En av de senaste årens mest omtalade debuter är ”Komma och gå” av Taiye Selasi. En bok som fått genomgående lysande recensioner. Håller afrope.se med?

Den framstående kirurgen Kweku Sai offras på rasismens altare, efter att ha misslyckats med en omöjlig operation på ett amerikanskt sjukhus. Skammen över att ha blivit av med sitt arbete får honom att överge sin familj, sin fru och de fyra barnen.

Mamman är minst sagt chockad av den nya situationen och försöker i panik hitta en utväg. Lösningen blir att skicka tvillingarna till sin bror, barnens morbror, i Nigeria, för att han ska ta över (det ekonomiska) ansvaret för deras utbildning.

Men boken börjar med att Kweku dör, i sin trädgård, i ett hus i Ghana, dit han till slut flytt, jagad av sitt nederlag. Han förstår att det är en hjärtattack som är på väg. Men han förmår inte göra något åt den. Han väljer att dö.

Mamman skickar bud till sin vitt spridda barnaskara och ber dem närvara vid begravningen. Mamman har själv flyttat till Ghana – trots att hon egentligen är från Nigeria – och därför knappt sett sina barn på länge, eftersom barnen är kvar i USA och England.

Och det är först här boken egentligen tar fart. När återstoden av familjen äntligen samlas igen. Jag ser boken som en spegel av globaliseringens många följder. Vad händer med en familj utan fast punkt, som sprids vind för våg, som är bräcklig och utsatt på grund av avsaknad av släkt i det nya landet? Vad händer med barn som skickas tillbaka till ett land de aldrig varit i, där de dessutom råkar ut för vidriga grymheter av dem som är satta att sörja för dem? Vad händer med de barn som blir kvar i USA eller England när föräldrarna återvänder hem? Mycket av detta går att relatera till även inom ett land, i dagens moderna samhälle. Även inom Sverige flyttar många från sin hembygd och får barn som växer upp i en storstad utan släktens i bästa fall finmaskiga trygghetsnät runt sig. Men självklart blir rotlösheten och vindflöjelkänslan än tydligare när familjerna rör sig mellan kontinenter, och mellan så olika kontexter.

”Komma och gå” är Taiye Selasis debutroman. Hon är själv född i London, uppvuxen i Boston och bor nu i Rom. Så nog vet hon vad globalisering och att flytta och byta land innebär.

Boken har fått genomgående lysande recensioner och är en av senare års mest omtalade debuter. Och det är välförtjänt. Språket är glimrande, allt känns äkta – och ibland lyckas hon fånga verkligheten på ett oerhört smärtsamt sätt, ett sätt som känns unikt och väldigt nyskapande. Men själv har jag lite svårt att hänga med i svängarna. Det är så många olika tidsepoker, personer och platser att det inledningsvis är svårt att riktigt få grepp om allt, upplever jag. Det är egentligen först i slutet jag helt börjar förstå. När barnen samlas i Ghana, med sin mamma, för att ta farväl av en pappa de inte sett på många år.

Personporträtten är lysande, jag vill veta mer mer mer. Språket är en njutning, ämnet angeläget och viktigt. Men jag hade önskat en enklare väg mot målet så att säga, att boken tagit fart lite tidigare. Det är tveklöst stor litteratur. Men jag vet att stor litteratur inte alltid behöver kräva lika mycket av sin läsare.

Betyg 4 av 5