Etikettarkiv: tyskland

600 "gröna moskéer" skapas i Marocko

Som en del av ett nationellt initiativ för att skapa medvetenhet kring, och för att påskynda landets resa mot ren energi, kommer runt 600 ”gröna moskéer” att skapas i Marocko fram till mars 2019.

Initiativet med namnet Energy Efficiency in Mosques, introducerades i mars 2014 av det marockanska ministeriet för energi (MEMEE) och ministeriet för religiösa frågor (MHAI), i samarbete med det statliga energiinvestmentbolaget (SIE) och det nationella organet för förnybar energi och energieffektivitet (ADEREE).

Solceller är en del av projektet att göra Marockos moskéer grönare. Foto: Pixabay
Solceller är en del av projektet att göra Marockos moskéer grönare. Foto: Pixabay

The Green mosques program designades av Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit GmbH (GIZ) på uppdrag av det tyska förbundsministeriet för ekonomiskt samarbete och utveckling (BMZ). Med 99 procent av Marockos befolkning registrerade som muslimer, är moskéerna en mycket effektiv kommunikationskanal för att öka medvetenheten om förnybar energi.

Programmets mål är att öka energieffektiviteten i moskéer genom användande av energibesparande belysning, solceller för elproduktion och varmvatten genom solkraft. Projektet utformades för att öka allmänhetens medvetenhet om förnybar energi och energieffektivitet i Marocko, samt skapa affärs- och sysselsättningsmöjligheter inom dessa områden.

Projektledarna hoppas på att detta dessutom kommer att leda till betydande besparingar för det marockanska ministeriet för religiösa frågor, som för närvarande betalar elräkningar för 15 000 moskéer i hela landet. Renoveringarna av moskéerna beräknas kunna skära ner elkostnaderna med runt 40 procent. Marockos ministerium för islamiska frågor finansierar upp till 70 procent av de initiala investeringskostnaderna i ett partnerskap med den tyska regeringen.

Jan-Christophe Kuntze, projektets chef, säger: ”Vi vill öka medvetenheten och moskéer är viktiga centra för det sociala livet i Marocko. De är en plats där människor utbyter åsikter om alla typer av frågor, inklusive, förhoppningsvis, varför förnybar energi och energieffektivitet kan vara en bra idé.”

Fredagsbönen bidrar till att främja bevarande av naturrresurser

Uppfattningarna omkring förnybar energi förändras löpande över hela Mellanöstern och ett liknande solkraftsprojekt annonserades för inte så länge sedan för alla Jordaniens moskéer. I Jordanien har man precis som Marockos energi- och miljöministrar också noterat att moskéerna hjälper till med att sprida information på gräsrotsnivå .

En av Marockos många moskéer. Foto: Pixabay
En av Marockos många moskéer. Foto: Pixabay

Tanken, påpekar GIZ, är att använda moskéer som utgångspunkt för informationsspridningen. GIZ tillägger att fredagsbönen spelar en viktig roll för att öka medvetenheten om behovet av att bevara naturresurser .

Marocko har etablerat sig som en regional klimatledare med högprofil-projekt, som sträcker sig från den största vindkraftsparken i Afrika till det största koncentrerade solkraftverket i världen. I november 2016 kommer Marrakech att vara värd för klimatmötet COP22 för att diskutera förberedelserna för införandet av klimatavtalet från Paris.

Landets miljöminister, Hakima el-Haite anser att religionen skulle kunna ge ett kraftfullt bidrag till ren energi: ”Det är mycket viktigt för muslimska länder att vända tillbaka till sina traditioner och påminna folk om att vi människor och vår betydelse på jorden är extremt liten jämfört med hur viktigt det är att ta hand om vår jord. Vi måste skydda den, och förhoppningsvis rädda mänskligheten i processen.”

Sustainable Innovation Forum 2016 kommer att äga rum under den årliga konferensen COP22 den 14-15 november på de Four Seasons i Marrakech, Marocko. The Sustainable Innovation Forum samlar deltagare från företag, myndigheter, finansvärlden, FN, icke-statliga organisationer och det civila samhället för att skapa ett unikt tillfälle att stärka företagens innovationsförmåga och ge utrymme för den framväxande gröna ekonomin.

Läs mer om COP22 HÄR!

Källa: The guardian

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

En ursäkt räcker inte för ett folkmord i Namibia, Tyskland

Tyskland gick i juni i år med på att erkänna och be om ursäkt för det folkmord som utfördes i Namibia på folkgrupperna Herero- och Nama under Tysklands kolonisering av Namibia mellan åren 1884 och 1915.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Den systematiska utrensning som skedde var för att försöka kväva upproret och motståndsrörelsen mot den tyska kolonialmakten. Mellan åren 1904 och 1908 beräknas cirka 100 000 från folkgruppen Herero och 10 000 från folkgruppen Nama ha dödats av tyska grupper. Namibier dödades systematiskt i koncentrationsläger samtidigt som kvinnorna i lägren tvingades gräva upp skallar av döda som man sedan skickade till Tyskland för att undersökas av forskare.

Även om Tyskland nu officiellt ska be om ursäkt efter ett drygt århundrade av tystnad, har man ännu inte meddelat när det officiella erkännandet kommer att ske. Namibia tillsammans med Tyskland ska försöka fastställa villkoren för ursäkten och erkännandet. En av frågorna som ännu inte utretts är hur kompensationen för den enorma förlust Namibia har lidit av folkmordet, ska se ut. Tyskland har dock tagit avstånd från frågan om kompensation och menar att det utvecklingsbistånd som Namibia mottagit av Tyskland sedan frigörelsen, bör ses som en tillräcklig kompensation.

”Vi arbetar mot en gemensam regeringsförklaring med följande element: gemensamma diskussioner om historiska händelser och en tysk ursäkt för åtgärden i Namibia,” sade Sawsan Chebli, taleskvinna för Tysklands utrikesdepartement.

Källa: Afrikagrupperna , Mailonline och Okayafrica

Fatou Touray

 

 

Steve Gohouri hittad död

Idag, lördag, bekräftades att Steve Gohouri från Elfenbenskusten hittats död vid floden Rhen, enligt den tyska tidningen. Steve Gohouri har bland annat spelat för Paris Saint-German, Wigan och Borussia Mönchengladbach. Gohouri har varit försvunnen sedan mitten av december när han reste från sin klubb TSV Steinbach i Tyskland för att möta upp sin familj i Paris.

Foto: VierscheJong
Foto: VierscheJong

Steve Gohouri blev bara 34 år gammal. Han började sin fotbollskarriär i Paris Saint-Germans ungdomsavdelning. Han har också spelat i Israel, Schweiz och Liechtenstein innan han fick kontrakt med Borussia Mönchengladbach.

Gohouri gjorde över 40 matcher för Wigan i Premier League. Steve Gohouri har tidigare även spelat i Elfenbenskustens landslag.

Steve Gohouri ska ha hittats på stranden vid floden Rhen. En första obduktion ska ha visat att Gohouri varit under påverkan av droger, och det spekuleras i att han kan ha fallit ner i floden. Enligt Rheinische Post har polisen i Düsseldorf bekräftat att han inte ska ha utsatts för något våld. Steve Gohouri blev bara 34 år gammal.

Skärmdump från Twitter, Wigan, tidigare arbetsgivare
Skärmdump från Twitter, Wigan, tidigare arbetsgivare

 

Fatou Touray

 

Black History Month – varför inte i Sverige?

Vi är inne i februari månad, vilket också är den månad som för många gjort sig känd som Black History Month eller Afro-amerikanska historiemånaden. En månad med fokus på de svartas historia. Upprinnelsen till denna månad, som initialt tillägnades uppmärksammandet av de svarta amerikanernas historia i USA, började redan 1926 som ett årligt veckoarrangemang. Det skulle dröja ytterligare femtio år innan det officiellt kom att bli det man idag kallar Black History Month.

I Sverige uppmärksammas inte Black History Month något nämnvärt och man kanske kan fråga sig varför…? Har Sverige ingen koppling till de svartas historia…? Svaret på den senare frågan är givetvis att, det är klart att man har. Inte bara för att vi å den positiva sidan är ett land med stor invandring, utan också för att vi har varit inblandade på den mindre charmerande sidan. Det har länge rått någon form av förnekelse i det här landet om vår egen inblandning och vårt ansvar i den transatlantiska slavhandeln. Där till exempel USA och England har tagit ett stort ansvar för sin inblandning i slavhandeln, verkar Sverige ha valt att ”glömma” och ”förtränga” sin.

Medan USA, England och ett par länder till väljer att uppmärksamma de svartas historia och hylla de som banade vägen för att skapa en mer rättvis värld, så har Sverige valt att inte alls uppmärksamma detta. Slavhandeln har varit förbjuden länge, kolonialländerna har erkänt sina misstag och de flesta jobbar med att rentvå sig. Sverige däremot, är ett land som lyst med sin frånvaro vid skampålen och vår inblandning i den transatlantiska slavhandeln har nästintill suddats ut helt. För många är den lika med något som aldrig existerat, trots att vi i allra högsta grad har varit inblandade. Ett tydligt exempel är ön Saint Barthélemy, i Karibiska havet, som mellan 1784-1878 var en svensk koloni. Huvudstaden döptes till Gustavia, efter vår dåvarande kung Gustav III. Hur kommer det sig att väldigt få svenskar idag verkar har fått skolundervisning om detta…

… och trots att man på statsnivå är fullt medveten om sin inblandning och sitt ansvar så har Sveriges riksdag vid upprepade tillfällen röstat ner förslaget att göra avskaffandet av slaveriet från Sverige till en officiell minnesdag.black history month, qoute martin luther king Tröstande nog finns det ett antal kommuner som själva valt att ändå uppmärksamma dagen och i sociala medier spred sig budskapet med en önskan om att göra den 9 oktober till officiell minnesdag.

Sverige har alltså också valt att inte uppmärksamma Black History Month. Från början var detta en månad tillägnad afro-amerikanerna, men konceptet har kommit att sprida sig till att idag innefatta alla med en historia och ett arv i Afrika. Fler länder har därför hunnit ansluta sig till uppmärksammandet och firandet av de svartas historia och kamp för lika rättigheter i samhället. Månaden firas idag officiellt i USA, Kanada, England och Tyskland, dock inte i februari i alla fyra länder. Kanske är det Sveriges tur att uppmärksamma detta nästa år? Med tanke på den senaste tidens rapporter om ökad afrofobi så bör det kanske ligga i vårt lands intresse att påminna sig om vad som en gång varit och vart vi en gång stod, för att på det sättet undvika att vandra den vägen igen.

Att uppmärksamma historian, påminna om den och lära ut den, är givetvis en del i processen att rentvå sig, men framförallt ett av de absolut effektivaste sätten att inte låta negativ historia upprepa sig. Under Black History Month lyfter man bland annat fram och reflekterar över den tid då Afrika koloniserades och erkänner denna brutala tid som många svarta tvingades genomlida. Man uppmärksammar segregationen som funnits (och ännu finns) på många håll i världen, kanske allra mest i USA och Sydafrika.

Parallellt med allt det negativa så kommer också det positiva. Samtidigt som förtryck, kränkningar, utanförskap, orättvisa och mänsklig förnedring lyfts fram för att inte glömmas bort, så följer framförallt uppmärksammandet av de som vägrade finna sig i det. Här ges alla hjältar och hjältinnor, självuppoffrande och osjälviska, kämpande, starka och envisa svarta revolutionärer det erkännande och uppmärksammande de så väl förtjänar. Att lyfta fram dem och hylla dem visar vad som många gånger krävs för att världen ska ta ett steg framåt. Det visar och påminner oss om att det inte är någon omöjlighet att förändra och förbättra. Dessa hjältar har funnits i alla tider och de har alla kämpat på olika sätt, för olika syften. Men de har haft en sak gemensamt. De har allihop gett sitt allt för att förändra, förbättra och skapa en rättvis värld för alla svarta, med samma rättigheter som i evigheter privilegierats de vita.

För att bara nämna några av dessa hjältar, revolutionärer, pionjärer, eller vad man nu vill kalla dem; Thomas Peters (1738-1792), nigerianen som blev slav, flydde, tog sig till Nova Scotia och senare England, för att slutligen hamna i Sierra Leone tillsammans med sina svarta medpionjärer, där målet var att skapa det nya land de blivit lovade av britterna. Freetown blev till och Thomas Peters brukar kallas historiens första Afro-amerikanska hjälte. Fredrick Douglass (1818-1895), son till en slavinna och troligen hennes herre.Black History Month, qoute rosa parks Blev till viss del skolad och flydde för att senare i livet bli en hängiven abolitionist och även presidentkandidat för Equal Rights Party i USA. Harriet Tubman (1820?-1913), den förslavade kvinnan som rymde och sedan hjälpte ett otal andra förslavade att fly sina herrar i den amerikanska södern, vilket gav henne smeknamnet ”Moses of her people”. Rosa Parks (1913-2005), sömmerskan som vägrade ge upp sin sittplats ombord på bussen till förmån för en vit passagerare, trots att lagen sa så. Händelsen blev startskottet på bussbojkotten i Montgomery, som brukar ses som startskottet för den moderna medborgarrättsrörelsen. Martin Luther King Jr (1929-1968), pastorn som blev en av de främsta ledarna för den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen. Baseball-spelaren Jackie Robinson (1919-1972), satte tillsammans med klubben The Dodgers stopp för den segregation som låtits råda inom sporten, då svarta spelare varit förpassade att endast spela i ”Negro Leagues” i över sextio års tid, då han den 15 april 1947 tog plats på första bas i en Major League-match. Nelson Mandela (1918-2013),advokaten som blev anti-apartheidrevolutionär, fängslad i över 27 år, för att en dag stå som sitt lands president.

Svarta som hyllats i vår moderna tid är många. Ofta handlar det om att ha varit den ”första svarta” att åstadkomma något, ta sig in på någon bana, vinna ett pris, hamna på någon åtråvärd lista osv. Erkännanden som tidigare verkat omöjligt för den svarta black history month, nelson mandelabefolkningen att uppnå. Det kanske mest kända exemplet i modern tid lär vara USAs sittande president, Barack Obama (1961). Men jag skulle vilja lyfta fram två andra storheter. Wangari Muta Maathai (1940– 2011), från Kenya, den första afrikanska kvinnan att motta Nobels Fredspris. Hon tilldelades priset med motiveringen att hon på ett framstående sätt hjälpt till att främja en hållbar utveckling för demokrati och fred. Ben Carson (1951), idag pensionerad neurokirurg från Johns Hopkins Universitetssjukhus i Baltimore. En gång i tiden en liten svart kille med många motgångar att övervinna i de vitas USA. Hans tro och hans envishet gjorde honom till en av USA mest aktade neurokirurger någonsin och 1987 blev han den första kirurg som lyckades med att separera två siamesiska tvillingar som var sammanlänkade vid huvudena. För detta tilldelades han The Presidential Medal of Freedom.

Hjältarna är många och viktiga steg tas varje dag, varje sekund. I Sverige har vi en hel rad med afro-svenska hjältar. Kvinnor och män som på olika sätt viger sina liv åt att göra Sverige till ett fördomsfritt land på riktigt. Ett land där alla svarta ska kunna känna sig lika hemma, med samma rättigheter och kunna gå gatan fram i trygghet, på samma sätt som den som är vit. Dessa hjältar kämpar mot den infekterade politiken som börjat få fotfäste i vårt land. De jobbar grundligt och noggrant, inifrån kärnan, med att försöka skapa det jag är övertygad om att de flesta av oss vill. Ett rättvist Sverige för alla. Ett land där man oavsett hudfärg ska kunna känna sig säker. Jag har pratat med två av dem angående Black History Month och Sveriges icke-engagemang. Ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, Momodou Jallow och Feministiskt Initiativs riksdagskandidat, Victoria Kawesa. Intervjuerna med dem kan ni läsa på tidningen senare ikväll.

Lift Every Voice and Sing
(också kallad ”De svartas nationalsång”)

Lift Every Voice and Sing skrevs 1899 som en dikt inför firandet av Abraham Lincolns födelsedag. Rektor James Weldon Johnson, vid den då segregerades skolan Stanton School, skrev dikten för att framföras av 500 elever på skolan. 1905 tonsatte sedan hans bror, John Rosamond Johnson, dikten och det kom att bli den sång som idag gjorts i ett antal versioner där den kanske mest kända är Melba Moores version från 90-talet.

 

Viktiga årtal inom Black History Month
1926 utlyste historiken Carter G Woodson den andra veckan i februari att vara tillägnad den afrikanska diasporan och dess historia. Woodson menade att det var av största vikt att minnas de svartas historia, undervisa och lyfta fram detta på ett större plan än vad som dittills hade gjorts. Framför allt gällde detta undervisningen i de offentliga amerikanska skolorna. Den första veckan togs emot med ganska svalt intresse och det var bara skolverken i staterna North Carolina, Delaware och West Virginia, samt städerna Baltimore och Washington DC, som tog sig an uppmärksammandet. Valet av vecka fölls sig ganska naturligt då både den forne presidenten Abraham Lincoln (som avskaffade slaveriet) och abolitionisten Frederick Douglass födelsedagar infaller den veckan.

1929, tre år efter införandet, såg situationen annorlunda ut. Då hade alla stater med ”betydande” del svarta invånare tagit sig an uppmärksammandet och infört ”veckan” i sin läroplan. Intresset ökade för varje år och allteftersom årtiondena passerade så var det fler och fler som erkände veckan och ett flertal borgmästare kom att göra veckan till offentliga helgdagar.

1969 föreslog ledarna för Black United Student på Kents Universitet, i Kent, att man skulle utöka veckan till en månad istället och året därpå hölls den första Black History Month i Kent, USA.

1976, 50 år efter Woodsons initiativtagande, kom slutligen det officiella erkännandet av Black History Month. USAs dåvarande president Gerald Ford uppmanade den amerikanska befolkningen att ta tillfället i akt att ära de alltför ofta negligerade prestationerna som åstadkommits av svarta genom USAs historia.

1987 ansluter sig England till uppmärksammandet av de svartas historia. England väljer att hålla oktober månad som sin Black History Month.

1990 följer Tyskland efter och The Initiative of Black People in Germany (ISD) är de som inför det årliga månadsfirandet av Black History Month i Tyskland.

Fotnot: Observera att den krönika skrevs nio månader före det att Ben Carson gick med i Republikanska partiet i november 2014, för att 2015 meddela sin kandidatur till presidentposten 2016.