Etikettarkiv: upprop

Svenska mediechefer i upprop för Dawit Isaak

Idag, den 23 september 2015 har 81 olika svenska mediechefer gått ut med ett upprop för journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaak som på dagen suttit fängslad i Eritrea i 14 år. Samhällsdebattören, författaren och grundaren av tidsskriften Svartvitt Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet.

Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet Foto: Fatou Touray, Afropé
Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet Foto: Fatou Touray, Afropé

Till SVT säger Kurdo Baksi:

”Det är fruktansvärt. Han har inte begått något brott förutom att vara journalist. Vi är mycket besvikna på den svenska utrikespolitiska linjen, säger Kurdo Baksi.

”Annorlunda om han hetat Johan Svensson”

Han jämför med Sveriges engagemang för journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som greps 2011 i Etiopien.

– Då tog sig utrikesministern Carl Bildt tid att åka till Etiopien i sitt eget plan. Vi vill att statsministern besöker Eritrea.

Kurdo Baksi utesluter inte att regeringen hade gjort mer om Dawit Isaak varit etnisk svensk.

– Ja, jo, det tror jag. Om han hetat Johan Svensson hade nog Sverige agerat mer kraftfullt. Men han och hela hans familj är svenska medborgare och regeringen borde göra mer.”

”Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter, menar att svenska myndigheter borde ha agerat mer kraftfullt.”

Här publiceras uppropet i sin helhet:

I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara.

Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk.

Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.

Dawit Isaaks äldsta dotter Betlehem, bild från demonstrationen när Dawit Isaaks suttit fängslad i 5000 dagar, tidigare i år, som Afropé skrev om då Foto: Fatou Touray, Afropé
Dawit Isaaks äldsta dotter Betlehem, bild från demonstrationen när Dawit Isaaks suttit fängslad i 5000 dagar, tidigare i år, som Afropé skrev om då Foto: Fatou Touray, Afropé

Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida.

Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.

Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som idag bara finns som en dröm i Eritrea.

Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad.

I en cell av samma storlek som denna uppställda "byggnad" ska Dawit Isaak sitta Foto: Fatou Touray, Afropé
I en cell av samma storlek som denna uppställda ”byggnad” ska Dawit Isaak sitta Foto: Fatou Touray, Afropé

Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts in i Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande.

Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige.

Vi undrar därför:

  • * Är det rimligt att Sverige – genom EU – ger Eritrea bistånd?
  • * Varför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den ”tysta diplomati” som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.
  • * Varför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?
  • * Varför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?

Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.

Morgan Ahlberg chefredaktör TTELA

Erik Eje Almqvist chefredaktör Offside

Axel Andén chefredaktör Medievärlden

Bengt Valentinsson kulturredaktör Gotlands Tidningar

Lars Andersson chefredaktör Norran

Kurdo Baksi chefredaktör Svartvitt

Cilla Benkö vd för Sveriges Radio

Carl-Johan Bergman chefredaktör Dalarnas Tidningar

Mimmi Karlsson-Bernfalk chefredaktör Norra Skåne

Susanne Blick chefredaktör Tidningen Vision

Peter Boström chefredaktör Ölandsbladet

Eva Burman tf chefredaktör Eskilstuna-Kuriren

Mattias Carlson chefredaktör Norrtelje Tidning

Reidar Carlsson politisk chefredaktör Norrtelje Tidning

Sofia Dahlström chefredaktör GT

Unn Edberg chefredaktör Finansliv

Stefan Eklund chefredaktör för Borås Tidning

Mats Ehnbom chefredaktör Norrbottens-kuriren

Anders Enström chefredaktör Barometern-OT

Lars J Eriksson chefredaktör Skånska Dagbladet

Anna Falk chefredaktör Södermanlands Nyheter

Claes de Faire chefredaktör Resume

Felicia Ferreira chefredaktör Dagen

Peter Franke chefredaktör Värmlands Folkblad

Charlotta Friborg chefredaktör för Upsala Nya Tidning

Helena Giertta chefredaktör Journalisten

Annica Grimlund chefredaktör Lärarnas tidning

Anna Gullberg chefredaktör Gefle Dagblad

Pär Gunnarsson chefredaktör Läkartidningen

Göran Greider chefredaktör Dala-Demokraten

Ulf Hammarlund ansvarig utgivare Gotlands Tidningar

Jan Helin Publisher Aftonbladet

Marie Hillblom chefredaktör Katrineholms-Kuriren

Håkan Holmberg politisk chefredaktör Upsala Nya Tidning

Anders Ingvarsson chefredaktör Sundsvall Tidning/Örnsköldsviks Allehanda/Tidningen Ångermanland

Lars Johansson chefredaktör Helsingborgs Dagblad

Linnéa Jonjons tf chefredaktör Metro

Fredric Karén chefredaktör Svenska Dagbladet

Sofia Wadensjö Karén chefredaktör Vi

Magnus Karlsson chefredaktör Smålandsposten

Thelma Kimsjö chefredaktör VLT/AvT/FP/SA/Bbl/AT

Gunilla Kindstrand kulturchef Mittmedia

Helle Klein chefredaktör Dagens arbete

Martin Kroon chefredaktör Kvällsposten

Cecilia Krönlein chefredaktör Göteborgs-Posten

Matti Lilja vd och chefredaktör Piteå-Tidningen

Anna Liljehag chefredaktör Länstidningen i Södertälje

Anna Lindberg chefredaktör Östgöta Correspondenten

Hans Lindeberg chefredaktör Östersunds-Posten

Jan Lindkvist chefredaktör för Transportarbetaren

Anna Lith chefredaktör Folkbladet

Susanna Lundell chefredaktör Kommunalarbetaren

Thomas Mattsson chefredaktör Expressen

Niklas Milberg chefredaktör Nynäshamns Posten

Lars Mohlin chefredaktör Ystads Allehanda

Jenny Morelli chefredaktör Fotografiska-tidskrift.se

Anders Nilsson chefredaktör Norrköpings Tidningar

Daniel Nordström chefredaktör Arbetarbladet

Ingvar Näslund chefredaktör Västerbotten Kuriren

Gunilla Persson chefredaktör Östra Småland/Nyheterna

Roger Pettersson chefredaktör Enköpings-Posten

Stefan Pettersson chefredaktör Motala Vadstena Tidning

Kenneth Pettersson chefredaktör Byggnadsarbetaren

Ylva Rehnberg chefredaktör Arbetsvärlden

Pia Rehnquist chefredaktör Sydsvenskan

Mikael Rothsten redaktionschef Nya Wermlands-Tidningen

Kalle Sandhammar chefredaktör Norrländska Socialdemokraten

Jan Scherman chef Aftonbladet TV

Eva Schoultz chefredaktör Polistidningen

Mikael Sönne chefredaktör Västerviks-Tidningen

Hanna Stjärne vd Sveriges Television

Fredrik Svedjetun chefredaktör Dagens Media

Ingalill Sundhage chefredaktör Bohusläningen/Strömstads Tidning

Gunnar Svensson chefredaktör Sydöstran

Jörgen Svensson chefredaktör Kristianstadsbladet

Katrin Säfström tidningschef och ansvarig utgivare Nerikes Allehanda

Irene Wanland chefredaktör Vårdfokus

Viktoria Winberg chefredaktör Länstidningen i Östersund

Peter Wolodarski chefredaktör Dagens Nyheter

Peo Wärring huvudredaktör Eskilstuna-Kuriren koncernen

Kerstin Årmann chefredaktör Blekinge Läns Tidning

Fatou Touray

Upproret mot halalmat i skolan

Det finns vissa arabiska ord som väcker stor avsky och skräck i svenska språket. Ett är ”halal”. Ett annat är sharia. Som den vet som läst på om islam betyder orden mycket mer än de rätt snäva innebörder de fått i väst. Bland nationalister finns oftast en mycket förenklad världsbild. Där betyder ”halal” oundvikligen ett fasansfullt djurplågeri, och ”sharia” betyder ”stena kvinnor och halshugga kristna”.

Gruppen Vi som är emot att våra barn blir serverade halalslaktat kött i skolorna startades för ett par år sedan efter att föräldrar i Svedala av en tillfällighet upptäckt att deras barn sedan fyra år tillbaka serverades halalslaktad kyckling i skolorna. Gruppens eldsjälar samlar argument i ett medborgarupprop, och skickar in protester till alla tänkbara instanser.

Foto: Fatou Darboe thegambia.nu

Anledningen till att samtliga barn, och inte bara de som begärt det, serveras halalslaktat kött är att det danska slakteriet ifråga enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) visat sig ha det billigaste köttet som uppfyllde de krav skolan ställt. Att det även var halalslaktat var alltså en tillfällighet, som kom sig av att när slakteriet ändå vänt produktionsbanden mot Mecka och skaffat en muslimsk slaktare anställd som säger ”bismillah” varje gång produktionen varit avstängd halal-märkte man allt kött. Det blev uppenbarligen enklare och billigare än att bara märka en del av det, och sedan hålla isär det. Den förvirrade kommunledningen påpekade det uppenbara: slakteriet hade vunnit fair and square, och det finns inget utrymme i LOU för att utesluta de slakterier ur upphandlingen som sagt bismillah till hönsen.

Jag har följt dessa rasande och engagerade föräldrar och sympatisörer i nästan ett år. Gruppen började som opolitisk, men har med tiden blivit helt öppet sverigedemokratisk. Syftet sägs numera vara att få skolor att köpa svenskt kött, men i huvudsak är den ett forum för att sprida muslimhat. Man länkar till exempel i syftesbeskrivningen till högerextrema Nya Tider, eftersom ”PK media” inte berättar sanningen.

En sidoeffekt är också att gruppen sprider förakt mot ”etablissemanget” – kommunen, skolverket, jordbruksverket och media, som påstås inte lyssna på föräldrarna, vilket i sin tur göder nationalismen i dess sekterism.

Gambia 811
Foto: Fatou Darboe thegambia.nu

Vi som läst på om halalslakt vet att det i Sverige inte är någon egentlig skillnad på halalslakt och övrig slakt, förutom att djuret är vänt mot Mecka och att slaktaren säger ”bismillah”. Jag är själv vegetarian sedan snart 22 år. Jag kommer aldrig att propagera för djurplågeri. Jag är stolt över att vi i Sverige har världens starkaste djurskydd, för alla djur. Jag håller helt med om att skolor bör köpa svenskt kött så långt möjligt – för djurens skull, och även för miljön.

Men för föräldrarna, och övriga anhängare av halal-uppropet, är djurskyddet helt sekundärt, och ett medel för att nå det som måste betecknas som det yttersta målet: Att utplåna varje spår av islam ur Sverige.

Jag kommer i en serie krönikor att granska deras argumentation punkt för punkt:

  • ”Halal är djurplågeri”
  • ”Halalslakt bidrar till sharias införande i Europa”
  • ”Den som äter halalkött blir ‘ansluten’ till islam, och skolan ska vara icke-konfessionell”

Har du tankar eller frågor? Har du kunskap eller kontakter? Hör gärna av dig.

I botten på denna historia finns, förutom djuren, även en annan oskyldig part, som faktiskt aldrig någonsin nämns i gruppen. Det är barnen till de ilskna föräldrarna. De ska gå till skolan varje dag och möta muslimska kamrater som deras föräldrar avskyr bara för deras tro, och bli serverade mat deras föräldrar driver en absurd och verklighetsfrånvänd kamp emot.

Vad gör detta med dem, som dagligen tvingas marineras i hatet mot muslimer, när de istället borde få lära sig respekt och omtanke?

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt