Etikettarkiv: UNESCO

Couscous, kabyliska låtar och smycken från Tizi-Ouzou = Algeriet?

Under året 2003 antog UNESCO en konvention som gör det möjligt för länder att få immateriella kulturarv klassat som nationella kulturarv. De länder som vill nominera immateriella kulturarv måste ha en befintlig lista över dessa innan de kan nomineras till UNESCO. Algeriet kan komma att få maträtten couscous, låtar från Kabylien och silversmycken från Tizi-Ouzou som nationella kulturarv. Detta bekräftar professor Slimane Hachi, chef för Centrum för nationell förhistorisk antropologi och historia (CNRPAH).

Smycken från Bouira, en stad i Kabylien Foto: Nadia Chache
Smycken från Bouira, en stad i Kabylien Foto: Nadia Chache

Under 1990-talet gick Algeriet igenom ett svart årtionde då Islamiska befrielsefronten, FIS härjade i Algeriet och satte skräck i befolkningen genom brutala metoder. Slimane Hachi menar att Algeriet under det svarta årtiondet förlorade en del av sin identitet, något som Algeriet nu ska försöka återuppbygga.

På Svenska Unescorådets hemsida står det att Unescokonventionen även behandlar icke-materiella kulturarv. Det kan vara traditioner, musik, riter eller liknande. Under hösten 2003 antogs denna konvention då det fanns en stor efterfråga om immateriella kulturarv bland de länder som inte hade byggnader eller naturområden som hamnar under konventionen av materiella arv. Samt att immateriella kulturarv har lika stort värde som materiella arv.

En variant av nordafrikansk couscous. Foto: Pixabay
En variant av nordafrikansk couscous. Foto: Pixabay

Under en utgrävning i en grotta i staden Bejaïa i Kabylien ska man ha hittat vetekorn som är över 4200 år gamla och är grundingrediensen för att tillverka couscousgryn. Couscous som är benämningen på en samling kulinariska maträtter har funnits under tusentals år och är något som Algeriet delar med hela Nordafrika. Om Algeriet får igenom sitt förslag kommer dessa rätter att vara en av de nationell kulturarven som symboliserar landet.

Låtar från Kabylien (som är ett område där de flesta imazighen, Algeriets ursprungsbefolkning bor) kan även det bli ett nationellt kulturarv för Algeriet. Låtar som symboliserar övergångsriter, vaggvisor, låtar för bröllop, omskärelse och död. Detta är ett stort steg då det under arabiseringen av Algeriet inte var tillåtet att spela upp låtar på tamazight (imazighens språk) av Kabyliska sångaren Slimane Azem på radio.

Silversmycken från Tizi-Ouzou, en stad i Kabylien kan bli det tredje av Algeriets nationella kulturarv. Dessa smycken är typiska för Kabylien och är en del av det kabyliska arvet i Algeriet. Hachi uppmanar även staten att ta vara på historiska platser som fortfarande finns kvar och som också är en del av arvet. Hachi menar att så länge som samhället inte tar vara på sin kultur kommer det vara meningslöst och därför är det viktigt att återvinna intresset för det kulturella arvet bland folket.

 

Nadia Chache
Nadia Chache

Senegals Nationaldag

Idag, den fjärde april, firar Senegal sin nationaldag. Det är ett minne av den delvisa självständigheten från Frankrike 1959.

Senegals flagga Bild: Pixabay
Senegals flagga Bild: Pixabay

Portugiserna kom till ön Gorée utanför Dakar, 1445. Lite senare kom även nederländare till området. Många europeiska länder lockades av handeln med gummi och flera handelsstationer anlades längs kusten.

För att konkurrera med portugiserna så grundade fransmännen handelsstationen Saint-Louis på en ö vid Senegalflodens utlopp 1659.

Mellan åren 1758 till 1815 var de franska kolonierna flera gånger i britternas händer. Wienkongressen erkände Senegal som en fransk koloni 1815.

Runt 1850 försökte Frankrike öka sin kontroll över området och detta möttes delvis av väpnat motstånd av lokala och religiösa ledare.

Sorgens port. Portalen ledde från slavarnas hus till de båtar som sedan tog dem över havet till ett liv i slaveri. Foto: Patricia.fidi / Wandering Angel from Makati City, Philippines
Sorgens port. Portalen ledde från husen där de förslavade människorna hölls, till de båtar som sedan tog dem över havet till ett liv i slaveri. Foto: Patricia.fidi / Wandering Angel from Makati City, Philippines

Dakar, den nuvarande huvudstaden, växte förbi den dåvarande huvudstaden Saint-Louis 1857. Dakar blev säte för generalguvernören över alla Frankrikes kolonier i Västafrika 1895. Dakar var under kolonialtiden den viktigaste hamnen för transport av slavar till Amerika och det största arbetet skedde på ön Gorée som ligger cirka 20 minuter från Dakas kust. Gorée var den största omlastningsplatsen av människor under slaveriet från 1400- till 1800-talet. Gorée var även den sista utposten för de slavar som skickades till Kuba, Sydamerika och USA.

Gorée styrdes i tur och ordning av Portugal, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike och byggnaderna kategoriseras av de stora kontrasterna mellan slavkvarteren och slavhandlarnas eleganta bostäder.

Gorée antogs som ett av FN-organisationen UNESCOs världsarv 1978.

Efter andra världskriget fick senegaleserna franska medborgarskap och krävde självständighet. Det hade växt fram en utbildad elit bland senegaleser och de krävde del i den politiska makten.

Senegal fick självstyre 1958. Sudan och Franska Sudan bildade Malifederationen 1959. Malifederationen blev sedan självständigt från Frankrike den 4 april 1960. Malifederationen upplöstes den 20 augusti 1960 och Senegal blev då en helt självständig stat.

Senegal har utvecklats till en av de stabilaste politiska demokratierna på den Afrikanska kontinenten sedan dess.

Fatou Darboe

Idag minns vi offren i Sharpeville-massakern genom Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering

Som vi bland annat skrev en del om förra året, så är det även i år den Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen har instiftats den 21 mars av FN för att hedra offren i Sharpeville, Sydafrika den 21 mars 1960, som en påminnelse och ett sätt att hedra offren för Sharpeville-massakern, men även för att uppmärksamma den rasdiskriminering som pågår än idag.

69 sydafrikanska demonstranter dödades av polis 1960. Många blev skjutna i ryggen. Foto: Ian Berry
69 sydafrikanska demonstranter dödades av polis 1960. Många blev skjutna i ryggen. Foto: Ian Berry

En kortare sammanfattning om händelsen i Sharpeville 1960 kan du läsa HÄR. Den Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering instiftades den 21 mars 1966 och i mars 2004 instiftade UNESCO ett internationellt nätverk ”städer mot rasism” för att bekämpa diskriminering och främja tolerans på lokal och kommunal nivå. Nätverket lanserades för att dela erfarenheter för att förbättra politik och för att bekämpa rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och utanförskap.

”Rasdiskriminering tar många skepnader som alla är kränkningar mot mänskliga rättigheter och värdighet. Rasism försvagar de band som binder samhällen samman, kastar en skudda över mänsklighetens gemensamma öde och sår frön av misstro”, säger UNESCOs generaldirektör Irina Bokova med anledning av dagen.

Mer om städer mot rasism kan du finna HÄR!

Fatou Touray

Berg med historia – nu ett världsarv

I början av juli 2015 upptog UNESCO ytterligare 24 platser på sin världsarvslista. Ingen av dem ligger i Afrika, men en ligger i Karibien – Blue and John Crowe Mountains på Jamaica – ett imponerande bergsområde dit förrymda slavar tog sin tillflykt, under slaveriets tid.

Blue Mountains på Jamaica Foto: Helena Svensson
Blue Mountains på Jamaica

Unesco är en världsvid medlemsorganisation som bland annat arbetar med att bygga nätverk mellan experter genom studier och utredningar. De tillhandahåller även goda råd till regeringar angående utbildningssystem, samt ger medlemsländerna en plattform för förhandlingar om dokument, till exempel konventioner. Dessutom har Unesco skapat konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, den så kallade världsarvskonventionen. Syftet med konventionen är att länderna som undertecknar den ska skapa lagstiftning och organisation för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land. Objekten som tas upp på världsarvslistan ska ha ett ”enastående universellt värde”.

Det blev inga nya världsarv i Afrika i år, men det finns en uppsjö sedan tidigare, bland annat ön Gorée utanför Dakar som Afropé tidigare skrivit om här och här. För en komplett översikt över nuvarande världsarv, se Unescos sida här.

Däremot fick Jamaica sitt första världsarv i år – Blue and John Crowe Mountains (mest kända som enbart Blue Mountains) – ett imponerande bergsområde på sydöstra Jamaica. Hit flydde först urbefolkningen, för att undkomma slaveri, och sedan maroonerna (slavar av afrikanskt ursprung som lyckats fly). De stod emot den europeiska kolonialismen i dessa isolerade trakter genom att skapa ett nätverk av olika stigar, gömställen och boplatser. Skogarna erbjöd maroonerna allt de behövde för att överleva och de utvecklade starka spirituella band till bergen. Dessa berg är i dag ett av Karibiens mest artrika områden, och många växter finns faktiskt bara här.

Utsikt över Kingston och Karibiska havet, från Blue Mountains Foto: Helena Svensson
Utsikt över Kingston och Karibiska havet, från Blue Mountains Foto: Helena Svensson

Undertecknad kan även intyga att Blue Mountains på Jamaica är en av de mest kraftfulla naturupplevelser du kan tänka dig. Den högsta bergstoppen är 2 256 meter hög, över två kilometer alltså, och det är otroligt maffigt med dessa majestätiska berg, täckta av frodig regnskog som på avstånd skiftar i blått – därav namnet.

Helena Svensson
Helena Svensson

 

 

Vackert men fruktansvärt – välkommen till Gorée

Ska du på besök till Dakar? Försök att klämma in ett besök till ett av UNESCOS världsarv, ön Gorée en halvtimmes båtresa från Port Autonome i Dakar.

Vid ankomst till Gorée
Vid ankomst till Gorée

Dakar är trångt, intensivt och allt går i ett hektiskt tempo. Inte minst trafiken. Att komma iväg med båt, till en på många sätt oerhört vacker och speciell ö, är lockande. Men det finns en ännu starkare anledning. Gorée island var en av de största utskeppningsplatserna för tillfångatagna slavar från Västafrika. Det är en oerhört viktig historisk plats, vittne och bevis på en företeelse som påverkar världen än i dag.

För mig som har en son vars fars familjs är direkta ättlingar till de människor som tvingades in i slaveri och fördes över Atlanten, från Afrika mot Karibien, är ett Goréebesök en absolut självklarhet. Visst påverkar kolonialismen Afrika och afrikaner på alla upptänkliga vis än i dag. Men så många svarta i Karibien och Nordamerika är direkta ättlingar till de som bland annat tvingats iväg från sitt liv i Västafrika, tillbringat en viss tid på Gorée och sen skeppats ut via The door of no return. Familjer splittrades, slogs sönder. De förlorade språk, kultur – till och med sina namn. Även min son har ett efternamn som faktiskt härstammar från en slavhandlare …

Gorée är som sagt vackert. Äldre hus i kolonialstil, målade i färger som inte får ändras, på grund av att ön är ett av UNESCOS världsarv. Pastellrött och pastellgult dominerar. Charmanta små gångstigar och storslagen utsikt över havet från en baobabbeväxt kulle. Frodiga planteringar och välskötta små oaser. Här finns inga bilar eller motorfordon, vilket bidrar till lugnet.

Även slavhuset är vackert. Framtill och på ovanvåningen. Slavarna hölls på bottenvåningen, män för sig, kvinnor för sig och barn för sig … Män som vägde under 60 kilo betraktades osäljbara och sattes på en diet för att snabbt öka i vikt till de magiska 60 kilona. Lyckades inte det trots otaliga bönor fick de stanna på Gorée och bli husslavar. De kvinnor som stod högst i rang var de unga flickorna. Det förekom mycket sexuellt våld, som resulterade i många mixade barn.

Slavarna trängdes ihop i mycket små utrymmen, knappt utan dagsljus. Även barnen utsattes för samma behandling. För den som har barn är det omöjligt att ens föreställa sig skräcken dessa barn kände när de tillfångatogs och sedan hölls åtskilda från sina föräldrar. Hygienen var katastrofal och många av dåtidens sjukdomsutbrott började här på Gorée. Hur européerna kunde må och sova gott en trappa upp går inte att förstå.

De slavar som skulle straffas lite extra placerades i ett av två krypin på undersidan av den berömda svängda, tvådelade trappan. I utrymmena gick inte att stå upprätt utan man fick sitta hukande. I ett av de två fanns inte ens en springa för dagsljuset, utan där rådde ett konstant mörker.

När båten sedan kom tvingades män, kvinnor och barn ombord. De gick igenom en dörr på baksidan av huset, mot havet till. Denna dörr har kommit att kallas The door of no return. Gick du ut här igenom återsåg du aldrig Afrika eller ditt hemland. Kanske skulle du dö under resan. Eller av det hårda slavarbetet. Eller så skulle du överleva och faktiskt så småningom få ättlingar som föddes i frihet. En av dessa ättlingar är min son.

Tanken svindlar och det var oerhört känslosamt att besöka Gorée för mig.

Gorée är helt enkelt ett måste om du besöker Dakar och har en dag till övers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Priser (juni 2015)

Båtresa tur och retur: 5200 CFA för icke-afrikaner och 1500 CFA för afrikaner. Båtresan tar cirka en halvtimme.

En mindre lokal skatt betalas vid ankomst till Gorée. Vill man ha guidning kostar det 8000 CFA. Både engelsk- och fransktalande guider finns att tillgå. Att gå in i slavhuset kostar också extra.

Det finns mängder av olika souvenierer att köpa på plats, samt ett flertal restauranger. Ta med kontanter, här finns inga bankomater. Se dock upp för ficktjuvar på båten!

Helena Svensson
Helena Svensson

 

Veckans Bild (v19)

DSC_0049 Veckans bild är tagen vid stencirklarna i Wassu, cirka 20 mil in i landet på den norra flodbanken. Dessa stencirklar tros vara mer 1200 år gamla och är troligen begravningsplatser för kungar och hövdingar. Platsen omges av mystik och det sägs att det nattetid spelar ett oförklarligt ljus mellan pelarna i cirklarna. Sedan 2006 finns dessa stencirklar tillsammans med ett antal andra platser med liknande cirklar med på UNESCO’s världsarvslista.

I anslutning till cirklarna finns ett litet museum och en guide som gärna berättar mer om platsen och dess historia.

HÄR finns mer information på engelska om platsen.

Anna Wedin
Anna Wedin