blir begravd i havet, borde vi göra något mer än att bara tala om för dem att låta bli de farliga båtarna.

Trots allt är det ju en del som klarar sig fram helskinnade till friheten och tryggheten. Deras historier och öden skapar en strimma hopp som kastar ett starkt ljus över mörka desperata sinnen och tankar. När en människa blir tillräckligt desperat blir hon mer benägen att ta till desperata metoder för att lösa sitt problem.

Från Bakau Youth Project - Foto: Sami Najami
Från Bakau Youth Project – Foto: Sami Najami

Min personliga åsikt från att ha besökt Gambia ett antal gånger är att det är inget fel på produktiviteten eller viljan att arbeta, men svårt att engagera sig i något som inte finns. Jag tror också att kärleken till det egna landet, som jag sett hos människorna där, är genuin och att de flesta hellre skulle välja att stanna i Gambia om de kunde försörja sig själva och sina familjer. Jag tror också på den enskilda individens starka drivkraft till att vilja vara produktiv och nyttig och kunna ha fullt ansvar för sin egen försörjning. Jag är också ganska säker på att varje individ kan dra sitt lilla strå till stacken för att bidra till en bättre och tryggare värld för oss alla.

I vår familj har vi valt att bidra på vårt eget lilla sätt genom att starta ett projekt, Bakau Youth Project, som har som syfte att skapa arbetstillfällen för ungdomar – i främst Bakau, där vår familj kommer ifrån. Våra ungdomar, som i skrivande stund är två stycken, arbetar med att sköta hela kedjan från inköp till färdig produkt. Vi säljer sedan produkterna här i Sverige. Projektet är i startgroparna och drömmen är att ha en verksamhet som slussar in unga till riktiga arbeten med justa löner som i sin tur kan anställa och lära upp ännu fler samtidigt som vi sprider afrikansk kultur och glädje genom de vackra tygerna vi använder oss av. Alla kan göra något och tillsammans gör vi skillnad. En skillnad som hjälper människor att välja bort att riskera sina liv för att överleva.

Surfa gärna in på vår Facebooksida för att få veta mer om projektet.

 

Sami Najami
Sami Najami