Etikettarkiv: tolkningsföreträde

Borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre?

Jag visste inte vad jag skulle skriva om denna vecka. Jag har drabbats av varje skribents mardröm – skrivkrampen. Jag brinner verkligen för de ämnen som Afropé står för, att föra fram afrosvenskars sak på agendan och att sprida positiva bilder och nyheter om Afrika. Men ibland känns det som jag yttrar mig om sådant jag egentligen inte vet. Min hudfärg är ett hinder här eftersom jag inte kan uppleva det som icke-vita upplever dagligen i vårt land.

Jag menar inte att klaga, men jag är rädd att uppfattas som en sådan där vit människa som tar sig tolkningsföreträde. Jag kan ju omöjligt ha det av ovan nämnda anledning. Det gör att det känns som jag skrivit om det jag kan skriva om, hittills. Fast så är det såklart inte.

Det tåls ju att upprepas många hundra miljoner gånger om eftersom det är så ofantligt viktigt och folk tenderar att inte lyssna de första tusen gångerna. Men jag är nog rädd att uppfattas som tråkig. Och vissa saker vågar jag inte skriva om än eftersom berörda vänner eventuellt kan bli upprörda av att läsa mina analyser. Självcensuren när den är som bäst.

Så visst, jag ljuger lite när jag säger att jag har skrivkramp. Jag är väl mest rädd. Som framtida journalist är mitt jobb att vara objektiv, att föra fram alla sidors talan. Att prata med rasisten och antirasisten. Och låta medborgaren som läser själv avgöra vad som låter mest rimligt. Det är ju egentligen helt sjukt. Samtidigt är det ju det fina med demokrati. Att vi får bestämma vad vi vill tycka själva.

Det är i sig inte olagligt att vara rasist. Men det är olagligt att låta åsikterna gå ut över en annan människa. Att diskriminera och kränka är inte okej. Men ändå kränks och diskrimineras människor dagligen för att de inte är vita. Ett sådant samhälle kan inte vara sammansvetsat så som det borde. För det skapar en kollektiv olycka hos en hel grupp.

Foto: Afropé

Jag förundras ofta över vitas uppenbara oförståelse för problemet. Samtidigt brottas jag själv med att vara ödmjuk och lyssna, istället för att öppna käften och gissa att jag har rätt. Men så är jag ju kvinna också, och fått lärt mig att jag hellre ska lyssna på andra än att improvisera. Så vadå, borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre? Ja, jag tror fan det. (Ursäkta svordomen, men det är viktigt att lägga betoning på vissa saker.)

Är det något jag fått nog av så är det karlar som tar sig tolkningsföreträde i kvinnokampen, som påstår sig vara feminister och så upplysta i dessa frågor, men som sen är riktiga mansgrisar när det kommer till kritan. Omedvetet måhända, men ändå påverkar det. Varje ord bidrar till agendan så det kanske är viktigt att tänka två gånger innan något sägs. Som vit alltså.

Så – är du vit och läser denna text, prova att hålla tyst nästa gång du är i ett sammanhang bland människor som vet, som upplever förtrycket som bara du och jag kan se på avstånd. För visst är vi alla i detta tillsammans och alla behövs för att det ska ske en utveckling framåt. Men vi har olika roller i det och det tror jag är viktigt att förstå. Och förståelse kommer genom att lyssna.

Läs mer om tolkningsföreträde och andra liknande termer här.

Ida Oscarsson

 

Att ta ansvar i maktlösheten

Att jag är vit har jag egentligen aldrig behövt fundera över. Inte på riktigt alltså, inte såhär.

Min dotter är mixed och hennes pappa är svart. Det är någonting med att säga att man ”är” någonting. Som om det där ”är:et” innehåller massa egenskaper. Jag är vit, så därför behöver jag inte oroa mig på samma sätt som min dotter kommer behöva göra när hon börjar röra sig ute i världen.

Foto: Fatou Darboe, Afropé
Foto: Fatou Darboe, Afropé

Och den krassa sanningen är att jag troligtvis inte skulle bry mig lika mycket om rasism om jag inte hade de i mitt liv. Kanske är det därför som rasismen blivit så normaliserad i vårt land. Och jag känner mig som en åskådare till det också. Maktlös så tomheten skriker. För hur ändrar man en människas åsikt? Hur kan man göra så att fakta blir hanterbart? Jag skulle så gärna vilja utbilda hela världen. Få de okunniga att se vad det hela egentligen handlar om. Men hur predikar man för stängda öron, ögon och hjärtan? Det går ju inte!

Jag vill inte att min familj ska dö för att någon tycker att de inte hör hemma här. Jag dör gärna i deras ställe. Någonstans i min hjärna börjar jag fundera på om vi ska göra som rasisterna vill. Flytta någonstans där jag får vara minoritet istället. Det värsta är att min hudfärg alltid får fripass, vart den än är. Ett lyxproblem som påminner om hur djupt den här ruttna roten går.

För mig som vit är det lätt att säga att rasism inte finns i Sverige. Det är lätt för jag blir ju aldrig drabbad av den här. Det är som att säga att funktionsnedsatta inte blir diskriminerade när man själv inte har någon funktionsnedsättning. Du är inte kvalificerad att uttrycka en åsikt om något du inte har en aning om. Min dotters pappa upplever rasism i princip dagligen. Men det är sällan han pratar om det. Jag gissar att ens skal blir rätt hårt om en utsätts för det ofta. Annars går det nog inte att leva med det.

Och hur ska jag hantera den dagen min dotter kommer hem från förskolan och säger att en pojke sa att hennes hudfärg är ful? Hur förklarar man för ett litet oskyldigt barn att verkligheten är så ful som den verkar ibland? Den känslan är den vidrigaste. Och den första impulsen är att göra alla som gör min dotter illa väldigt mycket mer illa. Blodtörst. Det är så lätt att vilja sjunka till den nivån, för en tänker inte. En vill bara göra. Eliminera.

Men. Hat skapar hat. Hur ska vi leva i den här världen? Vill vi leva i en värld fylld av hat? Då kommer vi döda varandra innan klimatet gör det.

Vad kan jag göra förutom att vara eftertänksam, klok och kärleksfull? Föregå med gott exempel? En kan aldrig förändra en människa som inte vill förändras. En får bara hoppas att rätt ord träffar vid de få tillfällen hjärtat står på glänt.

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson

Att inte se hudfärg är en förolämpning

Tänk den här tanken. En brevvän som du brevväxlade med för 20 år sedan, från Japan, kommer till Sverige för att besöka dig. Du planerar att ta med hen till ett skapligt hotell i din hemstad för att bjuda på en god middag. När ni kommer fram till hotellet så är din gäst välkommen in, men dörrvakten stoppar dig och säger att du inte är välkommen in. Vakten säger inte varför, men du får helt enkelt inte komma in. Det hjälper inte om du går hem och tar på dig en kavaj, det hjälper inte om du tar på dig en slips eller byter skor. Du är helt enkelt inte välkommen. I det land du är född i, har växt upp i och alla dina förfäder så långt du känner till.

Ett av de finare hotellen i Gambia, det har dock inget med texten att göra Foto: Fatou Touray
Ett av de finare hotellen i Gambia, det har dock inget med texten att göra Foto: Fatou Touray

För oss som turistar i Gambia och säkerligen i många andra länder också och samtidigt har familj och släkt i landet är det här väldigt vanligt. Även om inte vi bor på hotell i Gambia så är vi alltid välkomna in på alla hotell och liknande. Vi har fullständig access till alla ställen, även om vi inte är deras inbokade gäster. Vi tas emot kungligt på alla ställen vi besöker, till skillnad från de flesta i befolkningen i landet. Som turister i ett land som Gambia är vi privilegierade. Vi är vita och köpstarka och det syns lång väg. Jag skrev en krönika om det för ett år sedan HÄR!

Men även här i Sverige är vi privilegierade. Dels har de flesta afrosvenskar jag känner upplevelser av att ha blivit diskriminerade på olika sätt här i Sverige. Både barn och vuxna. Barn som fått höra i skolan att någon inte vill leka med dem för att de ”är för svarta”, eller barn som blivit attackerade på offentliga platser på grund av sin hudfärg. Barn som blir ifrågasatta oftare än vita barn. Barn som på olika sätt har blivit utsatta för diskriminering och ibland även våld.

Vuxna som inte får en viss tjänst, bostad eller på andra sätt blir utsatta för diskriminering. Det här är inget jag ”tror” eller ”tycker” eller ”gissar”, utan dels har jag upplevt det under mina snart 30 år som förälder till nu fyra afrosvenska barn. Men det är inte bara min och mina barns upplevelse, utan det finns forskning, utredningar och statistik på detta. Inte minst den kritik som FN nyligen riktade mot Sverige. (Länkar finner du längst ned i artikeln).

Det här är alltså ett faktum. Vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Vi har skrivit om dessa frågor många gånger, bland annat i DENNA artikel!

Något jag märkt av mycket den senaste tiden är att många svarta som driver sin kamp mot afrofobi och ofta har väldigt mycket kunskap i dessa frågor, får höra att de ser ”allt i färger” eller ”skyller på hudfärgen”, ”drar raskortet”, ”du är ju fixerad vid hudfärg” etc. Problemet är att om en person alltid blivit ”styvmoderligt behandlad”, eller rent av diskriminerad eller utsatt för grov rasism, under hela sin uppväxt, helt plötsligt börjar sätta fingret på det och vilja påpeka var problemet ligger och föreslår åtgärder, får höra att de ska ”sluta tjata om hudfärg”, så blir det väldigt märkligt. Hur och varför ska man sluta prata om något man har insikt om har begränsat en på ett eller annat sätt hela livet? Många kunniga afrosvenskar har tvärt om pekat ut att vi måste lyfta dessa frågor, vi måste gå till botten med problemen för att komma vidare och faktiskt kunna förändra situationen. Som det är idag så hyschar många ned debatten, ”vi ska inte prata om det”. Men faktum är att om problemen finns och har funnits sedan urminnes tider, så kommer det inte att försvinna för att vi fortsätter lägga locket på.

Så vad kan vi som är vita göra? Börja med att rannsaka oss själva. Försöka att se saker ur ett icke-vitt perspektiv. Rannsaka oss själva. Är det här inkluderande eller exkluderande? Att säga att vi har ”hudfärgade plåster” och ta fram ett beige plåster är inte inkluderande. Det finns ord och uttryck som används ofta i de här debatterna. Här kommer en kort beskrivning av vad de faktiskt innebär:

Tolkningsföreträde: Det innebär att den person det gäller i första hand har tolkningsrätten. Inte för att jämföra, men som ett exempel så bör man inte fråga en man som inte blivit utsatt för sexuella övergrepp om hur han tycker att vi ska bemöta unga flickor som utsatts för övergrepp. Han kan säkert gissa till sig en del, men faktum kvarstår att han vet inte hur man bäst bemöter en ung flicka som har utsatts för sexuella övergrepp. Han kan inte tala för den aktuella gruppen. På samma sätt kan inte en person utan funktionshinder tala om vad som bäst behövs för framkomligheten i en stad, för den som är rullstolsburen. Och på samma sätt kan inte jag som vit tala om för en svart person hur den ”bör” uppleva att någon ”skämtar med hen om n-ordet” eller vilka medel som krävs för att afrofobiska hatbrott ska minska i våra skolor. I första hand bör den som blir utsatt få vara en del av dessa beslut.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Vithetsnormer: Vithetsnormer handlar om att vårt samhälle går efter hudfärgen vit och det är det som är det normativa i vårt land. Att vara svart sticker ut och är det som är ”annorlunda”. Men det går rätt lätt att motverka. Självklart går det inte att motverka om man inte är medveten om dem, vilket de flesta av oss vita faktiskt inte är. På de flesta affärer som säljer strumpbyxor i ”hudfärgat”, så är de beige i lite olika nyanser. De är inte anpassade efter svarta personers hudfärg och nyanser. Samma sak med de affärer som säljer smink, till exempel concealer och underlagskrämer. De flesta kameror är inställda anpassade efter att fota vita människor. Vilket gör att en helt annan inställning bör göras för att svarta människor ska bli bra på bilden. Känner vi vita inte till det, så blir det helt enkelt inte så bra foton. Men det gäller ju självklart inte bara dessa ytligare saker, utan det gäller ju även anpassning i hela samhället. Allvarligare vithetsnormer är att de flesta svarta som söker vård för till exempel sjukdomar, inte får rätt vård, då det finns mindre kunskap om svart hud och sjukdomar som är mer vanliga bland svarta än vita, till exempel Sickellanemi och Thalassemi. Generellt är kunskapen om svart hår och hud under all kritik och då menar jag inte bara när folk kommer fram till svarta och vill ta på deras hud/hår för att det ”är så vackert” och man därmed exotifierar (läs mer om exotifiering längre ned) svarta, utan jag menar även att det inte ingår någon utbildning om svarta människors hår och hud även på frisörutbildningar och olika utbildningar för huden. Vithetsnormer handlar också om att en afrosvensk med väldigt mörk hud ska kunna representera ett modeföretag, eller att en afrosvensk ska kunna ha sitt naturliga afro i en reklam, eller på sin arbetsplats, utan att det ska ifrågasättas eller att någon ska be henne ha en ”mindre vild frisyr”.

Klipp från Ung&Dum:

Vita maktstrukturer: Ett samhälle är uppbyggt på olika maktstrukturer. Personer som anses vara högt privilegierade och ha mycket makt i vårt samhälle är en vit, medelålders CIS-man i medelklassen. Några synonymer till privilegierad är avundsvärd, lyckligt lottad och särskilt gynnad. Motsatsen är missgynnad, diskriminerad och oprivilegierad. En svart kvinna har generellt väldigt mycket mindre samhällsmakt i vårt samhälle. En svart, arbetarklasskvinna är än mindre privilegierad och en svart, outbildad HBTQ-person från arbetarklassen, boende i ett mindre attraktivt bostadsområde och arbetslös är förstås väldigt långt ned på en så kallad maktstege i vårt samhälle. Dessa strukturer kan vara osynliga, men de är ofta talande för hur människor blir behandlade, vilken makt vi har i vårt samhälle, vilka möjligheter vi har att göra våra röster hörda i offentliga sammanhang. Inte minst i media. Men det handlar till väldigt stor del om vilka förutsättningar personen har till ett bra liv.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Representation: När barn är små så vill de gärna känna igen sig i det som representeras eller berättas om, eller visas omkring oss. Jag tror vi alla kan relatera till böcker eller berättelser eller filmer vi läste och hörde och såg som barn. Kanske kände du sig som en Ronja? Eller en Jonatan i Bröderna Lejonhjärta? Eller som Alfons Åberg eller som Rita i boken Rita i Kudang? Det gör att vi alla behöver representation. Det behövs böcker där barn kan identifiera sig. Där de kan känna igen rollerna som sin bror eller mamma. Men det behövs också representation av afrosvenskar i modekataloger, i reklam, i filmer, inom alla olika yrken och så vidare. Det är viktigt för barn med förebilder. Självklart kan ett afrosvenskt barn ha en vit förebild, men de flesta tycker det är lättare att identifiera sig med någon som har en liknande hudfärg eller bakgrund som man själv har. Inte minst då barn ofta uppfattar diskriminering innan vi vuxna ens gör det. Hur lätt är det att identifiera sig med någon som bär en hudfärg som generellt i samhället blir bättre bemött och inte utsatt för rasism, som man själv många gånger blivit? Jag tänker här att det inte är en tillfällighet att till exempel Zlatan har enormt många fans från förorten med liknande mörka hår och ”sydeuropeiska drag”.

Jag vet att en vän en gång sa till mig att hon reste till Kenya och med sin son för att han ”skulle få se att svarta män kan ha andra yrken än tunnelbaneförare”. Det är många år sedan nu och visst har det blivit bättre med representationen, men den är långt ifrån fulländad.

Ur boken: Svart Kvinna av Fanna Ndow
Ur boken: Svart Kvinna av Fanna Ndow

Exotifiering: Exempel ur boken ”Svart Kvinna” av Fanna Ndow Norrby. ”Jag har dock oturen att vara ett offer för exotifiering. Jag har oturen att vara vita mäns vilda fantasi. Vi svarta kvinnor ska vara glada när vita män säger att de alltid har velat testa en svart tjej. Vi ska vara glada över vita män som bara dejtar svarta kvinnor för att vi är så coola, sexiga och bra i sängen.” Exotifiering är ofta en stereotyp, ”positiv” bild av hur någon är som kommer från en viss plats eller ser ut på ett visst sätt. Att man ser det som ”exotiskt och spännande”. Ett exempel på det är den gamla stereotypa bilden att ”svarta har rytmen i blodet”. Dels är det inte sant, men dels blir det även en slags exkludering att använda den typen av stereotyp till en svart person som faktiskt inte är särskilt rytmisk.

Färgblindhet: Att säga att ”Men jag ser inte hudfärger, jag tycker alla har samma värde” eller ”Jag dömer ingen efter hudfärg, jag behandlar alla lika”, är inte bara förolämpande för många afrosvenskar, men också en ren lögn. Med tanke på de utredningar som har gjort i Sverige och hur många gånger det kommit fram att afrosvenskar både medvetet och omedvetet diskrimineras i vårt land, så är det inte sant att folk inte ”ser hudfärg”. Det må så vara att det inte är medvetet, men det hjälper inte dem som blir utsatta. Att säga att man inte SER hudfärgen är ganska förolämpande, för det är att osynliggöra en person och dess egenskaper. Självklart bör vi se vad folk har för hudfärg.

Vaccinerade mot Rasism: I många debatter hör jag vita säga: ”Men jag har inga rasistiska åsikter, jag är ju gift med en Sydamerikan/Senegales/Alban…” Eller: ”Men jag är inte rasist, jag har ju barn med någon från XX-land.” Eller: ”Kallar du mig rasist? Jag som har rest till Gambia i 20 år och har så många vänner där!” En person blir inte vaccinerad mot fördomar och rasism för att man har en partner eller barn med ursprung från andra länder eller besökt eller bott i ett annat land. Självklart kan man ha en make/maka från ett annat land och samtidigt se ner på eller döma människor efter hur de ser ut eller var de kommer ifrån. I SVTs serie Absolut Svensk som gick i tre delar, var det särskilt tydligt i deras tester hur afrosvenskar blir diskriminerade, utan att de som diskriminerade var medvetna om att det var just det de gjorde. Skillnad på hudfärg.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

”Vita kränkta tårar”: Det är ett uttryck som ofta används i debatter där vita personer utsätter en rasifierad person för en kränkning. Till exempel använder n-ordet. Så blir den svarta personen arg och säger ifrån att det inte är okej, och så vänder den kränkande personen på det hela och tycker att hen blivit utsatt för en ”utskällning” och tar på sig ”offerkoftan” för att visa hur orättvist behandlad hen känner sig. Inte sällan kommer ofta en kommentar därpå med något liknande: ”Men jag menade inte så, jag förstod inte att vad det betydde egentligen” eller: ”Jag som har jättemånga svarta vänner som använder ordet, trodde det var okej och så kommer du och skäller ut mig för det…” Här kan man också tala om ”den vita blicken”, alltså att de flesta vita faktiskt utgår från sig själva och andra vita människor och glömmer bort att världen består av fler än vita…

”Den vita blicken”: Innebär att en vit person ofta ser saker endast ur sin egen synvinkel, medan många afrosvenskar är vana, genom vita strukturer och genom vithetsnormer att kunna se ur både ett ”vitt perspektiv” och ett ”svart”. Till exempel när gamla Cowboyfilmer var populära gjordes de nästan uteslutande utifrån ”den vita blicken” och även idag i Sverige görs de flesta filmer och annan kultur och media utifrån ”den vita blicken” även om handlingen och deltagare/skådespelare innefattar invandrare/afrosvenskar eller andra rasifierade. Det ger en förminskad syn på de rasifierade och minskar vår kunskap om personer och platser och historia utifrån andra perspektiv än ”den vita blicken”.

Minnesmonument för den transatlantiska slavhandeln i Gambia, NEVER AGAIN, som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Touray, Afropé
Minnesmonument för den transatlantiska slavhandeln i Gambia, NEVER AGAIN som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Touray, Afropé

Omvänd Rasism: Det finns inget som heter ”omvänd rasism”. Rasism är rasism. Vad rasism betyder skiljer sig dock åt, det finns många definitioner på detta. Många menar att rasism bara kan skada en människa på djupet om den utövas mot en människa på ett strukturellt plan, vilket innebär att då är personen utsatt generellt i samhället för en diskriminering som förminskar på alla plan. Enkelt förklarat så kan en vit person som får höra hatiska slagord eller nedvärderande ord på grund av dess hudfärg, bli upprörd, ledsen och kränkt över orden, men behöver ändå inte oroa sig generellt för om hen kommer att riskera att få ett sämre jobb, eller bli arbetslös, inte få en bostad eller bli nekad en sittplats på bussen för att någon inte vill sitta intill på grund av dess hudfärg, medan en svart som utsätts för rasism, riskerar att förlora alla sina förutsättningar att leva det liv man vill skapa sig. Historiskt sett var rasism en viktig drivkraft bakom den transatlantiska slavhandeln. Därför kan inte historien heller ignoreras, då svarta generellt sedan den transatlantiska slavhandeln har haft mindre makt i alla samhällen och blivit mer diskriminerade och det kan vi fortfarande se exempel på. Därför är den svarta historien fortfarande mycket viktig att komma ihåg, att känna till och att få kunskap om i vårt moderna samhälle.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. För att få ett mer jämställt samhälle så måste vi alla hjälpas åt. En diskriminerad person upphör inte att utsättas om ”massan” är tyst. Om vi vill att kvinnor och män ska behandlas mer jämlikt, så måste männen lyssna på kvinnor, ta ett steg tillbaka ibland, hjälpa till att lyfta fram den kvinna som inte så lätt blir hörd, men ändå vill använda sin röst till att tala. Rasism kommer inte att upphöra om vi som inte utsätts står tysta, lyssnar på våra rasifierade medmänniskor, lyfter fram de som blir tystade. Självklart tänker inte alla kvinnor, rasifierade, afrosvenskar, vita svenskar, eller vilket exempel du än tar, likadant, eller har samma uppfattning, Men lyssna på de som är kunniga i de ämnen du debatterar om och som tillhör den grupp debatten gäller. Lämna tolkningsföreträde. Strid inte för att alla ska höra DIN åsikt, när det finns människor som är berörda och utsatta för diskriminering som har något att säga.

Fotnot: Den här krönikan är skriven som en ”första hjälpen” i debatter med personer som ännu inte har insikt i dessa frågor, eller som till och med är motvilliga till att tro att detta är ett problem i dagens Sverige, då det inte drabbat dem själva, men som ändå visar något slags intresse av att lära sig mer. Den är skriven i första hand för att underlätta i debatter där många stångar huvudet i väggen genom att skriva samma saker igen och igen, utan att mottagaren är öppen för något hen inte har någon kunskap om. Det finns många som har skrivit mycket bättre om detta, särskilt afrosvenskar själva, men jag har inte hittat några exempel på nätet där det sammanfattats kort och koncist på ett lättförklarat sätt på svenska. Jag har därför skrivit ihop denna. För dig som vill veta mer, länkar jag nedan till texter där du kan fördjupa dig något för mer insikter, eller faktatexter eller olika rapporter. Länkarna leder till texter skrivna av afrosvenskar och andra rasifierade, några rapporter och/eller tidigare artiklar/krönikor på Afropé.

Rapporter:

FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi

Afrofobirapporten (i sin helhet)

Afrofobirapporten (sammanfattning)

BRÅ rapporterar om stor ökning av hatbrott mot afrosvenskar

FN:s experter: ”Sverige har mycket att göra mot afrofobi”

15 krav på åtgärder mot afrofobi

Rekommenderat:

Vithetsprivilegium i Sverige och i Gambia

Raskortet

Intervju om Raskortet:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2fartikel.aspx%3fprogramid%3d478%26artikel%3d5821317

SVTs Absolut Svensk

FN: Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD)

Rummet har tidigare skrivit en del om olika begrepp och deras uppfattning om dem HÄR!

Hatbrott – en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

Vardagsrasismen har skrivit ett flertal läsvärda inlägg om begrepp

Enligt Afrosvenskarna ska det finnas över 200 000 afrosvenskar i Sverige idag

Fatou Touray