Etikettarkiv: senegal

Senegalesisk kulturfest på Stallet 12 maj

Nu är det åter dags för den senegalesiska föreningen La Casa di Mansas årliga kulturfest. I år går den av stapeln på Stallet i Stockholm fredag 12 maj.

La Casa di Mansa är en förening som arbetar för att främja och dela med sig av Casamance (en region i södra Senegal) och Senegals kulturella värderingar.
Föreningen vill även stärka samverkan mellan Casamance och Sverige och ha ett utbyte med folk från andra kulturella bakgrunder. Kulturfesten anordnas i samarbete med Stockholms stad.

Kulturfestprogrammet 12 maj:

17.00 Dörrarna öppnar
17.45-18:45 Familjeworkshop för alla åldrar:
Casamansisk dans och historia. Atab Bayo med trummisar leder workshopen.
19:00-20.00 Panelsamtal Vilket Sverige vill vi ha?
– ett samtal om demokrati och mänskliga rättigheter med fokus på integration.
Anette Petterson Faye leder samtalet med de inbjudna gästerna Jessica Folcker, Lamine Cissokho med flera.
20.00–22.00 Musikframträdanden:
Seroubagruppen med Atab Bayo – traditionell dans från Casamance
Mamadou Sene med bandet Dieuf och Lamine Toure, folkloremusik från Senegal,
Lamine Cissokho med band, traditionell Senegalesisk kora.
22.00 – 01.00 DJ Cheza – Afrobeatmusik.

Entréavgift: 150kr (100kr medlem Stallet/studerande/pensionär)

Biljett kan köpas här

Helena Svensson

Installationen av president Adama Barrow genomförd – "Det finns inga förlorare i detta val"

Den planerade installationen av president Adama Barrow är nu genomförd på den gambiska ambassaden i grannlandet Senegals huvudstad Dakar. En märkbart tagen president genomgick den högtidliga ceremonin och utanför stod gambier i massor och jublade. Att det var en historisk händelse som ägde rum, var inte att ta miste på.

Skrämdump från installationen av president Adama Barrow

Det här var ögonblicket som oräkneliga gambier väntat på. Ett ögonblick som ingav glädje, hopp, framtidsutsikt och förhoppningar. Många glädjetårar lär ha flödat under den direktsända invigningen. För alla som följt den politiska situationen i Gambia inser hur stort det här ögonblicket är för Gambias folk.

Kvar i Gambia befinner sig rebellen Yahya Jammeh, som skulle ha kunnat tilltalas som en före detta president idag, om han inte hade gjort det dåliga valet att vägra avgå natten mellan onsdag den 18 januari och idag, torsdag den 19 januari, när hans tidsfrist gick ut, han valde därmed att bli betraktad som en rebell i stället för en före detta president. Han valde detta trots försök att förhandla med honom in i det sista och genom många olika statsöverhuvudens övertalningsförsök. Den senaste långt in på natten, var Mauretaniens president, Mohamed Ould Aziz, förhandlingar som liksom tidigare gjorda förhandlingar gick i stöpet.

Skrämdump från installationen av president Adama Barrow

Många gambier har uttryckt besvikelse över att installationen skedde på den gambiska ambassaden i Senegal, istället för i Gambia som det tidigare planerades för. Även om det också räknas som gambisk mark, så ville många naturligtvis att den nya presidenten skulle sväras in inför det folk som kämpat och röstat för den nya presidenten. Detta ansågs dels inte tillräckligt säkert, men troligen var det också viktigt att inviga den nya presidenten snabbt så han kan ta befäl över landet och begära hjälp av de uppgivna väntande militära ECOWAS-styrkorna som kommer att behövas för att få bort rebellen Jammeh som inte vill lämna ifrån sig den makt han enligt konstitutionen inte längre besitter.

Till följd av att läget fortfarande är spänt och ovissheten är stor har Ving som flyger svensk charter till landet, gått ut med meddelande att de kommer flyga hem samtliga av sina resenärer under morgondagen, fredag den 20 januari.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fgambiahasdecidedtv%2Fvideos%2F1803660209897207%2F&show_text=0&width=560

Hela invigningen
Under invigningstalet sa president Adama Barrow bland annat att det inte finns några förlorare i detta val.

Gambia omges av enormt mycket rykten just nu då folk är på flykt, med begränsad tillgång till information, landet har en bristande tillgång till nationell, pålitlig media, samt att oron är stor och då är det vanligt att rykten också sprids. Det många hoppas på för närvarande är att den nytillträdde presidenten Adama Barrow och FN ska ge klartecken för ECOWAS styrkor att helt enkelt gå in i Gambia och gripa rebellen som är orsaken till många människors stora oro, fruktan och flykt.

Enligt uppgift ska det redan finnas trupper på plats i Gambia och fler går in just nu i skrivandets stund för att oskadliggöra rebellen, i första hand med politiska medel. 22 år av maktfullkomlighet och 22 år av ofrihet i ett odemokratiskt land kan förhoppningsvis upphöra mycket snart. Gambias folk har visat uthållighet, styrka, tålamod och kärlek till varandra. Nu behöver de stabilitet, framtidstro och mer än något annat: FRIHET!!

Fatou Darboe

Senegalesisk politik öppnas upp för landsmän i diasporan

Senegals parlament har röstat igenom ett omdiskuterat förslag som gör det möjligt för senegaleser som lever utomlands att kandidera till parlamentet. Den nya lagen har väckt starka reaktioner hos oppositionen som meddelar att de kommer överklaga beslutet.

Det senegalesiska parlamentet som nu utökas med 15 nya mandat. Foto: Bernard bill5

Det senegalesiska parlamentet har fram tills nu haft 150 platser, men i och med det nya lagförslaget som röstades igenom nyligen kommer antalet platser nu att utökas till 165 stycken. Dessa nya platser ska nu fyllas av senegaleser som bor i diasporan.

Precis som i flera andra afrikanska stater förstärks landets ekonomi kraftigt av senegaleser i diasporan som försörjer sina familjer genom att skicka hem pengar regelbundet. I många andra fransktalande västafrikanska stater har medborgare i diasporan möjlighet att göra sin röst hörd gällande den inhemska politiken genom utrikesdepartementet. Men Senegal blir nu ett av de första länderna att ta det hela ett steg längre genom att låta landets medborgare i diasporan ställa upp i parlamentsvalen. Dock kommer de som vinner mandat i valet att behöva flytta tillbaka till Senegal för att fullgöra sina åtaganden under de fem år som mandatperioden sträcker sig över.

I och med godkännandet av förslaget kommer det kommande parlamentsvalet i juli att vara det första valet där senegaleser bosatta utanför landets gränser kommer att kunna kandidera om de 15 nya platserna.

Men förändringen har mötts av blandade reaktioner, Amar Sarr, parlamentsledamot för landets största oppositionsparti Parti Démocratique Sénégalais (PDS) säger till BBC att det är ett absurt beslut. Oppositionen uttrycker också att det är ett slöseri med pengar och att parlamentets storlek med 150 platser bör kvarstå, samt att beslutet kommer att överklagas till författningsdomstolen. En ledamot som i parlamentet representerar den styrande koalitionen menar istället att beslutet att inkludera och ge senegaleser i diasporan mer inflytande är ett steg framåt för landets demokrati.

Anna Wedin

Senegalesiska Fatma Samoura – Fifas nya generalsekreterare

Tidigare i maj utsåg det Internationella Fotbollsförbundet, Fifa sin nya generalsekreterare, senegalesiska Fatma Samba Diouf Samoura. Förbundet som de senaste åren skakats av skandaler har därmed valt sin första kvinnliga generalsekreterare och man hoppas nu på att kunna få in nya perspektiv samt återskapa förbundets trovärdighet.

Fatma Samoura. Foto: Nando65
Fatma Samoura. Foto: Nando65

54-åriga Samoura har tidigare jobbat 21 år inom FN, bland annat som landsansvarig och direktör i sex afrikanska länder, nu senaste stationerad i Nigeria. Inom fotbollsvärlden är hon däremot ny och också Fotbollsförbundets första kvinnliga generalsekreterare. Samoura besitter enligt Fifaordföranden, Gianni Infantino viktig kunskap och erfarenheter för att kunna ta förbundet framåt. Hennes förmåga att få organisationer att prestera bättre samt utvecklas samt hennes förståelse för att transparens och trovärdighet är mycket viktiga för alla organisationer, menar Infantino är några av Samouras starka sidor.

Fifa har de senaste åren drabbats hårt av skandaler då både den senaste generalsekreteraren, Valcke samt förre ordföranden, Blatter stängdes av från sporten, efter att det uppdagats skandaler rörande både etisk riktlinjer samt korruption. Sepp Blatter som ledde organisationen mellan 1998-2015 avgick efter att det framkommit information om att han brutit mot förbundets etiska riktlinjer, något som resulterade i att han stängdes av från fotbollen i sex år. Förre generalsekreteraren Jérôme Valcke avskedades på grund av korruption och även han stängdes av från fotbollen i 12 år. I måndags kom sedan nästa avsked, då den tillfällige generalsekreteraren Markus Kattner sparkades med omedelbar verkan, detta efter att Fifas interna utredning avslöjat att han brutit mot reglerna gällande ekonomiskt ansvar.

Foto: AsianFC
Foto: AsianFC

Det är alltså ett skakat förbund, drabbat av flertalet skandaler, som Samoura nu förväntas kunna vända och återskapa det tidigare förtroendet för, samt trovärdigheten och samtidigt driva förbundet framåt. Det tidigare så mansdominerade Fifa kan alltså komma att räddas av en driven kvinna med stor erfarenhet av att leda organisationer och skapa utveckling. Samoura tillträder som Fifas generalsekreterare i juni och tiden får utvisa om förbundets räddning stavas Fatma Samba Diouf Samoura.

Anna Wedin
Anna Wedin

Ghana förbjuder hudblekningsprodukter – men räcker dessa förbud?

Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.

Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana - Skärmavbild, Youtube
Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana – Skärmavbild, Youtube

WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.

Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.

Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.

Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten - Skärmavbild, Youtube
Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten – Skärmavbild, Youtube

Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.

Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:

  • Användande av hudblekningsprodukter.
  • Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
  • Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
  • Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
  • Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer - Bildkollage: Youtube-licens
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer – Bildkollage: Youtube

Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.

Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.

Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.

Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig - Youtube
Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig – Youtube

En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.

Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.

Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?


Fakta Hydrokinon

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 183952.bmp
Hudskador efter hudblekning – Skärmavbild, Youtube

-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.

-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.

-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.

En av många hudblekningsprodukter - Skärmavbild, Youtube
En av många hudblekningsprodukter – Skärmavbild, Youtube

-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.

-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.


Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Den rosa sjön i Senegal

Lake Retba, Pink Lake, Lac Rose, Rosa sjön, kärt barn har många namn, men den rosa sjön i Senegal fascinerar många och producerar en massa salt. Namnet kommer ganska givet av den ovanliga, härligt rosa färgen.

 

Pink Lake Bild: Skärmdump från Youtube
Pink Lake i Australien Bild: Skärmdump från Youtube

Sjön ligger nära Atlanten och bara några sanddynor avskiljer Atlanten från den rosa sjön. Salthalten i sjön är mycket hög, på sina håll upp till 40%. Salthalten i den rosa sjön kan jämföras med salthalten i Döda Havet och under torrperioden överstiger den till och med den salthalten. Lake Retba ligger mindre än en timmes färd från Dakar, Senegals huvudstad. Det finns både boenden och restauranger i närheten för den som vill spendera lite mer tid i området kring den rosa sjön.

Inte många levande organismer överlever i Lake Retba på grund av dess höga salthalt, så mest används sjön som en turistattraktion samt till saltproduktionen.

Pink Lake Bild: Skärmdump från Youtube
Pink Lake Bild: Skärmdump från Youtube

Sjöns rosa färg skiftar helt och hållet, beroende på solljuset. För att se den rosa färgen tydligt ska man besöka sjön när det är vindstilla och fullt solljus. Sjön är 3 km² stor och är indelad i fyra sektioner. Sektionerna heter Khar Yalla, Khoss, Virage och Daradji.

Anledningen till den rosa färgen är bakterien Dunaliella Salina, som dras till sjöns salthalt. Bakterierna producerar ett rött pigment i syfte att absorbera solljus, vilket ger sjön dess unika rosa färg. Bakterien Dunaliella Salina är helt ofarlig och därför kan man simma och bada i sjön. Den rosa färgen är tydligare synlig under torrperioden som sträcker sig mellan november och juni och den är mindre synlig under regnperioden som sträcker sig mellan juli till oktober.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Denna bild är tagen i Lac Rose. Sex dagar i veckan arbetar han med att ta upp salt från sjön och det blir cirka ett ton salt per dag. Han lägger saltet i en båt och när den är full åker han in mot land, där saltet lastas av igen, av mannens hustru och andra familjemedlemmar. Därefter säljs saltet lokalt, men exporteras även till andra länder i Västafrika. Foto: Ferdinand Reus from Arnhem, Holland
Denna bild är tagen i Lac Rose. Sex dagar i veckan arbetar han med att ta upp salt från sjön och det blir cirka ett ton salt per dag. Han lägger saltet i en båt och när den är full åker han in mot land, där saltet lastas av igen, av mannens hustru och andra familjemedlemmar. Därefter säljs saltet lokalt, men exporteras även till andra länder i Västafrika.
Foto: Ferdinand Reus from Arnhem, Holland

Lokalbefolkningen som arbetar med att utvinna salt från sjön använder sheasmör från sheanötsträdet. Detta är för att skydda huden så att de kan arbeta i den salta sjön alla de timmar som krävs för att få upp större mängder salt från botten av sjön. Många arbetar med att ta upp salt från sjöns botten och de använder sina bara händer till det. Saltet läggs sedan i korgar och transporteras till stranden där det i huvudsak används för att bevara fisk, men saltet exporteras även till närliggande länder till Senegal.

Lake Retba är inte den enda rosa sjön i världen. Det finns sjöar i närheten av Baku, Azerbajdzjan, i Jedda och Saudiarabien, men de är antingen små eller inte naturliga. Sjön Lake Hillier i Australien är däremot en annan stor, naturligt rosa sjö.

Lake Retba har en hemsida som du kan finna HÄR!

Fatou Touray

 

Reportage: 200 000 pojkar riskerar utsättas för övergrepp i Senegal

Många pojkar utsätts för övergrepp och sexuellt utnyttjande och lever under mycket svåra förhållanden i Senegal. Pojkarna kallas för talibéer och enligt uträkningar som gjordes 2014 räknade man till över 30 000 pojkar som utsätts för dessa övergrepp och påtvingat tiggeri bara i huvudstaden Dakar. De flesta av pojkarna är senegaleser, men många kommer även från omkringliggande länder såsom Guinea, Mali, Gambia och Guinea-Bissau. Särskilt många pojkar tros komma från Guinea-Bissau, även om minst hälften tros komma från Senegal. Enligt uppgifter från UNICEF kan hela 200 000 barn leva som tiggare i Senegal.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Trots att en mängd organisationer har rapporterat om missförhållande för många unga pojkar, talibéer, i Senegal, under flera år, så har få åtgärder gjorts för att komma till rätta med problemet och lagar som införts har visat sig relativt tandlösa i praktiken. Endast ett fåtal personer har genom åren åtalats för brott som dessa pojkar har utsatts för. Över 40 senegalesiska organisationer (PPDH), tillsammans med internationella organisationer såsom Human Rights Watch, UNICEF, Rädda barnen och andra organisationer har länge arbetat med problemen med talibéers utsatthet i Senegal.

Boendet är under all kritik för många pojkar Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Boendet är under all kritik för många pojkar Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

SVTs Korrenspondenterna sände redan 2012 ett program om talibéerna. Barnen sänds i många fall av fattiga familjer som inte har råd att låta barnen få en skolgång, till koranskolor, kallade Daara, i Senegal, med löfte om att de får mat, husrum och en enkel skolgång i koranstudier. Många familjer är sedan inte medvetna om att deras barn blir utsända dagtid som tiggare, för att tigga till Marabouten, eller ”läraren” som förestår Daaran. På kvällar och nätter bor de under mycket enkla och svåra förhållanden, ibland 30-40 barn på en liten yta. Många pojkar har vittnat om hur de blivit fastkedjade, misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp och många gånger inte får vård när de är sjuka. Många barn har också smugglats. Många av barnen uppges ha försvunnit när de lekt på avlägsna platser i ett område och därefter blivit smugglade till en kränkande Daara i Senegal. Andra barn har förts bort med falska löften till föräldrar om att barnen ska få en bra skolgång.

Att sända pojkar till koranskola, Daara, är en vanlig tradition i Senegal. Ofta ligger det långt från barnens familjer och barnen bor på så vis på internat. Självklart finns det många Daara som styrs av Marabouter som har uppriktiga avsikter att skola barnen och som inte utnyttjar dessa barn, men Marabouter som tar sig an många barn i syfte att de ska tigga ihop pengar och livsmedel till Marabouten och hans medhjälpare är allt för många och är idag ett mycket stort samhällsproblem i landet.

Träplattor där barnen lär sig skriva Foto: Amenitie
Träplattor där barnen lär sig skriva Foto: Amenitie

Daaras är inte reglerade i Senegal och i princip kan vem som helst öppna en Daara, detta gör förstås problemen mer svårreglerade. Vanligen skickas pojkar mellan 5-15 år till Daaras, men i en intervju 2015 med socialarbetare, regeringstjänstemän och Human Rights Watch uppger dessa att de befarar att fler och fler pojkar drabbas och att problemet sjunker i åldrar och att pojkar även yngre än 5 år utsätts.

Under två veckor 2015 intervjuade Human Rights Watch nio talibéer, 21 regeringstjänstemän, socialarbetare, religiösa ledare, föräldrar och koranlärare för att bedöma omfattningen när det gäller utsattheten för dessa pojkar, samt vilka åtgärder som tas för att dra förövare inför rätta. Talibéerna intervjuades i Dakar och Saint-Louis. Saint-Louis är en av Senegals största städer och är även centrum för koranlärande i norra delarna av Senegal. Studien bygger på forskning mellan 2010-2014 av Human Rights Watch och fokuserar på tvångstiggeri i Senegal.

Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Pojkarna beskrivs regelbundet misshandlas med gummipiskor, träbitar och blöta rep av sina koranlärare och dess assistenter. Bland annat beskrev en åtta år gammal pojke att han upprepade gånger tvingats in i ett kalt rum där han hölls nere och blev misshandlad över bålen med en remsa av ett bildäck. Misshandeln ska ha pågått under en längre period. Många av barnen som påträffades under studien bar synligt infekterade sår, hudsjukdomar och gastrointestinal sjukdom. Ingen av pojkarna som intervjuades hade fått någon behandling, varken på Daaran eller någon medicinsk behandling på annat håll. Många av pojkarna blir också illa behandlade av äldre talibeér.

På natten i staden Saint-Louis, hittades flera pojkar, en så ung som åtta år, sovandes på gatan under ett tunt lager provisoriskt tält, gjort av trasiga rissäckar av nylon och drivved. Flera av dessa pojkar hade nyligen rymt från Daaras efter att upprepade gånger blivit misshandlade förövarna.

”Det finns helt enkelt ingen ursäkt för de senegalesiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra sina lagar till för att skydda dessa barn, desto mer när missbruket av barnen är så öppet och visas för alla att se”, menar Mamadou Ndiaye, samordnare för PPDH och aktivist.

Den långa traditionen att skicka pojkar till internatskolor för att studera i Senegal har sina rötter i positiva värden och religiös och moralisk uppfostran. Det finns många legitima koranskolor som säkerställer välbefinnandet och omvårdnad av sina elever och ger en religiös utbildning, menar organisationerna.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Men det finns också tusentals lärare som använder ”religiös utbildning” som en täckmantel för ekonomiskt utnyttjande av barnen, utan rädsla för åtal eller annan lagföring. Detta trots att det sedan 2005 finns en lag för att skydda just dessa utsatta pojkar. På så vis har lagen i praktiken visat sig tandlös.

”Under det senaste årtiondet har tiotusentals barn utnyttjats i utbildningens namn, slagna av sina så kallade lärare och utsatta för fruktansvärda förhållanden i Daaras som inte har någon affärsuppgörelse”, säger Mamadou Wane, ordförande för PPDH. ”Buskapet regeringen sänder genom sin underlåtenhet att utreda och åtala människorna bakom dessa brott, är att livet för dessa barn inte är värda att skydda”, menade Mamadou Wane.

Faktaruta om begrepp, Afropé
Faktaruta om begrepp, Afropé

Senegal antog en ny lag 2005 som förbjuder tvångstiggeri och handel med barn. Strafflagen kriminaliserar misshandel och avsiktlig försummelse av barn. De flesta av barnen som skickas av sina familjer till Daaras kommer från Senegal, men det finns också ett stort antal barn från grannländerna som tvingas till dessa övergrepp. Myndigheterna har misslyckats att genomdriva dessa lagar och utredningar eller åtal är mycket sällsynta.

Regeringen har dock vidtagit vissa åtgärder för att ta itu med problemet. 2014 genomförde justitieministeriets antitraffickinggrupp en folkräkning i över 1000 Daaras i och omkring Dakar och polis och rättsväsendet utbildas för att lära sig mer om lagen från 2005. Trots vissa åtgärder, bedöms inte dessa vara tillräckliga. Många anser att det finns ett stort motstånd till skyddande lagar för barnen av dessa Marabouter.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

PPDH är eniga om att regeringen bör agera omedelbart för att flytta barn från farliga Daaras och genomdriva lagar som skyddar barn från påtvingat tiggeri, våld och vanvård. Man menar också att nationalförsamlingen i samråd bör genomdriva ett lagförslag som reglerar Daaras och regeringen bör säkerställa tillräckliga resurser för att genomföra lagen.

Kränkande Daaras fungerar som företag. De män som ansvarar för dessa Daaras tvingar rutinmässigt sina elever att tigga ihop en daglig kvot pengar, men också ris och socker för återförsäljning. De pojkar som inte lyckas uppfylla sin kvot blir utsatta för allvarliga fysiska och psykiska övergrepp. Som straff blir pojkarna ofta kedjade, bundna och spänns fast.

Skadad fot Foto: Fatou Touray, Afropé
Skadad fot Foto: Fatou Touray, Afropé

Miljön i dessa vanvårdande Daaras är trånga, ohygieniska och pojkar med sjukdomar och skador blir medicinskt obehandlade. Även när dödsfall sker, rapporteras inte alltid dessa till myndigheter. Pojkarna lider vanligtvis av svår undernäring och de många timmar de tvingas befinna sig på gatorna för att tigga, vilket kan variera på olika Daaras mellan sex och åtta timmar per dag, gör dem också mer utsatta för att skadas av bilolyckor, fysiska och sexuella övergrepp och sjukdomar.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

I mars 2013 brändes nio barn till döds i en förfallen Daara i stadsdelen Medina i Dakar. Många andra dör av bilolyckor och sjukdomar. En pojke i Saint-Louis dog av en obehandlad stelkrampsinfektion. Deras lärare skickar ofta tillbaka kropparna till pojkarnas familjer, men rapporterar inte deras död till myndigheter.

President Macky Sall Foto: MONUSCO Photos
President Macky Sall Foto: MONUSCO Photos

Efter den dödliga branden 2013 där nio barn dog, lovade president Macky Sall att osäkra skolor skulle stängas och att barnen skulle föras tillbaka till sina familjer. I stället har Daaras sällan stängts och ansvariga lärare för skolan där branden skedde har varken lagförts eller på annat sätt ställts till svars.

Många socialarbetare i Senegal upplever att antalet talibéer ökar. En ökning av Daaras i Senegal verkar också svara på efterfrågan från andra regioner. Föräldrar i grannländerna, särskilt från Guinea-Bissau, anförtror ofta sina söner till män som lovar att ta med barnen till Daaras i Senegal för en religiös utbildning. I mars 2015 greps två vuxna män med 54 barn av myndigheterna i Guinea-Bissau, nära gränsen till Senegal. En FN-tjänsteman för drog- och brottsbekämpning (UNODC) berättade då för Human Rights Watch att barnhandeln till Senegal fortsätter att vara ett stort problem.

Många av pojkarna är också rädda att söka hjälp för att ta sig hem till sina familjer, då många som lyckas ta sig hem, skickas tillbaka till samma Daara och där då ytterligare övergrepp väntar dem.

Under 2010 uppmärksammades situationen i Senegal med talibéer, vilket gjorde att ett mindre antal gärningsmän lagfördes och dömdes. Dock dömdes de som mest till sex månaders fängelse och till böter av en summa som inte ens kommer upp till minimibeloppet av böter för de aktuella brotten.

Human Rights Watch kunde bara identifiera tre åtal av gärningsmän sedan början av 2014. Två våldtäktsfall 2014, vilket resulterade i en dom och ett frikännande och i mars 2015, en dom mot en gärningsman i Saint-Louis.

2014, i våldtäktsfallet, sade gärningsmannen framför alla på wolof till barnet som precis skulle gå upp och vittna mot honom: ”Jag kommer att slå dig”. Barnet ändrade sitt vittnesmål och fallet förlorades i brist på bevis. Det är mycket problematiskt att Marabouterna är barnens målsman i avsaknad av föräldrarna.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Över hälften av Daaras i Dakar är traditionella Daaras som bara lär barnen Koranen och inte lär ut annan läs- och skrivkunnighet, språk eller grundutbildning, enligt regeringens kartläggning. Enligt barnkonventionen, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den afrikanska stadgan om barns rättigheter och välfärd, är staten skyldig att se till att barn har tillgång till en obligatorisk grundutbildning.

Nuvarande budget tar inte hänsyn till den extra kapacitet och de resurser som krävs för att stänga skolor som bryter mot lagen och hitta lämpligt skydd för barnen innan de kan återföras till sina familjer.

Mycket starka bilder och bildtexter om pojkarnas situation kan du finna HÄR på News Week

Om du vill donera pengar till Human Rights Watch kan du göra det HÄR

Fatou Touray