Etikettarkiv: somalia

Akut hungersnöd drabbar delar av den afrikanska kontinenten hårt

Extrem torka orsakat av väderfenomenet El Nino har lett till hungersnöd och brist på dricksvatten på flera håll på den afrikanska kontinenten. Sydsudan har redan officiellt drabbats av hungersnöd och Somalia riskerar att följa i samma spår.

Somalias premiärminister, Hassan Ali Haire, uttalade sig under lördagen om att den extrema torkan under de senaste 48 timmarna lett till minst 110 dödsfall i en utav landets regioner. Dock antas den totala dödsiffran kunna vara betydligt högre, då detta är de första officiella uppgifterna om dödsfall orsakade av torkan. Landets president, Mohamed Abdullahi Farmajo, deklarerade torkan som en nationell katastrof redan under tisdagen och samtidigt kommer också rapporter om att ett kolerautbrott dödat dussintals i staden Awdinle, ett utbrott som tros bero på bristen på rent dricksvatten.

Den extrema torkan har lett till akut hungersnöd i bland annat Somalia och Sydsudan. Foto: Pixabay

Väderfenomenet El Nino har i år drabbat bland annat de östra samt södra delarna av kontinenten hårt och inneburit att FN redan deklarerat att Sydsudan drabbats av hungersnöd, samt att ytterligare två afrikanska stater, Nigeria och Somalia är i riskzonen för extrem hunger och svält.

FNs officiella deklarerande av hungersnöd i Sydsudan är den första sedan 2011 då Somalia drabbades av extrem torka vilket ledde till att närmare 260 000 människor dog. Landet har även tidigare varit hårt drabbat av torka och svält, bland annat 1992 då cirka 220 000 människor dog till följd av extrem torka och matbrist.

I nuläget beräknas närmare tre miljoner människor i Somalia, mer än 1,8 miljoner i Nigeria samt närmare fem miljoner människor i Sydsudan vara drabbade av den extrema torkan och därmed lida av akut matbrist. Förutom att torkan orsakar svält bland närmare 10 miljoner människor har också boskap drabbats hårt, och stora delar av bestånden dör till följd av brist på bete och vatten.

Humanitära organisationer har slagit larm om att krisen kommer att förvärras och att mer insatser behövs för att rädda liv. I Sydsudan finns bland annat Läkare Utan Gränser på plats och rapporterade redan i januari om att så många som 25 procent av alla barn i vissa av landets regioner led av undernäring, ett problem orsakat av dels den stora bristen på mat och vatten, men också de strider och konflikter som pågår i landet och som tvingar människor att fly från sina hem.

Anna Wedin

Flera tragedier runt om den afrikanska kontinenten under den gångna helgen

Den gångna helgen har runtom på den afrikanska kontinenten kantats av tragedier. Trafikolyckor, bombattentat och kollapsade byggnader har resulterat i minst 240 döda, och siffran väntas stiga då antalet svårt skadade är omfattande och de drabbade platserna ännu inte helt kunnat röjas.

Staden Uyo i sydvästra Nigeria. Foto: Damoon4all

Kyrka kollapsade i Nigeria
Det var under en gudstjänst och prästvigning av en ny biskop i lördags som taket på kyrkan i Uyo, i sydvästra Nigeria, kollapsade och dödade minst 160 personer. Kyrkan var ännu inte färdigbyggd och arbetet med att färdigställa kyrkan inför prästvigningen hade skyndats på. Mitt under pågående gudstjänst började taket rasa in över besökarna och olyckan utreds nu för att kunna ha orsakats av fusk med säkerhetsföreskrifter under byggnadsprocessen. Kollapsade byggnader är inte helt ovanligt i Nigeria och tros bero på användandet av dåliga byggnadsmaterial samt brott mot byggnadsföreskrifter och förekomsten av korruption och mutor.

Bilbomb briserar i Mogadishu
Tidigt på söndagsmorgonen detonerade en bilbomb i Somalias huvudstad Mogadishu och dödade minst 16 personer samt lämnade efter sig ett stort antal skadade. Attacken som någon terrororganisation ännu inte tagit på sig ansvaret för skedde i stadens hamnområde och explosionen ska ha hörts över hela Mogadishu.

Explosionen på bilden har inget med helgens olyckor att göra. Foto: rabendeviaregia

Explosion i koptisk katedral i Kairo
En explosion orsakat av en bomb skedde i den koptiska katedralen i Egyptens huvudstad Kairo på söndagsmorgonen. Området som drabbats är en av de mest symboliska platserna för de kristna kopterna i Egypten och landets religiösa ledare samt presidenten har fördömt attacken och tre dagars landssorg har utlysts. Explosionen har dödat minst 25 personer och dussintal skadade har omhändertagits.

Tankbil exploderade i Kenya
Nordväst om Kenyas huvudstad Nairobi i Naivasha ska en tankbil ha kolliderat med flera fordon samt slutligen exploderat då bilens förare tappat kontrollen över bilen. Än så länge har 39 döda bekräftats, men siffran kan komma att stiga. Bland de döda återfinns bland annat 11 militärpoliser som ingår i en specialstyrka som bland annat beskyddar landets president, även en minibuss, en så kallad Matatu, med 14 passagerare ska alla ha omkommit i kraschen. Samtidigt har landets läkare gått ut i strejk, något som kraftigt minskat de statliga sjukhusens kapacitet att hantera denna typ av olyckor.

Helgens tragiska händelser har alltså inneburit många förlorade liv. Samtidigt fortsätter liv att skördas i de många konflikter som pågår runtom kontinenten, ofta i det dolda utan internationell uppmärksamhet, samt liv förlorade till sjukdomar och epidemier som många gånger hade kunnat botas eller förhindras, förlorade liv som inte får glömmas bort.

Anna Wedin

Kenya missar deadline för stängning av flyktingläger

Kenya kommer inte lyckas möta sin deadline för nedstängningen av flyktinglägret i Dadaab. Detta eftersom Somalia inte kunnat garantera säkerhet och grundläggande social service för de återvändande somalier som varit på flykt.

Flygfoto över ett av lägren i Dadaab - Foto: IOM/UNHCR/B.Bannon
Flygfoto över ett av lägren i Dadaab – Foto: IOM/UNHCR/B.Bannon

Experter har sedan de inledande diskussionerna om nedrustningen av Dadaablägret påtalat att ett beslut i den riktningen är högst olämpligt, i princip ogenomförbart och mycket opraktiskt, särskilt just nu. Lägret i Dadaab, som ligger i nordöstra Kenya, är världens största flyktingläger och var under sin mest befolkade tid hem åt mer än en halv miljon människor på flykt, de flesta somalier.

Kenya har länge prata om att stänga det FN-drivna lägret till följd av hot mot säkerheten i lägret. Ett antal attacker mot lägret har utförts av somaliska, beväpnade grupper och terrorgruppen al-Shabaab har ett av sina fästen i området. Landets regering menar att det inte längre går att garantera säkerhet för de som bor eller arbetar i lägret.

Flyktinglägret Dadaab - Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)
Flyktinglägret Dadaab – Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)

Redan 2013 skrevs ett avtal mellan Somalia och UNHCR gällande frivilligt återvändande för att möjliggöra en framtida stängning av lägret. Men många av de somalier som tvingats på flykt och som bor i Dadaablägret kommer enligt experter inte återvända till Somalia frivilligt så länge säkerhetsläget i landet är som det är nu. Somalia kämpar fortfarande med oroligheter från militanta grupperingar, och grundläggande sociala tjänster så som skolor, sjukhus och kliniker fungerar fortfarande inte som de ska i vissa områden, som till exempel i Jubbaland, som ligger nära gränsen till Kenya.

Talesperson för Kenyas inrikesdepartementet, Mwenda Njoka, säger nu till Reuters Africa att man kommer att missa sin deadline för nedstängningen av lägret. Njoka säger också att man i detta nu har runt 250 000 personer kvar i lägret och jämfört med FN:s siffror från början av året som sades vara 350 000 har man alltså bara kunnat återsända en knapp tredjedel av de som bott i lägret.

– Tidsfristen för den tredelade affären löper ut om en månad och man kommer nu att tvingas förhandla fram ett nytt avtal, säger Njoka till Reuters Africa.

 

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

 

Första kvinnliga presidentkandidaten i Somalia

Somalias första kvinnliga presidentkandidat heter Fadumo Dayib, men kallas för Deeqo. Deeqo betyder ”tillräcklig” och gavs till henne då hon var det första överlevande barnet i familjen. Innan henne hade elva barn i familjen dött i sjukdomar som hade kunnat förebyggas. Att vara det tolfte barnet i familjen och den som överlevde är också roten till hennes motivation att tjäna mänskligheten. Deeqo själv har höga förväntningar på vad hon själv vill skapa för ett land som drabbats av mer än två decennier av instabilitet, om hon skulle bli vald till president.

Deeqo, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube
Fadumo Dayib ”Deeqo”, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube

Deeqo föddes i Kenya, dit hennes mor flyttade efter att ha förlorat sina barn. De deporterades tillbaka till Somalia 1989. När inbördeskriget startade i Somalia 1990, flydde Deeqo till Finland med sina syskon, som ensamkommande barn. Hon tillbringade 26 år som flykting i Finland, men hade alltid sina Somaliska rötter i åtanke och en önskan om att återvända.

Att bo i Finland har gett henne många privilegier som hon sannolikt inte skulle ha haft i sitt eget land, berättade Deeqo till Okey Africa, i en intervju som gjordes med henne nyligen.

Deeqo har studerat i både Finland och vid Harvard University. Bland annat har hon studerat internationell folkhälsa och hon är för närvarande doktorand vid Helsingfors universitet.

Somalia är fortfarande mycket mansdominerat, så när Deeqo meddelade att hon ställer upp som presidentkandidat, var det många som hade svårt att tro det. Deeqo själv tror att hon som president, om hon skulle väljas till det, kommer att kunna sätta stopp för eventuella framtida al-Shababuppror.

I intervjun med Okay Africa nyligen så uppgav hon följande:

”Jag kommer att göra detta även om det innebär min död, eftersom det är min medborgerliga plikt. Det är en moralisk skyldighet för oss att se vårt land bli en säker plats.”

 

Fadumo Dayib (Facebook)

Fadumo Dayib (hemsida)

Källa: Okay Africa

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

 

 

Kenya aviserar amnesti för al Shabaab-medlemmar och stänger flyktingläger

Nu erbjuder Kenya en tio dagar lång amnesti för de ungdomar som blivit radikaliserade av den somaliska militantgruppen al Shabaab, det säger landets inrikesminister, Joseph Nkaissery i ett meddelande. Landet har också tagit ett beslut om att stänga ner flyktinglägret Dadaab, något som UNHCR starkt motsätter sig.

Flyktinglägret Dadaab - Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)
Flyktinglägret i Dadaab – Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)

Det var under gårdagen som nyheten om en tio dagar lång amnesti nådde allmänheten i landet. I samband med att amnestin annonserades meddelade inrikesminister Nkaissery också att alla föräldrar som hyser misstanke om att deras barn kan vara medlemmar i al Shabaab är ålagda att rapportera detta till landets polismyndighet, annars kan man komma att åtalas.

Stänger ner flyktingläger

Under veckan har FN:s flyktingorgan, UNHCR, samtidigt försökt att nå fram till Kenyas myndigheter i ett försök att få landet att ompröva sitt beslut att stänga flyktinglägret Dadaab, nära den somaliska gränsen. Man vädjar till landet att se till den stora katastrof detta skulle medföra då flyktinglägret i Dadaab är så enormt stort, med platser för 350 000 somaliska flyktingar.

Kenya tog beslutet att man inom tre månader ska ha stängt igen lägret, och det är den tiden UNHCR nu fått på sig för att flytta på samtliga flyktingar, annars kommer den kenyanska myndigheten att avhysa flyktingarna på egen hand. Beslutet om stängning kom i anslutning till attentatet mot universitetet i Garissa, då man menar att al Shabaab rekryterar medlemmar i Dadaab-lägret och att det var där Garissa-skyttarna ska ha gömt sig. Något FN bestämt förnekar.

Attacken vid Garissa-universitetet krävde 148 liv, de flesta studenter.

UNHCR säger att de är redo att samarbeta med den kenyanska regeringen för att stärka landets brottsbekämpning i området. Att stänga lägret är inte en lösning menar man och det skulle få ”extrema humanitära konsekvenser”.

En mur byggs

Al Shabaab har lovat Kenya ett ”långt och ohyggligt krig, där deras gator ska dränkas i blod”.

Kenya i sin tur har svarat med att börja bygga på en 700 kilometer lång mur längs hela landgränsen mot Somalia.

1951 års FN-konvention gällande flyktingar, som Kenya ratificerade 1966, säger att länder inte får forcera tillbaka flyktingar till sina hemländer om deras liv är i fara.

Flyktinglägret i Dadaab inrättades 1991 för att hysa de familjer som flyr konflikten i Somalia, och vissa människor har levt där i mer än 20 år. UNHCR menar att det är omöjligt för flyktingarna i Dadaab-lägret att återvända hem säkert.

Källa: BBC Africa, Reuters Africa

Relaterat:
Denna påsk ber jag för Kenya

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Denna påsk ber jag för Kenya

I helgen har många runt om vår jord under fredliga sammankomster firat en av årets största högtider, påsken. Samtidigt läser vi om hur militanta somalier sedan torsdagens attack i kenyanska Garissa nu har svurit på att man ska utöva ett långt krig mot Kenya, där man tänker köra dess städer ”röda med blod”. 148 personer dödades i torsdagsattacken mot universitetsområdet som ligger ungefär 20 mil från den somaliska gränsen. 148 helt oskyldiga liv. Man läser någon notis här och var i olika svenska tidningar och jag undrar vad dessa liv var värda. Hur många fler liv har gått förlorade i krig, förföljelse och övergrepp denna påskhelg?

Enligt kenyanska myndigheter har man under påskhelgen arresterat fem män med kopplingar till torsdagens attack som utfördes av den somaliska militanta gruppen al Shabaab. Ja, gruppen definierar sig som en islamistgrupp och under torsdagens attack menar vittnen till händelsen att förövarna uttryckligen ska ha sökt kristna studenter för att skjuta ihjäl, medan man besparat många muslimska studenter. Det må så vara och de må säga att de gör vad de gör i Guds eller islams namn. Men att säga att man gör något i någon annans namn utan att denne gett sitt godkännande kan knappast betyda något, eller hur?

Vad vi vet och vad vi kunnat läsa…

148 personer vid ett universitet har skjutits ihjäl och den somaliska militanta gruppen al Shabaab har tagit på sig attacken. Tre av de fem arresterade männen misstänks vara de som koordinerat hela händelsen och de är samtliga kenyaner med somaliskt ursprung. De arresterades när de försökte fly över till Somalia och en av männen har under söndagen identifierats som sonen till en av landets regeringstjänstemän. En fjärde man med samma bakgrund, identifierad som säkerhetsvakt på universitetet, arresterades också och likaså en tanzanisk man, som hittades gömd i ett tak, med ammunition på sig.

I ett e-postmeddelande som mottagits av Reuters i Somalias huvudstad, riktat till den kenyanska befolkningen, har man låtit meddela att attacken är en hämnd på Kenyas militära närvaro i Somalia och dess behandling av muslimer i Kenya. I meddelandet står också att läsa;

– Ingen nivå av försiktighetsåtgärder eller säkerhetsåtgärder kommer att kunna garantera er säkerhet, stoppa en ny attack eller förhindra att ytterligare blodbad uppstår i era städer. Vi kommer köra era städer röda med blod. Detta kommer att bli ett långt, fasansfullt krig där ni, den kenyanska allmänheten, är dess första offer.

Blodbadet i Garissa har satt stor press på landets president, Uhuru Kenyatta, som länge kämpat med våldsamheter i landet som till viss del förstört en del av Kenyas rykte och påverkat dess tidigare så vitala turistnäring.

Mer än 400 personer har dödats av al Shabaab på kenyansk mark sedan Kenyatta tog makten i april 2013 och dödssiffran från Garissa-attacken stannade vid 148 döda. Fyra förövare dödades också i attacken och deras kroppar fanns tillgängliga att beskåda under lördagen, i hopp om att någon i lokalbefolkningen skulle kunna identifiera dem.

Ingen är väl förvånad över att Garissas invånare har reagerat med stor ilska och rädsla efter massakern och inte heller förvånas man över att de ifrågasätter hur man kan stå med bara två säkerhetsvakter i tjänst trots att man ska ha vetat om planer hos al Shabaab att attackera ett universitet. Hur tänkte myndigheterna här? Tog man inte hoten på allvar? Detta är något som i alla fall förvånar mig.

Och hur är det egentligen med den hårdhänta strategin man hört utövas av den kenyanska polisen. Deras tillvägagångssätt och urskillningslösa massarresteringar av Kenyas somaliska befolkning, som nästintill är uteslutande muslimer. Är det inte så att de spelar al Shabaab i händerna och faktiskt föder en förbittring hos en del muslimer i Kenya och Somalia. Att ständigt vara en måltavla för ifrågasättanden, övervåld eller utanförskap kan aldrig leda till något gott. Detta har vi redan sett alltför många gånger, på olika sätt, i alla delar av vår värld. Kenya är inte på något sätt unikt, inte heller muslimer.

På många håll i Kenya har man nu satt in extra förstärkning. Ett av Nairobis mest populära shoppingmalls, mycket välbesökt av turister, är ett exempel man hör om, fler poliser, både beväpnade och obeväpnade. Kyrkorna i landet hade extra beväpnad förstärkning under sina påskgudstjänster under helgen. En polischef för Kenyas Indiska oceankust sa till Reuters, – Säkerhetsstyrkor finns överallt nu, både på marken och i luften. Vi har två helikoptrar som ska patrullerar hela kustområdet.

Givetvis gör man allt för att säkra turistområdena, men vad med den inhemska befolkning, som är minst lika oskyldig som de tillresande turisterna? Det var ett universitet som attackerades. 148 kenyanska studenter från hela landet har dött.

Garissa-attacken är den mest blodiga attacken på kenyansk mark sedan al-Quaida 1998 bombade den amerikanska ambassaden i Nairobi och dödade mer än 200 människor.

Sent på lördagskvällen anländer 613 elever och 50 personal från Garissauniversitetet till landets huvudstad Nairobi, där de möts av ett känslosamt välkomnande från överväldigade föräldrar och släktingar. Samtidigt, i samma stad, vid Nairobis bårhus står föräldrarna till dem som inte överlevt massakern. Deras känslor och sinnestillstånd kan nog väldigt få av oss sätta sig in i. Att stå inför den fruktansvärda uppgiften att försöka identifiera sitt barn efter att denne skjutits eller huggits ihjäl. Helt oskyldigt och så fruktansvärt brutalt. Mördad.

Dessa terrordåd, som sker i flera olika länder och av många olika typer av förövare, med olika bakgrund, skapar svåra omständigheter i relationerna mellan folk. Främst idag mellan kristna och muslimer. Människor misstänkliggörs orättvist och islam som religion har idag fått ett missvisande rykte och stämplas som en våldsam trosuppfattning.

En anledning är de grupperingar med militanta agendor som säger sig utföra sina attacker i Guds namn – grupperingar som uppstått i områden som dras med stor hopplöshet, mycket våld, begränsad kunskap, olika former av förtryck och en daglig kamp för överlevnad. Om man lever under omständigheter som dessa är det givetvis större risk att man dras med i grupperingar som säger sig kunna vinna en kamp och erbjuda en framtid. Om alternativet är en framtid utan större hopp och ett liv i mycket mörker, så är givetvis spärren till att begå hemska handlingar svagare och möjligheten att kunna hjärntvättas med någon form av lockelse av högsta frälsning mycket större.

En annan anledning är västerländsk media, som så envist håller fast vid att stämpla alla händelser utförda av någon som bär ett klassiskt muslimskt namn som terrordåd, medan den vite, blonda, mannen med ickemuslimskt namn som skjuter ihjäl 69 personer på en ö i Norge, eller den vite piloten med cendréfärgat hår, också han utan muslimklingande namn, som kör 149 personer mot döden i en flygplanskrasch, endast stämplas som galna individer. I alla fall till en början. Definitionen av en terrorist har för längesedan förvrängts å det grövsta.

Foto: Afropé
Foto: Afropé

Folk av idag verkar ha svårt att kanalisera den information som ges från framförallt media och detta har under många år skapat en bild av ett islam som skulle förespråka och uppmana till våld, istället för vad det är som faktiskt pågår; Agendor hos militanta, maktkrävande och självutnämnda frälsare som, utan något som helst stöd från någon religion, klätt sig i härskarrustningar och många gånger byggt sig en armé av förvirrade män som utan eftertanke kastar sig in vår tids mest skrämmande ”leva eller dö”-följetong. Dessa individer dödar inte på grund av någon religion, utan trots att de säger sig tillhöra en.

Vi som ser på utifrån. Vi som har både möjligheten att läsa och skaffa oss kunskap. Vi får inte bli marionetter i dessa militanta individers följetong, där vi likt deras förvirrade soldater, helt blint köper deras ord och tror att det de gör, görs i någon guds namn. Vi får inte bygga en mur mot en hel religion eller ett helt folk på grund av en grupps utspel och våldsamma terrordåd.

Denna påsk ber jag för Kenya.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Beautiful Shades of brown

“What a black beauty!” has been a common reference to many dark skinned girls, and even boys, within the Somali community. See in our community, beauty was never something that was exclusive to lighter skinned people.

Bild: 17:39, 9 April 2014
Bild: 17:39, 9 April 2014

We are a people who have many shades of brown, some more lighter and some darker. And the beautiful young girls with darker skin were always praised for – their darker skin complexion. But at times they were also never pleased to be referred to as – blackies.

I was surprised, to say the least, when I understood that only light skinned girls were ever considered beautiful in many other African communities. I find the many shades of brown to have so much great and very beautiful appeal.

And yes, I am guilty of trying to lighten up my skin at one time – I avoided direct sunlight at some point in my early twenties – I even used a skin tone complexion at one time, only I came to my senses and stopped, after a short while.

People were often praised for their smiles, their teeth, their gums, their eyes, their hair, their height and their complexion. And guess what, it is not only the tall that got praised for their stature, the short were praised as well for being petite.

Wherever there was a feature that was considered beautiful on any person – praise was abundant. And sometimes the very same physical traits that were praised were the very same that were ridiculed – ”Beware of light skinned men”, is one. Their beauty is not that of the brains.

And I think it could be a darker skinned man who could have minted such a phrase, or maybe the mother to one. Could it maybe have been the mother to a girl who was criticising a light complexioned man for his treatment of her daughter? Anyways…

And even though it is our physical features that are the first that people see of us, the very easy to evaluate and talk about – our personal characteristics are what is still valued more – and this is a reality in many cultures.

As a mother to African children, I think it is very important that we praise our children for their physical beauty. Teach them the value of their beautiful white smiles, the twinkle in their eyes, the beautiful things one can do to the different textures of their hair. Praise their different shades of brown – and most of their physical traits.

All so that they too can start noticing the beauty of the African child – it is what we are all identified by anyways – the colour of our skins. Long before someone asks of our names, or knows of who we are.

Having said this, the more important personal traits – our characters, let’s remember to teach of the value they have.

They are the beautiful as well.

Abbyan Ali
Abbyan Ali