Flera medier har sedan oktober 2014 rapporterat om att Miljöpartiet sagt upp en tjänsteman för privata skulder hos Kronofogden. Kvinnan som blev uppsagd har nu lämnat in en stämning mot staten för osaklig uppsägning.

Den kvinnliga tjänstemannen har haft flera toppuppdrag för Miljöpartiet och arbetade nära båda språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson under valrörelsen 2014. Efter valsegern och maktskiftet fick den afrosvenska kvinnan en ny topptjänst i regeringskansliet där hon arbetade nära den nytillsatta utbildningsministern Gustav Fridolin.

Två dagar efter att kvinnan påbörjat sitt arbete slog säkerhetspolisen larm och avrådde från anställning i regeringskansliet när det upptäcktes att kvinnan har skulder hos Kronofogden. Kvinnan hade redan utmätning på sin lön på nästan 10 000 kronor i månaden och har varit tydlig med sina skulder.

Kvinnan, som ska ha hamnat i skuld efter en skilsmässa, uppges ha blivit mycket chockad av uppsägningen.

Kvinnan uppger också i stämningsansökan att hon tycker det är märkligt att Miljöpartiet valde att säga upp henne, samtidigt som man valde att låta en manlig partikamrat som arbetar nära Åsa Romson och som i samma veva uppdagades att han hade dömts för narkotikasmuggling, endast två år tidigare, arbeta kvar i regeringen. Uppgifter tyder även på att tjänstemannen tycker det är märkligt att Miljöpartiet väljer att ställa sig bakom en person som blivit dömd för en kriminell handling, medan de valde att säga upp henne på grund av den skuld hon hade, men betalade av på.

Aftonbladets Lena Mellin har kommenterat just den aspekten med: ”– Man är en lika stor säkerhetsrisk om man är full och beställer knark på nätet.”

Enligt det här beslutet kan man dra slutsatsen att en person är en större säkerhetsrisk om man hamnar i ekonomiska problem efter en skilsmässa, än om man begår ett brott? För det kan väl inte handla om att det ena fallet är en vit man och det andra en svart, ensamstående kvinna. Eller…?