Etikettarkiv: transatlantiska slavhandeln

Hedra offren för den transatlantiska slavhandeln med Afrosvenskarna den 9 oktober

Vi har tidigare skrivit om Afrosvenskarnas forum för rättvisa i Malmö och deras engagemang och planer för att uppmärksamma den transatlantiska slavhandeln i ”Dagen till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige”. Även i Stockholm kommer ett arrangemang att anordnas denna dag. Det arrangemanget kommer att hållas av Afrosvenskarna, i år i samarrangemang med myndigheten Statens historiska museer.

Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé
Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé

Årsdagen kommer i år att uppmärksammas med fokus på offren och som en påminnelse om svarta människors ställning i Sverige för bara 168 år sedan. Från Afrosvenskarnas hemsida:

”För oss är det en självklar sak att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om vilken ställning svarta människor hade i Sverige för bara 168 år sedan.”

Vissa av arrangemangen bör du förboka.

Mer om det kan du läsa på hemsidan HÄR

Eller på Facebook HÄR

Tid: Fredag den 9 oktober kl. 17:30-21:00

Plats: Narvavägen 13-17, Stockholm

Programkvällen är kostnadsfri

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Afrosvenskarnas Riksförbunds talesperson, Kitimbwa Sabuni, kommer även att tala om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln på Malmös event som arrangeras av bland andra Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Mer om det kan du läsa HÄR!

Det är glädjande att se att det finns så många engagerade personer som delar med sig av sin kunskap, sin erfarenhet, som skaffar sig kunskap för att sedan sprida den till andra människor, särskilt för nästa generation. Samtidigt är det skamligt att detta inte sker genom vår nuvarande och tidigare regeringar här i Sverige, trots påtryckningar, uppmaningar och uppmärksammande av FN, den så kallade Afrofobirapporten etcetera. Vi behöver lyfta den mörka historien och utbilda Sveriges unga och äldre, för att på så sätt sprida kunskapen och se till att vi alla förstår varför samhället ser ut som det gör i dag med den ökande afrofobin och samtidigt också kan förstå hur vi ska göra för att motarbeta den.

Fatou Touray

Internationella dagen till minne av offren för slaveri och för den transatlantiska slavhandeln

Det må var våffeldagen idag, med all sin ära och smak, men något som än mer angeläget att lägga på minnet denna dag, den 25 mars, är den internationella dagen till minne av offren för slaveri och den transatlantiska slavhandeln, International Day of Remembrance of the Victims of Slavery and the Transatlantic Slave Trade.

Staty rest i Gambia vid byn Juffureh, till minne av offren av slavhandeln Foto: Fatou Touray, Afropé
Staty rest i Gambia vid byn Juffureh, till minne av offren av slavhandeln Foto: Fatou Touray, Afropé

Årets tema för denna dag, 2015 är Kvinnor och Slaveri.

I över 400 år blev mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn offer för den transatlantiska slavhandeln, en av de allra mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia.

Varje år den 25 mars, den internationella minnesdag för offren för slaveri och den transatlantiska slavhandeln erbjuds möjlighet att hedra och minnas de som led och dog i händerna på den brutala slaverihandeln. Den internationella dagen syftar också till att öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar i dag.

För att mer permanent hedra offren, kommer ett minnesmärke att resas i Förenta nationernas högkvarter i New York. Den vinnande designen för minnesmärke, The Ark of Return Video av Rodney Leon, skapat av en amerikansk arkitekt med haitisk härkomst, har utsetts efter en internationell tävling.

slaveriÅrets tema ”Kvinnor och Slaveri” hyllar de många förslavade kvinnor som uthärdade outhärdliga umbäranden, inklusive sexuellt utnyttjande, liksom dem som kämpade för frihet från slaveri och stred för dess avskaffande. Temat hyllar också styrkan i förslavade kvinnor, som trots alla övergrepp de fick uthärda, lyckats sprida sin kultur till kommande generationer.

Det uppskattas att en tredjedel av de cirka 15 miljoner människor som deporterades från Afrika genom den transatlantiska slavhandeln var kvinnor. Förslavade kvinnor anses ha burit en trippel börda. Förutom att uthärda de svåra förhållandena i tvångsarbete som slav, upplevde de extrema former av diskriminering och exploatering på grund av sitt kön och sin hudfärg.

Detta bildspel kräver JavaScript.


År 2015, utöver de formella årliga observationerna av den internationella dagen, under veckan den 25 mars, kommer en serie av världsomspännande jubileumsaktiviteter planeras under året. Händelser inkluderar en högtidlig ceremoni i FN, filmvisningar, kulturevenemang, diskussionsserie och utställningar både i FN och i andra länder.

Facebook

Twitter

Källa: FN International Day of Remembrance of the Victims of Slavery and the Transatlantic Slave Trade

Fatou Touray
Fatou Touray

Till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige

Kunta Kinte Island, Gambia. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Kunta Kinte Island, Gambia. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

I morgon, torsdag 9 oktober, kommer Malmö åter att hålla ett seminarium till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige. Konferensen kommer att hållas på Malmö Högskola och är ett samarbete mellan Malmö stad och ett flertal andra aktörer.

Slaveriets avskaffande
Slaveriets avskaffande

Seminariet kommer att innehålla många intressanta och viktiga programpunkter och alla som har möjlighet att delta, besök gärna denna konferens. Flera personer med stor kunskap kommer att föreläsa och dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter i dessa viktiga ämnen.

Några av de inbjudna talarna är: Tobias Hübinette (bland annat medförfattare till Afrofobi-rapporten), Osmond Othman Karim (filmregissör, Raskortet), Viveca Motsieloa (doktorand, Uppsala Universitet) och många fler.

För dig som är intresserad av dessa frågor och vill lära dig mer, samt delta i samtal om afrofobi är det här lite av årets händelse, så missa den inte om du har möjlighet att gå!!

Mer om konferensen kan du läsa HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Sverige måste erkänna sin inblandning i slavhandeln

I veckan uppmärksammades den internationella minnesdagen för alla de som föll offer för den transatlantiska slavhandeln. Momodou Jallow från Afrosvenskarnas forum för rättvisa uppmanar nu regeringen att erkänna Sveriges delaktighet i det brutala slaverisystemet och på allvar göra något åt den rasism och diskriminering som afrosvenskar utsätts för i Sverige.

OPINION

Varje år uppmärksammas den 25 mars som den internationella minnesdagen av den transatlantiska slavhandeln, då mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn föll offer under ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Huvudsyftet till denna dag är att ge möjlighet att hedra och minnas de som led och dog i händerna på det brutala slavsystemet. Den internationella dagen syftar också till att öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar i dag.

Årets tema, ”Victory over slavery: Haiti and beyond” hyllar kampen mot slaveriet i länder runt om i världen.

Haiti var den första nationen att bli självständig som ett resultat av en brutal, men lyckad kamp under ledning av Toussaint Louverture, som förslavade kvinnor och män förde mot de förslavande nationerna.

I år är det 210 år sedan Republiken Haiti inrättades. Denna dag kommer ni tyvärr inte läsa om på ledarsidor i dagstidningar, höra en diskussion om på Godmorgon Sverige eller läsa om på Carl Bildts twitter.

Medan länder som USA, Storbritannien och Frankrike uppmärksammar och för en diskussion på högsta politiska nivå om denna historia, har vi i Sveriges riksdag hunnit avslå två motioner om ett officiellt erkännande av vår delaktighet i denna fruktansvärda historia.

Vi har valt att förneka en historisk sanning istället för att erkänna, och bearbeta konsekvenserna.

Vår kunskap om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är i det närmaste obefintlig samtidigt som vi fortsätter att reproducera stereotypa bilder av svarta som är direkt kopplade till denna historia.

210 år efter den haitiska befolkningens seger över slaveriet kan vi fortfarande höra om afrosvenskar som utsätts för mordförsök och afroeuropéer som misshandlas till döds, polisbrutalitet, etnisk profilering, hög arbetslöshet, diskriminering och trakasserier inom bostads- och arbetsmarknaden, barn som mobbas – allt på grund av vår hudfärg.

Detta är en direkt konsekvens av den förnekelse och historielöshet som Sverige lider av. Man kan inte lösa ett problem som ”inte finns”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

210 år är relativt många år tillbaka i historien och man vill gärna tro att människans värderingar är långtifrån vad de var för 210 år sedan. Vi betraktar gärna dagens samhälle som fördomsfritt och ”tolerant” eftersom vi lever i så kallade upplysta och demokratiska samhällen.

Kampen som fördes i Haiti och många andra slavkolonier var inget annat än rätten att behandlas som en människa och att betraktas som likvärdig.

Dessa saker kan betraktas som självklarheter i dag, men den rapport som regeringen nyligen släppte om afrofobin i Sverige visade på motsatsen.

Den afrosvenska gruppens utsatthet visar sig inom alla samhällssektorer, som utbildning, hälsa, boende och arbetsliv, enligt rapporten.

Nu när denna rapport har publicerats, är min fråga till regeringen, och Erik Ullenhag i synnerhet, om det finns någon tanke på att göra något åt de ojämlika förutsättningar som afrosvenskar dagligen möter.

Momodou Jallow, ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Fotnot: Debattartikeln är tidigare publicerad i Skånes Fria

Foton: Foton från Slavfortet Elmina Castle i Ghana av KA Jonsson
Foton: Foton från Kunta Kinte Island och Albreda av thegambia.nu

FN:s dag till minne av den transatlantiska slavhandeln

"En tanke till er, kära förfäder" - Foto: Merete Grut
”En tanke till er, kära förfäder” – Foto: Merete Grut

Idag tisdagen den 25 mars, är den av FN utlysta dagen för att minnas ett av de största människorättsövergreppen i världens historia, vars konsekvenser fortfarande syns i fattigdom, rasism och diskriminering: den transatlantiska slavhandeln.

I Sverige har den 9 oktober föreslagits som nationell minnesdag, eftersom Sverige just det datumet år 1847 officiellt beslutade att inte längre tillåta slaveri och slavhandel.

Sverige var sena med sitt beslut, bland annat eftersom svenska staten hade en koloni, ön Saint Barthélemy i Karibien, där slaveri och slavhandel var tillåten även efter det att många andra länder redan hade avskaffat detta. Slavfortet Carolusborg i Ghana är en annan av de platser där svenskar varit med och begått sin del av detta brott mot mänskligheten.

Den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika organiserades av köpmannen och järnbruksägaren Louis de Geer. Regeringen gav sitt tillstånd. Expeditionen hämtade slavar i Afrika, skeppade dem till Västindien och kom tillbaka med socker, guld, elfenben och fyra svarta slavar som rikskanslern Axel Oxenstierna fick i present.

Svenska Afrikanska Kompaniet och svenska staten slöt bland annat avtal med kungen av Fetu i Ghana att upplåta Cabo Corso som svensk koloni och från 1654 leddes slavhandeln i praktiken av det statliga Kommerskollegiet. Tio år senare jagades svenskarna bort från Västafrika av Ghaneserna men Carolusborg övertogs av först holländarna, sedan engelsmännen. Sverige fortsatte dock under många år att exportera stora mängder av stångjärn till bojor och vapen, till de länder som bedrev slavhandeln, framför allt Storbritannien.

Ta alltså en minut idag för att fundera över Sverige då och nu.

Källor:
SVT Debatt – Rasismen göds genom historielösheten
Expo – Svensk slavhandel uppmärksammas
Globalarkivet: Historiska årtal för det svenska bidraget till slavhandeln
DN – Det svenska slavjärnet

 

Aminta Merete
Aminta Merete

Victoria Kawesa om Black History Month

Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014
Pressbild: Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014

Victoria Kawesa är en stor förgrundsgestalt för den antirasistiska feministiska rörelsen i Sverige. Hon är forskare i genusvetenskap och har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter. Hon är en av Feministiskt Initiativs kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Hon är en av medförfattarna till Rapporten om Afrofobi som beställdes av regeringen. Frågor som rör allt inom hatbrott, rasism, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, etnisk profilering, socialt utanförskap och afrofobi är hon idag mycket starkt engagerad i. I Stockholm var hon en av talarna under manifestationen mot afrofobi förra året.
Victoria Kawesa ger här sin syn på Black History Month, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma oc
h jobba med dessa frågor.

 

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag verkligen. Afrosvenskarnas Riksförbund och CinemAfrica påbörjade ett arbete 2008 och hade ett arrangemang den 9 oktober samma år. Syftet var att få regeringen att göra den 9 oktober till en nationell minnesdag av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Det var den 9 oktober 1847, som de sista slavarna friköptes på den svenska slavön Saint Barthélemy, i Karibien. Idag vet jag att i alla fall Malmö stad har arrangemang den 9 oktober, vilket är väldigt positivt och det borde vara något som flera kommuner tar efter.

Sverige borde ha en Black History Month till minne av Sveriges inblandning i slavhandeln. Dels för att vi ska kunna hedra offren, men också för att förstå varför Sverige bär ett ansvar i kampen mot afrofobin som nu sprider sig i landet. Sverige behöver ta sitt ansvar för att ha varit delaktig i konstruktionen av svarta människor som rasifierade, vilket ligger till grund för varför afrosvenskar diskrimineras och utsätts för rasism.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna är att en Black History Month dels uppmärksammar att afrikaner är en del av den svenska historien genom slavhandeln, men också uppmärksammar viktiga personer i den afrikanska diasporan, och i Afrika, som spelat en viktig roll för svartas mänskliga rättigheter. Det behövs en bred folkbildning om den svarta diasporan för att synliggöra deras bidrag i den västerländska kulturen och det får inte ska glömmas bort. Jag kan inte se någon nackdel.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag håller helt med. Sveriges självbild som exceptionell, d.v.s. att man inte varit delaktig i den transatlantiska slavhandeln och därmed inte bär något ansvar för den pågående rasifiering av afrosvenskar, är helt felaktig. Tyvärr är den svenska färgblindheten utpräglad även bland vissa antirasister som påstår sig inte ”se färg”, vilket ju givetvis inte stämmer. Hudfärg och rasifiering av svarta människor är ett strukturellt problem i Sverige som manifesterar sig i form av vardagsrasism, hatbrott och kränkande behandling. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras just på grund av tankemönster som är kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita svenskar. Det finns således en vithetsnorm i Sverige som inkluderar etnisk vita svenskar och exkluderar alla som inte tillhör vithetsnormen. Istället för att påstå sig vara färgblinda så är det bättre att erkänna att det finns skillnader i hur människor bemöts och behandlas. Det här är fakta och inget tyckande. På grund av rasifieringen av olika grupper i samhället har vi rasism och diskriminering som innebär sämre livsvillkor för alla marginaliserade grupper. Vi måste se ras som ett analytiskt verktyg för att förstå rasism och diskriminering och därmed kunna sätta in konkreta politiska åtgärder.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Alla historier som innebär befrielsekamp för människors rättigheter är viktiga och inspirerar oss andra som kämpar för samma vision om en värld fri från dominans och förtryck. Personligen tycker jag att kampen mot Apartheid i Sydafrika och medborgarrättsrörelsen i USA är stora milstolpar för den svarta diasporan. Som en antirasistisk svart feminist får jag mycket styrka och inspiration från svarta feministers kamp att synliggöra den specifika positionen som svarta kvinnor spelar både i de antirasistiska och feministiska rörelserna. Mina favoriter bland svarta feminister är Sojourney Truth, Bell Hooks och Patricia Hill Collins. Svarta feministers analys av maktordningar som intersektionella är ett viktigt bidrag för alla som arbetar med att synliggöra och rasera strukturella ojämlikheter. Det här är ett högst aktuellt ämne idag i Sverige, inte bara för afrosvenskars rättigheter, men också för alla diskriminerade grupper.

Victoria Kawesa kandiderar till riksdagen
Victoria Kawesa på Twitter

Veckans Bild (v44)

Veckans bild v44Veckans bild hör kanske mer till det historiska, men då slaveriet och den transatlantiska slavhandeln är något som aldrig får glömmas bort är ämnet även idag högaktuellt. Byggnaden på bilden är nämligen lämningarna av slavmarknaden i dåtidens huvudstad Georgetown, numera Janjangbureh.

Härifrån såldes de tillfångatagna slavarna vidare, för att skeppas till bland annat Kunta Kinteh Island längre ner längs floden, eller Goree Island i Senegal, och sedan vidare till främst USA och Karibien. Innan auktionerna ägde rum hölls slavarna fångna under mark, i ett litet källarutrymme och förhållandena gjorde att många blev sjuka och dog redan där. De som överlevde fick sedan utstå en ofta lång och mycket riskfylld resa under omänskliga förhållanden där ytterligare en stor andel omkom, innan livet som slav kunde börja.

Trots dessa övergrepp finns idag förvånansvärt lite hat kvar, och allt man ber om är att dessa händelser aldrig ska få glömmas bort. Man säger därför:

”We can forgive, but we can not forget”
”Vi kan förlåta, men aldrig glömma”

anna wedin