Etikettarkiv: våldsbrott

Krönika: Ibland är jag rädd för att synas

IMG_2326Det ökade högerextrema våldet har gjort mig försiktig. Senast nu i helgen skedde en eventuell nazistattack i Malmö, i ett område jag ofta besöker. När jag går med barnvagnen på kvällen med mina barn så håller jag mig nära bilvägar och kastar ständigt blickar över axeln för att titta efter fara. Ibland när jag sitter på bussen så känner jag hur någon tittar ogillande på mig och mina två mörkhyade barn. Jag sänker blicken och undviker ögonkontakt, för tänk om människan är en sån där våldsam extremist.

Det kanske är löjligt och jag kanske bara är paranoid. Internet svämmar över av främlingsfientliga sidor och diskussioner om hur man med våld ska jobba för ett etniskt homogent Sverige. Det obehagliga är att de här människorna finns på riktigt, mitt bland oss, och inte heller ser de nödvändigtvis ut på ett speciellt sätt så man kan identifiera dem.

Resten av Sverige kämpar emot, det känns tryggt att så många ger sig ut på gatorna och demonstrerar och visar att allmänheten inte accepterar hatbrott. Men när jag går själv på natten så är det bara jag och barnen där, då kvittar det hur många som skulle demonstrera för min skull nästa dag om något händer, för de finns inte där när olyckan inträffar. Själv har jag aldrig gått på någon sådan demonstration, jag har barn att ta hand om och jag är rädd för attacker liknande den i Kärrtorp.

Låter jag indirekt nazisterna vinna? Deras mål är ju antagligen att skrämma folk som jag och de har de lyckats bra med. Varför ska jag skämmas för att se folk i ögonen? Jag har ju inte gjort något fel egentligen. Om någon borde skämmas så är det väl ändå de som dömer mig och min familj som mindre värda utan att ens känna oss.

Jag tror det är dags att sluta vara rädd och att börja ta plats i samhället. Det är dags att se folk i ögonen, dunka näven i bröstet och säga ”jag har lika stor rätt att vara här som du och jag kommer alltid vara här”. Vi är fler än dem och det är dags att visa det, vi måste sprida ut oss som myror i en myrstack och visa att vi finns överallt och rör du min kompis så rör du mig. Visa civilkurage, stampa fötterna i golvet och ropa ”här är jag!”, så att alla förstår att här är du och det finns ingen som kan ta sig rätten att skrämma dig från att leva ditt liv.

Kanske kommer jag till och med börja våga gå på demonstrationer en dag.

 

eva hallencreutz

Gambier i Malmö utsatt för hemsk gängmisshandel framför ögonen på sin 1,5-åriga son.

Vid 19-tiden i söndags kväll utsattes 32-åriga Malmöbon Yusupha Sallah för en brutal och hänsynslös misshandel. Misshandeln skedde uppe på gångbron ovanför Hyllievångsvägen i Malmö. Helt oprovocerat attackerade ett gäng honom och hans endast 1,5 år gamla son, när de var på väg till lekplatsen i området Kroksbäck. Polisen har klassat händelsen som ett hatbrott.

När Yusupha och hans son, Yunus, är på väg mot lekplatsen i området så möter de plötsligt ett grupp på fyra personer som kommer mot dem. Just då befinner de sig uppe på bron som ligger ungefär 5 meter ovanför Hyllievångsvägen. Gruppen består av en man och tre kvinnor. Sonen Yunus går och leker med en leksak och helt utan förvarning sparkar mannen leksaken ur handen på sonen. Yusupha frågar då mannen vad han håller på med och det blir starten på en lång rad av förolämpningar och grov misshandel. Mannen börjar skrika ”Din djävla svarta man, jag vill döda dig och din son” och sen putter han omkull min son, berättar Yusupha.

Efter att de puttat omkull sonen så ger sig alla fyra på Yusupha och han får ta emot flera slag och sparkar. Ytterligare ett gäng på sex män kommer då fram och deltar i misshandeln av Yusupha. Han försöker desperat försvara sig, har flera vittnen berättat, men trillar till marken. Kvinnorna håller i hans kläder och männen slår och sparkar på honom.

-Min son börjar gråta och försöker ta tag i mitt ben medan de slår mig, har Yusupha berättat för bland annat sydsvenskan.

Troligen är det här han förlorar medvetandet och gänget som nu är tio stycken börjar hjälpas åt med att försöka lyfta honom över stålräcket på gångbron. Fem meter ner går en bilväg med både linjetrafik och biltrafik. Precis i sista sekund vaknar Yusupha till och får tag i broräcket.

– Jag tackar Gud för att jag kunde hålla mig kvar för jag kunde ha dött om jag föll ner. De tog av skorna och slog på mina händer för att jag skulle släppa. Men de slutade när de hörde att polisen var på väg.

Vid något tillfälle i allt detta tumult ska någon i gänget, enligt ögonvittnen, även ha kastat en cykel mot Yusupha, men missat hans huvud med bara några centimeter.

När polisen anländer till platsen så blöder Yusupha Sallah kraftigt och han förs sedan med ambulans till Skånes Universitetssjukhus. Enligt sjukhuset har flera tänder lossnat i överkäken, han hade ett jack i ögonbrynet och svullnader överallt i ansiktet. Utöver det var hela kroppen full av skrubbsår. Han hölls kvar på sjukhus över natten men fick komma hem tidigt på måndagsmorgonen.

Polisen har tagit hand om allt som Yusupha Sallah hade på sig för att säkra spår. Händelsen rubriceras som grov misshandel och utreds som hatbrott av Malmöpolisen. Om förövarna döms för hatbrott så är det en faktor som kan leda till skärpt straff i förhållande till vanligt våldsbrott. Varför den grova misshandeln är klassad som ett hatbrott är för att gärningsmännen verbalt har kränkt målsäganden och sonen med hänvisning till deras ursprung och hudfärg, uppger Thomas Bull, chef för polisens hatbrottsgrupp.

– Gärningsmännen har visat en otroligt stor likgiltighet. Dels genom de skador han skulle kunna få av bilarna och bussarna nedanför, dels genom att de slog honom på händer och armar för att han skulle falla, säger Thomas Bull.

Yusupha Sallah kommer ursprungligen från Gambia. Han kom till Malmö förra hösten, tillsammans med sin danska sambo och deras lille son Yunus. Enligt Yusupha är detta det första negativa han varit med om sedan de flyttade hit och han tänker inte börja hata någon. Han säger till media att det enda han hoppas på nu är att de skyldiga ska få sitt straff och kanske lära sig något av det.

Kiqi dumbuya minteh 4