Etikettarkiv: traditioner

Afropés adventskalender – Lucka nummer 15

Idag är det den 15 december och Afropé öppnar sin femtonde lucka i lucköppningen!

lucka 15Alla som någonsin spenderat en jul utomlands eller borta från familj vet att det medför en speciell känsla. Ännu mer speciellt blir det om man spenderar julen i ett land eller i en miljö där julen inte firas traditionsenligt. Min första jul hemifrån, det vill säga utan bland annat föräldrar, syskon, Kalle Anka, julmat och tomte var för 6 år sedan och var en något annorlunda upplevelse, kanske inte direkt sämre men väldigt annorlunda. Att spendera julafton liggandes på stranden i 30 gradig värme där det enda juliga inslaget är den julpyntade palmen som dagen till ära fått lite glitter och kulor hängda på bladen ger ingen riktig julkänsla. Inte heller att äta pizza, som visserligen är gott, till julmiddag ger någon vidare julfeeling. Gambia bör därför kanske inte vara ens förstahandsval om man letar efter traditionsenligt julfirande.

Men trots detta så har det blivit ett par jular till i just Gambia, och stranden har alltid levererat, man behöver heller inte oroa sig för om man ska få en vit jul eller inte, chansen är obefintlig. Julmaten som man förberett i en halv evighet och sen nästan lessnat på innan den börjat ätas existerar inte heller, och en pizza kanske därför inte är så tokigt egentligen.

En garanterat snöfri jul. Foto: Anna Wedin, Afropé
En garanterat snöfri jul. Foto: Anna Wedin, Afropé

Den största fördelen med en jul utan de vanliga traditionerna är dock att man uppskattar alla former av jul så mycket mer. Efter en jul i Gambia är den första mer traditionsenliga julen igen mycket mer av en upplevelse och till och med Kalle & Co känns nytt och roligt igen. Detsamma gäller för en jul i Gambia eller var man nu väljer att resa, sol och bad, en paraplydrink och pizza till julmiddag är annorlunda men fungerar egentligen minst lika bra, julen blir inte bättre än vad man gör den till och lite omväxling är inte helt fel!

Lucköppningen kommer att fortsätta och vi räknar ned till julen tillsammans.

Anna Wedin
Anna Wedin

Har vi råd med Skåne

Människan är ett flockdjur, precis som vargen, lejonet och hästen. Men medan djuren har en och endast en flock skär vi vår tillhörighet på olika ledder. Vi har en familj och en utökad familj, och sedan vår vänkrets. Utöver detta har vi en generationstillhörighet, en yrkestillhörighet och vi ingår i olika konstellationer baserat på intresse, politisk åsikt och annat.

Vi har också en geografisk tillhörighet, baserad på var vi bor och var vi växte upp. Orten, landskapet eller regionen, och sedan landet. Nationen Sverige. Men som alla som rest långt vet känns även en norrman eller finne som en landsman när man möts i Seattle, och även en britt eller spanjor känns närbesläktad när vi reser till helt andra kulturer, som exempelvis Kina. På så vis kan vi slå större och större lovar runt våra medmänniskor, och det finns då hela tiden någon som är innanför och någon som är utanför, men ytterst är vi alla världsmedborgare. Vår yttersta flock är hela mänskligheten. Vi hör ihop, och vi är beroende av varandra.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Det underliga med nationalismen, för oss som inte hakat på den fosterländska trenden, är varför vi ska dra en så extremt skarp gräns runt just nationen Sverige. Vi svenskar är ju ganska olika sinsemellan. De där svenska traditionerna som så ofta dras upp är ju oftast rätt lokala. I Bohuslän, Skåne och Västerbotten firas högtider olika, man sjunger olika visor och har nog rätt ofta även svårt att förstå varandra rent språkligt.

Vi ska ut ur EU, vill nationalisterna, men varför ska inte exempelvis Värmland ut ur Sverige? Vore det inte skönt att slippa alla invandrande masar? Att inte behöva betala ”bidrag” till fattigare län?

”Vi måste faktiskt ta hand om oss själva först.”

”I Arvika blev en kvinna rånad av en kille från Västerås. Varför tar vi in folk från andra län när de inte kan sköta sig?”

”Det är viktigt att den som flyttar till Värmland också läser på om värmländska traditioner. Tänker de fortsätta äta spettekaka har de inget i Värmland att göra.”

”Jag är inte rasist, men jag tycker det är alldeles för många norrlänningar i Hagfors. De bor bara för sig själva, och verkar inte ens intresserade av att integreras i Värmland. Varför flyttar de hit om de inte vill leva som vi?”

”De där inflyttade Jönköpingsborna kommer med sin medeltida religion. Vi i Värmland vill inte ha sånt här. De måste anpassa sig om de ska bo här.”

”Fem miljoner kronor betalade värmländska kommuner ut i socialbidrag till invånare som flyttat hit från andra län. Det är dags att sätta stopp! Vi har inte råd! Varför räknar ingen på kostnaden för utläningarna?”

”De öppna gränserna mot Närke och Dalsland innebär att knarket och brottsligheten kan flöda fritt in i landskapet.”

”Varför hatar du ditt fosterlän? Hur kan du ställa upp på att utläningarna förstör vårt län? Du är en skam för Värmland!”

För tusen år sedan krigade fortfarande svenska landskap mot varandra. För bara några hundra år sedan blev Skåne svenskt, och skåningarna försvenskades med mycket bryska metoder. Ända fram till 1860 krävdes pass för att resa inom landet. Enda anledningen till att vår samhörighet med våra landskapsfränder vittrat sönder är att människor numera flyttar runt i landet, och det går inte längre att hålla ordning på vem som är vad. Själv är jag till hälften värmlänning och till hälften skåning och bor i Sollentuna. Jag är alltså invandrare i Uppland. När vi blandat oss tillräckligt mycket med varandra avtynar ursprungets betydelse för vår identitet.

Ytterligare en anledning till att det går att sätta en gräns runt just Sverige är förstås att vi har samma lagar och samma ekonomi över hela landet. Jag förespråkar inte fri invandring. Rent praktiskt är det omöjligt att upprätthålla en hög social standard med gott skyddsnät och samtidigt låta alla som vill flytta till vårt land, eftersom resten av världen inte håller samma nivå. Det finns ekonomiska skäl till varför det är en skillnad mellan land och landskap. Vi är nästan rikast i världen, och världens befolkning är nästan tusen gånger större än vi.

Men om det handlat om detta skulle vi se mer bråk mellan exempelvis storstadsregioner och landsbygd i Sverige – vem försörjer egentligen vem? – och mellan norr och söder.

Istället handlar allt om svenskheten.

Vi ska sätta upp en hög mur med vassa törnen runt landet, vi ska hissa våra fanor och sjunga vår vackra nationalsång (som egentligen handlar om Norden och inte Sverige), vi ska kräva trohetseder och total assimilering av den som ändå ska leva bland oss, och sedan ska vi leva lyckliga i alla våra isolerade dagar.

Tills när?

Jag önskar er alla en fantastisk midsommar, oavsett om ni äter sill, falafel eller renskav, och oavsett om ni definierar er som hallänningar, svenskar, gambier, européer eller afrikaner.

Eller all of the above.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Aminatahs Musikresa – del 19: Traditioner

Det känns lite tråkigt när kristna högtider passerar och man sitter i ett muslimskt land. Framförallt då man inte egentligen firar Jesu-relaterade händelser i Sverige, iallafall inte de flesta av oss. Vi firar ju mest för att ha en anledning till att samla familjen, leka lekar, äta god mat och klä upp oss. Sådana har våra traditioner blivit med vissa inslag av tomtar, kycklingar, kaniner, godis, presenter, brasor och stänger.

Jag visade nu i samband med påsk upp bilder till mina vänner på hur barnen klär sig i Sverige, både för Gambier, Nigerianer och Britter. Alla tyckte att vi var helt galna. ”Sådär kan man ju bara klä sig på Halloween” var vissas respons. Andra frågade om barnen faktiskt klädde sig sådär annars också, men dom verkade ju helt galna. ”Nä, då har dom ju flugit iväg till Blåkulla”.

Min bästis bakom kameran som vanligt med Artenola, Video Director Efe Igori och Musiker från Kerr gi family Foto: Privat
Min bästis bakom kameran som vanligt med Artenola, Video Director Efe Igori och Musiker från Kerr gi family Foto: Privat

Traditioner är och andra sidan något man lätt skapar för sig själv. Vare sig dom är religions-, yrkes- eller privatlivsrelaterade. Min rumskamrat och jag har en tradition som infaller varje gång jag har en spelning. Vi går och lägger oss för en Powernap några timmar innan showen, sen fixar vi oss i ordning i separata rum, efteråt möts vi upp i vardagsrummet inför en granskning. Traditionen följs av att vi åker till någon restaurang nära spelningen och peppar lite medans vi går igenom GAMEPLAN följt av att vi anländer till spellokalen som brukar bestå av en lång väntan. Men när det är dags, då springer han ur VIP-området, så nära scenen som möjligt och försöker att både filma och fota så mycket som möjligt ur tusentals vinklar. Många gånger har jag sett honom på scenen från både höger och vänster vinkel under loppet av någon minut. Efter spelningarna skickar han stolt sin ”katalog” till mig och vi granskar tillsammans vad som gick bra och vad som gick dåligt, hemma eller på någon närliggande nattöppen restaurang.

Foto: Freja Lindberg
Foto: Freja Lindberg

Förra helgen föll vissa av dessa moment bort, fast jag hade två spelningar och jag blev nästintill ursinnig. Inte för att det egentligen gjorde så mycket utan mest för att det var just tradition. Han hade förstört det sammanhanget som gjorde allting till vad det var. Som advent utan adventskalendern eller ljus. Som jul utan familj eller Kalle Anka, eller ja, jag tror att de flesta av oss kan skippa Kalle. Så den här gången var det min tur att förstöra, likt en revansch-sugen ragata och tji fick han.

Min bästis bakom kameran som vanligt med Artenola, Video Director Efe Igori och Musiker från Kerr gi family Foto: Privat
Purely Gambian Entertainment awards night Foto: Privat

Inför helgens spelning valde jag att inte berätta något utan tillade lugnt runt hemma utan att berätta något och mina rep med bandet åkte jag iväg till utan ett ord. Men så kom dagen, dagen för spelningen och ut ur sitt rum kom han stegandes med lite frågor i blicken. ”Ska du uppträda ikväll?” Jag suckade lite och tog en liten slurp ur min tekopp. ”Ja…det ska jag”.

”Men hallå, nu hinner vi ju inte!!!” Med ett språng sprang han in i duschen medan han ropade att han ju inte hinner ta en tupplur nu, utfarandes kom han sedan, jäktandes så att han nästan tappade handduken och jag kunde faktiskt inte annat än att le. Vissa traditioner funkar inte varje gång men det faktum att min bästa vän har en så stark passion för min passion att vi till och med har byggt vanor runt omkring det värmer mitt hjärta. Den här påsken blev det inga påskägg men jag fick fira den med en av de människor jag älskar mest i hela världen och med att göra det jag älskar att göra. Så, just så borde alla traditioner vara.

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh