Etikettarkiv: turism

Tingatinga – färgstark och glad konst med östafrikanskt ursprung

Den som någon gång besökt Östafrika, och då främst Tanzania kan omöjligt ha missat konstformen Tingatinga. De färgstarka och humoristiska konstverken säljs i nästan varje gathörn och är en populär souvenir att köpa med hem från semestern.

Foto: Todd Schaffer
Foto: Todd Schaffer

Skaparen av dagens Tingatinga-konst var Edward Tingatinga, som också gett sitt namn till konstformen. Han började måla under slutet av 1960-talet i Oyster Bay i Dar es Salaam, Tanzania. För att hålla kostnaden nere använde han sig av billiga material så som masonitskivor och cykellack. Tingatingas målningar blev snabbt populära och när han dog 1972 började ett antal konstnärer att ta efter Tingatingas stil, både genom att reproducera hans verk men också genom att utveckla egna konstverk i samma stil.

Konststilens ursprung kan dock gå längre bak i tiden, och var stilen ursprungligen uppstod är därför något oklart. Till exempel kan målningar med liknande motiv och likhet med Tingatingas konst ses som väggmålningar i byn Ngapa, samma by som Edward Tingatingas pappa kom ifrån. Vissa hävdar därmed att Tingatinga inte kan ses som en egen konstform, utan snarare som en modern version av olika former av traditionell östafrikansk konst.

Oavsett Tingatinga-konstens ursprung har stilen fått en nästintill explosionsartad spridning och går nu att finna över hela Östafrika. Ibland beskrivs Tingatinga dessutom som flygplatskonst, då tavlorna ofta storleksanpassas för att vara lätt att transportera för turister, samt med motiv som är populära för besökare, så som djuren som ses på safari. Den typiska Tingatingamålningen består därmed av starka och klara färger målat med cykellack, och motiv föreställande humoristiska och inte sällan karikatyrliknande djur från den östafrikanska naturen. Stilen utvecklas dock konstant och det dyker upp nya motiv, färgkombinationer och uttryck. Det är heller inte ovanligt att se tingatingainspirerade målningar på alltifrån vykort till leksaker om man besöker en marknad eller shoppinggata i något östafrikanskt land.

Nedan finns ett bildspel som visar några av dessa vackra tingatingamålningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna Wedin
Anna Wedin

Turismen återvänder till Gambia

Nu är turistsäsongen i Gambia snart igång igen. I Gambia har många väntat och längtat till den här tiden, mer än de flesta år, då turismen svek landet förra året på grund av den spridning av ebola som pågick i vissa delar av Västafrika. Trots att Gambia aldrig var drabbat, så var antalet turister i landet så pass få att Ving ställde in samtliga av sina resor till landet under hela säsongen. Då Gambia är ett mycket litet land och turismen har varit en stor del av inkomstkällan i många år, så blev självklart inkomstbortfallet från turismen märkbart.

Delar av Afropés redaktion fanns på plats även förra säsongen i Gambia. Från vänster: Fatou, Hatab, Anna, Mam-Yandeh och Ida Isatou
Delar av Afropés redaktion fanns på plats även förra säsongen i Gambia. Från vänster: Fatou, Hatab, Anna, Mam-Yandeh och Ida Isatou

Vid kontakter med befolkningen i Gambia så framgår det tydligt att turismens återkomst är varmt välkommen för många. Både på individnivå och i ett större sammanhang. Det finns självklart många nackdelar med så pass mycket turism i ett så litet land också och det finns mycket kritik för hur den gambiska befolkningen har påverkats av turismen under så lång tid. Men i nuläget är turismen en så pass viktig del av landets inkomstkälla att de kommande tillresta, av de flesta tas emot med öppna armar.

Att boka en resa till Gambia från Sverige idag, innebär att du bör vara flexibel, då bortfallet från förra året antas vara en orsak till att det är svårt att få tag på resor till landet genom de vanligaste resebolagen om du inte kan vara flexibel. Det finns även indikationer på att vissa flygbolag satt in extra plan, som även de är på väg att fyllas upp, dessa uppgifter är dock inte bekräftade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att många som semestrat i Gambia gärna återvänder. Igen. Och igen. Och igen. Det är ingen tillfällighet. Det korta flygavståndet, den varma solen, de långa vita stränderna, den gästvänliga och trevliga befolkningen, den färska maten och det billiga shoppandet är några av de dragplåster landet bjuder på.

 

Fotnot: Samtliga bilder i bildspelet är tagna av Fatou Touray

Fatou Touray

Lejonen återvänder till Rwanda efter drygt 20 års frånvaro

Lejon klassas globalt sett som en sårbar art när det kommer till antalet djur och artens överlevnad. På många platser har lejonens situation blivit värre och det är därför glädjande nyheter att Rwanda, efter 20 års frånvaro nu återigen kommer få agera hemland åt en grupp med lejon.

Akagera National Park i östra Rwanda var under lång tid hem åt lejon men i och med folkmordet i Rwanda 1994 utrotades eller fördrevs de lejon som då levde i parken. På grund av de många människor som på flykt i från sina hem sökte skydd i nationalparken dödades eller fördrevs alla lejon då människor försökte skydda sin boskap. Sedan dess har landet helt saknat en population av lejon och den globala situationen för lejon har dessutom försämrats. International Union for the Conservation of Nature klassar lejon som en fortsatt hotad art när man nyligen uppdaterade sin röda lista över hotade eller utrotningshotade arter i världen. Förutom att globalt sett vara en hotad art har just den östafrikanska lejonstammen kraftigt minskat den senaste tiden, bland annat till följd av handel med ben och andra kroppsdelar från lejon som sedan används i traditionell medicin i både delar av Afrika och Asien.

Foto: David Dennis
Foto: David Dennis

Trots det globala hotet finns det nu alltså en ljusglimt då Rwanda efter drygt 20 år återigen kommer bebos av en flock med lejon, närmare bestämt 7 individer, 2 hanar och 5 honor. Flocken flögs i måndags in från den sydafrikanska provinsen KwaZulu-Natal där de tidigare bott i olika nationalparker. De enskilda individerna har valts ut på grund av bland annat sin genetiska uppsättning för att kunna skapa en så stor mångfald som möjligt inom den nya flocken, samt för att avlasta de små, begränsade områden de kommer ifrån i Sydafrika.

För Akagera National Park som är en 112 000 hektar stor nationalpark på gränsen till Tanzania innebär lejonens återkomst en viktig milstolpe i det återuppbyggande arbetet som pågår i parken. Lejonen kommer dessutom inte att lida brist på föda då de som toppen på näringskedjan har en rad byten att tillgå inom parkens gränser. Till att börja med kommer lejonflocken att hållas i en 2 veckor lång karantän innan de släpps ut i Akagera där de sedan under de kommande åren kommer att kunna följas via radiohalsband. Detta för att kunna minska riskerna för att lejonen förflyttar sig till bebodda områden och för att kunna följa gruppens dynamik.

Förhoppningsvis kommer lejonens återkomst dessutom nu att bidra till Rwandas turism. Parken som ligger en 2 timmar lång bilresa från huvudstaden Kigali hade under 2014 cirka 28 000 besökare, och nu kan man hoppas att intresset ökar ytterligare.

Anna Wedin
Anna Wedin

Makasutu – Naturens Mecka

Makasutu – Skogens Mecka på Mandinka har nu funnits sedan 1994, det vill säga i över 20 år. Platsen kommer inte göra dig besviken, även om du redan har höga förväntningar. Stillheten, men också den helt fantastiska miljön med mangroveträsk, djurliv och Gambiafloden är hänförande. Hur kan en plats vara så vacker?

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Makasutu som består av 1500 hektar, har skapats av två engelsmän: Lawrence Williams och James English, den senare avliden sedan 2011. Grundtanken med Makasutu är varaktig, ekologisk turism, men också att skydda djur och natur. När Makasutu köptes och man påbörjade byggande och process, var det inte många djur som fanns kvar i området, dels på grund av skövling av naturresurser, men också på grund av bristen på tillvaratagandet av djur och natur. 15 000 träd planterades de närmsta kommande åren och man planerade in hur befolkningen i närområdet skulle kunna vara en del av skapandet av Makasutu och för att utveckla en varaktighet för miljön och omgivningen.

Makasutus naturområde lockade många turister till platsen och då många uttryckte en önskan om boende i området, så byggdes Mandina upp till ett femstjärnigt ekologiskt boende som inte liknar något annat i Västafrika. Delar av boendet består av flytande små hus, där man alltså kan hyra in sig under sin semester.

DSC_0981
Några av hustyperna i Mandina Foto: Fatou Darboe, Afropé

Där finns fyra typer av boenden: Floating Lodges (flytande boenden), Jungle Lodges (djungelboenden), Stilted Lodges (uppstyltade boenden) och Mangrove Lodges (mangroveboenden).

Stället är fridfullt och vackert, men det är trots allt naturområdet Makasutu de flesta gäster väljer att besöka.

DSC_0353
Entrén till Makasutu Foto: Fatou Darboe, Afropé

Entrén till Makasutu kostar en del, liksom transporten dit i och med att det är en bit att åka. 950 dalasi är i och för sig inte så mycket pengar i svenska kronor (cirka 160-170 skr, januari 2015, lite beroende på växlingskurs) men med gambiska mått är det en hög entré. I priset ingår dock en härlig lunch med underhållning, en guide som tar dig runt, en båttur på en biflod till Gambiafloden genom mangroveträsk, du får kaffe och kaka och du får även möjlighet att se djur, natur, bada i poolen, samt dricka färskt palmvin (som är alkoholfritt när det är färskt, men efter tre dagars jäsning innehåller en hög halt alkohol). Ser man på vad man får för pengarna är det alltså en billig upplevelse av något som är svårt att finna dess motsvarighet till i Gambia, dock kan jag uppleva att det var störande att bli uppmärksammad på att man ”kan ge dricks” till de som arbetar på området. Dricks efterfrågades till koraspelaren, till guiden, till mannen som rodde båten under båtturen, till de som serverade palmvinet, till de kvinnor som stod för lokal underhållning under lunchen, till den medicinman som man fick träffa i en hydda inne på området etc. Sammantaget blev det ganska mycket extrapengar under rundvandringen. Det poängterades att det var frivilligt, men samtidigt kan det vara svårt att låta bli att ge en slant till folk som uppenbarligen har det sämre ställt än en själv och som dessutom gjort ett bra jobb.

Ett sällskap som reste till Makasutu kort efter oss, var däremot mycket besvikna på både servicen, men framför allt på att maten inte var helt okej. Tanken med Makasutu och uppbyggnaden är fantastisk, men det behövs nog göras en inventering på hur det fungerar i området så här drygt 20 år efter skapandet…

Jag vill ändå varmt rekommendera er att besöka Makasutu.

Fotnot: 2012 mottog Lawrence Williams utmärkelsen ”the National Order of The Gambia”.

Makasutu (Hemsida)

Mandina Lodges (Hemsida)

Makasutu & Mandina (Facebook)

Fatou Darboe

Aminatahs musikresa – del 13: Musik kostar tid, engagemang och pengar

Jag gillar inte att prata om pengar. I Sverige är det dessutom ett tabu. Men jag skulle vilja ta upp ett ämne som berör musiker runt om i världen, samt vår ignorans mot problemets existens.

Aminatah Foto: Freja Lindberg
Aminatah Foto: Freja Lindberg

”Jaha, så du jobbar som artist alltså?” Ett medelålders tyskt par frågar mig i samband med att jag besöker Sheraton Hotell för ett möte och ja, det kan man väl säga att jag gör. ”Vilket hotell eller vilken restaurang sjunger du på?”. Jag spenderar därefter en dryg halvtimme med att förklara att jag inte jobbar som showartist, som turistunderhållerska eller liknande och att Gambia likt de flesta länderna har en egen musikbransch. Att det finns evenemang och scener som lokala artister uppträder på och att inte alla musiker i landet livnär sig på att sjunga klyschiga coverlåtar. Kvinnan nickar tillslut och utbrister ”bristen på turism måste ju verkligen påverka dig, det är ju där pengarna finns….”. Jag tror inte att dom ens har lyssnat på vad jag sagt. Självklart påverkar bristen på turism alla, ekonomin i landet har ju rubbats. Men många turister tror att de för entertainers i landet är som en guldklimp.

Många av banden som spelar i turistområdet tjänar tillsammans dryga 300 svenska kronor per kväll. Vissa av de banden består av mer än tio medlemmar och står själva för utrustning samt transport. I dricksskålen som de springer omkring med lägger turisterna sina småpengar och känner sig generösa för att även små summor räknas för dessa människor.

En gång kom en brittisk kvinna fram till mig och sa att hon hade hört att jag var en fantastisk sångerska. Hon hade ett bröllop som hon planerade och ville ha en pianist samt mig under hela kvällen med klassiska covers. ”Vad skulle du säga om jag sa att ni får 3000 dalasi (ca 500:-) för kvällen???” Hon såg otroligt entusiastisk ut och väntade på en lycklig min från min sida. Jag tittade på henne och suckade lite, men svarade enkelt med att jag skulle kolla om min pianist skulle kunna tänka sig att göra max en eller två låtar för den summan, men att jag kände mig lite osäker på grund av den låga betalningen. Att repa in en låt tar tid om det ska låta bra, transport fram och tillbaka för rep, soundcheck och spelningar kostar. Om jag spenderar min tid och mina pengar på transport med mera som knappt kvittar kompensationen för en publik/marknad som jag inte ens är intresserad av, varför skulle jag då vara entusiastisk? Restaurangägaren hörde vår konversation och stod fnittrandes i ett hörn medans han tjuvlyssnade.

Populärmusik kostar. Vart man än i världen vänder sig. Vi spelar in skivor, vi turnerar och vi försöker att använda så bra utrustning som möjligt, baserat på vad vi har tillgång till. Många av de artister jag känner i Gambia har själva spenderat flera hundra tusen svenska kronor på att nå dit dom är idag, investerat och hoppats på det bästa. Återinvesterat i sina egna projekt och kämpat otroligt hårt. Det finns en värld utanför turistområdet som många besökare glömmer eller helt enkelt inte tar sig tid att se. I en värld där alla kopierar skivor, olagligt laddar ned musik och ständigt kräver billig eller gratis underhållning kan inte musiker överleva. Så nuförtiden är det genom sponsorer, stipendier och live-spelningar som artisterna tjänar riktiga pengar. Om vi som lyssnare även blir giriga när det gäller live-spelningar så finns det ingen budget kvar för artisten till att spela in nästa skiva, eller till att organisera nästa turné, för att inte tala om musikvideos.

Dalasi Foto: Afropé.se
Dalasi Foto: Afropé.se

Jag tror att vi lätt glömmer hur ofta vi lyssnar på musik. Jag hör musik minst 8 timmar per dag. I bakgrunden, i högtalare, i hörlurar, på datorn, på tvn och på radio. Sammanlagt spenderar jag nog mindre än 4000:- per år, inkluderat musiktjänster och spelningar som jag går på. Tillgängligheten av gratis musik är för bred. Oftast betalar jag knappt 30% av dessa summor till artisten. Pengarna går till bolag, tjänster, arrangörer och liknande.

Den brittiska kvinnan hittade en artist och en pianist som gick med på hennes villkor och betalning. Dom spelade i sammanlagt tre timmar under loppet av sex timmar och hade troligtvis en transporttid på minst en timme var. Dom tjänade alltså dryga 30:- i timmen under själva kvällen men då har vi inte räknat in tiden de repeterade. Man repar oftast en låt minst 3 gånger, men snarare många, många fler gånger. Då hamnar vi på en timlön på några kronor. Jag ser inte hur någon, någonstans i världen skulle vara entusiastisk.

I Gambia handlar människor fortfarande skivor till en viss del. Men mycket av musiken delas ändå via whatsapp och liknande applikationer. Branchen är dock lika självmordsbenägen som filmindustrin i dess olagliga nedladdningar och piratkopior. Vi måste börja se till att pengarna vi betalar för musiken vi lyssnar på hamnar i rätt händer. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om min favoritartist slutade göra musik med motiveringen ”ni betalade ju inte”.

Jag tycker att det vore skoj om turisterna i Gambia tog sig tid att åka ut till andra områden, utanför all-inclusive-hotellet och såg vad landets unga som äldre musiker har att erbjuda. Kanske till och med betala inträde? Ingen musiker föds med en perfekt röst, utvecklad talang och färdig repetoir. Det tar engagemang, tid och tyvärr, pengar.

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

Krönika: Konsekvenserna av minskad turism i ett litet turistland som Gambia

Att ebolautbrottet i vissa länder i Västafrika har skrämt bort turismen från i princip hela Afrika, har vi kunnat konstatera tidigare. Gambia som är ett mycket litet land och som till stor del lever på turismen, har blivit särskilt drabbat av avsaknaden av turister i år.

Foto: Fatou Touray, Afrope.se

I turistområdena möter jag amerikaner, tyskar och engelsmän. Skandinaverna lyser med sin frånvaro då all charter från Skandinavien har ställts in för hela säsongen, med hänvisning till minskad efterfrågan. Några återkommande skandinaver kan man hitta, som tagit sig hit genom reguljära flygbolag, men de finner man inte så ofta i turistområdena, utan de hyr ofta hus, om de inte äger ett hus här i Gambia. Nya skandinaviska turister kommer inte alls. Många är skrämda av ebolautbrottet i Västafrika. Att Gambia inte är drabbat av ebolan tycks inte spela någon roll… Att Afrika är en enorm världsdel och att ebolan bara drabbat några få länder tycks inte heller spela någon roll.

Inför min egen resa fick jag ofta frågan om jag skulle på semester och när jag sa att jag planerade resa till Gambia, fick jag räkna med minst en halvtimmes ”debatt” om hur riskabelt/riskfritt det var att resa till Gambia. Information är A och O och jag var glad över all den information jag varit tvungen att läsa mig till för att kunna rapportera om på tidningen. Jag kände verkligen ingen som helst oro att resa och nu på plats i Gambia känner jag om möjligt än mindre oro.

Jag har däremot haft många, långa samtal med befolkningen här i Gambia om avsaknaden av turister. Allt från taxichaufförer, hotellarbetare, hotellägare, restaurangpersonal och många andra som inte är direkt påverkade av turismen och det samtliga säger är att de inte kan förstå rädslan. De flesta tror att det hela är en missuppfattning och att folk tror att det finns ebola i landet. Många affärsidkare har fått lägga ned eller kommer inom kort att tvingas sälja eller lägga ned sin verksamhet på grund av att man inte har tillräckligt med kunder.

Foto: Fatou Touray, Afrope.se
Foto: Fatou Touray, Afrope.se

Det som är uppenbart är att folk i Gambia hade en tuff ”off season” (den skandinaviska turistsäsongen pågår mellan oktober och april, maj till september kallas därför ”off season”) och allt pekar på att nästa ”off season” kommer att bli allt värre ekonomiskt för den gambiska befolkningen då högsäsongen varit så dålig för turistnäringen.

För många gambier som flyttat till olika länder runt om i världen, har situationen i Gambia blivit allt mer uppenbar, då familjemedlemmar och släktingars hjälpbehov utifrån ökat på grund av den försämrade situationen som färre antal turister skapar.

Vi får framför allt hoppas att de som drabbats av ebola, tillfrisknar och att ebolan upphör med spridningen, men vi hoppas även att de människor som på olika sätt indirekt drabbas av ebolan, får bättre tider att se fram emot.

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Hur påverkas Gambia av ebolahotet?

Foto: Privat
Foto: Privat

Vi är många som följer ebolarapporteringen här i Sverige. Vi oroar oss för vänner och bekanta – samt för regionen i helhet. Men hur ser det ut i Gambia? Hur påverkar rapporteringen vardagslivet där, i ett land som ännu inte drabbats av några konstaterade ebolafall, men som drabbas indirekt på grund av geografisk närhet och minskad turism?

Saikou Suwareh Jabai är radiopresentatör och reporter på Capital FM Gambia samt kolumnist och reporter på Foroyaa Newspaper och han säger att situationen är alarmerande.

– När Senegal fick ett konstaterat fall ökade medvetenheten bland civilbefolkningen. Att skaka hand är det traditionella sättet att hälsa på folk, men det har minskat drastiskt på kontor men även på skolor och i andra sammanhang. Detta är ett råd vi fått, som en del i att hålla Gambia fritt från ebola.

Saikou berättar att hälsoministeriet har ökat uppsikten vid gränserna och arbetar för att göra folk uppmärksamma på epidemin, och hur man kan minska risken att smittas. En del sjukvårdspersonal har även skickats utomlands för att få lära sig mer om sjukdomen.

– Människor är uppmärksamma och även många musiker deltar nu för att försöka informera och utbilda folk om sjukdomen.

Gambia har ännu inte haft något konstaterat ebolafall.

saikou2
Foto: Privat

– Men turistsektorn kommer att drabbas hårt eftersom närbelägna Senegal har ett konstaterat fall. Många turister kommer att vara rädda för att viruset ska komma även till Gambia. Det har förekommit rykten om ebola i Gambia och även om de alltså inte är sanna är jag rädd att turister kan bli ännu oroligare om de hör dem.

Saikou berättar att turismen tveklöst är en av de främsta inkomstkällorna för landet.

– Hotellarbetare och andra inom sektorn kan bli arbetslösa men det kommer även påverka hela samhället om turisterna sviker, för många besökare får goda relationer med det gambiska samhället och brukar hjälpa till att stötta utvecklingen på olika sätt. Vad händer om detta inte längre sker?

Hans uppmaning till de som funderar på om de vågar åka är helt enkelt:

– Jag hoppas att ni kan släppa skepsisen och komma ändå. Ett vaccin är nu på väg att testas, bland annat i Gambia. Och vi har alltså ingen ebola i landet!

 

Helena Svensson
Helena Svensson