Etikettarkiv: svt

De ensamma – ett antal djupintervjuer som behövs

I veckan sändes Osmond Karims nya film De ensamma, på SVT. Det är en film där man i första hand låter vuxna personer som adopterades till Sverige som barn, under 70-talet, få komma till tals. Filmen bygger på ett flertal djupintervjuer där personer berättar om de specifika problem de mött under sin uppväxt i Sverige och i sina nya familjer, på grund av att de adopterats.

Skärmdump: De ensamma

De senaste åren har många debattörer som själva adopterats till Sverige som barn, höjt sina röster mot hur adoptionsprocessen går till och i vissa fall, kritik från personer som är helt emot utlandsadoptioner. Kritiken har förstås funnits längre än några år, men på senare år har rösterna blivit både fler och starkare i olika mediekanaler. Det finns en annan sida att se på adoptioner än bara det positiva. Det finns en sorg, en förlust, en ilska och en vanmakt.

Osmond Karim har tidigare gjort den prisbelönade filmen Raskortet för SVT. En film som fick mycket god kritik och berörde många starkt. Filmen visades i SVT 2012.

Nu kommer alltså en ny film, möjligen att se som en uppföljare, men som den här gången handlar om personer som adopterats till Sverige och som har upplevt känslan av övergivenhet, mött rasism och utanförskap, som mött känsla av ensamhet och skuld, personer som ställts inför ”kravet” från omgivningen att vara tacksamma. De som berättar sin historia, har verkligen något viktigt att berätta för oss andra och kanske även för varandra?

De ensamma kan du se HÄR
De ensamma har även en Facebooksida HÄR
Mindre positiv kritik finns också mot filmen, bland annat kan du läsa kritik HÄR

SVT och UR Play har premiär på ungdomsserie med afrosvenskt perspektiv; Melanin

Pressrelease:

Bild: Pressbild SVT/UR
Bild: Pressbild SVT/UR

Melanin är den första ungdomsserien som visar hur det är att vara ung och afrosvensk idag – utifrån ett afrosvenskt perspektiv. Afrosvenskar syns och hörs inte i film och nyhetsmedier och de drabbas av hatbrott i högre grad än andra grupper. Hur påverkas unga afrosvenskar av det? Se premiären den 29 november på UR Play, i UR:s sociala medie-kanal Tänk till och i SVT1.

Vår nya ungdomsserie Melanin vill ge unga verktyg för att känna igen och bemöta rasistiska beteenden och öka kunskapen om rasism. I serien delar unga afrosvenskar med sig av sina erfarenheter utifrån teman som media, kärlek och skönhet. Hur påverkar gamla föreställningar om ursprung oss idag? Media ska ju visa hur vår värld ser ut, men vad händer när den bilden inte representerar verkligheten för många svenskar?

– Jag har växt upp i ett samhälle där jag aldrig fick se mig själv positivt porträtterad, varken på tv eller i tidningar. I en värld där jag ständigt känt mig matad med budskapet av vad som ska vara ”normalt”. När det så ofta är blont, smalt – och vitt – är det inte förvånande att självbilden blir skev. Jag hade behövt en serie som Melanin när jag var 14, säger Aida Wondimu, inslagsproducent för Melanin.

2014 togs en kunskapsöversikt om afrofobi fram på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet. Den visar att afrofobi är ett utbrett problem i dagens Sverige och att det råder brist på kunskap och medvetenhet om afrosvenskars situation.

– UR:s uppdrag är att spegla hela Sverige och i Melanin så gör vi något UR aldrig har gjort förut. Vi skildrar hur det är att vara afrosvensk ur ett afrosvenskt perspektiv. Med fakta i hand så känns den här serien inte bara viktig för den unga målgruppen utan även för de som söker utökad kunskap om rasism och afrofobi i Sverige idag, säger Sofia Eriksson, projektledare UR.

Melanin har premiär 29 november på UR Play (alla avsnitt publiceras samtidigt), i UR:s sociala medie-kanal Tänk till samt kl. 23.00 i SVT1.

Granskningsnämnden fäller Rapport för att ha befäst fördomar

I samband med en uppmärksammad knivattack med hatbrottsmotiv i en skola i Trollhättan förra året sände SVTs Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. Rapports reporter använde benämningar under intervjuer som hölls i inslaget som i det sammanhanget de förekom, befäste fördomar i fråga om vilka som anses vara svenskar.

Personerna på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé
Personerna på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé

Afrosvenskarna i samarbete med 14 andra organisationer skrev förra året ett öppet brev till Hanna Stjärne, VD på SVT för att protestera mot rasistiska rapporteringar.

I det öppna brevet står bland annat följande:

”Det står klart att attentatsmannen hade rasistiska motiv och valde ut sina offer på basis av raskategorier. Rasifierade svenskar mördades.”

Vidare kan vi läsa:

”Rapports reporter valde i sin intervju med informationschefen för Trollhättans kommun att fokusera på helt orelaterade ordningsproblem i skolan, samt att definiera barnen i skolan som icke-svenska. ‘Det är en extremt segregerad skola med få svenska barn’, löd formuleringen.”

Igår skrev Afrosvenskarna följande på sin webbplats:

”Det som ligger bakom de här besluten är, förutom anmälningarna till Granskningsnämnden, en kollektiv insats från organisationer för afrosvenskar, afrikansvenskar, muslimer, rasifierade, antirasister, svarta feminister och kulturarbetare ur den afrikanska diasporan. Med ett öppet brev till SVT så har 14 olika organisationer visat att det går att påverka det offentliga samtalet genom gemensamma ansträngningar, att Public Service alltid ska ta sitt uppdrag på allvar och att hela Sverige ska speglas i SVT:s rapportering.”

 

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Granskningsnämnden skriver i sitt utlåtande som offentliggjordes igår, måndag:

”Den 22 och 23 oktober förra året, i samband med en uppmärksammad knivattack i en skola i Trollhättan, sände Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. I inslagen intervjuade reportern en informationschef för Trollhättans kommun och en polis. Reportern använde benämningar i intervjuerna som i det sammanhang som de förekom befäste fördomar i fråga om vilka som kan anses som svenskar. Inslagen stred därför mot televisionens särskilda genomslagskraft (15/02902 och 3015).”

Fatou Touray

"Absolut svensk" – del.2 – ikväll 21.00

Ikväll visar SVT den andra delen av samhällsprogramserien ”Absolut svensk” och Soran Ismail försöker bland annat ta reda på hur rasism sprids. Han träffar också Facebookfenomenet bakom ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Och spelar det någon roll om en är svart och bär slöja eller är vit och blond när en ber om att få låna en främlings mobiltelefon.

Från "Absolut svensk" - del.2 - Skärmavbild, SVT
Från ”Absolut svensk” – del.2 – Skärmavbild, SVT

Soran ger sig i kvällens avsnitt ut och försöker resonera med folk om hur rasismens sprids. Sverige tycks ju så tolerant, eller? Bland annat beger han sig till en ort där minst ett fall av rasism har slagits fast i domstol.

På Facebook och Youtube figurerar profilen Tobbe Mårtensson som grundat det nya partiet Riksdemokraterna. Med nära 2000 prenumeranterna på Youtube och över miljonen visningar når han ut till svenskarna med sitt budskap om ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Soran träffar Tobbe Mårtesson för samtal i kvällens program.

Skulle du låna ut din mobiltelefon?

Som socialt experiment skickas Assia och Lovisa ut på stan för att försöka få låna en mobiltelefon. I Nordstans köpcentrum i Göteborg försöker de båda ta kontakt med främmande personer för att be om att få låna en mobiltelefon. Assia är svart och bär slöja, Lovisa vit, blond och utan slöja. Hur bemöts dessa två personer? Spelar deras utseende någon roll?

 

 

”Absolut svensk” sänds 21.00 på SVT1 och SVTplay.

Tredje och sista delen visas den 3 december.

Läs mer om programmet här.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Premiär: "Absolut svensk" i SVT

Premiär: Imorgon torsdag är det dags. Första avsnittet av SVT:s samhällsprogramserie ”Absolut Svensk” sänds på SVT1 och SVTplay. Programledare är Soran Ismail och i tre avsnitt tar han med Sverige på en resa genom fördomar, rasism, polarisering, normperspektiv och massor av känslor.

Soran Ismail - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Soran Ismail under inspelning av SVT:s programserie ”Absolut Svensk” – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Programseriens första del sänds imorgon, torsdag 19 november. Afropé har varit på plats under inspelningen av seriens tredje del och också bytt några ord med projektledare Lena Laurén.

Om första programmet säger Lena att det blir ett avsnitt där vi bland annat får följa med Soran när han besöker gamla vänner i sin hemort och där diskuterar med dem om inställningar och attityder mot invandrare. Hur ser de på honom?

Soran söker också upp sin gamla musiklärare som en gång i tiden tog beslutet att Sveriges nationalsång inte skulle sjungas i skolan under skolavslutningen. Ett beslut denne lärare inte var helt ensam om att ta i svenska skolor, i en tid då främlingsfientliga makter tog sig plats på 90-talet.

Själv minns jag, undertecknad, hur vi ett år inte fick sjunga nationalsången, för att ett annat år ges tillåtelse att sjunga den, men då sittandes, absolut inte ståendes med någon hand på hjärtat eller liknande. Gemensamt för besluten i de berörda skolorna var nog att de inte var särskilt genomtänkta eller tagna i något slags samförstånd, utan snarare i rädsla och panik. Var det ett försök att sopa rasismen under mattan – syns den inte så finns den inte? Hur svenska flaggan och vårt lands nationalsång, av vissa, tilläts kopplas till rasism är det nog många av oss som fortfarande inte förstått.

Sociala experiment och möte med en öppen rasist

Under programserien försöker Soran via sociala experiment ta reda på om hudfärg och ursprung spelar någon roll i dagens Sverige – hur bemöts vi och vad tänker folk utifrån den hudfärg vi bär. Soran själv söker upp en expert och låter testa sina egna fördomar – har han några?

Till SVT säger Soran;

– Min förhoppning är att alla som tittar ska få lite mer förståelse för personer som är av en annan åsikt än de själva.

Komikern som i många år gjort karriär på att driva med rasismen går nu Sverige in på djupet. I sitt engagemang att utmana fördomar, tolerans och rasism och vad det verkligen är, träffar Soran i första avsnittet Daniel. Daniel är öppet rasist och idag har han lämnat Sverige för att istället bosätta sig på Åland. I morgondagens program får vi veta varför.

Avsnitt 2 och 3 sänds 26 november, respektive 3 december. 21.00 på SVT1 och SVTplay.
Läs mer om dessa framöver hos Afropé.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Provocerande uttalande från Grotesco

Igår kunde vi meddela att Grotesco ska köra en säsong till, vilket SVT meddelade på sin hemsida igår. Samtidigt så marknadsfördes detta med en nidbild av ett så kallat blackface. Idag kunde vi uppdatera vår nyhet med ett svar från en ansvarig från SVT, nämligen Mats Grimberg. I det svaret framkom nya uppgifter till Afropé som vi ville kolla av.

Bild: Skärmdump från SVTs Grotesco
Bild: Skärmdump från SVTs Grotesco

Svaret som Mats Grimberg gav, var följande:

”I samband med publiceringen igår gjordes ett olyckligt bildval. Bilden är hämtad från sketchen Trail som gjordes för åtta år sedan (2007) innan debatten om blackface förts på allvar i Sverige. Det var en filmparodi på ett amerikanskt sydstatsdrama om en svart man som stod oskyldigt åtalad för ett mord han inte begått. Grotesco gör sedan januari 2015 en version av samma sketch i föreställning ”Grotesco på Scala” och har valt att göra om den karaktären till vit. Just av skälet att de inte vill förstärka rasistiska stereotyper. Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.

Vi tog bort bilden kort efter publiceringen och beklagar att den överhuvudtaget publicerades.”

Ett misstag kan ju ske ibland, det är dock anmärkningsvärt att det sker på SVT efter alla dessa debatter under flera år nu. Men svaret väckte även nya frågor hos Afropé, nämligen varför man valt att ändra hela karaktären till en vit person, i stället för att ta in en svart skådespelare, så vi skickade även denna fråga vidare till Mats Grimberg. Han hänvisade oss då vidare till Grotescoproduktionen, då han menar att SVT ligger utanför dess regi. Afropé mailade därför Micke Lindgren från Grotesco med följande fråga:

”I stället för att använda ett blackface, alternativt att ändra en svart karaktär till en vit, varför kunde ni inte bara ta in en svart skådespelare? Det är ju inte jättemånga svarta skådespelare som har möjlighet att få arbete i Sverige idag och inte blir det bättre av att man antingen tar in vita skådespelare som målar sig i blackface, alternativt ändrar svarta karaktärer till att bli vita, så ytterligare en vit skådespelare får ett jobb som en svart inte erbjuds.”

Denna fråga har Afropé ännu inte fått svar på. I stället har Grotesco gått ut med följande information på sin Facebooksida:

”SVT har lagt ut en pressbild på Grotesco där en av oss är sminkad till afro-amerikan. Det har upprört många, och vi är ledsna över det. Vi har tagit bort bilden från våra sociala medier.
Den är hämtad från sketchen ”The Trial” som gjorde för åtta år sedan, innan debatten om blackface förts på allvar i Sverige. Det var en filmparodi på ett amerikanskt sydstatsdrama om en svart man som stod oskyldigt åtalad för ett mord han inte begått. Vi gör nu sedan januari 2015 en version av samma sketch i vår föreställning ”Grotesco på Scala” och har valt att göra om den karaktären till vit. Just av skälet att vi inte vill förstärka rasistiska stereotyper. Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.
Med detta sagt förbehåller vi oss rätten att även i framtiden sminka vem som helst av oss till vilken karaktär som helst, om vi har en idé som motiverar det.”

Ett svar som stämmer väldigt väl överens med det svar som SVTs Mats Grimberg gett Afropé, så den ena frågan är nu, vems är svaret? SVTs eller Grotesco? Och den andra frågan är nu de sista två meningarna i Grotescos svar på Facebook:

Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.
Med detta sagt förbehåller vi oss rätten att även i framtiden sminka vem som helst av oss till vilken karaktär som helst, om vi har en idé som motiverar det.”

Den slutkommentaren har ett flertal personer menat är provocerande. Innebär det att Grotesco inte kommer att ta hänsyn till minoriteter i framtiden, utan göra narr av dem? Att de förbehåller sig rätten att måla ett nytt blackface eller liknande när de har en idé som motiverar det? Och framför allt, göra detta och ändå anse sig vara antirasister?

Det är de frågor som många ställer sig nu.

Fotnot: HÄR kan men se klippet Grotesco gjort tidigare och som bilden hämtats från. (Varning för stötande innehåll).

Vår artikel från igår kan du läsa HÄR!

HÄR kan du finna mer information om blackface.
HÄR kan du läsa mer om olika kränkande nidbilder.

Fatou Touray

Rasistiska strukturer försvinner inte med ny rasism

Ur boken: "Barnens Lexikon"
Ur boken: ”Barnens Lexikon”

För en vecka sedan visade SVT en dokumentär från det som kom att kallas ”tårt-gate”, med Makode Lindes tårta formad som en svart kvinnokropp och med ett blackface målat i Makode Lindes ansikte, vars huvud placerats för att gestalta tårtkroppens huvud. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar i tårtans nedre del, vilken var menad att symbolisera den region en vagina skulle ha varit placerad om det varit en riktig kvinnokropp. Tårtan och dess symbolik startade ett ramaskri inte bara i Sverige, utan i hela världen.

I dokumentären får vi dels se konstnären själv, Makode Linde berätta om den händelse som blev världsnyhet, dels intervjuas Nathan Hamelberg och Victoria Kawesa. Tårtan kom till viss del att bli ett startskott för kritik mot hur svarta i Sverige fortfarande kan komma att avbildas på ett rasistiskt, stereotypt sätt med Blackface-tradition och andra stereotypa sätt att avbilda svarta. På ”tårt-gate”, följde också debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat och senare även debatten om seriealbumen med Tintin på Kulturhusets barnavdelning och nu i dagarna även om Pippi Långstrump.

I dokumentären, liksom på många andra håll när debatten ”den fria konsten” diskuteras, är det viktigt att fundera på om det här ”fria” sker på bekostnad av andra människors frihet? Ska en fri konst, fri för konstnären att få uttrycka sig, ske på bekostnad av att afrosvenskar (i detta fall) ska känna sig otrygga, hetsade mot och diskriminerade? Det är dessa två delar av det hela som måste ställas mot varandra. Idag är det inte tillåtet att uttrycka sig hatiskt mot människor, oavsett om det sker inom konsten eller i andra forum i vårt samhälle, det är därför vi har lagen om ”hets mot folkgrupp”. Problemet med denna lag V/S den fria konsten, är att sätta gränser och veta var gränsen går.

Det jag tycker att man ofta missar i den här debatten är att sätta sig in i andra människors liv och situation. Inte bara för stunden, utan när det gäller afrosvenskar tycker jag det är jätteviktigt att fundera på identitet, historia och den diskriminering som alltid skett och fortfarande sker av vita, mot svarta, världen över, men i synnerhet i ett land där majoriteten är vita. Men kan inte plocka ur det som sker här och nu, från historien. Den diskriminering som sker idag, sker på grund av hur svartas historia sett ut, genom kolonialism och slavtid, det är omöjligt att ignorera.

Vem det handlar om, vem som är utsatt, tycker jag Victoria Kawesa uttrycker tydligt i dokumentären:

”När jag fick veta att även kulturministern var inblandad och hade skurit av tårtan precis vid vaginan så blev jag chockerad av att det här kan pågå och att alla runt omkring skrattade och applåderade detta som var så smärtsamt för oss andra, svarta personer, afrosvenskar i Sverige.”

Delar av Sveriges rasistiska historia plockas också upp i dokumentären och sprider lite ljus över den smärta som än idag skakar om afrosvenskar i dagens samhälle och även många av oss vita svenskar, som är föräldrar till afrosvenska barn. Vi som föräldrar, oavsett om vi är vita eller svarta har som uppgift att ge våra barn en trygghet, stärka dem i deras personlighet och det blir nästan omöjligt i ett samhälle som lyfter fram svarta människor som mindre vetande, ger svarta en historia de inte själva valt, i ett nutida sammanhang.

Dessa Blackface, dessa nidbilder av svarta, bygger på förtryckande och rasism och måste därför motarbetas och inte välkomnas i någon naiv tro att vi ska komma till rätta med rasistiska strukturer genom att återinföra nidbilder som begravts. Rasistiska strukturer kommer inte att försvinna för att vi lyfter in rasistiska nidbilder i vår samtid.

DNs Jonas Thente, (som för övrigt visade redan när debatten om Lilla Hjärtat pågick att han inte någonstans förmådde sätta sig in i vad kritiken handlade om) skrev härom veckan:

”Medan vi på kultursidorna och i seminarierummen diskuterade Tintin, ”Lilla hjärtat” och fördomsfulla godispapper, växte Sverigedemokraterna till 13 procent.”

Det visar att Jonas Thente återigen missar målet totalt i sina försök att raljera över och förminska sina meningsmotståndare! Många av oss som strider mot att dessa nidbilder ska fortsätta spridas i samma takt som brott som hets mot folkgrupp i from av hatiska kommentarer, uttryck, misshandel och andra former av kränkningar, gör det för att vi lever i en vardag där vi lever med att bli utsatta eller att våra familjemedlemmar utsätts regelbundet eller någon gång i bland för dessa brott och kränkningar som påverkar dem och oss under resten av våra liv.

Jag har hört den kommentaren till leda nu. Så fort en debatt blossar upp om rasistiska stereotyper så kommer det någon och menar att ”det är såna här debatter som SD vinner röster på”.

Afrofobirapporten som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.
Afrofobirapporten (pdf) som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.

Det är ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder för att SD ska få fler eller färre röster. Det finns ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder, för att vi tror att det är den enda rasism våra familjemedlemmar utsätts för. Vi strider mot dessa nidbilder, för att vi, tillsammans med våra barn, syskon, föräldrar eller vänner försöker leva drägliga liv, där våra nära och kära ska respekteras för de personer de är. Vi strider mot dessa nidbilder för att vi är förbaskat trötta på att våra barn blir förminskade till Blackfaces, Pickaninnys som representationer av deras kroppar. Vi strider mod dessa nidbilder, samtidigt som vi strider mot att våra anhöriga, våra allra mest älskade ska slippa bli nedslagna, slippa försvara sin hudfärg, sin existens, sitt berättigande att leva i vårt gemensamma land. Det är liksom ingen motpol att strida för mänskliga rättigheter på flera olika fält och flera olika nivåer.

Jag tror de flesta med afrosvenska barn i Sverige idag som debatterar och strider mot Blackfaces och andra rasistiska nidbilder, på samma sätt måste strida mot rasism och afrofobi som drabbar våra barn på deras förskolor, skolor, på bussen och tunnelbanan, på tågen, flygplatserna, på ICA, COOP och Hemköp. Vi strider mot detta i hissen, på lekplatserna, i tvättstugan, på gården, på Försäkringskassan, bion och barnteatern. Kort sagt, vi strider mot rasism för att vi försöker ge våra barn en trygg miljö där de är inkluderade i stället för att bli behandlade som tillfälliga hyresgäster, vars framtid vi inte behöver bry oss så mycket om. Det är en kamp som inte har någon början och inte heller något slut, då den är ständigt pågående.

Vi försöker bygga upp och uppfostra en generation barn som känner att de har samma rätt att ta för sig, samma rätt att gå till biblioteket utan att känna sig kränkta av gamla nidbilder diverse konstnärer känner behov av att få uttrycka. Vi försöker leva ett liv, inte vinna ett SD-krig.

Fatou Touray
Fatou Touray