Etikettarkiv: sexuella övergrepp

Skandalen kring fredsbevarare och sexuella övergrepp växer

Efter FN-rapporten om de 69 anmälda fallen av sexuellt utnyttjande och våldtäkt, utförda av fredsbevarande styrkor under 2015, har nu generalsekreterare Ban Ki-moon släppt en ny lista till nyhetsbyrån AP. Listan innehåller information om fredsbevarare från 21 involverade länder och kommer från en ny och större utredning gällande 99 fall av sexuella övergrepp eller utnyttjande. Anklagelserna kommer att finnas tillgängliga online och uppdateras allteftersom.

FN-logga - Bild: Commonslicens
FN-logga – Bild: Commonslicens

Läget gällande den oroande ökningen av sexuella övergrepp och de många anmälningarna och anklagelserna mot fredsbevarande trupper uppdagades när den svenska FN-tjänstemannen – ”visselblåsaren” – Anders Kompass röjde information från en hemligstämplad utredning gällande franska soldaters övergrepp i Centralafrikanska republiken.

Kompass anledning till att röja informationen var att han menade att ingenting hände i utredningen och att han omöjligt kunde sitta tyst under rådande omständigheter. Kompass stängdes av från sin tjänst i samband med att han avslöjades som visselblåsare, men är idag rentvådd. När Sverige Radio intervjuar honom efter att han blivit rentvådd berättar han;

– Man skickar en rapport från ett skrivbord till ett annat skrivbord, man skickar en e-post till en annan e-post och så går det runt. Ingen känner sig ansvarig för att göra något.

För Kompass kom beskedet att han rentvåtts givetvis som en lättnad och de som nu anklagas för att ha begått allvarliga fel är istället FN. Det visar det brev som Anders Kompass har fått av FN:s internrevision, skriver Sveriges Radio, och Kompass säger till radion;

– Ja, nu är det klart. Jag sa till min fru att det känns märkligt att ha varit utsatt för det här under så många månader, för det är ju en psykisk press naturligtvis. Jag känner nu en lättnad, men också en sorg över hur det har blivit. Det är så onödigt.

Fatalt misslyckande från FN:s sida

I dagarna släppte FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon en ny rapport, som enligt Reuters gör gällande 99 fall av anmälningar om sexuella övergrepp eller utnyttjande där FN-personal är inblandad. Majoriteten av dessa gäller fredsbevarande styrkor och innefattar anställda från 21 olika länder.

Rapporten har gjorts efter det att situationen i Centralafrikanska republiken avslöjades.

FN har fått ta emot massiv kritik och har varit under stor press sedan avslöjandet, bland annat gäller det anklagelser om att inte ha arbeta tillräckligt snabbt i ärenden gällande sexuellt utnyttjande. En oberoende panel fastslog i december att världsorganet misslyckats fatalt i hanteringen av anmälningarna mot bland annat franska styrkor i Centralafrikanska republiken. Vilket sannolikt är en bidragande orsak till ytterligare övergrepp.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon - Foto: Commonslicens
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon – Foto: Commonslicens

De sexuella övergreppen från fredsbevarande styrkor har varit ett av FN:s och dess medlemsstaters mest stigmatiserade och ihållande problem. Fler än 100 000 fredsbevarare är i tjänst i några av världens mest känsliga, våldsamma och fattiga områden, där många av offren är barn och kvinnor som försöker få livet att gå runt.

Bland de länder där flest övergrepp anmälts återfinns förutom Centralafrikanska republiken – Demokratiska republiken Kongo, Haiti, Liberia, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) och Mali. 38 av anmälningarna från 2015 gäller militär personal, 16 gäller internationell polis och 15 gäller annan FN-personal eller volontärer. Minst 23 av anklagelserna gäller minderåriga och i 15 av fallen finns också krav på faderskapsutredningar till följd av uppdagade graviditeter.

Ett stort problem med att få förövare fällda är dock att de står under sina respektive hemlands lagar, vilka kan skilja sig mycket åt, trots samma typ av brott. Generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanar därför, i sin rapport, generalförsamlingen att överväga en internationell konvention gällande ”brott som begåtts i fredsbevarande operationer” och att varje nation bör uppdatera sina nationella lagar för att säkerställa att dessa tillämpas på sexualbrott som begås av deras medborgare när de tjänstgör i FN:s fredsoperationer…

Relaterat
Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater?

Det blåser hårda vindar och skarp kritik mot FN och delar av deras fredsbevarande styrkor som finns på plats i några av länderna på den afrikanska kontinenten. Efter det att en FN-tjänsteman under förra året läckt hemligstämplad information om våldtäkter och sexuellt utnyttjande, utfört av FN-soldater, mot barn i Centralafrikanska republiken, rasar både myndigheter i landet och människorättsorganisationer. Har vi en våldtäktskultur bland FN-soldater kan en kanske fråga sig nu? Och varför har denna utredning och högst allvarliga situation eventuellt försökt mörkas?

Under 2015 ska nästan 70 fall av våldtäkter och sexuella övergrepp eller utnyttjanden ha anmälts till FN. 22 av dessa ska ha skett i Centralafrikanska republiken. Hur förklarar vi att nära en tredjedel av de fall som anmälts har skett just där? Finns det en våldtäktskultur bland FN-soldater som jobbar i Centralafrikanska republiken? Våldtäktskultur har blivit ett populärt begrepp i Sverige på senare tid, där en del menar att detta fenomen är kopplat till vissa länder – Afghanistan och nordafrikanska länder brukar en se och höra bli svartlistade i sociala flöden på nätet, men också ute i verkliga livet.

Dessa länder verkar dock inte inblandade här. Så jag tror jag håller mig till min egen teori, att det inte är lands- eller kulturbetingat, utan i huvudsak ett patriarkalt problem, men också ett konfliktområdesproblem. Människor med makt missbrukar gärna sina positioner. Soldater har makt. Våldtäkt är makt. Oavsett var i världen vi befinner oss.

Låt oss kika på lite fakta. Vad är det egentligen som sker i Centralafrikanska republiken?


Det pågår just nu utredningar mot ett antal soldater från olika FN-styrkor, från olika länder, däribland Frankrike och Georgien, som i Centralafrikanska republiken ska ha utsatt redan utsatta barn och kvinnor för fruktansvärda sexuella övergrepp. Utredningarna rör flera olika fall och flera olika perioder från 2013 och fram till idag.

Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra - Foto-, Idriss Fall (VOA)
Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken (personerna på bilden har inget med artikeln att göra) – Foto: Idriss Fall (VOA)

I en FN-rapport som läcktes förra året beskrivs det bland annat hur pojkar i åldern 9-13 år ska ha blivit utsatta för sexuella övergrepp av franska fredsbevarare under 2013. Barnen ska ha tvingats till sexuella akter i utbyte mot mat, husrum och pengar. Övergreppen ska ha skett i närheten av ett flyktingcenter i huvudstaden Bangui.

En utredning ska ha varit igång under 2015 och 14 soldater, alla franska fredsbevarare, har nu ställts inför rätta i Frankrike efter att flera av de drabbade barnen kunnat lämna tillräckligt detaljerade uppgifter för att identifiera soldaterna.

Det franska försvarsministeriet ska ha larmats om situationen redan 2014 och tagit del av FN-rapporten ”Sexuella övergrepp mot barn utförda av internationella styrkor”. Ministeriet anklagades sedan under förra året för att ha mörkat och undanhållit uppgifter, något deras talesperson, Pierra Bayle förnekar till pressen;

– Vi har inte försökt hemlighålla uppgifterna. Men eftersom man inom rättsväsendet startade med en utredning om de franska soldaterna, ville vi låta dem arbeta ifred.

FN:s intention, att skydda de utsatta barnen

Rapporten om övergreppen ska ha varit hemligstämplad av FN, men röjdes av den svenska FN-tjänsteman Anders Kompass. Kompass stängdes sedan av från sin tjänst när uppgifterna om att han läckt informationen kom FN till känna. Anledningen till svenskens läcka ska ha varit frustration över att FN inte vidtog några åtgärder eller startade någon ordentlig utredning kring uppgifterna om övergreppen.

Rupert Colville, som är talesperson för FN:s chef för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, säger till bland annat BBC Africa, att anledningen till att rapporten inte offentliggjorts inte beror på försök till mörkläggning, utan för att FN ville skydda de utsatta barnen och ungdomarna. Kompass läckande av rapporten kan vara ett möjligt brott mot de strikta regler som existerar för att skydda offer, vittnen och utredare hävdade Colville vidare och därför blev Kompass avstängd från sitt arbete.

Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln - Foto: US Navy, commonslicens
Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln – Foto: US Navy, commonslicens

Samtidigt är man, menar man från FN:s sida smärtsamt medvetna om att fler anklagelser kan komma att uppdagas i efterdyningarna av de senaste rapporterna och Colville avslutar;

– Anklagelserna om vad som hänt dessa barn är motbjudande. Detaljerna i informationen som kommit fram genom intervjuer med påstådda offer och vittnen är ytterligt avskyvärda.

Unicef har meddelat att alla aktuella Bangui-offer ska ha blivit omhändertagna och fått medicinskt och psykosocialt stöd, samt att de hålls skyddade.

Flera styrkor anklagade

Från FN:s sida tog man för några veckor sedan beslutet att skicka hem 120 fredsbevarande soldater tillbaka till Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville), efter en ganska nyligt inkommen rapport om sju fall av sexuella övergrepp i Centralafrikanska republiken. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har gjort gällande att unga flickor och kvinnor ska ha våldtagits i staden Bambari mellan september och december 2015. Fem av offren ska ha varit minderåriga. Soldaterna skickades hem i början på februari och ersattes av styrkor från Mauretanien.

Ett annat fall som utreds rör ett antal flickor i åldern 14-16 år som ska ha blivit våldtagna av soldater från EU:s Eufor-styrka, främst ska det röra sig om soldater från Georgia, parallellt med att flertalet andra flickor och unga kvinnor ska ha fått ”betalt” för att ha sex med soldaterna. Vatten och kex ska ha varit en form av betalning.

Även den så kallade Minusca-styrkan har anklagats för sexuella övergrepp i landet. Det fallet rörde sig främst om fredsstyrkor från Tchad och Ekvatorialguinea. Dessa anklagelser ska ha resulterat i att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sparkade chefen för Minusca-styrkan. En varning om att kasta ut alla fredsbevarande enheter från Centralafrikanska republiken, om inte de ansvariga länderna ställde sina soldater inför rätta ska också ha uttalats.

Fler händelser ska finnas anmälda och fler kommer det förmodligen att bli.


Personligen funderar jag nu dels över varför jag inte funnit någon indikation på någon rapport om sparkade chefer för Eufor-styrkan eller franska FN-förbandet?
Något annat jag funderar över är hur lång tid som anses skäligt för en utredning att pågå när den är hemligstämplad, men gäller mänskliga rättigheter. Om inget verkar hända, är då offren verkligen skyddade på riktigt?
Jag funderar också över om folk förstår hur viktigt det är att vi försöker förstå vad situationer som den i Centralafrikanska republiken gör mot de barn och kvinnor som oftast är de utsatta, men också mot de pojkar som tvingas att aktivt delta?

Att laga trasiga barn och kvinnor är inget som görs i en handvändning och att någon åker till ett land för att arbeta fredsbevarande, för att sedan begå det mest brutala brottet mot en människas rättigheter, och många gånger mot ett barn… det mörker detta skickar ett människa in i, det kan vi nog omöjligt förstå. Men det vore bra om vi jobbade aktivt för att förhindra att händelser som dessa sker och att vi också försöker ha förståelse för de konsekvenser och den påverkan det har på dem som blivit utsatta.

Skandalen i Centralafrikanska republiken är definitivt inte den första skandalen av sexuellt utnyttjande och våldtäkter utförda av fredsbevarare i länder där det råder konflikter. Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) och Somalia är några av de länder i Afrika som också drabbats.

Jag avslutar med att här, precis som i så många andra situationer där jag diskuterat fenomenet våldtäktskultur, hävda att problemet inte alls är nationellt, kulturellt, religiöst eller vad man nu än vill påstå. Problemet är, återigen, patriarkalt och alltså maktbetingat.

Lever du i en situation där du har makt så tror jag att steget till att begå övergrepp eller kränkningar av något slag kommer dig väldigt nära. Om du i samma situation dessutom ser någon annan begå dessa övergrepp eller utföra dessa kränkningar tror jag att steget kommer ännu närmare. Är du då en person med tveksam moral, svag människorättskompass eller med förespeglingar om ”främmande” personers mindre värde, jag då tror jag att steget till övergrepp och kränkning bara är ett andetag bort…


Faktakällor: Reuters Africa, BBC Africa, Yle Nyheter

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

En fördummad debatt om sexuella övergrepp

Ingen har undgått debatten om de sexuella övergreppen. De flesta som skriver, såväl journalister, bloggare, krönikörer som facebookanvändare, hittar stöd för just sina favoritteser i det som hänt. Allra argast, eller ska vi säga nöjdast, är förstås Sveriges nationalister. Äntligen har de fått stöd för sin viktigaste åsikt av dem alla: ”Invandrare är farliga. Invandrare kan inte leva i Sverige, eftersom de är i grunden väsensskilda från oss etniska svenskar. Invandrare begår sexbrott mest hela tiden, för de hatar svenska kvinnor.” 

Och tongångarna i allmänhet har verkligen ändrats senaste veckan. Det har blivit en sorts oemotsägbar sanning att män från Mellanöstern, och då främst muslimer, överlag anser sig ha rätt att kränka kvinnor sexuellt. Det är ”en del av deras kultur”, framförs det, och den som säger emot ”blundar för sanningen”. Flera av mina nationalistiska följare på Facebook har triumferande framfört att jag som förespråkar en generös asylpolitik tycker det är bra med våldtäkt, eller att jag åtminstone är ansvarig – inte bara för det som hänt i Sverige, utan även i Köln. Jo. Det låter bisarrt, men det är inte de främsta tänkarna det handlar om. Men de är dessvärre representativa för den nya, självbelåtna på gränsen till euforiska stämning som nu råder bland dem som ”länge varnat för invandringens konsekvenser” – det vill säga Avpixlat, Fria Tider och SD med flera.

Foto: Afropé
Foto: Afropé

Jag är född i Karlstad på 60-talet, och förutom vissa enstaka finnar och jugoslaver fanns knappt några invandrare när jag var i tonåren – och jag och många med mig blir helt förundrade över hur det i vissa diskussioner framstår som om sexuella ofredanden av typen tafsande och blottande skulle vara ett helt nytt fenomen, som svenska, fulla killar inte ägnar sig åt. Som om det gick att gå på disco utan att riskera bröst- och rumpnyp. Som om inte killarna på torget, på konserter, på festivaler betedde sig precis så på den tiden som beskrivs idag, möjligen med undantag av det där med omringandet av offren. Som om inte våldtäkter förekom. Sexuella övergrepp förekom hela tiden, kan jag och fler med mig berätta. Och ingen jag känner polisanmälde någonsin. Vi är många som påpekar detta i nätdiskussioner. Svaret blir alltid att ”det går inte att jämföra”. Varför gör det inte det? Är det inte precis samma sak? Killar och män sextrakasserar inte normalt för att de hatar kvinnor. De gör det för att de vill, eller för att kompisarna gör det, och för att de inte respekterar kvinnor tillräckligt för att låta bli.

Det framförs på många ställen att Islam ”tillåter våldtäkt”. Men en troende muslim dricker inte alkohol. En troende muslim får, som Jaafar Al-Jabiri påpekar, inte ens vidröra en kvinna utanför familjen. Våldtäkt leder i många muslimska länder till avsevärt strängare straff än i Väst. Så nej. Islam tillåter inte våldtäkt.

Betyder det att det inte skulle vara sant att åtskilliga av de skyldiga i Stockholm, Köln och Kalmar hade sitt ursprung i Nordafrika och Mellanöstern? Inte alls Det stämmer säkert, även om det inte är hela sanningen. Det finns en kärna i det som framförs som är viktig att ta med sig. Vi har sexualundervisning på mellan- och högstadiet. Den som kommer till Sverige i 16-19-årsåldern missar denna, och det måste förstås lärare och personal på boenden ta ansvar för att bättra. De som begår brott ska förstås lagföras. Det finns också platser och kulturer i världen där kvinnor förtrycks och där sexuella övergrepp tolereras, och en del av dem som kommer hit har med sig den synen. Hur många de är vet vi inte. Men hade de varit i någon sorts majoritet bland ensamkommande hade vi sett en helt annan magnitud av problem. Det rör sig rimligtvis om en mycket liten del. Här behövs förmodligen en utredning göras, så relevanta fakta kommer fram.

Och det finns flera delar i den övriga rapporteringen som skaver. Oisín Cantwell drar fram flera exempel på ett överhettat debattklimat, där det som förut möjligen tystats ner nu istället överdrivs åt andra hållet.

Jag anser att vi istället för att överdriva synen på ”kulturer” bör diskutera ”subkulturer”. Jag menar att det spelar mindre roll varifrån människor kommer och vilken kultur de tidigare levat i, och större roll vilka sammanhang de lever i idag. Människor är flockdjur, liksom hundar och hästar, och särskilt i tonåren identifierar vi oss betydligt mer med den grupp vi känner att vi tillhör än det samhälle vi lever i. I en subkultur kan sexuella övergrepp och andra brott, som personerna var för sig annars inte skulle vara kapabla till, plötsligt bli acceptabla.

Fru Justitia. Foto: Fatou Touray, Afropé
Fru Justitia. Foto: Fatou Touray, Afropé

Vi minns filmen Jägarna, vi minns Ondskan. Vi minns mobbarna när vi själva gick i skolan. Och det är inte svårt att tänka sig att grupper av ensamkommande, eller grupper av gatubarn, som levat utan vuxenstöd under lång tid, på samma sätt skapat subkulturer med egna regler.

Det måste hanteras, både preventivt och reaktivt.

Men vi måste också sluta skuldbelägga samtliga ensamkommande, och vi får absolut inte låtsas att sexuella övergrepp är ett renodlat ”invandrarproblem”.

Slutligen måste vi sansa oss lite, och se helheten. Sexuella övergrepp är ett komplext problem, som existerat överallt i alla tider. Det är bra att det nu diskuteras. Men det är större än den ganska fördummade och populistiska debatt som nu förs, och vi kvinnor tjänar inte på att diskussionen reduceras till Avpixlatnivå.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt