Etikettarkiv: tyg

Hur hänger Holland, tyg och afrikanskt mode ihop?

Varför står det ofta “Veritable Wax Hollandais” på tygerna i Väst- och Centralafrika? Vad har Holland med afrikanskt mode att göra? Man kan säga att det hela var ett misstag, som exploderade till succé.

I den holländska lilla staden Helmond ligger företaget Vlisco. De har varit den främsta leverantören av modetyger till Väst- och Centralafrika – sedan över 150 år. Men från början hade de egentligen siktet på Indonesien …

År 1864 tog en entreprenören Pieter Fentener van Vlissingen över ett litet textiltrycksföretag i Helmond. Hans farbror, som hade arbetat i de tidigare holländska kolonierna övertygade honom om att producera en billigare och enklare kopia av ett traditionellt indonesiskt tyg kallat batik.

Men folket i Indonesien var inte imponerade. Visst var det billigare än det handgjorda originalet, men det såg också billigare ut.

Massproduktionen gjorde att trycken blev ojämna, de olika färgerna överlappade inte varandra helt perfekt.

Men Väst- och Centralafrikanska konsumenter föredrog dessa icke-perfekta tryck, eftersom det betydde att inget tyg blev riktigt det andra likt. Och att trycket trycktes på båda sidor av tyget gjorde det idealiskt för de traditionella omlott-stilarna.

Skeppen som transporterade Vliscos protukter till Indonesien gjorde stopp på olika ställen i Afrika, för att byta lite tyg mot livsmedel och andra nödvändigheter, för att kunna klara av den fortsatta resan. Här blev de wax-tryckta tygerna inte en billig kopia av ett lokalt original, utan en unik lyxprodukt.

Vlisco ändrade snabbt strategi och fokuserade då i stället på Afrika. De ändrade på produkten, för att bättre tillfredsställa konsumenternas önskemål om starka färger och uttrycksfulla tryck.

Runt 1930 var Vlisco ett av de främsta lyxmodemärkena i Väst- och Centralafrika. Men det var de afrikanska kvinnornas förtjänst att Vlisco fick en så hög modegrad. Precis som i dag tar de tyget till lokala skräddare och designers för att skapa sitt eget personliga mode.

Tygen har ofta olika namn och berättar något om personen som bär dem. Detta är inget marknadsföringsknep från företaget, även om de så klart glatt hoppat på tåget. Det är berättelser som skapats av kvinnorna som säljer och bär tygerna.

Ett exempel är trycket nedan, som kallas ”Si tu sors, je sors”, vilket betyder ”om du går, så går jag”. En kvinna som bär detta tyg säger därmed till män att ”om du tror att ett äktenskap är något du kan lämna som du behagar, så kommer jag göra samma sak”.

Foto: Vliscos hemsida
Foto: Vliscos hemsida

Ett annat tyg har hönor, kycklingar och en tupp utan huvud. Den kallas ”La Famille”, alltså familjen. Tyget antyder att kvinnan må ha en make, men det är hon som är det verkliga familjeöverhuvudet.

En kvinna som sätter utbildning högt kanske väljer tyget ”Abc”, som pryds av griffeltavlor, bokstäver och böcker.

Vlisco startade alltså som tillverkade av billiga kopior av ett traditionellt tyg. Ironiskt nog utsattes företaget för extremt tuff konkurrens av billiga kopior från Asien under 1990-talet. En del kvinnor valde att lämna kvar tygets kantremsa med texten ”Guaranteed Dutch Wax Vlisco” synlig, för att visa att de faktiskt köpt originalet.

Vlisco blev uppköpt av brittiska investmentgruppen Actis, som skapade strategier för att försöka undvika konkurs på grund av den hårda konkurrensen. Nu skulle man profileras som ett fullfjädrat modemärke, inte endast en textilfabrik. Därför tas numera lyxiga modebilder, lokala modevisningar och så vidare. Strategin har faktiskt lett till en femtioprocentig ökning av vinsten mellan 2010 och 2012.

Modebild från Vliscos hemsida.
Modebild från Vliscos hemsida.

Vlisco har arbetat mer och mer med unga modedesigners, men har även synts i samarbeten med bland andra Jean Paul Gaultier och Adidas. Men företaget har också ansträngt sig mer för att hedra de sätt som de afrikanska konsumenterna använt företagets produkter under över 150 år.

Vilket väl inte är mer än rätt …

Vliscos hemsida hittar du HÄR

Helena Svensson
Helena Svensson

 

Veckans Bild (v1)

Veckans bild v1Nytt år och nya bilder! Årets första Veckans Bild tillägnas allt det fantastiska hantverk som går att finna i Gambia. Underbara handgjorda träsniderier, tyger, korgar och instrument, för att nämna några av alla dessa skapelser.

Att få se ett oformligt stycke trä sakta förvandlas till fantastiska figurer är en upplevelse och undertecknad förundras alltid över skickligheten i att se former och mönster som ännu inte är där växa fram, och ur minnet på fri hand med yxa kunna hugga till dessa är en gåva. Att dessutom göra det med fingrarna i behåll är en konstform i sig! Men övning, talang, slit och en stor portion tålamod ligger bakom dessa skapelser, därför hyllar vi denna vecka alla dessa konstnärer som på olika sätt gör världen vackrare!

anna wedin

PLANETA – Del 2 – Shibori/Batik, Djembespel & Recycle Workshops

PlanetaDags för del två i Planeta-serien.
Vi har nu hoppat fram till dag fyra av fem på festivalen och får bekanta oss med massor av afrikansk-inspirerat i form av olika workshops. Thegambia.nu besökte tre av dem, som allihop arrangerades av Kalebassi under namnet ”A Cooking Pot of Art & Rythm”. Det var Britta Klebergs shibori-workshop, som innebar att vika och färga tyg med resultatet av det vi till vardags kallar batikmönster. Workshop nummer två var Djembespel, där Dembo undervisade på djembe och lärde ut olika rytmer och sätt att slå på den västafrikanska trumman. Som tredje workshop besökte vi konstnären och skaparen Macoumba Ndiaye som visade hur man kan bygga leksaker genom att återvinna alla möjliga material.

RECYCLE

Macoumba Ndiaye är konstnären som växte upp i Niayes Thioker i Dakar, Senegal. Han är mannen som en gång var pojken som roade sig med att tillverka leksaker och återvinna allt möjligt, såsom kartonger, plåtburkar och glasflaskor.IMG_1079 Till slut blev han så skicklig på det han gjorde att det hela utvecklades till något han började lära ut och senare också kom att ställa ut. Nu för tiden finns flera av hans verk, som bland annat hans detaljrika och helt otroliga cyklar, att beskåda i hans ateljé ”Ateljé DefArt” i Helsingfors, Finland.IMG_1082 Macoumba kom till Finland i slutet av 2000-talets första decenium och har sedan dess gjort Finland till sitt hemland. Idag jobbar han vid sidan om konsten med socialarbete, främst då med barn och ungdomar. Givetvis utnyttjar han sin kunskap inom konsten även när han jobbar med ungdomarna och håller till exempel konstklasser på Helsingfors ungdomscenter.

När vi kommer till Macoumbas workshop ”Toys from my Childhood” möts vi direkt av en vacker entré med hans olika typer av konst.IMG_1081 Där finns hans cyklar, filtar och givetvis också hans tavlor. Någon undrar direkt om han ska lära ut hur man tillverkar de där cyklarna. Men när Macoumba förklara att de tar dagar att göra innan man på riktigt lärt sig, så har man full förståelse för att det han lär ut under workshopen är av lite mindre pilligt slag. Han ska lära ut hur man gör en typiskt senegalesisk kollektivtrafiksbuss. Med hjälp av material som plastburkar, pizzakartonger, målartejp, akrylfärg och grillpinnar ska dessa bussar skapas. Ett litet smakprov på hur detta kan se ut ser ni i bildspelet nedan..

Detta bildspel kräver JavaScript.

DJEMBE

Under Dembo Jattas djembe-workshop, som är en familjeworkshop, deltog alla möjliga ålderskategorier.IMG_1046 Allt från 4-5 åringar, till medelålders. Däremot var det helt klart en överrepresentation av det kvinnliga könet. Hur kommer detta sig? Ser man på de som faktiskt spelar djembe professionellt och i det offentliga så domineras ju det helt av männen. Är det kanske så att många av killarna och männen redan känner sig ”kunniga” inom djembens konst och att de därför inte känner att en sådan här workshop för nybörjare ger något. Frågar ni mig så tycker jag att det hade varit roligt med lite bättre fördelning mellan könen. Hur som helst så märktes det tydligt att Dembo är van vid att leda denna typ av grupper, där åldern är så blandad. Han snappar direkt upp om någon hamnar lite på efterkälken och om någon verkar lite blyg och försiktig så vet han precis hur han ska hantera detta.IMG_1072 Han har en naturlig känsla och fallenhet för att få alla att känna sig välkomna och faktiskt tycka att det är roligt. Det är kanske inte så konstigt om man ser till hur länge han har hållit på med det här. Bara sett till Planeta och Kalebassis program så har han varit med i otaliga år och hållit i workshops av det här slaget. Ibland har det varit dans och andra instrument inblandat också. Denna gången var det fokus på djembetrumman.


Dembo börjar enkelt
med rak fyrtakt och låter alla känna på sin trumma. Ja, alla har varsin egen djembe att trumma på. Det finns djembes i alla möjliga storlekar, till och med för en alldeles liten speciell tjej på bara sex månader (undertecknads yngsta dotter).IMG_1073 När alla som deltar i workshopen har börjat känna lite på hur det är att slå och skapa ljud med trummorna så går Dembo över till att lägga in lite dubbelslag i rytmen. Alla snappar upp detta väldigt fort. Även barnen på 4-5 år hittar för det mesta rätt i rytmen. Ganska snart sprider sig ett skönt gung i lokalen och en tjej, som dittills mest suttit och lyssnat med en anhörig, börjar plötsligt dansa loss borta i ena hörnet och alla diggar med. Efter en stund kommer tjejen och slår sig ner med gruppen och tar en trumma hon med. Musik förenar människor.

Här följer först ett bildspel från Dembos workshop och under det ett videoklipp från samma tillfälle.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

SHIBORI

Att färga kläder och framför allt skapa shiborimönstrat
, eller batikmönstrat som många säger, är en hel vetenskap. Fråga bara konstkonsult Britta Kleberg. Britta har jobbat som konstnär i många år och verkar på Konstnärscentrum Väst i Göteborg. Under Planetafestivalen har man bland annat kunnat titta på hennes tavlor hos Kalebassi i Haga. IMG_0961Men det är inte bara tavlor som är Brittas konst. Hon jobbar också mycket med shiborteknik, som vi till vardags ofta kallar batikmönster. Principen är ganska enkel egentligen, men att få fram det resultat man vill är bra mycket svårare och något som tar år att lära. För att förklara det hela på ett enkelt sätt så kan man säga att det man gör är att vika, doppa, veckla. Man viker först tyget man vill färga, sedan doppar man det i de färger man vill använda och till sist vecklar man ut tyget.. simsalabim, så har man sitt nygamla (eller nya för den delen) uppfräschade tyg i härligt mönster med härlig afrikansk känsla. Batik/shibori är som många vet väldigt vanligt i både Senegal och Gambia, speciellt på så kallat waxtyg, men det var faktiskt i Zimbabwe som Britta lärde sig shiboriteknik. Britta var nere i Zimbabwe för tio år sedan och då ramlade hon över denna kunskap och började intressera sig för den. Tekniken kommer som så mycket annat från Japan, men används alltså flitigt i Västafrika.

Som nybörjare inom denna teknik är det tillräckligt komplicerat att hålla ordning på hur man ska vika tyget man tänker färga och sedan hur man ska doppa det för att få ett specifikt mönster.IMG_1021 Så länge man viker symmetriskt blir resultatet också därefter och ger en känsla av att man tryckt det i en förinställd maskin. Viker man istället osymmetrisk så kan man få ett mer ”målat” intryck och det påminner då mer om en tavla. Givetvis är det speciella färger man använder och dess finns att köpa i välsorterade hobbybutiker och på nätet. Färgerna ska sedan spädas för att få önskad styrka och även blandas ut med ett speciellt fixeringsmedel. För att få en specifik färgnyans kan man också blanda färgerna med varandra. Detta är givetvis inte världens enklaste grej att göra utan kräver lite erfarenhet och kunnande inom färglära. Vi på thegambia.nu provade på att färga tre olika klädesplagg. Alla tre plagen var av lite olika stuk och storlek, men färgades med samma färgkombination och samma vikningsteknik.IMG_1013 Vi tog ett par byxor till vuxen, en body till bebis och en långärmad t-tröja till barn. Alla klädesplaggen var helt vita från början och vi valde en färgkombination av fyra olika färger. Orange, cerise, ljusgrön och mellanbrun. Britta förklarade att innan man doppar sitt tyg kan det vara bra att testa på små lappar hur det intorkade resultatet blir, då färgerna ofta ser mörkare ut i flytande form än när de sedan torkat in i tyget. Vi testade alltså först lite lappar och bestämde oss sedan för ovanstående färger. Det färdigdoppade, uppvecklade men ännu blöta resultatet ser ni till höger här intill. I filmklippet längst ner i artikeln kan ni sedan se det helt färdiga och torkade resultatet. Detta efter att tyget torkat, färgningen fixerats på 140 grader i 8 minuter i ugnen och plaggen sedan tvättats på 40 grader i maskin och till slut torkat igen. Jag måste säga att jag fick mersmak för detta med shibori och batik. Jag har redan ett helt uppslag med saker jag skulle kunna tänka mig att färga. Halsdukar, väskor, strumpor och påslakan. Det återstår att se om jag gör verklighet av detta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Del 1 i Planetaserien

Del 3 i Planetaserien
Läs vår artikel inför årets Planetafestival här
Planetas hemsida hittar ni här

Macoumba Ndiaye
Maku Design/Ateljé DefArt
zobinobi@yahoo.fr

Dembo Jatta
www.jattaproduction.se
info@jattproduction.se

Britta Kleberg
Konstnärscentrum Väst
brittakleberg@hotmail.com

Kiqi dumbuya minteh 4