Etikettarkiv: slakt

Det är inte lätt att återvända hem

Om drygt en vecka är det dags för mig att återvända hem. Tillbaka till The motherland, Mama Africa. Jag kommer att besöka släkten i Cotonou, Benin, och hoppas att ni vill följa med på resan.

2014-08-22 10.59.16
Foto: Privat

Just nu befinner jag mig i packningsprocessen. Det betyder inte att jag bara packar i en resväska, utan måste även välja och sortera tankar, känslor och förväntningar inför resan. Jag behöver veta vad jag ska ta med och vad som absolut måste stanna kvar här. Med andra ord är det en mental förberedelse på vad som komma skall. Jag inser att det låter förvirrande, men min vardag är med ena foten i Stockholm och den andra i Cotonou. När jag först immigrerade hit behövde jag anpassa mig och lära om. Idag känner jag mig hemma i Stockholm, men attityden I’m a grown woman, I take care of myself funkar inte när jag kommer till Benin. Vid förra besöket 2014, fick jag fickpengar av pappa. Jag undrar om han inte trodde att jag hade med mig fickpengar, men samtidigt var det gulligt att vara någons barn.

En annan mindre rolig situation var när en kille som uppvaktade mig uttryckte i frustration att jag kanske borde åka tillbaka till Sverige. Anledningen var att jag inte förstod koderna för kärlekshandlingar. Jag var inte så tillmötesgående som han förväntade sig, för där kom jag och såg ut som alla andra, men hade behövt ett lexikon för sociala koder, slangord och relationer. Jag är inte alltid med på noterna. Till mitt försvar vill jag berätta att jag inte har koll på dejtingprocessen någonstans, varken i Cotonou eller Stockholm.

Det har blivit standard att höra ”– Ursäkta henne, hon är inte härifrån” , ”- Ja, hon är från Europa”, och varje gång tittar den andre på mig samtidigt som hen ger ifrån sig ett utdraget ”– Jaha” till svar.

Foto: Privat
Foto: Privat

Samtidigt som jag haft sömnsvårigheter, stress och oro inför resan har jag jobbat med att fylla resväskan. Vanligtvis tar jag fram resväskan så fort en flygbiljett är bokad. För mig börjar resan långt innan jag sitter på flyget eller tåget. Det är en av de tillfällena då det lilla barnet i mig kommer fram. När jag fått förnuftet tillbaka påminner jag mig själv att det fortfarande är två månader kvar. Ja, jag älskar lyckoruset som kommer efter att ha bokat en resa. Men tyvärr är det annorlunda när jag ska till Benin. Även om jag åker dit på semester, vet jag att det inte kan bli så mycket semester av att bo med åtta andra personer. För att inte tala om äldre släktingar som vill ha mig i knät.

För många av oss här, med familj kvar i hemlandet, är det nästintill omöjligt att inte börja packa två till tre veckor innan avresa. Man packar inte bara för sin vistelse, det ska få plats något till mormor, farbror, kusiner och även släktingar du inte vet om. Jag har lärt mig att det alltid är bra att ha med sig en present för mycket, för det finns alltid någon man glömt. Jag tror att vi så gärna vill ge tillbaka till släkten för att man är tacksam för livet i Sverige. För, jag är privilegierad i jämförelse med unga beninier, även om jag i Sverige inte har några stora privilegier.

Så ja, det är en process att återvända hem. Man är hemma, men ändå inte riktigt hemma. Det hela känns nervöst, men jag längtar efter att komma fram. Åh vad jag längtar!

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Djupt djurplågade djur

Som jag skrev i min förra krönika är aspekterna på halalmat så många att vi behöver desarmera dem en och en.

Jag börjar med den svåraste: djurplågeriet.

Det första vi behöver rätta till är att halal inte är namnet på en slaktmetod. Detta är självklart för alla muslimer och alla med kunskap om islam, men ganska okänt för många andra. Halal betyder kort och gott ”tillåtet”. Motsatsen är haraam, som är otillåtet. Otillåtet är till exempel gris- och hundkött, blod och alkohol.

020 (2)
Foto: Fatou Darboe, thegambia.nu

Halalmat kan alltså vara allt från äpplen till sardiner, utan att fördenskull omfattas av halalslakt.

Eller ‘dhabihah’, som är det korrekta ordet för halalslakt.

Dhabihah omfattar en rad manövrar, som många gånger egentligen handlar om att visa respekt för djuret. Bland annat ska slaktaren se till att djuret slipper se andra djur dö, eller andra döda djur. Slaktaren ska också se djuret i ögonen.

Sedan ska djuret vändas mot Mecka, och slaktaren, som måste vara muslim, ska säga ”Bismillah”, som en välsignelse.

Sedan ska djuret skäktas, det vill säga blodas av.

Förutom bönen och Mecka gäller samma slaktmetod för judiskt koscher-kött.

Muslimer och judar är inte, tvärtemot vad som ofta påstås, exceptionella djurplågare, utan köper du kött från ett fattigt land är det stor risk att det är skäktat.

Tänk på det, när du väljer brasilianskt kött för att det svenska känns för dyrt.

”Skrika som en stucken gris”, säger vi ibland, och syftar då på ljuden från en gris som fått halspulsådern avskuren och skrek för att den höll på att dö. Ett ljud de flesta av våra förfäder hört många gånger. Skäktning, med andra ord.

Får
Foto: Fatou Darboe, thegambia.nu

Och vad tänker du att ”The Silence of the Lambs” var? Jo tystnaden när slakten upphört, och anledningen till att det inte var tyst innan tystnaden uppstod var att djurens halsar skars av, utan att de först bedövades. Uppenbarligen. För hade de bedövats hade det ju varit tyst hela tiden.

Normalt är det ett dåligt försvar att hänvisa till andra som lika goda kålsupare, men i det här fallet är det mycket befogat, för det är få skrönor som är så vitt spridda som den om halalslakt som något exceptionellt.

 

Så.

Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Vi tar det igen: Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Alla höns slaktas normalt genom att halsen skärs av.

Det är ingen skillnad på halalslakt, eller övrig slakt i Sverige, vad gäller slaktmetod, om vi undantar ”bismillah” och tittandet i ögonen och vändandet mot Mecka.

 

Det är däremot en stor skillnad i slaktmetod mellan olika länder.

Det som skiljer slaktmetoder åt är huruvida de först bedövas av en bultpistol eller genom att klubbas eller inte bedövas alls. Eller genom elbedövning, som är vanligast i fallet fjäderfä.

Klubbning är så att säga budgetmetoden i fattigare länder. Man tager en stor klubba och bonkar oxen i pannan.

Tror du mig inte? Läs jordbruksverkets definition av slakt. ”Slakt innebär att djuret avlivas genom avblodning. I Sverige krävs alltid bedövning före avblodning. Djur avlivas genom slakt främst för att bli livsmedel. ”

 

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 10.53.51
Skärmavbild 2014-10-04 kl. 10.53.51

Djurplågeri vid slakt finns däremot i tredje världen. Där har man inte råd med bultpistoler, och ofta inte tid eller kunskap nog att klubba djuren innan halsen skärs av. Det gäller förstås särskilt mellanstora djur, som får och getter, som det går att hålla fast de sprattlar.

Djurplågeri hänger alltså tätt ihop med övrig nöd. Bekämpa fattigdomen, och djuren får det också bättre.

Djurplågeri finns också på närmare håll, där man inte alls är fattiga. Inom EU, till exempel.

Vi i Sverige tillsammans med Norge är nämligen världsbäst på djurskydd. Våra regler är den tuffaste ribban.

Jag tänker inte skriva om fastlåsta grisar och höns som aldrig får röra sig, eller om djurtransporter där benen bryts och ögon petas ut på djuren. Du har nog sett bilderna eller klippen.

Jag nöjer mig med att konstatera att även inom EU finns mycket att göra.

Sedan ska sägas att det finns vissa åtskilliga EU-länder som av outgrundliga skäl utnyttjar ett undantag i EUs förordning för att tillåta skäktning utan bedövning för muslimer och judar. För detta finns inget försvar. Det är ytterst få inriktningar av islam och judendom som inte godtar bedövning, och detta
fåtal religionsutövare finns det ingen anledning att böja sig för.
De kan gott bli vegetarianer.

 

I februari år 1993 åt jag min sista tugga kött någonsin. Den allt överskuggande anledningen till min vegetarianism var då och förblir än idag att jag inte vill vara en del av något djurplågeri alls. Jag skulle inte skriva krönikor där jag försvarar något som går emot mitt engagemang för att alla djur ska ha det så bra som möjligt.

Och jag hoppas nu att jag har varit tydlig:

Svenskt kött är bäst ur djurskyddshänseende, och det gäller helt oavsett om det är halalmärkt eller inte.

Europeiskt kött kan vara OK, beroende på varifrån det kommer.

Kött från tredje världen bör undvikas, om du värnar om djurens bästa.

 

getter
Foto: Fatou Darboe, thegambia.nu

Men när nationalisterna spinner loss i halaldebatten spelar förstås inte sådant trams som fakta någon roll. Det viktiga är ju inte djuren alls, utan att muslimer trakasseras. Och då är dock att tankefiguren om djurplågeriet central. Människor måste invaggas i en tro om att även svenskt halalkött är djurplågeri för att ställa upp på dumheterna.

 

Men låt oss göra ett tankeexperiment.

Många muslimer är sekulariserade och bryr sig inte om halal alls.

Andra, kanske så många som hundratusen, är nöjda med svenskt halalslaktat kött.

Vad tror du händer om vi gör som SD kräver, och slutar med vår halalslakt i Sverige?

Tror du dessa hundratusen blir vegetarianer?

 

Den som verkligen bryr sig om djur gör följande:

  1. Slutar ifrågasätta svenskt halalkött, och lobbar, jobbar, kämpar för ett bättre djurskydd i hela EU, och gärna även resten av världen. Det är där vi ska lägga krutet.
  2. Pratar med kommun- och landstingspolitiker om att köpa kött enligt svensk standard. Nej, inom EU får man inte kräva att köttet ska vara svenskt. Det är något som verkligen retar nationalisterna, men det är ganska naturligt egentligen. Hela tanken med EU bygger på fri rörlighet. Däremot får man ställa krav på hur djuret har levat och dött. Genom att kräva svensk standard bidrar vi till att underminera för de som låser fast djuren, överanvänder antibiotika eller slaktar utan bedövning.
  3. Hjälper till att styra om opinionen till en meningsfull debatt om djurskydd.
  4. Köper svenskt!
Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt