Etikettarkiv: svenskar

Utomlands är jag svensk, men inte i Sverige.

Knäpp tysta hissar, bussar med passagerare som sitter en och en på varje rad, inga hej från okända människor på gatan. Detta är vardagen som spelas i mitt huvud när jag tänker på Sverige. Jag brukade klaga på Sverige och svenskhet. ”Det är så tråkigt i Sverige, det är så svårt att träffa nya människor, alla är så instängda.” Det var inte förrän jag flyttade utomlands som jag insåg att jag själv ibland är så jävla svensk det bara går att vara. Men bara utomlands.

Svenska flaggor Foto: Fatou Touray, Afropé
Svenska flaggor Foto: Fatou Touray, Afropé

År 2012 flyttade jag till Los Angeles. Jag hann inte ens ställa ner min väska på den amerikanska asfalten innan jag började upptäcka skillnader mellan svenskar och amerikaner. Redan på flygplatsen slog det mig hur trevliga och professionella svenskar är på deras arbetsplatser. Amerikaner utnyttjar gärna deras maktposition. Har nog aldrig känt mig så kriminell som på den amerikanska flygplatsen. Deras rutinfrågor tillsammans med tonen de använder när de ställer sina frågor får en att tvivla på sitt svar. “No sir, I am not a terrorist, a prostitute or a criminal.” Eller?

Jag kände irritationen växa inombords när jag åkte buss i Los Angeles. I Sverige är mina hörlurar ett tecken på att jag är trött, in my zone, eller helt enkelt inte intresserad av att prata med någon. I Los Angeles betyder de ingenting. Amerikaner är väldigt pratglada. Så fort de hör att man pratar ett annat språk, avbryter de konversationen för att fråga vart man kommer ifrån. När jag då svarar Sverige säger de alltid: “Oh my god that is so cool, but ehm I didn’t know there were black Swedish people.” Denna utjatade ignoranta kommentaren hör jag minst en gång i veckan. När jag inte orkar diskutera eller läxa upp dessa människor om världen utanför Amerika ger jag de bara mitt inövade svar. Det börjar med ett tillgjort skratt i följd av: “Sweden is just like America we have people from all over the world.”

Jag känner mig ofta otrevlig när jag ibland inte blir lika exalterad av att prata med främmande människor som amerikaner är. Här kommer de fram till vem som helst och ger komplimanger till folk på gatan. På det viset känner jag mig väldigt svensk, fastän jag ändå anammat den amerikanska kulturen. I Sverige kan man åka buss med sitt livs största kärlek varje dag i ett år men ändå inte har mod nog att gå fram och prata. För att det inte är normen och för att man väntar på att en gemensam vän ska introducera en så att man får en fot in.

Även ifall de har en helt annan historia än Sverige så chockar det mig ändå varje gång jag nyfiket frågar vart någon kommer ifrån och alla svarar Amerika. Jag är så van med känslan i Sverige då det är uppdelat i vi och de. I Amerika vill alla vara amerikaner och oftast “får” de det. I Sverige får jag aldrig vara svensk. Det är alltid någon som frågar vart jag kommer ifrån, fastän mitt enda riktiga hem som jag känner är Sverige. Så som vi i Sverige gärna delar upp i “riktiga” svenskar och ”invandrar-svenskar” delar amerikaner mer in varandra efter hudfärg. Men alla som är födda i Amerika anses vara amerikaner och de frågar inte varandra vart man kommer ifrån.

Rasismen är i USA precis som jag trodde mer utbredd och mer in your face. Folk står för deras rasistiska åsikter mer än i Sverige där rasismen gömmer sig i vardagen bakom ursäkter och mycket ”jag visste inte att du skulle ta åt dig” statements. Däremot har många öppet börjat visa deras rasistiska kommentarer bakom deras riktiga användarnamn på Facebook och andra sociala medier. Kanske är svenskar på väg att bli lika öppna med deras rasism som amerikanerna. Hursomhelst måste rasismen fortsätta bekämpas och svenskar måste få kalla sig svenskar även ifall man inte är blond och har blåa ögon.

På tal om det här med att vara svensk och vad svenskhet innebär finns programmet Absolut svensk på SVT med komikern Soran Ismail. Detta program tar upp vardagsrasismen som finns i Sverige. Hittills har jag bara hunnit se första avsnittet där vi bland annat möter en självutnämnd rasist. I ett socialt experiment får vi se att hudfärg gör skillnad när du försöker sno en cykel.

Medan jag kollade på första delen i serien kom dessvärre minnena från hur det kan vara i Sverige tillbaka. Det slutade med att jag kom på att jag säkerligen inte kommer känna mig lika svensk som jag gör här i USA när jag återvänder hem till Sverige igen. Med det sagt kan jag bara vänta tills jag landar hemma i Sverige för att se hur svensk jag faktiskt kommer känna mig. Det återstår att se.

 

Fotnot: Afropé har skrivit om serien Absolut Svensk HÄR, HÄR och HÄR! Serien kan du se på SVT Play HÄR!

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde

Tre svenskar gripna i Kamerun

Svenska utrikesdepartementet, UD har bekräftat att tre svenska medborgare i onsdags gripits i Kamerun. Omständigheterna bakom gripandet är fortfarande oklart.

Kameruns huvudstad, Yaoundé. Foto: fr.wikipedia
Kameruns huvudstad, Yaoundé. Foto: fr.wikipedia

De tre männen som är mellan 20 och 30 år har enligt uppgifter till Aftonbladet varit på semester i landet och ska på onsdagen ha gripits efter att ha sovit på flygplatsen i väntan på sitt flyg. Sedan dess ska männen ha fått dela cell med 15 andra personer och ännu finns inga uppgifter om varför männen gripits, men UD uppges undersöka fallet.

Källa: Aftonbladet

Anna Wedin
Anna Wedin

Är det svårt för en afrikan att vänja sig vid att ha på sig kläder?

Foto: Tima Minteh Fofana

Det finns otroligt många stereotyper när det gäller utseendet på människor runt om i världen. Vi känner nog alla igen att alla svenskar ska vara blonda och blåögda till exempel. Jag vet att mycket är oskyldigt och ofta handlar om att man faktiskt inte tagit sig tiden till att läsa på.

År 2008 studerade jag i Kalifornien på ett college som hade otroligt många internationella studenter, men även olika etniciteter och ursprung bland de amerikanska studenterna.

När man pluggar på ett college i USA så behöver man läsa ett visst antal kurser från olika ämnen innan man kan ta sin kandidatexamen. Detta kallas för GE, general education.

Eftersom jag behövde några kurser ifrån physical education så tänkte jag passa på och lära mig att spela tennis, men även fortsätta med dansen. Det blev advanced streetdance, som var riktigt kul.

Min danslärare hade jobbat som dansare i L A back in the days och kan synas i Janet Jacksons musikvideo, ”That’s the way love goes”. Han turnerade även med Miss Jackson ett år. Han var helt fantastiskt och vi kom otroligt bra överens från dag ett.

Foto: Tima Minteh-Fofana
Foto: Tima Minteh Fofana

Första lektionen för terminen så skulle vi alla lära känna varandra. Vi satt i den klassiska ringen, en efter en skulle vi berätta vad vi hette, studerade, vart vi kom ifrån, hur länge vi hade dansat och vad vi gillar att göra på fritiden.

Jag märkte snabbt att alla på danskursen var amerikaner, förutom jag, så när det var min tur hann jag bara berätta mitt namn, vad jag pluggade hann jag inte fortsätta med efter att jag nämnt Sverige. Då kom det tusen följdfrågor från alla håll.

Jag tycker än idag synd om de 5-7 stycken personerna som ännu inte hade presenterat sig, för 20 minuter senare satt jag fortfarande där och förklarade att Sverige faktiskt är ett multikulturellt land, med folk med afrikanska rötter bland annat.

Jag förklarade att isbjörnar inte går på gatorna och att jag aldrig haft en pingvin som husdjur. Det här var seriösa frågor jag fick från vuxna människor som studerade på universitetsnivå. Vissa frågor var inte lika… märkliga, men många var det.

Till slut frågade en afroamerikansk tjej mig varför jag inte hade otroligt svart hy, stor bred näsa, feta läppar, och om det var svårt för mig att vänja mig vid att inte gå runt naken, eftersom jag hade afrikanska rötter.

När chocken hade lagt sig förklarade jag att vissa länder som Gambia har flera stammar, olika språk, och att jag inte känner till att någon går runt naken så det fanns inget att vänja sig vid när det gällde kläderna.

Foto: Tima Minteh Fofana
Foto: Tima Minteh Fofana

Mitt första intryck av den här tjejen var inte alls bra. Det är något med att höra en afroamerikan yttra sig så klantigt om Afrika. Jag blir alltid lite mer chockad. Jag vet att de är amerikaner med afrikanska kopplingar väldigt långt bak i släkten, men med tanke på vart de historiskt har sitt ursprung, så har jag på något sätt förväntat mig att de kanske ska ha bättre koll när det gäller vissa saker om Afrika. Det här var ju ett av de mer extrema fallen, men det var inte den sista gången jag gladligen berättade hur det är i Sverige och Gambia.

Man ska dock inte döma någon person för snabbt, så min nyfikenhet och starka vilja att berätta mer om Afrika för den här tjejen gjorde att vi blev väldigt goda vänner och är det än idag.

Jag berättade så mycket jag bara kunde för henne om Afrika, Europa och min familj. Hon blev lika chockad varje gång en av hennes fördomar motbevisades, och jag blev lika chockad varje gång jag fick en fråga som lät som att det kom från ett barn.

Dumma frågor får dumma svar, brukar vi ju säga i Sverige, så många gånger skämtade jag om att jag hade ett lejon på min bakgård i Gambia, och red på Zebror för att hälsa på släkten. Med tiden så förstod hon när jag skämtade och när jag menade allvar.

Jag fick även min nya vän att anmäla sig till min favoritkurs på skolan, Roots: African and African American History. Inte nog med att vi fick se miniserien Rötter, läsa boken och andra fantastiska läroböcker följt av intressanta diskussioner, men min professor åkte till Gambia en gång om året och hade så otroligt mycket kunskap som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.

I slutändan så kommer det alltid finnas okunniga människor. Jag lär mig otroligt mycket varje dag från människorna i min närhet och min gode vän Google. Det är synd när en människa är okunnig, fördomsfull, och samtidigt inte har ett intresse för att lära sig fakta.

Jag vet att många gillar att skämta om hur amerikaner kanske inte alltid har koll. Jag är en av de människorna. Men hur fördomsfulla vissa amerikaner än var, så var de alltid öppna för att lyssna och lära, samtidigt som de lärde mig ”The American way of life.”

Man lär sig verkligen något nytt varje dag och ibland är det bra att ha tålamod om någon vill lära sig något av dig.

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana