Etikettarkiv: val

Starka nationella och internationella protester mot sittande presidenten

Gambias blivande president Adama Barrow gick på lördagen ut med tv-sänd information under en presskonferens om att inget har förändrats med den inom kort avgående presidentens uttalande igår, där han meddelar att han inte längre accepterar valresultaten från förra veckans val.

Internationellt har reaktionerna på den inom kort avgående presidentens uttalande varit starka och uttalandet har väckt massiva protester och motstånd. Även om situationen i Gambia rapporteras vara lugn, så är oron stor bland de flesta gambier. Pistolskott ska ha hörts i huvudstaden Banjul på fredagskvällen, enligt ett flertal källor, men för övrigt tycks det vara lugnt i landet.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2FWhatsOnGambia%2Fvideos%2F1135723829875723%2F&show_text=0&width=560

Den nyvalda presidenten Adama Barrow Foto: Kitikov

Men oron vibrerar under ytan och uttalandet på lördagen av den inom kort tillträdande presidenten Adama Barrow, från koalitionen, var efterlängtat och det har även haft en till synes lugnande effekt på många, vilket blev tydligt i sociala medier mycket snabbt.

Att den snart avgående presidenten har full tillgång till den nationella kanalen GRTS, medan den blivande presidenten i koalitionen måste vända sig till utländsk media för att göra sitt budskap hört, är även detta något som starkt kritiseras. Många menar att en ny, folkvald president måste ges tillgång till landets egna medier.

Spekulationerna är mycket stora. Dels beroende på begränsad officiell information, men också för att situationen är mycket speciell.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Falhagie.manka%2Fvideos%2F1390608650951718%2F&show_text=0&width=560

Under lördagen har ett flertal länder och organisationer reagerat mycket starkt mot det uttalande som kom sent igår kväll om att den snart avsatta presidenten inte accepterar valresultatet som Afropé skrivit om. Både Afrikanska Unionen, Europeiska Unionen, ECOWAS (ECOWAS representant nekades för övrigt att resa in i Gambia under lördagen) och FN har riktat stark kritik mot den snart avgående presidenten. Många länder, däribland USA, Senegal, Nigeria, Spanien, Storbritannien och många andra nationer har riktat stark kritik mot att valresultetet från valet inte accepteras.

Det gambiska folket uppges ha slutat fira den blivande presidentens vinst, efter gårdagens tv-sända tal, men det betyder inte att man kan se tecken på att hoppet försvunnit…

Fatou Darboe

Gambias president vägrar förlika sig med valresultatet

Den förväntade avgående presidenten Yahya Jammeh som förlorade presidentvalet och deklarerade att han accepterade valresultatet har nu meddelat att han ändrat sig.

Yahya Jammeh

Val hölls i Gambia torsdag den 1 december och dagen efter, fredag den 2 december presenterades att koalitionens Adama Barrow vunnit valet.

Den sittande presidenten har hållit i makten under 22 år, efter en militärkupp 1994. Han har vunnit tidigare val som varit mycket kritiserade för valfusk, framför allt internationellt.

Glädjen efter torsdagens valresultat har firats i landet och av gambier i exil sedan resultaten offentliggjordes.

Sent fredag kväll meddelade presidenten i ett TV-sänt tal att nya uppgifter framkommit som gör att han inte längre tänker acceptera valresultatet.

Oron för vad som nu kommer att ske lät inte vänta på sig varken i världsmedia eller på sociala medier. Många väntar sig uttalande från koalitionen, andra hoppas på internationellt ingripande och en del befarar ett kommande inbördeskrig.

Under valdagen stängde Yahya Jammeh av all internettrafik samt all internationell telefoni vilket försatte Gambia i ett särskilt utsatt läge.

Under kvällen har meddelats att elnätet har stängts av. Detta är dock obekräftade uppgifter.

Den nya uppgiften om att Yahya Jammeh motsätter sig valresulatet är inte förvånande, men många är självklart bestörta och mycket oroliga för hur situationen kan komma att utveckla sig.

Den offentliga överlämningen skulle verkställas 60 dagar efter valdagen.

Kiqi Dumbuya,
Fatou Darbo, Chefredaktörer, Afropé

Ett nytt Gambia håller på att ta form

Den 1 december 2016 blev en historisk dag. Den skriver politisk historia både i Gambia, på den afrikanska kontinenten och även i världspolitiken. Idag, tre dagar efter valet och två dagar efter valresultatet är många gambier stolta över att kunna kalla sig gambier.

Vägen har varit lång och för många väldigt svår. 22 års styre som tagit allt mer dramatiska och våldsamma former har följt med ledarskapet av presidenten som styrt landet med järnhand.

Reklambild i Gambia från 20-års jubileet för 2 ½ år sedan.
Reklambild i Gambia från 20-års jubileet för 2 ½ år sedan.

Vi som är gamla nog att ha levt i eller besökt Gambia innan Jammeh tog makten i en militärkupp 1994, har också sett den stora förändringen i landet. Vi ska inte glömma att det fanns mycket kritik mot den tidigare presidenten Jawara också, men denna kan knappast jämföras med den kritik som den senare presidenten fått motta. Den rädsla som byggts upp och blivit allt mer utbredd genom åren och det problemet fanns inte i Gambia under tidigare styre, i alla fall inte som märktes bland människor i allmänhet. När folk kritiserade den dåvarande presidenten Jawara så talade man öppet om kritiken.

När man ens nämnt den senare presidenten, har man blivit ned-hyschad och tystad av människor. En rädsla som inte tidigare funnits bland gambier när det gällt politiska frågor har växt sig allt starkare under den senare presidentens styre. Gambier ses generellt som ett fredligt folk. Det är kanske den fredligheten som gjort att Jammeh lyckats styra landet utan något större motstånd i så många år?

Men i denna diktatur har det växt upp en ny generation. En generation som inte har nöjt sig med att tystas. En generation som inte varit lika medgörliga och lugna som den äldre generationen. Ur den nya generationen har det växt upp en ilska, en vrede, en kampanda och en stark vilja att förändra och att påverka det lilla landet Gambia från grunden. Man har inte nöjt sig med att vara tysta när någon bett en vara tyst.

Den äldre generationen har ofta försökt lugna ned den yngre generationen, av rädsla. I stället har den yngre generationen fått med sig de äldre till slut.

Utsikt över huvudstaden Banjul. Foto: Fatou Darboe Afropé
Utsikt över huvudstaden Banjul. Foto: Fatou Darboe Afropé

I torsdags gick Gambia till val. Trots alla misstankar om tidigare riggade val, där övertygelse om valfusk varit utbredd, valde en stor del av Gambias befolkning att genomgå den krångliga och långvariga processen det är att gå och rösta. Och som de röstade!! Trots att regeringen höll Gambia ”gisslan” under ett och ett halvt dygn, när gränsen mot Senegal stängdes, all internationell telefoni och landets internet stängdes av och lämnade landet isolerat från omvärlden.

Det historiska valet att ha röstat bort en diktatur och att landets ledare senare gör det historiska i att meddela att han kommer att acceptera valets utgång är ofattbar och helt fantastisk! Telefonsamtalet där han önskar den nya presidenten Adama Barrow lycka till har kablats ut över världen.

Idag talas det mycket om revansch och förlåtelse. Det kommer att ta tid att hela en hel nation, särskilt de unga som vuxit upp utan något annat att jämföra med. Det finns många öppna sår som måste läkas och läkning tar tid.

Det gambiska folket har kämpat utan hjälp från omvärlden, de har utkämpat sin egen stora strid. Och de har också vunnit. Länge leve det nya Gambia och hennes befolkning!!

Kiqi Dumbuya Minteh Fatou Darboe, Chefredaktörer, Afropé
Kiqi Dumbuya Minteh
Fatou Darboe, Chefredaktörer, Afropé

 

Gambia går till val

På torsdag den 1 december går Gambia till val. Oppositionen har hörts mycket starkt den senaste tiden, både i Gambia och av gambier i exil runt om i världen, enligt källor till Afropé.

Statehouse Foto: Fatou Darboe, Afropé
Statehouse Foto: Fatou Darboe, Afropé

Den nuvarande presidenten har suttit vid makten sedan en militärkupp i landet 1994. Han valdes till president 1996 och har återvalts vid tre tillfällen efter detta: 2001, 2006 och 2011. Valen har dock varit mycket omdiskuterade. Vid det senaste valet 2011 valde internationella organisationer att avstå från att skicka valobservatörer då valfusket ansågs allt för utbrett. På senare tid har en allt större opposition gjort sig hörda i landet och även utanför det lilla landet i Väst.

Oppositionen har stora förhoppningar om förändringar i landet och en ny president. Hur det blir kommer troligen att visa sig efter torsdagens val. Presidenten ska tidigare ha uttalat sig om att han inte har för avsikt att avgå, även om han förlorar valet. I ett nytt uttalande ska han dock ha meddelat att om han förlorar valet kommer han att dra sig tillbaka. Hur resultatet av både valet och presidentens eventuella avgång kommer att gå, får vi bara avvakta och se.

Fatou Darboe

Valde de Trump på grund av rädsla att hamna i underläge?

Det var första gången jag tog upp telefonen direkt när jag vaknade, den nionde november i år. Mina händer darrade en aning när jag otåligt väntade på att telefonen skulle vakna till liv. Jag ville bara se, få mina förhoppningar besannade. Skriver in en tidningsdomänadress och där står det. ”Trump nära seger”. Jag stirrar på den blåvita skärmen, på texten som stirrar tillbaka på mig, utmanade. Jag läser den igen. Sen träder jag in i förnekelse. ”- Än kan det vända” tänker jag och kliver upp.

Morgonen och världen börjar vakna till liv. Jag väcker min dotter, ger henne frukost och i bilen till förskolan sätter jag på radion. Där bryts min förnekelse igen när de säger, ”- Nyhetsbyrån AP bekräftar nu att Donald Trump har tillräckligt med elektorsröster för att bli USA:s nästa president”.

Donald Trump, USAs nästa president. Foto: Pixabay
Donald Trump, USAs nästa president. Foto: Pixabay

Jag svär till högt. Vad i helvete är det de säger? Samtidigt känner jag mig stum. Det gör jag nu också när jag skriver detta. Det var inte många dagar sen världen ändrades. Men det känns ändå som det var ljusår sedan. Kanske känns det så för att USA gick över en gräns den dagen. De gick över gränsen från att förneka att de är rasistiska till att säga att ”ja, det är vi”. Okej, grov generalisering kanske. Men hör min mening. Det är skillnad på att säga att man vill slå till någon och att faktiskt göra det. Precis som det är skillnad på att säga att man vill rösta på Trump och på att sen också göra just det. Mitt hjärta fryser till is när jag tittar bak i backspegeln och ser min dotter i bilbarnstolen. Så oskyldig och ovetande om vad som precis hänt. Sen jag blev förälder har jag slutat bry mig så mycket om mitt eget liv. Jag har aldrig velat dö, men inte på detta intensiva ”jag måste leva” – sätt. Jag vill leva, och det främst för hennes skull. Jag vill säkra hennes framtid och nu känns den äventyrad. Av en varg i fårakläder. Jag funderar starkt på att emigrera till något afrikanskt land. För jag står inte ut med den smärta hon kan utstå i sitt liv som afrosvensk i en värld där Trump är president.

Jag skulle vilja gå in till varje röstningsbås och fråga varje person som kryssade i Donald Trumps namn varför. Inte på ett anklagande sätt utan faktiskt undrande. Under dagarna som förlöpt sedan faktumet kvarstod att USA:s väljare hellre väljer en öppet rasistisk och sexistisk man framför en kvinna med decennier av erfarenhet i ryggsäcken, har media försökt sig på samma fråga med varierande svar. Jobben har varit en anledning. Man vill ha kvar jobben i sin stad, i sitt land. En annan har varit att man saknar människor med samma konservativa värderingar i bestämmande positioner. Under Obamas tid så legaliserades samkönat äktenskap och det verkar vara en nagel i ögat för många. En annan analys var den att gemene man som röstade på Trump inte var en arbetslös vit man utan en välmående, ekonomiskt tillfredsställd vit man. Det var i P1 det lyftes, där de sen utvecklade med att säga att den vite gruppen i det amerikanska samhället upplever sig vara, eller i alla fall hotas att bli en minoritet.

Låt oss ta en stund för att låta den informationen sjunka in. För om det stämmer och jag väljer att lita på det så bekräftar det ALLT som ALLA kunniga människor inom rasismens historia talat om för mig. Nämligen det att den vita maktordningen upprätthålls på ett systematiskt och aktivt sätt. Och jag i min egen vithet har såklart inte fattat. Jag blir så förbannad. Är det detta jävla samhälle som vi lever i? Där vita kränkta män och kvinnor också aktivt väljer denna rasistiska man till världsledare, bara av rädsla för att hamna i ”underläge”? Ja, det handlar väl helt enkelt om att man inte vill förlora sin position i samhället och till på köpet kanske bli behandlad som de icke-vita i landet blir. Jag hatar att se verkligheten svart på vitt för jag vill inte se denna verklighet. Och där har vi det igen – jag har råd att vara i förnekelse. Den vita maktordningen håller mig om ryggen ändå.

 

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson

Kongos val flyttas till 2018 – FN varnar för riskfyllt läge

Demokratiska republiken Kongos styrande koalition har tillsammans med andra mindre partier kommit överens om att skjuta upp årets val till april 2018. Ett beslut som innebära stora protester och fortsatta spänningar i landet, då oppositionen länge menat att president Joseph Kabila gör allt för att hålla sig kvar vid makten.

Senaten, Kongo-Kinshasa - Foto: Monusco/John Bompengo
Senaten, Kongo-Kinshasa – Foto: Monusco/John Bompengo

Initialt hade inte oppositionen gjort något offentligt uttalande som reaktion på beslutet, men de har nu manat till manifestationer både den 19 oktober och den 19 november, för att pressa presidenten att lämna sin post när hans mandatperiod går ut den 19 december, som väntas bli ett mycket kritiskt datum i landet.

Svenska ambassaden i huvudstaden Kinshasa uppmanar till att vara ständigt uppmärksam på nyhetsrapporteringar och att undvika folksamlingar och onödiga förflyttningar i närheten av demonstrationsplatser.

Enligt konstitutionen är Kabila förhindrad att söka en tredje mandatperiod, men många befarar att han kan komma att försöka få till en lagändring för att ges ytterligare en chans att fortsätta styra landet. Något som presidenterna i både grannländerna Republiken Kongo och Rwanda gjorde senast förra året.

Förklaringen till varför man väljer att skjuta på valet sägs vara logistiska och praktiska problem med att nå ut med röstmaterial till landets alla röstberättigade. Man menar att det behövs mer tid för röstregistrering och att Kabila därför bör behålla posten som landets president till dess att valet kan hållas.

Förra året försökte sig presidenten på att få till en ny folkräkning i landet, något som också vållade stora protester i landet.

Oroligheter och konflikter till följd av det politiska läget har länge rasat i landet och senast förra månaden dog över fyrtio personer under en tvådagarsprotest i Kinshasa. FN varnade senaste förra veckan för en extremt riskfylld situation i landet.

DR Kongo har aldrig haft ett fredligt maktbyte och landet är hårt drabbat av olika konflikter, bland annat en sedan många år pågående *rebellkonflikt i de östra delarna i Kivuprovinserna.

 

*Säkerhetsläget i Kivuprovinserna där det välkända Panzisjukhuset ligger är fortsatt ytterst instabilt och armén har nyligen inlett en offensiv mot rebellgrupperna. Kliniken drivs av den flerfaldigt belönade och nominerade läkaren Denis Mukwege som just nu befinner sig i Sverige på en föreläsningsturné i samband med lanseringen av dokumentärfilmen ”The Man Who Mends Women”, som skildrar kliniken och hans arbete.

 

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

Oroligheter inför det zambiska valet, oppositionsanhängare gripna av polis

I början av augusti genomförs president- samt parlamentsval i Zambia, och oron för att det politiska våldet ska trappas upp ökar. Senaste incidenten innebar att oppositionsanhängare greps vid ett tillslag hemma hos oppositionens kandidat till vicepresidentposten.

Parlamentet i Lusaka, Zambia. Foto: Lighton Phiri
Parlamentet i Lusaka, Zambia. Foto: Lighton Phiri

Den 11 augusti går det zambiska folket till vallokalerna för att rösta fram en ny president samt ett nytt parlament. Nuvarande presidenten, Edgar Lungu från partiet Patriotic Front, utmanas av United Party for National Developments presidentkandidat Hakainde Hichilema. Den politiska utvecklingen i landet har dock skapat oro för att det politiska våldet ska trappas upp inför valet.

Nyligen kom rapporter om att zambisk polis gripit 28 oppositionsanhängare samt använt tårgas vid ett tillslag mot oppositionspartiets vicepresidentkandidat, Geoffrey Bwalya Mwambas hem i Kasama, i landets norra provins. Enligt polisen letade man efter personer som vandaliserat valaffischer och som gömt sig i Mwambas hem, och användandet av tårgas uppges vara för att driva ut de som gömt sig i huset. Vid tillslaget ska man dessutom ha hittat fem bensinbomber samt spjut och machetes enligt polisens talesman. Mwambas parti, United Party for National Development menar dock att bensinbomberna planterats i huset.

Mwamba befann sig inte själv i huset vid tillslaget men däremot hans barnbarn som uppges ha blivit skadade vid tillslaget och fått uppsöka sjukhus. På Mwambas facebooksida skriver han ”Mina små barnbarn har tagits till sjukhuset efter att ha fallit offer för denna barbariska handling utförd av polisen”.

Källa: BBC

Anna Wedin
Anna Wedin

Stor osäkerhet kring DR Kongos kommande presidentval

Hösten närmar sig med stormsteg och för Kongo-Kinshasa innebär det presidentval. Det är i alla fall vad konstitutionen säger, och likaså vad stora delar av befolkningen hoppas på.

Senaten, Kongo-Kinshasa - Foto: Monusco/John Bompengo
Senaten, Kongo-Kinshasa – Foto: Monusco/John Bompengo

Joseph Kabila har varit president i landet sedan år 2001, då han övertog makten från sin pappa som mördades. Kabilas andra mandat går ut i slutet av året och eftersom den kongolesiska konstitutionen endast tillåter två presidentmandatperioder är det således meningen att det vid den tidpunkten ska hållas val i landet. Dock råder det stort tvivel om att Kabila faktiskt kommer att stiga av den politiska tronen när det är dags, då presidenten tidigare har gjort flera försök att skjuta upp valet. Bland annat har han lagt fram ett förslag om en ny folkräkning innan valet, något som beräknas ta flera år att utföra.

Den politiska oppositionen och oro inför vad som komma skall

Folkets misstro mot Kabila och ovissheten om han kommer att följa de konstitutionella reglerna eller ej har resulterat i att oroligheter har brutit ut runt om i landet, framförallt i form av protester mot den sittande regeringen. Människor har arresterats och i vissa fall dödats i de upplopp som har ägt rum. Trots försök av regeringen att tysta den politiska oppositionen har olika aktörer från civilsamhället lyckats koordinera sig, och ett flertal gånger under året har en koalition av oppositionspartier, civilsamhällesorganisationer och människorättsaktivister ordnat konferenser för att kunna sammanfoga sitt arbete. Deras insatser har bland annat resulterat i ett öppet brev till Kabila beträffande hans avgång. I brevet påpekar de hur hans politik har bidragit både till den negativa våldsspiralen i landet och en försvagning av yttrandefriheten, refererat till de byar som har ockuperats av armén där människor har arresterats för deras politiska ståndpunkt. I brevet varnas Kabila också gällande hans potentiella förlängande av presidentposten, och de understryker att ett tredje mandat kommer att dömas som en ’konstitutionell statskupp’. Oppositionen ställer även vissa andra krav gällande Kabilas politik, exempelvis att han ska släppa de politiska fångar som sitter arresterade, många av dem utan att ha fått en juridisk dom. Det senaste mötet mellan oppositionspartierna ägde rum i början av juni, då ett tiotal representanter från de olika grupperna samlades i Bryssel för att fortsatt diskutera Kabilas avgång. Sammankomsten initierades av Étienne Tshisekedi, ledare och en av grundarna för det politiska partiet U.D.P.S. (L’Union pour la Démocratie et le Progrès Social). Tshisekedi är ett välkänt namn i DR Kongo då han bland annat har varit premiärminister i landet.

Joseph Kabila - Foto: US Department of State, commonslicens
Joseph Kabila – Foto: US Department of State, commonslicens

Ett annat namn som har funnits på mångas läppar under året är Moïse Katumbi, en välkänd kongolesisk affärsman. Katumbi utropade i maj månad att han kommer att kandidera i presidentvalet, och han utgjorde således det största hotet mot Joseph Kabilas maktposition. Katumbi har speciellt haft stort stöd i Kongo-Kinshasas andra största stad, Lumumbashi, till stor del på grund av det utvecklingsarbete han har gjort i regionen. Katumbi har, förutom mycket pengar, också ett stort kontaktnätverk – något som historiskt sett har varit centralt för kongolesiska politiker och deras förmåga att vinna mark. Han har även varit en nyckelspelare i det expanderande samarbetet mellan de olika oppositionspartierna, vilket tidigare har varit en svår utmaning kantad av konflikter och svartmålning mellan de olika parterna.

På grund av Katumbis politiska delaktighet blev han under våren stämplad som en ’fiende till staten’, och regeringen har bland annat anklagat honom för att ha rekryterat legosoldater till sitt nätverk. Katumbi själv menar på att regeringen vill hitta en anledning att arrestera honom så att han inte kan vara aktiv i det kommande valet. Vare sig detta är sant eller inte dömdes han i juni till tre års fängelse för bedrägeri gällande ett fastighetsköp. Katumbi själv befann sig vid tidpunkten för domen i London, där han har sökt medicinsk vård, och han dömdes alltså i sin frånvaro. Domen omöjliggör Katumbis tänkta valkampanj, samt hans politiska aktivitet under de närmsta åren.

Betydelsen av det kommande valet

Trots att det endast återstår ett halvår till Kabilas mandat går ut har ännu inget datum blivit satt för ett nytt presidentval. Kabila och hans närmsta anhängare hävdar dock att han avser att hålla fria och fredliga val, men att vissa logistiska och ekonomiska frågor måste lösas först. Det senaste uttalandet av den politiska staben gjordes av partiets sekreterare i början av månaden. Han underströk då att det krävs mer organisering för att kunna hålla ett presidentval, och att det därför är högst osannolikt att det sker under detta året.

Sedan DR Kongos självständighet 1960 har landet aldrig genomgått en fredlig demokratisk övergång och de fåtal val som har hållits har knappast kunnat definieras som varken fria eller rättvisa. Följaktligen har lokalbefolkningen i Kongo lagt stort hopp om årets val och håller fortfarande andan i väntan på ett officiellt uttalande från presidenten med mer detaljer kring den kommande processen. Oroliga röster har hörts från civila som pekar på den stora risken för en ny kaosartad situation som landet kan slungas in i om Kabila väljer att dementera valet.

Källor: News 24, TV 5 Monde, NY Times, Jeune Afrique, Radiookapi
Alice Binti Mutambala
Alice Binti Mutambala

Nedstängning av sociala medier – en farlig normalitet i afrikanska val?

En skrämmande trend växer. Staters nedstängningar av telefonnät och sociala medier under valtider. Exempel på officiella anledningar är att stoppa våld och illegala publiceringar av valresultat. Andra menar att detta är panikartade handlingar i syftet att försöka begränsa folkets möjlighet att organisera sig.

Sociala medier är en stor del av mångas vardag. Forum där det är fritt att tycka och tänka precis vad man vill. Under val blir Facebook och Twitter uppvisningsrum av åsiktsfriheten. Lek med tanken att allt bara stängdes ner. Plötsligt hade regeringen stängt åtkomsten till dina konton och kanske även kapat telefonlinjerna, mitt under valet. Det är precis vad som skett i flera afrikanska länder.

Allt från hela telefonnät till specifika sidor har stängts ner. Frågan bör ställas varför länder som Kongo och Uganda väljer att agera så här?

”Det är inte för att kapa tillgången på söta kattbilder som detta sker. Det är politiskt.”

Säger BBC:s Clare Spencer. Enligt studier utförda av Portland Communications är tweets på den afrikanska kontinenten oftare av politisk natur än i andra delar av världen.

Vidare menar Spencer att man inte behöver se längre än till den arabiska våren för att ana varför staterna väljer att stänga ned. Han hänvisar till Arthur Goldstuck från det undersökande företaget Worldwide Worx som säger,

”Sociala medier skapade inte den arabiska våren men de hjälpte till att korrdinera den.”

Enligt Spencer är oron över protester eller revolutioner inget som staterna bekräftar, men ändå sker förändringar under just valtider.

Den kongolesiska regeringen beordrade under valet i mars att telefonbolagen skulle stänga ner all kommunikation. Myndigheterna menade att detta vara för att motverka illegal spridning av valresultat.

Det spekulerades i om agerandet var ett försök till att begränsa lokala gruppers övervakning av röstningen. Grupperna bevakar resultaten vid flera röstningsstationer och kan sedan via telefon kommunicera ifall det officiella resultatet riggas. Eftersom detta ofta utförs av oppositionen är inte heller dessa resultat tillräckligt trovärdiga menar Spencer. Samtidigt bör spekulationerna tas på allvar om man ser till den komplicerade valhistorik flera afrikanska länder har.

I Uganda stängdes vissa sidor som Facebook, Twitter, Whatsapp och mobila valutatjänster. President Yoweri Museveni menade att det begränsar ”spridningen av lögner, uppmanade till våld och att resultat sprids illegalt ”.

I svenska medier har lite rapporterats om dessa händelser men reaktionen har varit starkare på andra platser. Ugandas agerande fördömdes av mänskliga rättighetsorganisationer och ansågs kränka medborgarnas yttrandefrihet och rätten till att ta del av information.

Ett samarbete mellan 23 digitala rättighetsgrupper ledde till ett brev som kräver att Afrikanska Unionen sätter stopp. Där i säger de,

”Forskning visar att nedstängning av internet och statligt våld går hand i hand. Avstängningar stör det fria flödet av information och tillåter statligt förtryck att ske utan kontroll.”

”Uganda följer en alarmerande global trend med statligt beordrade nedsläckningar under valtider, något många av Unionens medlemsstater utfört, exempelvis Burundi, Kongo-Brazzaville, Egypten, Sudan, Centralafrikanska republiken, Niger, Demokratiska republiken Kongo.”

Hur lyckas en stat stänga ner?
Enligt Thecla Mbongue, analytiker för Ovum, kan stater inte själva göra detta, men de kan beordra de som kan. Exempelvis just telefonbolagen. Mbongue säger sig inte veta ett enda tillfälle där telefonbolag i subsahariska Afrika inte lytt order. Goldstuck menar att detta beror på strikta licenser från staten.

Vissa lyckas dock ta sig runt dessa hinder. Exempelvis genom att använda Virtual Private Networks (VPN:s). Detta gör så att din dator eller mobil uppfattas vara i ett annat land och blockeras därför inte. Spencer hänvisar till App Annie som visade att fyra dagar efter valet så var de 12 mest nedladdade apparna i Uganda fortfarande VPN:er. Dessa fungerar bara om mobila tjänster fortfarande är igång och därmed inte under omständigheter som i Kongo.

Vad är nästa steg?
Flera afrikanska val stundar och staternas agerande går endast att gissa. Viljan att begränsa sociala forum är inte isolerat till Afrika, utan sker världen över. Exempel är kravallerna i England 2011 då premiärministern David Cameron ville förbjuda vissa användare, eller Kina där Facebook är förbjudet sedan 2009.

Sociala medier ger människor tillgänglighet till hela världen och kan göra demokratin mer direkt än någonsin. På nolltid kan hundratusentals människor förenas för ett gemensamt mål. Vi behöver endast se till Island, där statsministern nyligen avgick efter avslöjanden om korruption, för att förstå kraften i information och yttrandefrihet.

nedstängning sociala medierForumen är idag en etablerade del av vår värld och nedstängningar är ett enormt hot. Resultatet av dessa handlingar kan få motsatsen till den lugnade effekt staterna önskar. Det är lättare att begränsa rättigheter som folket inte är medvetna om, än att begränsa en rättighet som vuxit till att bli en del av oss. Demokratins brister blir här tydliga för alla och göder den rådande frustrationen ytterligare.

Ett missnöjt folk är ett kraftfullt folk, och ett steg närmare den afrikanska våren kan vara taget.

Källor: BBC, CNN, AccessNow

 

Nadina Rosengren
Nadina Rosengren

Varför kan inte Afrika bli demokratiskt?

Jag förstod tidigt att jag , i Sverige, alltid kommer att vara en representant för Benin. Jag är ofta den första beniniern som folk möter, som om jag vore en exotisk fågel de inte hört om förut. Idag är jag vuxen och upplever att jag ännu mer förväntas vara en levande landguide. Jag känner pressen för att alltid vara redo, vare sig det är i en chatt på dejtingappen Tinder, eller med en ny människa på tunnelbanan. Jag bör ha koll på antal invånare, import, nationalrätt och politisk utveckling. Jag måste ofta googla fram svaren, för det går ju inte att år 2016 ge samma siffra på antal invånare som under 2006. Är det konstigt att den politiska utvecklingen inte är det främsta ämnet när mamma och pappa ringer?

Jag träffade nyligen den zambiska ambassadören i Skandinavien, Edith Mutale, som lovordade Benin för att ännu en gång lyckats genomföra ett fredligt val. Presidentvalet som var planerat till februari, ändrades till mars då det fanns röstberättigade medborgare som ännu inte fått röstkortet. Ja, jag tror många håller med mig om att man i Afrika får tacka gudarna för varje val som inte leder till inhemsk konflikt och dödsoffer. Det är en seger för befolkningen när en president lämnar över makten utan strid, även om det är oklart hur den nye makthavaren kommer att agera. Sanningen är att när det gäller politiken måste man räkna sina välsignelser.

Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr
Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr

Jag växte upp under presidenten Mathieu Kérékou, som satte landet på den globala kartan för sitt marxistiska styre. Förutom hans starka tro på marxism-leninism, hade han starka relationer till andra stora ledare på kontinenten. Han var på många sätt en inflytelserik president, men är nog mest känd för att ha introducerat ett flerpartisystem i Benin. För den stora bedriften fick han titeln Le père de la démocratie au Benin (Benins demokratis fader). Idag räknas Benin som en av de få afrikanska stater som utifrån västerländska mått räknas som en demokrati, och jag tror att det är tack vare vår demokratis fader, Mathieu Kérékou. Andra demokratiska kämpar är till exempel Senegal, Sydafrika och Botswana. Sen kan det diskuteras vilka krititerier som är viktigast att prioritera för att erkännas som en demokrati.

Yayi Boni, som nu överlämnat tronen i Benin hade suttit två mandatperioder, vilket innebar att det var dags för en ny man att ta plats. Det lär dröja ett tag innan en kvinna blir president, men vi kan glädja oss åt att kvinnor har rösträtt och kan avancera i politiken. Ja, man får räkna sina välsignelser.

När jag i Sverige blir tillfrågad om den politiska situationen i hemlandet, brukar mitt svar låta ungefär ”det är stabilt, men minsta lilla kan ändra på det”. Det kan kännas konstigt för någon i Sverige, men jag är övertygad om att det ser ut såhär för många andra afrikansvenskar med familj kvar på kontinenten. Jag tror inte att man förstår hur ömtålig demokratin i Afrika är. De flesta människor i Väst har någorlunda koll på den transatlantiska slavhandeln, och man vet att statsgränserna inte alltid sett ut som dem gör idag. Man vet att Frankrike, Storbritannien och Portugal skapade stora kolonier, men det är inte många som är upplysta kring hur det gick efter att stormakterna lämnade kontinenten. Då och då träffar jag personer som vill veta varför det finns så mycket krig på kontinenten eller varför man inte kommit så långt med att skapa demokrati. Mellan raderna känns det som att de egentligen säger ”hur svårt kan det vara?”. Det många människor tyvärr missat är att majoriteten av dessa afrikanska stater vart tvungna att börja om i samband med självständigheten. Det blev en form av pånyttfödelse som jag inte hör något om i diskussionen.

Benins parlament. Foto: Sophie Graubert
Benins parlament. Foto: Sophie Graubert

Hur kan vi överhuvudtaget jämföra demokrati i Afrika med demokrati i Väst? Det blir ungefär som att jämföra förutsättningar hos en 40-åring som haft tillgång till bra skolor, vård och bostad, med en 50-åring som inte haft tillgång till något av det ovan nämnda. Som ni förstår är det fel och omoraliskt med en sådan jämförelse, men ändå görs det. Demokrati är inte ett färdigt paket som ska implementeras likadant på alla under begränsad tid. Vi har alla olika utgångspunkter och referensramar. Glöm inte det!

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane