Etikettarkiv: sport

Nigerias fotbollsförbund skyller förluster på samkönade relationer

Nigerias fotbollsförbund (NFF) lägger skulden för negativa framgångar för damlaget, på lesbiska relationer. Ett påstående som även tidigare uttalats och som FIFA då fördömde.

 

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Super Falcons är den mest framgångsrika nationen i afrikanska spelen, efter att ha vunnit den kontinentala titeln rekordmånga gånger. Hela nio gånger har de vunnit och har på grund av sina framgångar tävlat i varje Woman World Cup sedan starten 1991.

I år har de dock inte lyckats kvalificera sig för årets Olympiska spel i Rio de Janeiro och inte heller i förra årets ”All Africa games” i Kongo-Brazzaville.

NNFs vice ordförande Sayi Akinwunmi skyllde då nedgången i damernas spel på nationellt samkönade relationer, vilka är olagliga i religiöst konservativa Nigeria.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

”Lesbianism dödar lag”, ska han ha uppgett vid ett möte i lördags.

Nigeria som består av både konservativa kristna och muslimer, har sedan januari 2014 lagar som förbjuder samkönade äktenskap och partnerskap, en lag som kan ge upp till 14 års fängelse för lagbrytare. Aktivister har kritiserat de nya stränga lagarna och kallat Nigerias lagstiftning ”en av världens mest homofobiska lagar”, men dåvarande regering menade att lagen har stöd av över 90 procent i Nigeria.

Källa: AllAfrica

Fatou Touray

Gambia unveils Swiss coach for Scorpions

A new foreign coach has been unveiled by football authorities in The Gambia to take charge of the country’s national team, The Scorpions, filling a vacuum that had been left vacant since the annulment of the contract of the previous holder, Peter Bonu Johnson.

IMG_3733Raoul Savoy, a Swiss-Spaniard, was unveiled Thursday at the Football House in Kanifing by the top brass of the Gambia Football Federation as well as officials of the Ministry of Youth and Sports.

The UEFA A License coach had applied alongside 19 others before his named was put in the last three for government to approve the most competent.

His appointment was a culmination of months of vetting by the football authorities in their bid to entrust in the hands of a good manager, the management of the senior national. But Savoy’s appointment also put a close to the months of speculations and debates over the issue of the timely appointment of a national coach given the little time the country has had to prepare for the 2017 African Cup Nations qualifiers. The Gambia, drawn in Group M alongside South Africa, Mauritania and Cameroun, is back on international football after an age cheating ban ended last year.

The Gambia will travel to South Africa in June to take on the host in the first leg before a return leg will be played in Banjul weeks later. The foreign players are expected to camp in Banjul on 1 June before they travel to Uganda for a training camp.

Savoy, who has some degree of experience in African football seems well aware of the task placed on his shoulder, but he and his employers appeared cautious with how much job can be delivered to the Gambians.

Speaking after being unveiled, Savoy, 42, said he will do his best to deliver to the Gambian people.

“I am appreciative of this opportunity to serve as the national team coach of The Gambia,” he said. ”It’s a big duty for me, and I can assure you I will do my best for the Gambian people who love their football so much.”

“The assistants have already started. I am just going to continue from there. I want to seek the support of the press because now your role has become very important in the world of football. I know that with all the support, we can do something good in the near future,” he said.

IMG_3738The coach said he is well prepared for the task ahead and had started his work in earnest moment he applied for the country’s top coaching job.

Savoy said a lot of friendly matches will be required in order to improve the status of the country’s football.

“Football is my life; it is my job. When I started to apply for the job, I had already started two months ago to work on Gambian players,” he said.

Football Federation president, Lamin Kaba Bajo, described the unveiling as a momentous one and said he was satisfied with the credentials of the new coach.

“He has the highest qualification among all the applicants. He has coached in Central, East and Northern African countries. We are not disappointed in him during our first interaction with him that he can integrate easily,” Bajo said.

The FF top executive said they could only have a realistic expectation from the coach given that the long-term goal is to build a structure that will produce a team capable of competing in all future games.

Bajo praised his executive committee and the government through the Ministry of Youth and Sports for all the hard work behind the scenes, leading to this development.

The executive director of the National Sports Council (NSC), Marcel Mendy, speaking on behalf of the minister, said Savoy was the best the country could afford to fill this vacuum. He spoke highly of the new coach in injecting a new force into the country’s football.

More about the coach

Raoul Savoy
Raoul Savoy

Raoul Savoy, born 18 May 1973, is a Swiss football coach. He was the head coach of FC Sion until June 2014. He was one-time the head coach of the senior national team of the Central African Republic.

Holder of UEFA coaching Diplomas (UEFA – A Licence Scottish Football Association and Swiss FA), his career began with Tonnerre Yaoundé in Cameroon from 2002 to 2003 and he was runner-up of the 2002 CAF Cup. He later spent six seasons in Morocco with each, COD Meknes and SCC Mohammédia and IR Tanger (2003-2006). He also managed two senior national teams, Ethiopia (2006-2007) and Swaziland (2007-2008).

21-man squad

Meanwhile, the GFF released a 21-man squad composed of foreign based players, most of them to play for the country for the first time. Among them include Middlesbrough’s Mustapha Carayol, Swansea City’s Modou Barrow, and Pa Dembo Touray of Santo FC in South Africa.

Hatab Fadera
Hatab Fadera

Badou Jack efter Världsmästarsegern: Jag körde över honom bara

Badou Jack ”The Ripper”, 31 år, blev i morse, svensk tid, ny världsmästare i en match mot favorittippade amerikanska mästaren Anthony Dirrell, 30 i Chicago. Vinsten innebär att Badou Jack nu har titeln Världsmästare i WBC, supermellanvikt.

Skärmdump
Skärmdump

2008 kvalificerade han sig till OS för Gambia i mellanvikt och var även landets flaggbärare under öppningsceremonin.

Badou Jack började boxas vid 18-års ålder 2001. 2007 utsågs han till Årets Boxare av Svenska Boxningsförbundet.

I och med segern som ägde rum i Chicago tog Badou Jack hem WBC-titeln i supermellanvikt.

Skärmdump
Skärmdump

Matchen blev långvarig och var mycket jämn, men till slut, efter drygt 12 ronder vann Badou Jack till slut på poäng. 116-112, 115-113, 114-114.

WBC-titeln som Badou Jack kammade hem i morse, anses vara den tyngsta av proffstitlarna och han hamnar därmed i jämförbar nivå med Armand Krajnc och George Scott.

Till SVT ska Badou Jack ha uppgivit:

”- Jag körde över honom bara. Han ville inte vara med. Jag har haft tio veckors träningsläger och var perfekt förberedd. Inga skador, det var underbart.”

Matchen kan du se här nedan:

Afropé har sökt Badou Jack, utan att nå honom.

Badou Jacks officiella:

Hemsida

Facebook

Twitter

Instagram

Fatou Darboe
Fatou Darboe

 

 

Rasism tar officiell plats inom sporten i Sverige

Ofta får vi höra att rasism och sport inte hör ihop. Det har varit ett smidigt och vinnande grepp för att integrera ungdomar i förorter i Sverige och få dem inspirerade att börja ta del av sport och föreningsliv. Inom sporten är alla samma, oavsett ursprung, oavsett hudfärg. Samtidigt som vi har många afrosvenskar och afrikaner som nått oanade höjder inom sporten i Sverige och även utanför Sveriges gränser, kan vi idag läsa att rasistiska uttalanden ska ha uttalats under en basketmatch och samtidigt har ett beslut om att endast nordiska vinnare ska få chans att vinna prispengar under Stockholm Marathon uppmärksammats av norsk media och på så sätt spridits även i svensk media under dagen.

Foto: Britta H Jobe
Foto: Britta H Jobe

De båda uppmärksammade händelserna inom två helt olika sporter för upp rasism på sportagendan och gör att rasism måste tas itu med från grunden, på allvar och gediget inom all sport i Sverige.

Troligen har den funnits där hela tiden, rasismen, men ofta krävs det uppmärksammade händelser för att sportklubbar ska vakna till lite och lägga fokus på företeelsen för att något konkret ska göras.

Baskethändelsen utspelade sig mellan spelarna Brice Massamba och Södertäljes Aaron Andersson och ett flertal andra Södertäljespelare. Uppsalaguarden Mannos Nakos ska ha uppgett till UNT efter matchen att Andersson sagt: ”get this fucking african off me”. Uppsalaspelaren Axel Nordström ska ha blivit mycket upprörd över det som skedde.

Uppsala har reagerat kraftigt och kommer att göra en anmälan till disciplinnämnden. Förbundet har även de startat en undersökning om det inträffade.

Hans von Uthman, ordförande Svensk basket säger till Aftonbladet:

”– Det är möjligt att vi landar i att ord står mot ord, men vi vill ändå visa att vi tar allvarligt på påståendena. Rasism är aldrig okej, oavsett hur heta känslor det är. Men jag vill poängtera att vi inte anklagar eller dömer någon när vi inte har fakta, fortsätter han.”

Aaron Andersson nekar till att han uttalat sig rasistiskt. Om han anses skyldig riskerar han avstängning. Efter matchen ska publiken ha fortsatt rasistiska uttalanden mot Uppsalaspelarna. Massamba uppger:

”– Det är samma sak med deras jävla publik. Det är det gamla vanliga när man är svart. Jag har spelat i Tunisien, jag har spelat i Argentina och Kroatien, jag blir inte arg när publiken säger sådant, eller jag blev det i dag, men det är första gången jag fått höra det från en spelare, säger han och fortsätter:

– Axel stod upp för mig, de höll ju mig borta och det var tur det, annars hade jag nog blivit diskad, det kan jag lova dig.”

Vakter uppges ha fått gå emellan publiken och landslagsmannen Massamba efter matchen.

Klipp från UNT:

http://www.unt.se/embed/video/?clip=3693381

Stockholm Marathon håller prispengarna för de nordiska deltagarna

Stockholm Marathon 2013. Foto: Arvid Vågen
Stockholm Marathon 2013. Foto: Arvid Vågen

Redan i november 2014 gick Stockholm Marathon ut med att de vill satsa på nordisk löpning. Bland annat skriver de på sin hemsida:

”Den finländske Europamästaren i maraton 2002 Janne Holmén sprang ASICS Stockholm Marathon för två år sedan. Han skrev sedan om loppet i sin krönika i Finlands ledande löpartidning Juoksija. Janne tyckte att ASICS Stockholm Marathon var en bra och välarrangerad tävling, och han föreslog att loppet skulle bli nordiskt mästerskap i maratonlöpning.
– Vi började fundera och tyckte att idén var bra, berättar Anders Olsson, en av grundarna av maratonloppet i Stockholm.”

Bland annat den norska sportkrönikören Andreas Selliaas har nu uppmärksammat beslutet i en krönika igår och skriver:

Stockholm Marathon er så lei av østafrikanske vinnere – de har nesten gjort reint bord siden 2002 – og vil derfor i år ikke gi dem premiepenger hvis de vinner. Det er så nærme rasisme som det er mulig å komme.

Frågan är förstås berättigad. Ingen nordisk vinnare har korats sedan 2001. Stockholm Marathon med sina dryga 20 000 deltagare är det största nordiska maratonloppet och tillika det maratonlopp som flest norrmän deltar i, utanför Norge. Det är ingen hemlighet att många från Kenya och Etiopien brukar delta i Stockholms Marathon. Andreas Selliaas avslutar sin krönika med:

”Hadde Stockholm Marathon arrangert nordisk mesterskap i maraton samtidig med Stockholm maraton, kunne de utropt en nordisk mester og gitt ham en egen pengepremie. Da kunne de delt ut to premier: En til vinneren av hele løpet og en til den nordiske mesteren.

I en kommentar til Dagens Næringsliv, som skrev om denne saken i forrige uke, sier Jack Waitz at dette er et vanskelig spørsmål. Det er det definitivt ikke. Det er aldri vanskelig å si nei til ordninger som grenser til rasisme.

Slik ordningen ser ut til å bli i år ser vi dessverre diskriminering som hører til i en annen tid.”

Kanske vore det bättre att försöka finna verktyg att höja kompetensen bland sportutövare i Sverige, än att ändra spelreglerna?

Stockholm Marathon går av stapeln den 30 maj 2015.

Trevligare maratonläsning finner du HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Gambia appoints three national coaches

The Gambia Football Federation has appointed three national coaches for the U-23/CHAN, U-20 and U-17 national categories including a goal keeper trainer, a statement sent to Afrope.se correspondent Tuesday announced.

Foto: Daily Observer
Foto: Daily Observer

Mr Bornu Johnson, a familiar face in Gambian football, has been appointed coach for the national U-23 and local national team while Mr Omar Ceesay, a Gambian international coach with Feni Football Club in Bangladesh, takes over the national U-20 side. Mr Matarr Alieu Mboge is being assigned the national U-17 team coach, while Mr Alagie Marong takes the role as a national goalkeeper trainer for all the categories.

“Their appointments are effective 1st April, 2015 on a probation period of three months. The new coaches will work under the direct supervision of the Technical Department and the Technical Development Committee of the GFF. Their assignments, amongst others, will be for the technical implementation of all technical programmes not only limited to their said categories but to all duties and responsibilities that may be assigned to them,” read the statement.

Foto: Daily Observer
Foto: Daily Observer

Friendly match

In another development, the Gambia was playing with Mauritania in an international friendly match slated for Friday 27th March, 2015 at the Independence Stadium in Bakau at 7:00pm.

The Gambia played with Mauritania and defeated it by a goal to nil. It was scored by Striker Mustapha Njie of Bombada FC in the 23rd minutes of the first half. It was the first international game for The Gambia in nearly two years.

“The friendly match has been arranged between the two Football Federations to technically prepare their national sides for imminent CAF Competitions. The friendly will be the first for the Gambia after a year of international absence. In this vein, the Technical and Development Committee of the GFF has selected Mr Peter Bornu Johnson and Mr Matarr Mboge to select and prepare the team for the said friendly,” it concluded.

Hatab Fadera
Hatab Fadera

Gambia plans heroic welcome for ‘Africa’s Best Ref’

Plans are afoot to welcome The Gambia’s acclaimed international referee, who made history earlier this year after being voted the ‘Best African Referee of the Year 2014’, the Gambia Football Federation (GFF) announced Wednesday.

Foto: Kiqi D Minteh/Afropé
Foto: Kiqi D Minteh/Afropé

Bakary Papa Gassama, who officiated at the FIFA World Cup in Brazil last year and won the Confederation of African Football award during the Glo-Awards in Lagos, Nigeria, is expected back in the country at the end of the African Cup of Nations Finals in Equatorial Guinea. “The Gambia Football Federation (GFF) is pleased to announce that it will formally organise a welcoming ceremony for its Referee, Bakary Papa Gassama, who is currently in Equatorial Guinea at the Africa Cup of Nations Finals,” affirmed a release copied to Afrope.se Banjul correspondent.

African Cup of Nations 2015, the trophy - Screenshot: Afropé
African Cup of Nations 2015, the trophy – Screenshot: Afropé

“While acclaiming his contribution in African and World Football, the GFF executive, therefore, deems it fitting to give Papa a befitting and gracious welcoming ceremony. The welcoming ceremony will be coordinated by a sub-committee set up by the GFF, headed by Second Vice President Mr. Ebou Faye. The general public, loved ones, friends and well-wishers of Bakary Papa Gassama and all Football and sports lovers are urged to turn out en-mass for the welcoming formalities”.

Gassama came to prominence in 2007 when he was appointed by the global football governing body as its referee. Since then, he has officiated in numerous high-level international games. Chief among them was African Champions League final last year; the 2013 decider between Al Ahly from Egypt and Orlando Pirates from South Africa; refereed in the semifinals of the Confederations Cup earlier this month and so on.

Gassama was also voted as one of the seven best referees by Fifa’s Referees Committee at 2014 Summer World Cup in Brazil.

Hatab Fadera
Hatab Fadera

 

Thegambia.nu’s Nyårskrönika

Fullskärmsinfångning 2013-12-29 225736.bmp
Det har varit ett händelserikt 2013, både i världen och på thegambia.nu’s redaktion.

Vi gick från fem stycken medarbetare, till elva stycken medarbetare.
Vi gick från att publicera någon artikel i veckan,
till att publicera minst en artikel om dagen.

Kort sagt kan man konstatera att vi ökade tempot en hel del under förra året
och vi har ingen tanke på att sakta ner det i år.

Även detta år kommer ni därför kunna följa oss via Facebook, Twitter och Instagram. Vi kommer dela med oss av allt möjligt av nyhetsvärde som rör alla som har en koppling till Gambia av något slag. Vi kommer givetvis också att fortsätta rapportera om en del större nyheter eller arrangemang som har koppling till andra västafrikanska länder och ibland även övriga länder på den afrikanska kontinenten.

Men för att från oss alla, till er alla, önska ett riktigt GOTT och förhoppningsvis givande NYTT ÅR så bjuder vi här på en tillbakablick av året som gick.


ÅRET SOM GICK

Den absolut största nyheten förra året nådde oss alla bara någon timme innan midnatt den 5 december. Vi pratar givetvis om den forne frihetskämpen och presidenten, Nelson Mandelas bortgång.

Nelson Mandela kämpar på sin dödsbädd
Vila I Frid Nelson Mandela
Nelson Mandelas Liv 1918-2013
A Tribute to Mr Nelson Mandela


SPORTÅRET

Sportåret som gick var minst sagt intensivt under sommarmånaderna. Men visst hände det också en del under resten av året.

18-årige gambiern Kekuta Manneh till Vancouver Whitecaps FC
Kekuta Manneh i hattrick-succé i Vancouver

Balla Gaye II har vunnit ännu en titel

GLIOS Cup 2013 – Gambia försvarade titeln

Alieu Darbo blev klar för Dinamo Zagreb
Personlig intervju med Alieu Darbo

Alhaji Jeng klarade stavhoppskvalet i Friidrotts-VM
Smärtdrabbad Jeng slutade nia i stavhoppsfinalen

Amadou Jawo gör succé i Djurgårdens IF
Pa Konateh vinner SM-guld med sitt Malmö FF

KULTURÅRET

En av de största händelserna på kulturfronten under 2013 var Youssou N’dours mottagande av Polarpriset. Thegambia.nu var också ute och besökte några olika kulturevenmang.

Youssou N’Dour vinner Polarpriset
Polarprisutdelning och hyllningskonsert till Youssou N’Dours ära

Planetafestivalen Del.1
Planetafestivalen Del.2
Planetafestivalen Del.3

Insamlingsgala för barnhem i Ghana

Glad Tabaski eller Eid Mubarak
Grand Magal i Touba

 

MODEÅRET

På modefronten hann det hända lite under året som gick. Bland annat hade Gambia två tävlande i Miss Africa Crown International och den årliga modeveckan Gambian Fashion Week, gick av stapeln.

Personlig intervju med Sainabou Chune

Miss Africa Crown International – Presentationsfesten
MACI – Miss Gambia – Deltagare 1
MACI – Miss Gambia – Deltagare 2
Miss Africa Crown International – FINALEN

Afrofrid I vintertid

The Gambia – A nation fraught with talent
The Gambia Fashion Week

 

MUSIKÅRET

Är det något Gambia verkligen kunnat bjuda på under året och kan stoltsera med så är det musik. 2013 var inget undantag från andra år, utan kom med en lång kavalkad av artisteri, dans, musicerande och tävlande från alla möjliga håll och i alla möjliga ålderskategorier. Tyvärr drabbades vi också av en stor förlust i och med Maudo Seys bortgång.

En svenskgambisk tävlingshelgBinta, Panetoz och Idol-Miriam
Vi tar pulsen på Idol-Miriam

Maudo Sey har lämnat oss
En hyllningskonsert till Maudo Sey

Jaliba Kuyateh i exklusiv intervju
Intervju med Pape Seck

Musa ”DJ Black Moose” Jallow i personlig och öppenhjärtig intervjuMusa Jallow är numera också krönikör på thegambia.nu

Panetoz klara för Melodifestivalen 2014

 

HATBROTT

Under det gångna året hände en rad uppmärksammade hatbrott, ett av de vi valde att uppmärksamma och belysa särskilt och som vi även fortsättningsvis kommer att följa upp, då brottet ännu inte har klarats upp, är fallet med gambiern Yusupha Sallah som blev utsatt för en grov misshandel i Malmö inför sin då 1 ½-årige son. Misshandeln väckte inte bara en viktig debatt, utan en rörelse mot afrofobi startade också:

Gambier i Malmö utsatt för hemsk misshandel framför ögonen på sin 1,5 åriga son

Krönika: Då har hela mänskligheten förlorat

Därför stödjer vår redaktion kampanjen Stop Afrophobia

Mot afrofobiska hatbrott i Göteborg

BILDSPEL från Manifestationerna mot Afrofobi – 14 september 2013 – Göteborg, Malmö, Stockholm

Uppdatering om fallet med den grova misshandeln av Yusupha Sallah

 

FILMÅRET

Den gambiske regissören Ibraheem Ceesay hade premiär på sin film Hand of Fate. Han kom även till Sverige och visade sin film, men jag måste säga att det var en stor besvikelse att se att så få gambier och andra visade sin support och gick och såg filmen när den visades i Stockholm, trots att vi vet att det bor tusentals gambier i Stockholm. Filmen vann senare utmärkelse i Afrika´s Oscar: NAFCA och vi som sett filmen kan lova att de som missade den gjorde en stor förlust. I år väntas filmen komma ut på dvd och vi hoppas verkligen att ni som missade den tar chansen att se den då.

Sverigepremiär: Filmen Hand of Fate
Nominerade till Afrikas Oscar NAFCA
Gambisk filmregissör får utmärkelse i NAFCA

Gambiska och senegalesiska skådespelare i Hollywood

UTVECKLING

Positiva nyheter om en driftig och uppfinningsrik ung gambier nådde oss också:

Med fokus på Afrika

 

HÄLSOVÅRD

Bistånd:

Afrikaada TeethSavers utbildar och bedriver tandhälsovård i Soma

Rädda Barnens rapport om hur farligt det är att få barn i olika länder, var ingen uppmuntrande läsning för oss med anknytning till Gambia:

Gambia ligger sämre till

Men i Senegal händer det positiva grejer i samma ämne:

Senegal erbjuder gratis hälsovård till små barn

 

ÖVRIGT

En stor nyhet i Sverige var när programmet Uppdrag Granskning visade hur ett flertal personer från Kamerun blev lockade till Sverige med löfte om arbete, för att senare inse att de blivit lurade på löften och inte kunde ta sig hem igen:

Lockade till Sverige av en oseriös arbetsgivare

Möjlighet att hjälpa kamerunierna

Det förekom också uppgifter och debatt om att gambier har den högsta skilsmässoandelen i Sverige:

Divorces in Sweden

.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Sist men inte minst så hittar ni alla Veckans Läsare och Veckans Bilder samlade på respektive länk här nedan.
Veckans Bild
Veckans Läsare

 

Slutligen vill vi, hela Redaktionen på thegambia.nu tacka våra läsare för att ni läst, kommenterat, spridit våra artiklar och gett oss synpunkter på hur vi kan bli ännu bättre. Vi vill gärna att ni fortsätter med det och om ni gillar våra artiklar nu, så är vi säkra på att ni kommer att bli ännu mer nöjda det kommande året 2014, då vi har många trevliga planer för er.

GOTT NYTT ÅR!!

Kiqi dumbuya minteh 4

fatou Lusi dec 2013
Fatou Lusi

Krönika: Klockan har slagit midnatt och friidrotts-VM är över. I mitt hjärta kanske för gott.


Klockan har slagit midnatt och friidrotts-VM är över.
..

… men i år kan jag inte riktigt känna den där tomhetskänslan eller saknaden som annars brukar infinna sig när den avslutande söndagen kommit till ända. När de gigantiska krigarna slutligen har sprungit herrarnas stafett på 4 x 100 meter. Jag inser att jag inte varit lika engagerad som många av de andra åren. Det har legat en känsla av tveksamhet i min glädje över många av de prestationer som åstadkommits i år. Många gånger har jag kommit på mig själv med att tänka ” -Undra om han är dopad. Eller hon?”. Visst har dessa tankar förekommit förut om åren. Doping är ju inget nytt. Men på något sätt så känns det här året som året då min genuina glädje för friidrotten fick sig en törn.

Jag vill så gärna kunna hoppa av glädje och skrika ” -Yes, där satt den!” och samtidig känna att det är på riktigt. Det är ärligt presterat. Men det är svårt. Och jag märker så väl att jag inte är ensam. Jag ser det och hör det. På bussen på väg till stan hör man hur konversationerna går. Folk är lite less och har tappat glädjen. På Facebook uteblir engagemanget och nästan ingen bryr sig om att gilla de statusuppdateringar som gäller Friidrotts-VM. Jag tolkar det som att folk inte bryr sig längre. Vi tror inte längre på resultaten.

Någon skrev att ” -jag jämför storleken på biceps med längden på kroppen”. Det kan kanske ligga något i det. För nog har många av dem som åkt fast för doping haft ganska stora överarmar, trots att det är löpning de tävlar i. När personbästa efter personbästa kommer och när en nation plötsligt är överlägsen i vissa grenar. Ja då kryper misstänksamheten fram. Jag minns att jag redan förra VM var skeptiskt till alla dessa jamaicanska superresultat som började komma. Jag vill tro att Usain Bolt är den stjärna som siffrorna visar. Det skulle vara en av mina större besvikelser om han inte ren. Något hos mig säger mig att han är på riktigt. Men i kölvattnet av hans resultat så började plötsligt hela denna nation att resa sig. Hur var det möjligt. Nej det var ju inte det… och en efter en åkte de fast. En efter en blev de avstängda. Men en efter en kom de också tillbaka. Det kan låta hårt. Men livstids avstängning säger jag. Är reglerna så hårda så kommer också varje atlet att ta sitt ansvar över vad de stoppar i sig.

Friidrotts-VM handlar mycket om stora nationer, men också individuella stjärnor. Den största av dem alla just nu, Usain Bolt, hör också till vad som idag är en av de stora sprint-nationerna. I år handlade Friidrotts-VM återigen om honom. Men också om hans landsmaninna Shelly-Ann Fraser-Price. Jamaica reser hem med sex(6) stycken guldmedaljer från de stora sprintergrenarna. 100 meter på både dam- och herrsidan. 200 meter på både dam- och herrsidan. 4 X 100 meter på både dam- och herrsidan. Hur länge kommer denna era att vara. Är det en generation av stjärnor eller är svaret mer kemikaliskt än vi vill veta…?

Jag gläds åt alla dessa svarta stjärnor det gör jag. Men jag är också mån om att det ska vara på riktigt. Alldeles för många gånger har man i efterhand blivit så besviken. Carl Lewis. Marion Jones. Ursäkterna är många. Besvikelsen är trots allt lika stor. Därför känns det på något sätt tryggare att heja på våra egna stora stjärnor. Våra afropeans med rötter i Afrika, men bosatta i Europa. Vår alldeles egna svensk-gambier Alhaji Jeng. Han slutade visserligen nia i stavhoppsfinalen, men han hoppade ett årsbästa i kvalet och drabbades inför finalen av smärtproblem i en hälsena. Trotts detta genomförde han tävlingen med äran i behåll. Största glädjen var självklart Abeba Aregawi, med rötter i Etiopien, som tog Sveriges enda medalj och tillika första guld i friidrott sedan 2007. Norges 200-meterslöpare med rötter i Gambia, Jaysuma Saidy Ndure, tog sig hela vägen till finalen och fick möta giganternas gigant. Han slutade sist i finalen och inte vet vad jag vilken typ av referensramar norska sportjournalister har. Men när man ställer frågan ” -Varför springer du så dåligt” till en löpare som sprang i mål 71/100 efter en vinnande Bolt, så får det i alla fall mig att undra vad som krävs för att man ska anses som bra i Norge. Här i Sverige hade i alla fall Jaysuma Saidy Ndure varit bra.

Givetvis har ju också alla de tävlande från länderna utmed Afrikas guldkust fångat mitt intresse. En liten tillbakablick på hur det gick för vårt Gambia, tillsammans med Senegal, Guinea, Guinea Bissau, Sierra Leone, Elfenbenskusten och Ghana (Liberia hade ingen tävlande anmäld). Ghanas enda tävlande Janet Amponsah kom sist i sitt försöksheat på kvinnornas 200 meter. Guineas enda kandidat i tävlingen, 21-årige Mamadou Barry sprang 1500 meter på sitt årsbästa, men det räckte inte ens till att kvalificera sig från försöksheaten. Från Guinea Bissau kom ensamme 100-meterslöparen Holder Da Silva. Han, precis som vår enda tävlande för Gambia Suwaibou Sanneh, lyckades inte kvalificera sig från försöken. Elfenbenskusten hade tre tävlande anmälda, men endast två fanns med på startlistorna i Moskva. Deras manlige sprinter, Wilfried Hua Koffi, tog sig inte heller vidare från försöken på 100 meter. Däremot utmärkte sig den kvinnliga sprintern Murielle Ahoure rejält. 25-åringen sprang hem silvret till Elfenbenskusten, på både 100 och 200 meter. Det är stort. Förutom Elfenbenskusten är det bara Nigeria, från västsidan, som återvänt från detta VM med medalj. Nigerianske Blessing Okagbare tog silver i herrarnas längdhopp och brons på 200 meter. Inte vanligaste kombinationen av grenar kanske. Sierra Leone hade endast sprintern Solomon Bockarie anmäld, men han verkar tyvärr aldrig ha anlänt till Moskva. Utav Senegals fem tävlande så var det endast deras 400-meterslöperska Amy Mbacke Thiam och 400-meterhäcklöparen Mamadou Kasse Hanne som tog sig vidare från försöken. Amy åkte tyvärr sedan ut i semifinal. Men Mamadou tog sig hela vägen till finalen på 400 meter häck, där han slutade på en beundransvärd sjunde plats. Knappa sekunden bakom segraren.

Även om de västafrikanska länderna inte på långa vägar kan mäta sig med medaljplockarna från öst, så tycks de kanske vara på gång. Med större antal tävlande och verkliga möjligheter att faktiskt ta sig till värdlandet så tror jag absolut på framtida medaljhopp. Men frågan är vilken betydelse det har att de från västra Afrika allt som oftast tävlar i grenar där doping är vanligt förekommande. Medan det i de grenar som de från öst normalt tävlar knappt existerar någon doping. Är det kanske en del av svaret på varför våra västafrikanska länder inte skördar lika stora medaljframgångar som länderna på den afrikanska kontinentens östsida.

Framtiden får utvisa. Men låt oss ha ett hopp.

Kanske är friidrotts-VM över i mitt hjärta för gott. Kanske inte.

Kiqi dumbuya minteh 4