Nu är det åter dags för den senegalesiska föreningen La Casa di Mansas årliga kulturfest. I år går den av stapeln på Stallet i Stockholm fredag 12 maj.
La Casa di Mansa är en förening som arbetar för att främja och dela med sig av Casamance (en region i södra Senegal) och Senegals kulturella värderingar.
Föreningen vill även stärka samverkan mellan Casamance och Sverige och ha ett utbyte med folk från andra kulturella bakgrunder. Kulturfesten anordnas i samarbete med Stockholms stad.
Kulturfestprogrammet 12 maj:
17.00 Dörrarna öppnar 17.45-18:45 Familjeworkshop för alla åldrar:
Casamansisk dans och historia. Atab Bayo med trummisar leder workshopen. 19:00-20.00 Panelsamtal Vilket Sverige vill vi ha?
– ett samtal om demokrati och mänskliga rättigheter med fokus på integration.
Anette Petterson Faye leder samtalet med de inbjudna gästerna Jessica Folcker, Lamine Cissokho med flera. 20.00–22.00 Musikframträdanden:
Seroubagruppen med Atab Bayo – traditionell dans från Casamance
Mamadou Sene med bandet Dieuf och Lamine Toure, folkloremusik från Senegal,
Lamine Cissokho med band, traditionell Senegalesisk kora. 22.00 – 01.00 DJ Cheza – Afrobeatmusik.
Entréavgift: 150kr (100kr medlem Stallet/studerande/pensionär)
Den planerade installationen av president Adama Barrow är nu genomförd på den gambiska ambassaden i grannlandet Senegals huvudstad Dakar. En märkbart tagen president genomgick den högtidliga ceremonin och utanför stod gambier i massor och jublade. Att det var en historisk händelse som ägde rum, var inte att ta miste på.
Skrämdump från installationen av president Adama Barrow
Det här var ögonblicket som oräkneliga gambier väntat på. Ett ögonblick som ingav glädje, hopp, framtidsutsikt och förhoppningar. Många glädjetårar lär ha flödat under den direktsända invigningen. För alla som följt den politiska situationen i Gambia inser hur stort det här ögonblicket är för Gambias folk.
Kvar i Gambia befinner sig rebellen Yahya Jammeh, som skulle ha kunnat tilltalas som en före detta president idag, om han inte hade gjort det dåliga valet att vägra avgå natten mellan onsdag den 18 januari och idag, torsdag den 19 januari, när hans tidsfrist gick ut, han valde därmed att bli betraktad som en rebell i stället för en före detta president. Han valde detta trots försök att förhandla med honom in i det sista och genom många olika statsöverhuvudens övertalningsförsök. Den senaste långt in på natten, var Mauretaniens president, Mohamed Ould Aziz, förhandlingar som liksom tidigare gjorda förhandlingar gick i stöpet.
Skrämdump från installationen av president Adama Barrow
Många gambier har uttryckt besvikelse över att installationen skedde på den gambiska ambassaden i Senegal, istället för i Gambia som det tidigare planerades för. Även om det också räknas som gambisk mark, så ville många naturligtvis att den nya presidenten skulle sväras in inför det folk som kämpat och röstat för den nya presidenten. Detta ansågs dels inte tillräckligt säkert, men troligen var det också viktigt att inviga den nya presidenten snabbt så han kan ta befäl över landet och begära hjälp av de uppgivna väntande militära ECOWAS-styrkorna som kommer att behövas för att få bort rebellen Jammeh som inte vill lämna ifrån sig den makt han enligt konstitutionen inte längre besitter.
Till följd av att läget fortfarande är spänt och ovissheten är stor har Ving som flyger svensk charter till landet, gått ut med meddelande att de kommer flyga hem samtliga av sina resenärer under morgondagen, fredag den 20 januari.
Hela invigningen
Under invigningstalet sa president Adama Barrow bland annat att det inte finns några förlorare i detta val.
Gambia omges av enormt mycket rykten just nu då folk är på flykt, med begränsad tillgång till information, landet har en bristande tillgång till nationell, pålitlig media, samt att oron är stor och då är det vanligt att rykten också sprids. Det många hoppas på för närvarande är att den nytillträdde presidenten Adama Barrow och FN ska ge klartecken för ECOWAS styrkor att helt enkelt gå in i Gambia och gripa rebellen som är orsaken till många människors stora oro, fruktan och flykt.
Enligt uppgift ska det redan finnas trupper på plats i Gambia och fler går in just nu i skrivandets stund för att oskadliggöra rebellen, i första hand med politiska medel. 22 år av maktfullkomlighet och 22 år av ofrihet i ett odemokratiskt land kan förhoppningsvis upphöra mycket snart. Gambias folk har visat uthållighet, styrka, tålamod och kärlek till varandra. Nu behöver de stabilitet, framtidstro och mer än något annat: FRIHET!!
Senegals parlament har röstat igenom ett omdiskuterat förslag som gör det möjligt för senegaleser som lever utomlands att kandidera till parlamentet. Den nya lagen har väckt starka reaktioner hos oppositionen som meddelar att de kommer överklaga beslutet.
Det senegalesiska parlamentet som nu utökas med 15 nya mandat. Foto: Bernard bill5
Det senegalesiska parlamentet har fram tills nu haft 150 platser, men i och med det nya lagförslaget som röstades igenom nyligen kommer antalet platser nu att utökas till 165 stycken. Dessa nya platser ska nu fyllas av senegaleser som bor i diasporan.
Precis som i flera andra afrikanska stater förstärks landets ekonomi kraftigt av senegaleser i diasporan som försörjer sina familjer genom att skicka hem pengar regelbundet. I många andra fransktalande västafrikanska stater har medborgare i diasporan möjlighet att göra sin röst hörd gällande den inhemska politiken genom utrikesdepartementet. Men Senegal blir nu ett av de första länderna att ta det hela ett steg längre genom att låta landets medborgare i diasporan ställa upp i parlamentsvalen. Dock kommer de som vinner mandat i valet att behöva flytta tillbaka till Senegal för att fullgöra sina åtaganden under de fem år som mandatperioden sträcker sig över.
I och med godkännandet av förslaget kommer det kommande parlamentsvalet i juli att vara det första valet där senegaleser bosatta utanför landets gränser kommer att kunna kandidera om de 15 nya platserna.
Men förändringen har mötts av blandade reaktioner, Amar Sarr, parlamentsledamot för landets största oppositionsparti Parti Démocratique Sénégalais (PDS) säger till BBC att det är ett absurt beslut. Oppositionen uttrycker också att det är ett slöseri med pengar och att parlamentets storlek med 150 platser bör kvarstå, samt att beslutet kommer att överklagas till författningsdomstolen. En ledamot som i parlamentet representerar den styrande koalitionen menar istället att beslutet att inkludera och ge senegaleser i diasporan mer inflytande är ett steg framåt för landets demokrati.
Tidigare i maj utsåg det Internationella Fotbollsförbundet, Fifa sin nya generalsekreterare, senegalesiska Fatma Samba Diouf Samoura. Förbundet som de senaste åren skakats av skandaler har därmed valt sin första kvinnliga generalsekreterare och man hoppas nu på att kunna få in nya perspektiv samt återskapa förbundets trovärdighet.
54-åriga Samoura har tidigare jobbat 21 år inom FN, bland annat som landsansvarig och direktör i sex afrikanska länder, nu senaste stationerad i Nigeria. Inom fotbollsvärlden är hon däremot ny och också Fotbollsförbundets första kvinnliga generalsekreterare. Samoura besitter enligt Fifaordföranden, Gianni Infantino viktig kunskap och erfarenheter för att kunna ta förbundet framåt. Hennes förmåga att få organisationer att prestera bättre samt utvecklas samt hennes förståelse för att transparens och trovärdighet är mycket viktiga för alla organisationer, menar Infantino är några av Samouras starka sidor.
Fifa har de senaste åren drabbats hårt av skandaler då både den senaste generalsekreteraren, Valcke samt förre ordföranden, Blatter stängdes av från sporten, efter att det uppdagats skandaler rörande både etisk riktlinjer samt korruption. Sepp Blatter som ledde organisationen mellan 1998-2015 avgick efter att det framkommit information om att han brutit mot förbundets etiska riktlinjer, något som resulterade i att han stängdes av från fotbollen i sex år. Förre generalsekreteraren Jérôme Valcke avskedades på grund av korruption och även han stängdes av från fotbollen i 12 år. I måndags kom sedan nästa avsked, då den tillfällige generalsekreteraren Markus Kattner sparkades med omedelbar verkan, detta efter att Fifas interna utredning avslöjat att han brutit mot reglerna gällande ekonomiskt ansvar.
Det är alltså ett skakat förbund, drabbat av flertalet skandaler, som Samoura nu förväntas kunna vända och återskapa det tidigare förtroendet för, samt trovärdigheten och samtidigt driva förbundet framåt. Det tidigare så mansdominerade Fifa kan alltså komma att räddas av en driven kvinna med stor erfarenhet av att leda organisationer och skapa utveckling. Samoura tillträder som Fifas generalsekreterare i juni och tiden får utvisa om förbundets räddning stavas Fatma Samba Diouf Samoura.
Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.
Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana – Skärmavbild, Youtube
WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.
Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.
Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.
Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten – Skärmavbild, Youtube
Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.
Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:
Användande av hudblekningsprodukter.
Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer – Bildkollage: Youtube
Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.
Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.
Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.
Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig – Youtube
En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.
Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.
Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?
Fakta Hydrokinon
Hudskador efter hudblekning – Skärmavbild, Youtube
-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.
-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.
-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.
En av många hudblekningsprodukter – Skärmavbild, Youtube
-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.
-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.
Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.
Lake Retba, Pink Lake, Lac Rose, Rosa sjön, kärt barn har många namn, men den rosa sjön i Senegal fascinerar många och producerar en massa salt. Namnet kommer ganska givet av den ovanliga, härligt rosa färgen.
Pink Lake i Australien Bild: Skärmdump från Youtube
Sjön ligger nära Atlanten och bara några sanddynor avskiljer Atlanten från den rosa sjön. Salthalten i sjön är mycket hög, på sina håll upp till 40%. Salthalten i den rosa sjön kan jämföras med salthalten i Döda Havet och under torrperioden överstiger den till och med den salthalten. Lake Retba ligger mindre än en timmes färd från Dakar, Senegals huvudstad. Det finns både boenden och restauranger i närheten för den som vill spendera lite mer tid i området kring den rosa sjön.
Inte många levande organismer överlever i Lake Retba på grund av dess höga salthalt, så mest används sjön som en turistattraktion samt till saltproduktionen.
Pink Lake Bild: Skärmdump från Youtube
Sjöns rosa färg skiftar helt och hållet, beroende på solljuset. För att se den rosa färgen tydligt ska man besöka sjön när det är vindstilla och fullt solljus. Sjön är 3 km² stor och är indelad i fyra sektioner. Sektionerna heter Khar Yalla, Khoss, Virage och Daradji.
Anledningen till den rosa färgen är bakterien Dunaliella Salina, som dras till sjöns salthalt. Bakterierna producerar ett rött pigment i syfte att absorbera solljus, vilket ger sjön dess unika rosa färg. Bakterien Dunaliella Salina är helt ofarlig och därför kan man simma och bada i sjön. Den rosa färgen är tydligare synlig under torrperioden som sträcker sig mellan november och juni och den är mindre synlig under regnperioden som sträcker sig mellan juli till oktober.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Denna bild är tagen i Lac Rose. Sex dagar i veckan arbetar han med att ta upp salt från sjön och det blir cirka ett ton salt per dag. Han lägger saltet i en båt och när den är full åker han in mot land, där saltet lastas av igen, av mannens hustru och andra familjemedlemmar. Därefter säljs saltet lokalt, men exporteras även till andra länder i Västafrika. Foto: Ferdinand Reus from Arnhem, Holland
Lokalbefolkningen som arbetar med att utvinna salt från sjön använder sheasmör från sheanötsträdet. Detta är för att skydda huden så att de kan arbeta i den salta sjön alla de timmar som krävs för att få upp större mängder salt från botten av sjön. Många arbetar med att ta upp salt från sjöns botten och de använder sina bara händer till det. Saltet läggs sedan i korgar och transporteras till stranden där det i huvudsak används för att bevara fisk, men saltet exporteras även till närliggande länder till Senegal.
Lake Retba är inte den enda rosa sjön i världen. Det finns sjöar i närheten av Baku, Azerbajdzjan, i Jedda och Saudiarabien, men de är antingen små eller inte naturliga. Sjön Lake Hillier i Australien är däremot en annan stor, naturligt rosa sjö.
Många pojkar utsätts för övergrepp och sexuellt utnyttjande och lever under mycket svåra förhållanden i Senegal. Pojkarna kallas för talibéer och enligt uträkningar som gjordes 2014 räknade man till över 30 000 pojkar som utsätts för dessa övergrepp och påtvingat tiggeri bara i huvudstaden Dakar. De flesta av pojkarna är senegaleser, men många kommer även från omkringliggande länder såsom Guinea, Mali, Gambia och Guinea-Bissau. Särskilt många pojkar tros komma från Guinea-Bissau, även om minst hälften tros komma från Senegal. Enligt uppgifter från UNICEF kan hela 200 000 barn leva som tiggare i Senegal.
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Trots att en mängd organisationer har rapporterat om missförhållande för många unga pojkar, talibéer, i Senegal, under flera år, så har få åtgärder gjorts för att komma till rätta med problemet och lagar som införts har visat sig relativt tandlösa i praktiken. Endast ett fåtal personer har genom åren åtalats för brott som dessa pojkar har utsatts för. Över 40 senegalesiska organisationer (PPDH), tillsammans med internationella organisationer såsom Human Rights Watch, UNICEF, Rädda barnen och andra organisationer har länge arbetat med problemen med talibéers utsatthet i Senegal.
Boendet är under all kritik för många pojkar Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
SVTs Korrenspondenterna sände redan 2012 ett program om talibéerna. Barnen sänds i många fall av fattiga familjer som inte har råd att låta barnen få en skolgång, till koranskolor, kallade Daara, i Senegal, med löfte om att de får mat, husrum och en enkel skolgång i koranstudier. Många familjer är sedan inte medvetna om att deras barn blir utsända dagtid som tiggare, för att tigga till Marabouten, eller ”läraren” som förestår Daaran. På kvällar och nätter bor de under mycket enkla och svåra förhållanden, ibland 30-40 barn på en liten yta. Många pojkar har vittnat om hur de blivit fastkedjade, misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp och många gånger inte får vård när de är sjuka. Många barn har också smugglats. Många av barnen uppges ha försvunnit när de lekt på avlägsna platser i ett område och därefter blivit smugglade till en kränkande Daara i Senegal. Andra barn har förts bort med falska löften till föräldrar om att barnen ska få en bra skolgång.
Att sända pojkar till koranskola, Daara, är en vanlig tradition i Senegal. Ofta ligger det långt från barnens familjer och barnen bor på så vis på internat. Självklart finns det många Daara som styrs av Marabouter som har uppriktiga avsikter att skola barnen och som inte utnyttjar dessa barn, men Marabouter som tar sig an många barn i syfte att de ska tigga ihop pengar och livsmedel till Marabouten och hans medhjälpare är allt för många och är idag ett mycket stort samhällsproblem i landet.
Träplattor där barnen lär sig skriva Foto: Amenitie
Daaras är inte reglerade i Senegal och i princip kan vem som helst öppna en Daara, detta gör förstås problemen mer svårreglerade. Vanligen skickas pojkar mellan 5-15 år till Daaras, men i en intervju 2015 med socialarbetare, regeringstjänstemän och Human Rights Watch uppger dessa att de befarar att fler och fler pojkar drabbas och att problemet sjunker i åldrar och att pojkar även yngre än 5 år utsätts.
Under två veckor 2015 intervjuade Human Rights Watch nio talibéer, 21 regeringstjänstemän, socialarbetare, religiösa ledare, föräldrar och koranlärare för att bedöma omfattningen när det gäller utsattheten för dessa pojkar, samt vilka åtgärder som tas för att dra förövare inför rätta. Talibéerna intervjuades i Dakar och Saint-Louis. Saint-Louis är en av Senegals största städer och är även centrum för koranlärande i norra delarna av Senegal. Studien bygger på forskning mellan 2010-2014 av Human Rights Watch och fokuserar på tvångstiggeri i Senegal.
Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Pojkarna beskrivs regelbundet misshandlas med gummipiskor, träbitar och blöta rep av sina koranlärare och dess assistenter. Bland annat beskrev en åtta år gammal pojke att han upprepade gånger tvingats in i ett kalt rum där han hölls nere och blev misshandlad över bålen med en remsa av ett bildäck. Misshandeln ska ha pågått under en längre period. Många av barnen som påträffades under studien bar synligt infekterade sår, hudsjukdomar och gastrointestinal sjukdom. Ingen av pojkarna som intervjuades hade fått någon behandling, varken på Daaran eller någon medicinsk behandling på annat håll. Många av pojkarna blir också illa behandlade av äldre talibeér.
På natten i staden Saint-Louis, hittades flera pojkar, en så ung som åtta år, sovandes på gatan under ett tunt lager provisoriskt tält, gjort av trasiga rissäckar av nylon och drivved. Flera av dessa pojkar hade nyligen rymt från Daaras efter att upprepade gånger blivit misshandlade förövarna.
”Det finns helt enkelt ingen ursäkt för de senegalesiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra sina lagar till för att skydda dessa barn, desto mer när missbruket av barnen är så öppet och visas för alla att se”, menar Mamadou Ndiaye, samordnare för PPDH och aktivist.
Den långa traditionen att skicka pojkar till internatskolor för att studera i Senegal har sina rötter i positiva värden och religiös och moralisk uppfostran. Det finns många legitima koranskolor som säkerställer välbefinnandet och omvårdnad av sina elever och ger en religiös utbildning, menar organisationerna.
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Men det finns också tusentals lärare som använder ”religiös utbildning” som en täckmantel för ekonomiskt utnyttjande av barnen, utan rädsla för åtal eller annan lagföring. Detta trots att det sedan 2005 finns en lag för att skydda just dessa utsatta pojkar. På så vis har lagen i praktiken visat sig tandlös.
”Under det senaste årtiondet har tiotusentals barn utnyttjats i utbildningens namn, slagna av sina så kallade lärare och utsatta för fruktansvärda förhållanden i Daaras som inte har någon affärsuppgörelse”, säger Mamadou Wane, ordförande för PPDH. ”Buskapet regeringen sänder genom sin underlåtenhet att utreda och åtala människorna bakom dessa brott, är att livet för dessa barn inte är värda att skydda”, menade Mamadou Wane.
Senegal antog en ny lag 2005 som förbjuder tvångstiggeri och handel med barn. Strafflagen kriminaliserar misshandel och avsiktlig försummelse av barn. De flesta av barnen som skickas av sina familjer till Daaras kommer från Senegal, men det finns också ett stort antal barn från grannländerna som tvingas till dessa övergrepp. Myndigheterna har misslyckats att genomdriva dessa lagar och utredningar eller åtal är mycket sällsynta.
Regeringen har dock vidtagit vissa åtgärder för att ta itu med problemet. 2014 genomförde justitieministeriets antitraffickinggrupp en folkräkning i över 1000 Daaras i och omkring Dakar och polis och rättsväsendet utbildas för att lära sig mer om lagen från 2005. Trots vissa åtgärder, bedöms inte dessa vara tillräckliga. Många anser att det finns ett stort motstånd till skyddande lagar för barnen av dessa Marabouter.
Foto: Pixabay
PPDH är eniga om att regeringen bör agera omedelbart för att flytta barn från farliga Daaras och genomdriva lagar som skyddar barn från påtvingat tiggeri, våld och vanvård. Man menar också att nationalförsamlingen i samråd bör genomdriva ett lagförslag som reglerar Daaras och regeringen bör säkerställa tillräckliga resurser för att genomföra lagen.
Kränkande Daaras fungerar som företag. De män som ansvarar för dessa Daaras tvingar rutinmässigt sina elever att tigga ihop en daglig kvot pengar, men också ris och socker för återförsäljning. De pojkar som inte lyckas uppfylla sin kvot blir utsatta för allvarliga fysiska och psykiska övergrepp. Som straff blir pojkarna ofta kedjade, bundna och spänns fast.
Skadad fot Foto: Fatou Lusi, Afropé
Miljön i dessa vanvårdande Daaras är trånga, ohygieniska och pojkar med sjukdomar och skador blir medicinskt obehandlade. Även när dödsfall sker, rapporteras inte alltid dessa till myndigheter. Pojkarna lider vanligtvis av svår undernäring och de många timmar de tvingas befinna sig på gatorna för att tigga, vilket kan variera på olika Daaras mellan sex och åtta timmar per dag, gör dem också mer utsatta för att skadas av bilolyckor, fysiska och sexuella övergrepp och sjukdomar.
Foto: Pixabay
I mars 2013 brändes nio barn till döds i en förfallen Daara i stadsdelen Medina i Dakar. Många andra dör av bilolyckor och sjukdomar. En pojke i Saint-Louis dog av en obehandlad stelkrampsinfektion. Deras lärare skickar ofta tillbaka kropparna till pojkarnas familjer, men rapporterar inte deras död till myndigheter.
President Macky Sall Foto: MONUSCO Photos
Efter den dödliga branden 2013 där nio barn dog, lovade president Macky Sall att osäkra skolor skulle stängas och att barnen skulle föras tillbaka till sina familjer. I stället har Daaras sällan stängts och ansvariga lärare för skolan där branden skedde har varken lagförts eller på annat sätt ställts till svars.
Många socialarbetare i Senegal upplever att antalet talibéer ökar. En ökning av Daaras i Senegal verkar också svara på efterfrågan från andra regioner. Föräldrar i grannländerna, särskilt från Guinea-Bissau, anförtror ofta sina söner till män som lovar att ta med barnen till Daaras i Senegal för en religiös utbildning. I mars 2015 greps två vuxna män med 54 barn av myndigheterna i Guinea-Bissau, nära gränsen till Senegal. En FN-tjänsteman för drog- och brottsbekämpning (UNODC) berättade då för Human Rights Watch att barnhandeln till Senegal fortsätter att vara ett stort problem.
Många av pojkarna är också rädda att söka hjälp för att ta sig hem till sina familjer, då många som lyckas ta sig hem, skickas tillbaka till samma Daara och där då ytterligare övergrepp väntar dem.
Under 2010 uppmärksammades situationen i Senegal med talibéer, vilket gjorde att ett mindre antal gärningsmän lagfördes och dömdes. Dock dömdes de som mest till sex månaders fängelse och till böter av en summa som inte ens kommer upp till minimibeloppet av böter för de aktuella brotten.
Human Rights Watch kunde bara identifiera tre åtal av gärningsmän sedan början av 2014. Två våldtäktsfall 2014, vilket resulterade i en dom och ett frikännande och i mars 2015, en dom mot en gärningsman i Saint-Louis.
2014, i våldtäktsfallet, sade gärningsmannen framför alla på wolof till barnet som precis skulle gå upp och vittna mot honom: ”Jag kommer att slå dig”. Barnet ändrade sitt vittnesmål och fallet förlorades i brist på bevis. Det är mycket problematiskt att Marabouterna är barnens målsman i avsaknad av föräldrarna.
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Över hälften av Daaras i Dakar är traditionella Daaras som bara lär barnen Koranen och inte lär ut annan läs- och skrivkunnighet, språk eller grundutbildning, enligt regeringens kartläggning. Enligt barnkonventionen, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den afrikanska stadgan om barns rättigheter och välfärd, är staten skyldig att se till att barn har tillgång till en obligatorisk grundutbildning.
Nuvarande budget tar inte hänsyn till den extra kapacitet och de resurser som krävs för att stänga skolor som bryter mot lagen och hitta lämpligt skydd för barnen innan de kan återföras till sina familjer.
Mycket starka bilder och bildtexter om pojkarnas situation kan du finna HÄR på News Week
Om du vill donera pengar till Human Rights Watch kan du göra det HÄR
Under förra veckan kom slutliga besked gällande flera valresultat från afrikanska länder som hållit val den 20 mars. Benin, Kap Verde, Kongo-Brazzaville (Republiken Kongo), Niger och Zanzibar har alla röstat gällande sina länders kommande styren, samtidigt som Senegal röstat gällande ett kortande av mandatperioder för framtida presidenter.
Förra veckan var en både intressant och ansträngd politisk vecka på många håll. Fem länder höll president- eller parlamentsval under söndagen den 20 mars och slutresultaten från dessa val kom under förra veckan. Senegal röstade gällande ett förslag om ändring i konstitutionen för att korta mandatperioderna för kommande presidenter. De olika valen har hållits med olika framgång och motgång. Några länder har tampats med oroligheter och anklagelser om valfusk och bedrägeri. Det har också uppmanats till bojkott på vissa håll, med viss framgång.
Benins f d president Thomas Boni Yayi – Foto: Wilson Dias/Abr, commonslicens
Avgående president Boni Yayi lämnar över posten som landets president efter att ha gjort sina två mandatperioder som styrande överhuvud i landet och hans premiärminister Zinsou var ett populärt namn som efterträdare. Zinsou vann också valets första omgång med 28 procent av rösterna mot Talons 25 procent, men i den andra omgången gick Talon om Zinsou och kunde med 65,4 procent av rösterna utropas till segrare av presidentposten.
Talon ska en gång i tiden ha stått Boni Yayi nära, men anklagades 2012 för att ha varit hjärnan bakom en kupp där man försökte förgifta Boni Yayi och han flydde då till Frankrike. Förra året benådades han dock av presidenten och återvände till Benin.
Ett av Talons första löften som landets nya president är att förkorta mandattiden för presidenten ytterligare, till endast en mandatperiod, istället för de tidigare två.
Kongo-Brazzaville stängde ner telekommunikationen
Kongo-Brazzavilles president Denis Sassou N’Guesso i Vita husets blå rum – Foto: Amanda Lucidon/Vita huset
I Republiken Kongo har det varit allt annat än ett fridfullt val. Rapporter om kravallpoliser som använt tårgas och flertalet konfrontationer med civilbefolkningen har hörts. Stora protester från oppositionens väljare gällande valfusk och oegentligheter har uttryckts efter det att röstningen avslutades och landets sittande president Denis Sassou N’Guesso utropades som segrare återigen, och därmed förlänger sina redan 32 år vid makten.
Från oppositionssidan hävdas bland annat att man till viss del nekats tillträde till valurnorna, men framförallt också till rösträkningen.
Dagarna före valdagen ska den kongolesiska inrikesministern Raymond Mboulou dessutom ha beordrat teleoperatörer i landet att stänga ner all kommunikation så som telefoni, sms och internetuppkopplingar. Endast vissa myndighetslinjer ska ha getts undantag från förbudet.
Även ett förbud gällande framdrivning av motorfordon sattes in av regeringen under omröstningen och endast personer med särskilda tillstånd tilläts köra motorfordon under perioden.
Detta är några av de saker oppositionen ställt sig starkt kritiska till och också protesterat mot i efterhand. Man fördömer tilltagen och menar att det förhindrat valövervakare att kunna utföra sina jobb, vilket man vidare säger visar på att valet varit riggat från regeringens sida.
President Denis Sassou N’Guesso har styrt landet sedan 1979, med undantag för en femårsperiod då han förlorade valet 1992, och han verkar inte ha några som helst tankar på att lämna över styret till någon annan menar oppositionen. I oktober hölls en folkomröstning som ledde till att konstitutionen ändrades och man hävde ålders- samt tidsbegränsning gällande tid på presidentposten. Begränsningar som annars skulle hindrat 72-åriga Sassou N’Guesso att ställa upp igen.
Starkaste utmanarna till posten ska ha varit general Jean-Marie Michel Mokoko och Guy-Brice Parfait Kolelas. Men båda fick alltså enligt de offentliggjorda siffrorna se sig besegrad av Sassou N’Guesso.
Niger till val med frånvarande kandidat
Mahamadou Issoufou – Foto: Rama, commonslicens
Också i Niger har bekymmer och protester uttryckts från landets oppositionella grupper. Man har manat till en bojkott av årets val med hänvisning till bedrägeri från regeringens och sittande president Issoufous sida, och från BBC:s utsända rapporterades om väldigt liten aktivitet i landets huvudstad Niamey under valdagen.
Valet var redan avgjort på förhand hävdar oppositionen då den enda utmanaren till presidentposten, tidigare premiärminister Hama Amadou, fängslades i november och dessutom bara dagar före valet flögs till Paris för medicinsk vård.
Amadou fängslades till följd av anklagelser om människohandel med barn. Något han nekar till och hävdar är ett politiskt utspel från sittande regering. Hans stöd vid förhandsvalet i februari visade ganska tydligt att han troligen inte skulle vara att räkna med som motstånd till sittande president Issoufou. Amadou hade då 17 procent stöd och Issoufou 48 procent.
Niger tampas med ett växande hot från militanta grupperingar som Daesh, al-Qaida och Boko Haram, som attackerat landet bara dagar före valet. Med landsgräns mot Nigeria i söder, där Boko Haram har sitt starkaste fäste, och mot Mali och Burkina Faso i väster, där al-Qaida är aktiva och slutligen mot Libyen i norr, där Daesh är starka, ligger landet mycket sårbart. Detta är något president Issoufou visat starkt engagemang i att bekämpa och mota bort, vilket givetvis lockat många av landets väljare.
Bojkott i Zanzibar
I Zanzibar var säkerhetspådraget stort under valdagen, till följd av våldsamma protester veckan innan valet. Öriket Zanzibar, utanför Tanzanias kust, har delvis självstyre, men de tillhör samtidigt fastlandslandet Tanzania.
Öriket har många gånger haft problem med våldsamma upplopp och strider runt valtider och flertalet år har anklagelser och utredningar gällande valfusk varit på tapeten, så även detta val.
Redan i oktober hölls presidentval i landet, men detta ogiltigförklarades. Oppositionen CUF (Civic United Front) menade att det berodde på att de vunnit valet, något de utropat redan innan alla röster var räknade, medan valkommissionen menade att valet hade kantats av utbrett bedrägeri. CUF uppmanade därför till bojkott av mars-valet och drog sig ur hela kampanjen. Sittande president Ali Mohamed Shein från Revolutionära Statspartiet behåller presidentposten.
Senegal röstade fram kortad mandatperiod
Senegals president Macky Sall – Foto: Serigne Diagne, commonslicens
I Senegal röstade man den 20 mars fram ett förslag om ändring i konstitutionen för att korta ner mandatperioden för presidenten från sju år till fem år, samt ett införande där en president endast tillåts att ställa upp för val under två mandatperioder i rad. En övre åldersgräns på 72 år ingick också i det godkända förslaget.
Kritiker menar dock att presidenten initialt sagt att den nya lagen också skulle gälla hans egen mandatperiod, men istället röstade man nu om en förändring som kommer att gälla först från och med 2019. Beslutet att lagförändringen skulle komma att gälla först från 2019 beror dock på rekommendationer från landets högsta domstol och det konstitutionella rådet.
Lagförslaget fick 62,7 procent av rösterna, men med ett relativt lågt valdeltagande där endast 38,3 procent av de röstberättigade valde att rösta.
Kap Verdes parlamentsval gav klar majoritetsvinst
Oppositionsrörelsen för demokrati MPD tog stor revansch vid parlamentsvalet på Kap Verde och vann en övertygande majoritetsseger mot styrande partiet PAICV som varit styrande parti de senaste 15 åren.
Valurnor – Bilden har inget med valen i texten att göra (Pixabay)
Partiledare Ulisses Correia e Silva blir den tredje premiärministern i landet sedan självständigheten från Portugal 1975. I och med majoritetssegern kommer partiet att kunna styra landet under sin partivision ganska tryggt de kommande fem åren. Partiledare Correia e Silva sa till BBC att omröstningen visade att folket på Kap Verde har en önskan om att gå mot en ljusare ekonomisk framtid.
Kap Verde tillhör idag ett av de länder på den afrikanska kontinenten som har lägst andel fattiga, men landets ekonomi har den senaste tiden börjat vackla något.
Ett presidentval ska också hållas i landet senare i år, men datum för detta är ännu inte satt.
Afropé vill tipsa alla sina läsare om möjligheten att få se fotoutställningen Barnablick – Regards d’enfant av Soulimane Baro på Just Africa i Stockholm. Utställningen inleds med vernissage fredag den 11 mars klockan 17-20 och pågår sedan fram till den 30 mars.
Foto: Soulimane Baro
Fotografen Soulimane ”Solo” Baro är sociolog och kommer ursprungligen från Burkina Faso där han jobbat för bland annat FN, han är numera bosatt i Sverige. Hans passion för fotografering började redan under tonåren men det var under sin tid som universitetsstuderande som han verkligen utvecklade sitt fotograferande och han köpte bland annat sin första systemkamera. 1981 prisades han för sina bilder då han vann en tävling arrangerad av det franska kulturcentret i Ouagadougou. Solo har fokuserat mycket av sitt fotograferande på porträttbilder och ofta fotograferat barn, då främst sina egna samt deras vänner.
Utställningen Barnablick som nu alltså kommer visar på Just Africa i Stockholm under drygt två och en halv vecka består av bilder på Solos egna söner och deras vänner, där merparten av bilderna är tagna i Senegals huvudstad Dakar.
Solo själv beskriver utställningen såhär:
”Genom att fotografera mina söners vänner har jag försökt få fatt i de känslor som vi vuxna inte alltid tar oss tid att se.
När jag har mött barnens blickar har jag upplevt ett behov av utbyte, stunder av flyktigt samförstånd. De har velat dela med sig av det de har inombords.
I de här barnens ögon finns ofta en okynnig glädje, ibland frågor, sällan ledsnad. Den som är uppmärksam kan känna kraften i deras personlighet framför kameran.
Till sist: om vi ger oss tid kan vi upptäcka de skatter som bor i var och en av oss, människan i all sin komplexitet och enkelheten hos barnet som gömmer sig i oss alla.”
Var: Just Africa, Södermalmstorg 4, T-bana Slussen, Stockholm
När: Vernissage 11 mars kl 17-20, utställningen pågår sedan till den 30 mars.
Afropé skrev tidigare i år om att Senegals president Macky Sall lämnat in ett förslag innehållande reformergällande bland annat den presidentiella makten, samt presidentens mandat. Landets högsta domstol tillsammans med det konstitutionella rådet har nu gett sitt utlåtande gällande reformerna.
Det var under förra veckan som president Sall i ett tv-framträdande meddelade att reformförslaget om att minska hans egen mandatperiod till fem istället för sju år inte rekommenderades av landets högsta domstol eller det konstitutionella rådet. Dock är man positiva till att genomföra förändringen från och med det kommande presidentvalet som planeras år 2019. President Sall kommer därmed att verka som landets president fram till valet 2019.
Macky Sall kommenterade också beslutet med att det är av stor vikt att konstitutionella rådets och högsta domstolens beslut respekteras och att det är ett steg i processen mot en bättre demokrati och långsiktigt hållbar lagstiftning.
Övriga 14 reformer som president Salls förslag innehöll godkänns dock och landet planerar nu för en folkomröstning som ska äga rum redan i mars i år. Röstar folket för dessa reformer kommer då presidentens makt att begränsas, samt det konstitutionella rådets och parlamentets makt öka. Godkänns reformerna innebär det dessutom att presidentens mandatperiod, från och med valet 2019, kommer att kortas ned till fem år.
Folkomröstningen gällande reformerna kommer att genomföras den 20 mars 2016.
La Casa di Mansa är en förening som arbetar för att främja och dela med sig av Casamance (en region i södra Senegal) och Senegals kulturella värderingar.
Afropé 
.jpg){kind=link}
