Etikettarkiv: Teysir

Att bli sedd när ingen verkar vilja se

Khartoum, Sudan 2005. Fotot som jag hade tagit visar den stora moskén i centrala Khartoum, dit många hade begett sig för att be fredagsbönen.  Jag hade tagit fotot i all hast, sittandes i en bil på väg mot ”souken”, den veckoliga marknaden dit alla köpmän samlades för att sälja allt från mustigt doftande kryddor till tyger i alla dess färger.

Foto: Privat
Foto: Privat

Souken var en oas dit många längtade till, en plats som en gång i veckan enade ett splittrat och sargat land där varken kast eller stamtillhörighet existerade, där alla förblev sudaneser och, delade samma blod. Jag hade färdats ända från det nordliga Sverige för att ta ett foto som framställde Sudan, mitt Sudan så som jag hade föreställt min moders hemland i mina drömmar. Ett varmt utopia där solen aldrig gick ner, där människor inte slutade att le och där livskvalitet inte mättes i det kapital som man ägde. Mitt utopia var väldoftande, så till den grad att jag tycktes mig känna doften av mysk då jag efter solnedgången tog mina kvällspromenader längs den vita Nilen.

Ändå kom det att bli det där ögonblicket som fångades i all hast som förändrade mig. När jag hade återvänt hem studerade jag fotot som jag hade tagit. Jag hade dissekerat varje detalj och jag förundrades av alla intryck. Jag såg för första gången de khakiklädda männen och hur de hade skyndat sig till fredagsbönen. Jag såg den stora sandfärgade moskén som tidigare varit dold av sanden som fungerat som kamouflage för den.  Jag såg för första gången det jag tidigare inte kunnat se i min iver och förväntan över att fånga det perfekta ögonblicket som överensstämde med mina drömmars land.

Jag sitter i mitt kontor hemma i Sverige och blickar ut över gatan. Jag störs av den högljudda musiken som spelas utanför mitt fönster. Det är låten gudfadern som spelas om och om igen på ett ostämt dragspel. Jag rycker till för varje hög ton som spelas, det låter som frigolit i mina öron. Jag märker hur frustrationen och irritationen växer, och jag vet att om det pågår länge till så kommer jag inte att kunna hålla emot min växande irritation. Jag beger mig mot fönstret och blickar ut mot gatumusikanten, jag undrar om han kan se mig. Kanske kommer han att sluta spela om han ser min irriterade blick? Kanske inte. Vad om jag hotar med att ringa polisen om han inte slutar spela? Eller kanske inte. Jag tittar närmare och observerar hur han ser ut. Han är lång med grova drag och ser ut att inte ha rakat sig på många dagar, eller så kanske han har grov hårväxt, tänker jag. Han bär ett par trasiga jeans och en grå t-shirt, då minns jag att det är samma kläder som han bar dagen innan och alla dagar innan dess också. Jag följer hans blick noga. Hur han bevakar alla de som går förbi, han ler stort varje gång någon passerar. Jag har aldrig tidigare sett honom le, han har ett fint leende tycker jag, så jag log även jag.  Men efter varje leende fortsatte alla att bara passera, som om han aldrig existerat, som om de inte såg. Hans leende förbyttes därefter mot en självömkande bister min, det gjorde även mitt – för jag såg.

Jag återvände därefter till min plats och tog åter fram mitt foto. Då såg jag det jag tidigare aldrig sett, ett litet barn mitt bland alla khakiklädda män sittandes på marken med en tom skål. Ett barn vars enda önskan var att bli sedd då ingen såg – då ingen ville se.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

Ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem

Den 8 maj 2015 kunde man läsa i Afropé att det ivorianska hälsodepartementet meddelar att man nu förbjuder hudblekningsprodukter innehållande det bland annat cancerogena hudblekningsämnet hydrokinon. Anledningen till förbudet är de stora fysiska och psykiska hälsoproblemen som användningen av de förbjudna hudblekningskrämerna resulterat i.

Reklam för hudblekning - Bild: Adam Jones/commonslicens
Reklam för hudblekning – Bild: Adam Jones/commonslicens

Kartläggningen som det ivorianska hälsodepartementet har gjort och som har lett till förbudet av produkter innehållande hydrokinon är inte unik. I flera afrikanska och asiatiska länder pågår det idag massiva informationskampanjer där man berättar om konsekvenserna med att bleka sin hy. Att tala om att bleka sin hy är inte längre lika tabubelagt, och forskningen som tidigare enbart fokuserade på de fysiska konsekvenserna behandlar numera även de sociologiska och psykologiska aspekterna med hudblekning. Men i Sverige och i övriga Europa är det knäpptyst trots att läkemedelsverket förbjöd försäljning av produkterna redan 2001, och trots att flera svenska hudläkare varnat för att användningen av de förbjudna produkterna har ökat. De flesta tycks dessutom inte känna till vad hudblekning är för något, mer än att hydrokinon används som framkallningskemikalie vid svartvit fotografering. Gunnar Guzikowski, kemist på läkemedelsverket sa i en intervju i Svenska Dagbladet, den 28 augusti 2004 att ”Hydrokinon är så farligt att det är totalförbjudet”. Även miljöförvaltningen inledde flera inspektioner och tillsynsrapporter. I en tillsynsrapport från 2003 skriver miljöförvaltningen i Stockholm att det finns stora kundkretsar som efterfrågar hudblekningskrämer och att en omfattande informationskampanj med riskerna därmed måste göras i samarbete med konsumentrådgivare på stadsdelsförvaltningar, barnavårdscentraler och vårdcentraler.

Hudskador av blekningsmedel på huden
Hudskador av blekningsmedel på huden

2008 gjorde jag ett reportage för Sveriges television där jag med dold kamera besökte ett tiotal ”afrobutiker” i Göteborg, Malmö och Stockholm, och där jag i de flesta butikerna kunde köpa hudblekningskrämer innehållande hydrokinon. Även då sa miljöförvaltningen att problemet med hudblekningskrämer i Sverige kvarstår och att man lovar en omfattande informationskampanj.

Den 18 februari 2015 gjorde P3 Nyheter stickprovskontroller i 14 butiker över hela landet där de kunde köpa produkter innehållande hydrokinon i tre av butikerna. Även nu säger Miljöförvaltningen och Läkemedelsverket att det behövs en omfattande kampanj för att stoppa användningen och försäljningen av hudblekningskrämer. Men var tog den omfattande informationskampanjen vägen, den som Miljöinspektionen lovat i över tio års tid?

2008, då jag gjorde reportaget för SVT, så talade jag med en hudläkare som forskat i riskerna med hudblekning, jag frågade honom varför det inte forskades mer i ämnet. Han svarade då krasst att ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem.

 

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

SAOL måste sätta standarden!

Den 15 april lanseras den 14:e upplagan av Svenska Akademiens ordbok. I den nya upplagan har 9 000 ord som anses vara ålderdomliga tagits bort, och som istället flyttas till den historiska ordboken SAOB, som beskriver svenskt skriftspråk från 1521 fram tills nu. Ett av orden som stryks och som förflyttas till den historiska ordboken är ‘negerboll’, något som har fått många positiva reaktioner.

Samling av samtliga upplagor av Svenska Akademiens Ordlista (2014) - Foto: Christofer Psilander
Samling av samtliga upplagor av Svenska Akademiens Ordlista (2014) – Foto: Christofer Psilander

Sven-Göran Malmgren, huvudredaktör för SAOL14 säger i en intervju i Sveriges radio att de valt att stryka n-boll därför att det är ett kränkande ord. Malmgren säger att ord är jätteviktiga då de används för att beskriva verkligheten, och att Svenska Akademien således påverkats av de senaste årens debatter om antirasism. Men i samma stund som man tillkännagav att man stryker namnet på bakverket, så avslöjades det att man i den 14:e upplagan kommer att behålla ordet ‘neger’. Istället införs en varningstext där man starkt avråder från att använda ordet, och där man istället uppmanas att använda ordet svart.

Vad är det som får Svenska Akademien att ta ett så paradoxalt beslut när de väljer att stryka n-boll men behålla n-ordet, och hur kommer det sig att man å ena sidan hävdar att man vågar ta ställning mot ett exempelvis rasistiskt språkbruk men att man å andra sidan inte vågar vara konsekvent. Patrik Hadenius, chefredaktör för Språktidningen säger i en annan intervju i Sveriges Radio att det är bra att SAOL har en uppfostrande ställning när det gäller språkbruk, ändå anser Patrik precis som Svenska Akademien att det vore olyckligt om n-ordet togs bort då många fortfarande använder ordet.

Om man tittar på de riktlinjer som SAOL anger för vilka ord som ska finnas med i ordlistans upplagor , så ska orden vara representativa för samtidens språk. Samtidigt ska SAOL enligt Sven-Göran Malmgren våga ta ställning mot rasistiska ord. Men istället för att Svenska Akademien och Sven-Göran Malmgren tar ställning mot ett rasistiskt språkbruk i SAOL så tar de genom detta agerande ställning för de som med en uppenbar rasistisk agenda väljer att använda ett rasistiskt språkbruk med syfte att kränka. Om Svenska Akademiens ordlista vill fungera som en samhällsuppfostrande instans som verkar som en språklig förebild för vad som är ett acceptabelt samtida språkbruk så kan de inte hålla kvar vid rasistiska ord med motiveringen att de fortfarande används.

Idag pågår det många debatter om hur skolor, förlag, public service, institutioner och lagstiftningen ska förhålla sig till ett rasistiskt språkbruk. Det är ett långsiktigt antirasistiskt arbete där SAOL måste sätta standarden och visa vägen.

 

Teysir Subhi
Teysir Subhi

”Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker”

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt  innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd  självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker

"Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker"

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker