Etikettarkiv: trollhättan

Afrosvenskar blir levande måltavlor

Inte ens en tvååring slipper undan våldet

Alla gränser är nu överskridna. Inget är längre heligt, ingen som inte är vit kommer undan. Nu har hatet slagit till igen, denna gång mot ett litet barn. En tvååring. En småbarnsfamilj stod vid en busskur och väntade på bussen, när en okänd gärningsman plötsligt attackerar en tvååring. En oskyldig tvååring, sparkad och stampad på av en fullvuxen man. Låt det sjunka in. En tvååring.

Rukiya Egal
Rukiya Egal

En man har gripits, en man med ett enligt Polisen ”svenskt utseende” – med vilket Polisen antas mena att personen är vit – och vi vet att barnet är av afrikanskt ursprung. För knappt en månad sedan var det ett afrosvenskt barn som blev mördat, just på grund av sin bruna färg i Trollhättan. Ett flertal artiklar har skrivits om hur utsatta afrosvenskar är, vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Trots det sker inget. Trots det väljer regeringen att inte agera kraftfullt eller ta striden mot det högerextremistiska våldet som rasfierade och framförallt afrosvenskar får utstå i samhället. Hur många fler barn ska behöva dö eller skadas innan regeringen börjar agera?

rukiya och ellinor3

För drygt en vecka sedan skrev Momodou Jallow en artikel om hur regeringen systematiskt väljer att blunda för det terroristiska hatet som sprider sig i vårt land:

”våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra.”

Ellinor Mehari
Ellinor Mehari

Vi lever i ett land som blint förnekar sin rasistiska historia och fostrar individer som anser sig ha rätt att skada och till och med döda våra barn. Den här förnekelsen och handfallenheten spär på den ideologi som värderar människor olika utifrån hudfärg, etnicitet och religion. Vi bor alltså i ett land där politiker flitigt spelar rasister i händerna genom att normalisera detta våld mot afrosvenskar och rasifierade. Ett land där man som afrosvensk alltmer känner sig som en levande måltavla.

Utsattheten är enorm och rädslan ännu större. Våra barn, det handlar om våra barn, svenska folket! Det högerextremistiska våldet kan inte fortsätta utan repressalier. Det högerextremistiska våldet måste förebyggas med konkreta satsningar. Det är nu dags att stå upp för det enda rätta. Vi måste se till att allas våra liv värderas lika, att Sverige även månar om oss och våra barn. Låt inte även denna händelse bara bli ytterligare en händelse som normaliseras och därmed driver vårt land mot ett omänskligare samhälle.

Rukiya Egal

Ellinor Mehari

Från Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Debatt: Regeringen blundar för den rasistiska terrorn i vårt land – våga se elefanten i rummet

Nyligen, efter det rasistiska terrordådet i Trollhättan, när jag var på väg till förskolan med min fyraåring såg vi en man i militäruniform komma ut från samma byggnad som hennes förskola ligger i. Min dotter stannande till, höll hårt i min hand och verkade skräckslagen och sa, – har han varit och skjutit på barnen i förskolan?

Malcolm Momodou Jallow om vikten av ett erkännande - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Momodou Malcolm Jallow, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Det är såhär traumatiserade våra barn är idag på grund av det rasistiska våldet som afrosvenskar och rasifierade utsätts för medan våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra. Frustrationen och ilskan som detta tillstånd har skapat hos oss är bortom alla rimliga gränser.

Detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Det har pågått länge, ända sedan 1700-talet har svarta och rasifierade utsatts för brutalt, systematiskt våld och förtryck i någon form, som utövas, reproduceras och upprätthålls för att inge skräck, förnedring och undergivenhet. Är det inte för att man är en ägodel till någon inom denna vithetsnorm, så är det för att man är satt på något undantag från samhällets sida – man är undantagen samhällets beskydd, en egen rösträtt, rätten till en utbildning eller jämlika socioekonomiska förutsättningar.

Det var just striden om rätten till en utbildning som formellt upphävde rasåtskillnaden i USA, år 1954. Domen blev ett startskott för den svarta medborgarrättsrörelsen i USA och USAs svarta befolkning kunde nu glädja sig åt samma rätt som andra i att åtnjuta skolgång och rätten till en utbildning. Att ha denna rätt till att bilda sig och därigenom skapa sig en trygg och säker framtid är något av det viktigaste vi har – det är en mänsklig rättighet som alla medborgare i ett demokratiskt och fritt samhälle skall kunna åtnjuta.

Det är just denna rättighet och trygghet som nyligen kränktes i Trollhättan i Sverige. En kränkning som föregåtts även den av en historik av upprepade övergrepp, mord, och kränkningar av Sveriges svarta och rasifierade befolkningsgrupper. Vi kunde se hur Sverige under 1990-talet skakades av våldsamma rasistiska och nazistiska terrorgrupper i kölvattnen av det då nybildade och rasistiska partiet Ny Demokrati under Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters ledning. Flyktingförläggningar i brand, nazistdemonstrationer och Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som oförskräckta paraderade genom samhället. En tid som på många sätt just påminner om vår nutid med Sverigedemokraterna i riksdagen och en normgivande acceptans för rasistiska åsikter

.Under nittiotalet drabbades vi fortsatt av denna rasistiska terror, i Stockholm bland annat genom en rad mord och beskjutningar av rasifierade personer. Lasermannen kallades han förstås, för ’terrorist kan en vit man aldrig vara’. John Ausonius – en maskerad rasistisk terrorist och mördare – med skjutvapen och lasersikte som aktivt letade efter ensamma rasifierade och icke-vita personer. En mördare, som först efter rättegången mot honom erkände i Gellert Tamas bok ”Lasermannen”, att hans motiv varit både rasistiska och politiska.

En person som utförde ett mord och tio mordförsök med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i en hela befolkningen, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Författaren Gellert Tamas sa;

– Lasermannen var ett barn av sin tid. Galningar kommer alltid att finnas – men rasistiska galningar uppstår bara i ett rasistiskt klimat.

Gellert Tamas sa även i samma artikel (Aftonbladet, 2002) att Lasermannen kan uppstå igen – ur obehagliga strömningar i samhället.

… och så blev det. Peter Mangs, Lasermannen II, hemsökte Malmötrakten genom att systematiskt söka efter människor med, för honom och svensk media, ett så kallat ”utländskt utseende”. Även Mangs utförde sina attacker genom att systematiskt söka efter rasifierade svenskar.

En person som utförde sina gärningar med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Och nu har vi drabbats igen, ungefär fem år efter att Peter Mangs systematiskt sökt efter icke vita och rasifierade människor, så dyker samma sorts rasistisk terrorist och mördare upp igen – Anton Lundin Pettersson är ännu en maskerad mördare. Systematiskt letar han igenom korridorer och salar efter barn och ungdomar som han uppfattade hade ”utländskt utseende”. De vita elever han träffar gör han undantag för och till och med fotograferar sig och skojar med dem innan han fortsätter sitt sökande efter svarta och rasifierade offer.

Driven till handling av de obehagliga strömningarna som Sverigedemokraterna och rasistiska hatsidor på nätet förmedlat. Övertygelsen om att han måste göra något åt invandringspolitiken resulterar i två mord och två mordförsök, utförda inom loppet av ett tiotal minuter – och en ung gärningsman som drivits i döden av dessa florerande hatiska tankar.

En ung man som även han utfört sina handlingar med rasistiska och politiska motiv och som injagat skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

”Våga se elefanten i rummet”

Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Sedan 1999 har 16 personer mördats av högerextrema människor i vårt samhälle. Ändå väljer våra förtroendevalda, media och polisen att inte tala om dessa gärningsmän som terrorister. Säpo, Mona Sahlin och regeringen vill hellre varna för jihadister i Rosengård och peka på muslimer, islam och anti-rasister som våldsbejakare. Ser inte våra förtroendevalda vad som händer i vårt samhälle? Ser de verkligen inte elefanten i rummet!? Man tillåter hets mot invandrare i debatter och lögner att uttalas oemotsagt, trots att vi har de nödvändiga verktygen för att stoppa detta – FN:s konvention mot rasdiskriminering.

Det är enligt denna konvention förbjudet att hetsa mot folkgrupper och minoriteter, men detta vill inte regeringen, Säpo eller Mona Sahlin vare sig se eller använda sig av. Det går tydligen alldeles utmärkt att stämpla vänsteraktivister och muslimska organisationer som ett hot mot demokratin, men det går inte att terrorstämpla nynazistiska organisationer?

Definitionen av terrorbrott är att uppsåtet skall ha ett politiskt syfte och omfatta en önskan om att påverka allmänheten i ett samhälle eller en specifik målgrupps beteende på något sätt. Våld mot medborgare i syfte att sprida skräck och tvinga fram en förändring.

Terrorforskaren Hans Brun bedyrar samtidigt att man inte ska ”nedvärdera” en handling för att det inte uppfattas som ett terrorbrott och att denna indelning inte spelar någon som helst roll för brottsoffren. Men jag vill hävda att det visst spelar roll, då det är av yttersta vikt att vi förstår att indelningen spelar en avgörande roll i kampen att förebygga nya brott och i erkännandet av vad som sker i vårt samhälle. Det är nämligen just stämplingen som ”terrorbrott” som avgör vilka resurser och befogenheter (!) polisen och Säpo tillhandahålls för att utreda och förebygga gärningarna. Så i synnerhet när det gäller att förebygga nya brott är detta absolut avgörande.

Detta är också ett utslag av den rådande vithetsnormen, där de som är offer för högerextremt våld skall finna sig i att samhället inte ser det som att de utsätts för terrorism. Varför? Är det antigen för att man inte ses som en del av samhället eller för att våldet mot just dessa offer inte verkar ha så stort värde som mot andra? Jag vet inte vilket som är värst av dessa scenarion?

Dessa högerextrema gärningsmän är politiskt och rasistiskt motiverade. De är ute efter att skapa skräck och rädsla runt sina handlingar. De är motiverade av att uppnå en politisk förändring genom sina handlingar. Med andra ord är det terrorism(!). Våga se Elefanten i rummet nu, innan nästa mord sker.

Regeringens och Säpo:s passivitet och handlingsförlamning är just vad som möjliggör att nya brott kan komma att ske. Vi har redan sett sedan 1990-talet att det inte går att bara blunda och sitta och hoppas att det onda skall blåsa bort av sig självt, det leder bara till att nya terrorister finner tecken på legitimitet genom tystnaden och frånvaron av motåtgärder från samhällets sida. Detta måste upphöra, det är ett ofrånkomligt krav från Sveriges rasifierade.

Det är dags att bryta detta fruktansvärda trauma som min dotter och alla andra rasifierade barn utsätts för på grund av denna passivitet. Varje barn ska kunna växa upp i ett samhälle där man ska känna sig trygg och säker och ska kunna gå till skolan utan att vara rädd för sitt liv. En sak är säker, om staten inte kan eller vill skydda våra barn, kommer vi som föräldrar göra allt vi kan för skydda dem.

Av
Momodou Malcolm Jallow
Ordförande, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Avklädd Nationalism: Varför åkte inte Löfvén till Skoghall

Ett dubbelmord i Skoghall. En fruktansvärd händelse. Två människor har bragts om livet, och orten sörjer.

Förra året mördades eller dödades 87 personer. En del av dåden var dubbelmord.

Ändå reste inte statsministern, vare sig Reinfeldt eller Löfvén, till brottsplatserna. De pratade inte med anhöriga och uttalade sig inte om hur fruktansvärt det är när en människa bringar andra människor om livet.

 

Stefan Löfvén i ett helt annat sammanhang Foto: Fatou Touray, Afropé
Stefan Löfvén i ett helt annat sammanhang Foto: Fatou Touray, Afropé

I våras skedde ett fruktansvärt dubbelmord i Västerås. Två slumpvis utvalda människor dödades, och Sverige försökte förstå. Hade det varit som morden i Skoghall hade förmodligen uppmärksamheten blivit densamma, och intresset dött ut fort. Men eftersom gärningsmannen var asylsökande och svart, och offren vita nästlades händelsen ganska snabbt in i den pågående debatten. Familjen användes som slagträ, helt mot sin vilja eftersom offren och anhöriga tagit ställning mot främlingsfientlighet.

Löfvén borde ha gått ut med ett uttalande och han borde ha rest dit, menade en rasande, nationalistisk mobb.

Varför då?

Varför ska Sveriges statsminister kommentera detta dubbelmord, men inte morden i Skoghall? Varför ska han resa till IKEA, där inga anhöriga finns, men inte till Skoghall och möta ortens invånare och förklara hur tragiskt det är?

Damberg i egenskap av näringsminister reste till IKEA för att stötta personalen, ska tilläggas. Ingen har mig veterligt besökt Skoghall.

Skärmdump
Skärmdump

Nu har jag ingen personlig förväntan på statsministern gällande någon Värmlandsresa. Jag tycker inte landets företrädare ska prioritera besök på brottsplatser, utan förutsätter att de har annat att göra. Jag vill visa det absurda i tankefiguren att ett dubbelmord automatiskt skulle betyda ett sorts nationellt undantagstillstånd. Jag vill betona inkonsekvensen i den kritik som framförts. Mord sker. De är alltid tragiska. Men de är inte normalt en riksangelägenhet.

===

I torsdags skedde Sveriges första skolmassaker. Två offer och gärningsmannen avled, fler blev skadade och hundratals, kanske tusen, berördes direkt, genom att ha varit på plats, eller indirekt genom att vara familjemedlemmar och vänner. Att någon vill mörda slumpmässigt utvalda är fruktansvärt – att någon vill mörda slumpmässigt utvalda barn är ofattbart.

En ort är förlamad.

Vad statsministern visste gällande hudfärger på de inblandade när han bestämde sig för att ställa in sina möten och resa till Trollhättan är för mig oklart. Men för mig är det uppenbart: Landets företrädare ska agera vid terrorbrott, och en skolmassaker är ett förmodat sådant tills annat bevisats. Landets företrädande ska agera när barn slumpmässigt mördas av en galning. Hade han inte agerat hade det varit tjänstefel.

Det är inte det faktum att dödsoffren råkar vara två till antalet som motiverar agerandet.

Skärmdump
Skärmdump

Men för landets nationalister ser verkligheten inte ut så. De ser två identiska dåd. I det ena fallet dödade en svart två vita svenskar, i det andra fallet en vit svensk två ickevita ”utlänningar”.

I deras värld är statsministerns besök i Trollhättan det yttersta beviset på att svenskar utsätts för ”apartheid” och är mindre värda än utlänningar. Ett våldsamt, brölande klagoskri skär genom SD-anhängarnas grupper. Deras offerkofta har ryckts ifrån dem, och de kräver att få den tillbaka. Och offren för IKEA-morden används som vapen.

Att gärningsmannens namn och bild publicerades så snabbt vid skolmassakern, men inte vid IKEA-morden, är inte en konsekvens av att han avlidit och därför aldrig kommer att ställas inför rätta, utan av deras respektive hudfärg.

Att Löfvén reste till Trollhättan men ”bara” Damberg till Västerås beror på den skyldiges och offrens hudfärger.

Skärmdump
Skärmdump

Att tidningarna skriver ”mycket mer” om Trollhättan – hur de nu kan mäta det – är också för att ingen bryr sig om svenskar.

Att skolmassakern kallas hatbrott men inte IKEA-morden är inte en konsekvens av ett beslut fattat av en åklagare och polis med insyn i utredningen och gärningsmännens profiler, utan ett bevis på rasism mot svenskar.

Jag läser i SD-anhängarnas grupper, och känner en sorts vanmakt. Jag skulle vilja kliva in, ta tag i dem, ruska om dem och visa hur skeva deras världsbilder är.

Men det är nog försent.

Relaterat på Motargument: Mordjämförelser: IKEA vs. Trollhättan

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

 

Jag är förbannad, ledsen och rädd!

Jag bestämde mig igår för att inte skriva något om gårdagens rasistdåd i Trollhättan – att inte skriva något offentligt. Inte för att jag inte har något att säga, utan för att det är så otroligt mycket jag vill säga och det är så många tankar och känslor som rusar genom kroppen, att jag omöjligt kan få ner det på pränt, i någon konstruktiv eller förståelig text. Jag – afrosvensk i Sverige – är förbannad, ledsen och rädd.

school-949677_1920När jag vakande i morse kände jag hur jag måste få ut allt, få ut all den här frustrationen, ilskan, rädslan och uppgivenheten jag just nu känner… så nu sitter jag här och låter orden flöda, trots att jag inget skulle skriva. Ni får ursäkta nakenheten och ilskan i denna text. Eller nej, jag tänker inte be om ursäkt för ilskan. Den är fullt befogad.

Jag minns hur jag plötsligt vid frukostbordet igår ser någon notis ploppa upp på mobilen om en person med svärd på en skola, ser något om Darth Vader i mitt flöde och tänker att det är någon galen, enstöring till filmfantast som snöat in sig och söker lite uppmärksamhet. Sekunden efter tänker jag att jag ska läsa mer ordentligt så snart jag jobbat klart.

En oplanerad tripp till IKEA med en vän kommer emellan och det är först när jag sitter på bussen till varuhuset som jag läser mer ordentligt. Jag läser om död och blod, om elever som trott sig möta ett skämt när det de egentligen mötte var en rasistisk mördare. Eller nej, jag läser inte om att mördaren hade rasistiska eller nazistiska motiv, inte i mainstream media. Men när jag ser Aftonbladets bild på gärningsmannen, den bild som en elev på skolan tagit, då kryper det i kroppen på mig och jag känner direkt att detta är inte ett hard core Darth Vader-fan – detta är en nazist. Nazimössan, utstyrseln och det faktum att skolan ligger i ett segregerat område säger mig allt jag behöver veta.

Snart bekräftas allt det där jag redan tänkt och nästan tagit för givet. Det är på Expo jag först läser orden som bekräftar motivet, högextremt. Snart kommer namn och bilder på både offren och mördaren, den rasistiska mördare som själv sköts och dödades av polisen. Mördaren, som helt säkert, påhejad av en hel nazistarmé, inspirerad av tidigare liknande dåd i andra länder, helt öppet promenerat in på en skola, valt ut rasifierade personer och huggit dem med ett svärd.

Elevassistenten Lavin försökte övermanna mördaren för att rädda sina elever. Det kostade honom livet. Han dog för att rädda andra. Ett otroligt hedervärt sett att avsluta sin tid i livet. Det hugger i mitt hjärta och tårarna faller. Han dog för att andra skulle få leva. Lavin är gårdagens stora hjälte.

Lavin Eskander var rasifierad. Ahmed Hassan var rasifierad. Båda förlorade livet igår i terrorattacken mot skolan i Trollhättan. För ja, det är precis vad detta är. En terrorattack. Det är inte en ensam galning, en psykopat. Han må ha agerat ensam i gårdagens strid, men han är en del i den armé av hatiska nazister som ivrigt peppar varandra i olika forum för att legitimera aktioner av krigande art.

Och nu undrar jag. Hur ska jag känna mig trygg med mina barn i skola och förskola? Hur ska jag kunna slappna av och känna mig förvissad om att mina barn är säkra där de är? Det är ingen slump att detta sker. Det ligger åratal av felaktiga politiska beslut och handfallenhet bakom detta. Vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag och de är inte obetydliga i sin position. Det pågår hets och uppvigling på sociala medier som inte tas på allvar av vårt rättsväsen. Signalerna som sänts i detta land den senaste tiden är att kränkningar, rasism, krig och hat är något vi får leva med i demokratins namn. Hör ni ironin? Förstår ni vad det är för land vi skapat?

Bild: Afropé

Anton Lundin Pettersson utförde en krigshandling på en vanlig skola i ett vanligt Sverige. Ett Sverige som idag har trasats sönder av rasismens, nazismens och fascismens normalisering. Vi har avhumaniserat rasifierade under lång tid i vårt land. Media, politiker, lärare, läkare. Det sker överallt och vi, vi som är rasifierade och våra allierade, vi har skrikit oss hesa till förbannelse. Bara för att få höra att vi är överkänsliga, överdriver och övertolkar situationer.

Och nu brinner Sverige. Nu mördas barn med svärd i Sverige. Detta är vårt Sverige.

Ett Sverige i spillror.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Inbördeskrig i Sverige

Några timmar innan morden i Trollhättan skrev jag denna text för senare publicering. Gårdagens fruktansvärda händelser gör den än mer aktuell.

Vi behöver ta hotet från nationalisterna på allvar.

Att beväpna sig och ta tillbaka Sverige har varit en del av SD-svansens retorik sedan 80-talet. Då var det från judar och invandrare i största allmänhet. Nu har man förflyttat sig till muslimer och invandrare från Mellanöstern och Afrika. När jag gräver bland sverigedemokrater hittar jag massor av kommentarer som antingen uppmanar till inbördeskrig eller också bara krasst konstaterar att det oundvikligen kommer.

För att förstå varför behöver vi vandra in i deras tankevärld. Se Sverige med deras ögon. Vi behöver förstå hur den tänker som i åratal misstrott alla etablerade PK-media, och istället hittat sanningen i Avpixlat, Fria Tider, Exponerat och klipp och bilder som ens begränsade vänkrets grävt upp på nätet.

I början av nittiotalet gick filmen V på svensk TV. Världen invaderades av rymdvarelser som såg ut som människor, men som i själva verket var ödlor som bar människomasker, ute efter att äta alla människor och tömma jorden på vatten. Bara ett fåtal såg dem för vad de egentligen var. De gick ihop i gerillagrupper, valde ut strategiska mål, skaffade ammunition och kämpade för att ta världen tillbaka.

För Sveriges nationalistiska rörelse är inte asylsökande riktiga människor. De är en sorts ondskefulla varelser som lever enligt principer som aldrig går att förena med våra. Men de har valt ut Sverige, och planerar att ta över vårt land.

De ser inte människor på flykt undan krig, utan en invasion.

De ser inte behövande utan snyltare.

De ser inte en samling ganska olika individer av olika nationalitet och religiöst ursprung, utan muslimer.

De ser inte muslimer som har olika grader eller varianter av tro, utan alla är ISIS-anhängare.

De ser inte en katastrof, utan en plan av organiserade ockupanter.

Detta kommer från ett forum som heter "Vi som stödjer SD". Där pratar man dagligen öppet om inbördeskrig, och få eller ingen säger emot.
Detta kommer från ett forum som heter ”Vi som stödjer SD”. Där pratar man dagligen öppet om inbördeskrig, och få eller ingen säger emot.

De ser gamla som svälter ihjäl, kvinnor som våldtas, unga som inte får jobb, och inga fakta vi som motargumenterar gräver fram kan ändra den bilden, eftersom vi är PK, och därmed opålitliga.

De ser ett land som är hotat, och deras medmänniskor, dvs vi övriga svenskar, är antingen rädda, duperade eller korkade som inte fattar vad som sker.

I den världen är mordbrännarna hjältar.

I den världen är krig enda utvägen.

De har deklarerat undantagstillstånd. De ser inte oss övriga som legitima medborgare med rösträtt, utan som landsförrädare. De anser att deras vilja att rädda Sverige står över demokratin.

De är många och de upplever att de kämpar för sin överlevnad.

Jag är rädd för de rädda.

Detta är en masspsykos.

 

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt