Etikettarkiv: våldtäkt

Våldtäkt som vapen i DR Kongo

Kongo-Kinshasa, det stora landet i centrala Afrika, har länge varit en arena där lokala, regionala likväl som internationella krig har utspelats. Följaktligen har den kongolesiska civilbefolkningen fått genomgå perioder av miljontals dödsoffer och lika många skadade, och ett samhälle har utvecklats där våld, i synnerhet i sexuell form, är fullt normaliserat.

Bild: Young mother, South Kivu, Oxfam East Africa
Bild: Young mother, South Kivu, Oxfam East Africa

Den politiska situationen i Demokratiska republiken Kongo, ofta kallat Kongo-Kinshasa eller DR Kongo, har ända sedan landets självständighet år 1960 varit instabil. Landet har präglats av både oroligheter och fullskaliga krig, och har pendlat mellan dessa lägen under flera decennier. Den blodigaste perioden i landets historia utspelade sig under åren kring millennieskiftet, en tid som kom att kallas Afrikas världskrig baserat på de sex miljoner människor som miste livet under kriget.

Orsaken till instabiliteten är tämligen komplex att reda ut, då Kongo-Kinshasa har varit en multidimensionell konfliktzon där kampen om politisk makt, oenigheter mellan olika etniska grupper och tillgång till landområden har varit centrala beståndsdelar. Ett uttryck som ofta exemplifieras av Kongo-Kinshasa är ’curse of commodities’ (råvarornas förbannelse), då de östra delarna av landet, som är mest rika på naturresurser, har blivit en spelplan för rebeller och väpnade grupper i deras hänsynslösa jakt på rikedom.

De enorma siffror på antal dödsoffer som striderna i Kongo-Kinshasa har resulterat i är både skrämmande och förkrossande, och bakom denna skyhöga statistik finns också överlevare som har gått en annan, om möjligen lika hemsk, väg till ödes.

Våldtäkt som vapen har varit en central del av krigföringen i landet. År 2011 beräknades 48 kvinnor i timmen bli våldtagna i Kongo-Kinshasa. En annan källa, som räknar i miljonbelopp, uppskattade till mer än 1,7 miljoner kvinnliga våldtäktsoffer under samma år. En tredje studie, från 2010, bedömde att ungefär 40% av kvinnorna i östra delarna av landet blivit utsatta för sexuellt våld.

Siffrorna skiljer sig alltså något åt, men samtliga källor menar på att fallen är kraftigt under-rapporterade och att den egentliga siffran är långt högre än så. Ofta står kvinnors rädsla för stigmatisering i vägen för att rapportera sexuella brott. I andra fall är det förövarens hot som gör rädslan större än viljan att uppsöka hjälp, och ibland är det landets bristfälliga och otillgängliga sjukvård som sätter en käpp i hjulet för att kvinnor ska söka vård.

Organiserad krigsvåldtäkt har länge använts i Kongo-Kinshasa för att fysiskt skada offren och för att bryta ner samhällen från grunden. Kvar har en nedbruten befolkning lämnats, starkt präglad av en våldskultur som knappt kan jämföras med något annat fall i världen, där rebeller och miliser enkelt kan lägga beslag på de naturresurser som finns tillgängliga i landet. Eftersom sådana grupperingar länge har härjat i de östra delarna av landet så är det också där civilbefolkningen har drabbats som hårdast av det sexuella våldet. Gruppernas metodik för att vinna mark verkar inte se några gränser. De har varit ansvariga för kidnappningar, gruppvåldtäkter, tortyr, medvetna spridningar av sexuella infektioner och påtvingade graviditeter. Offren har varit både kvinnor och barn, vissa så unga som två år, som har fått allvarliga skador av våldtäkterna. I vissa fall har dessa skador också lett till döden. Ett av de värsta exemplen i landets historia skedde under sommaren 2010 i området Walikale, då en koalition av ett flertal väpnade grupper under tre dagar utförde en massvåldtäkt på minst 387 civila, däribland 300 kvinnor, 23 män, 55 flickor och 9 pojkar.

Ingen annanstans i värden är det systematiska våldet så etablerat, och ingen annanstans har våldtäkter används som krigsmetod lika frekvent som i Kongo-Kinshasa.

Som respons på de fruktansvärda siffrorna har de kongolesiska myndigheterna försökt att stärka sitt arbete mot sexuellt våld, och antalet arresteringar och domar för våldtäkter har ökat under de senaste åren. På grund av ett bristande juridiskt system i landet och dess begränsade kapacitet får dock majoriteten av förövarna gå ostraffade.

Icke-statliga aktörers organisering

Dr. Denis Mukwege Bild: Rijksoverheid.nl
Dr Denis Mukwege Bild: Rijksoverheid.nl

Där den kongolesiska staten brister faller ansvaret istället på civilbefolkningen. Ett välkänt namn, nationellt och på senare år även internationellt, är Denis Mukwege. I slutet av 90-talet öppnade Mukwege ett specialistsjukhus för obstetrik och gynekologi i Bukavu i tron om att han skulle jobba med förlossningar och nyblivna mödrars hälsa grundat på den höga barnadödligheten i landet. Sedan dess har doktor Mukwege och hans kollegor istället tagit hand om mer än 30 000 personer utsatta för sexuellt våld. Sjukhuset hjälper till med offrens fysiska hälsa, men erbjuder likväl juridisk och psykosocial hjälp till deras patienter, och de offren som inte har råd att betala för vård får denna kostnadsfri.

Förra året var doktor Mukwege även med i skapandet av en film som skildrar hans arbete med att läka de fysiska och psykiska skador som har drabbat offer för sexuellt våld. Den är framförallt fokuserad på kvinnor som har våldtagits av den kongolesiska armén samt de olika väpnade grupperna i landet. Filmen förbjöds i landet med statens motivering att dess intention var att fördärva bilden av den kongolesiska armén.

Även internationella organisationer har etablerat sig i Kongo-Kinshasa för att hjälpa överlevare av det spridda, sexuella våldet i landet. Exempelvis har Läkare utan gränser byggt upp anläggningar där de både erbjuder medicinsk och psykologisk hjälp för våldets offer, men också utbildning inom området för lokal arbetskraft.

Bild: Young mother, South Kivu, Oxfam East Africa
Bild: Young mother, South Kivu, Oxfam East Africa

Likaså har internationella företag börjat öppna upp ögonen för situationen i landet. Den senaste, uppmärksammade donationen för främjandet av den utsatta civilbefolkningen kommer från Mark Bristol, som är chef över det internationella företaget Randgold Resources. Bristol har under juni månad åkt på en motorcykelresa genom de centralafrikanska länderna med mål att samla in tre miljoner dollar. Pengarna ska gå till välgörenhetsorganisationen Nos Vies en Partage, som etablerades av Randgold Resources under 2014. Organisationen har bland annat gett pengar till olika program som hjälper offer för sexuellt våld samt före detta barnsoldater, framförallt i de regioner som har blivit värst drabbade av den långtgående konflikten.

Allt fler parter har således börjat engagera sig för att förändra de mörka siffrorna som länge har lagt en skugga över Kongo-Kinshasa. Doktor Mukwege, i samklang med många andra röster, menar på att det omfattande våldet i Kongo-Kinshasa är ett politiskt verktyg för olika grupper för att skapa kaos i landet och rasera den samhällsstruktur som befolkningen ständigt försöker bygga upp, för att i sin tur kunna lägga beslag på landets förmögenheter. Den omfattande våldskultur som har spridit sig över landet måste både uppmärksammas och förstås, och inte bara uttryckas genom statistik. Våldskulturen handlar nämligen inte om individuella fall av våldtäkt, utan om en strukturell metod som har satt prägel på hela det kongolesiska samhället ända in i befolkningens hem, där det sexuella våldet tillika har ökat. Våldtäkt som vapen måste därför förstås och bearbetas av samtliga aktiva aktörer i landet för att på sikt också kunna upplösas.

Källor: DN.se, insightonconflict.org, time.com, hrw.org, panzifoundation.org, news24.com, doctorswithoutborders.org, undp.org.

Alice Binti Mutambala
Alice Binti Mutambala

Afrikanska kommissionen hjälper våldtagen etiopisk flicka att få upprättelse efter 15 år

I mars 2001 blev då endast 13-åriga Woineshet Zebene Negash överfallen i sitt hem, kidnappad och våldtagen av Aberew Jemma Negussie och ett antal medbrottslingar.

Äldre kvinnor i Etiopien. Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: A. Davey
Äldre kvinnor i Etiopien. Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: A. Davey

I vissa delar av Etiopien har bortförande under många år använts för att tvinga en flicka eller kvinna att gifta sig. Flickan förs bort av en grupp män, där mannen som vill gifta sig med henne sedan våldtar flickan. Ofta har mannen inte råd med hemgift. Dagen därpå brukar den äldste mannen i byn be om ursäkt till den utsatta flickans familj och be dem att gå med på ett äktenskap. Familjen tvingas på så sätt många gånger till samtycke, då en flicka som inte längre är oskuld av många anses som mindre värd i fråga om framtida äktenskap.

I Woineshets fall, anmälde hennes lärare det inträffade till polisen och Woineshet räddades och våldtäktsmannen Negussie greps. Men den fasansfulla berättelsen tar inte slut här. Negussie betalade borgen och släpptes av polisen. Därefter kidnappade han Woineshet igen och gömde henne i sin brors hus. Hon hölls kvar i huset tills hon lyckades fly en månad senare, men innan dess hade hon tvingats skriva sitt namn på ett papper. Ett dokument som senare skulle komma att användas emot henne i domstol som bevis på att hon accepterade äktenskapet.

I juli 2003 dömdes Negussie för kidnappning och våldtäkt till tio års fängelse utan möjlighet till benådning. Fyra medbrottslingar dömdes också var och en till åtta års fängelse. Detta var det första etiopiska fall där medbrottslingar också dömdes för kidnappning. Där kunde man tro att rättvisan hade skipats, men senare samma år överklagades domen och samtliga fem gärningsmän friades. Enligt rapporter ska domstolen ha ansett att hon inte kan ha blivit våldtagen då ”ingen vill våldta en flicka som inte är oskuld”. Fallet avslogs.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Efter påtryckningar från Etiopiens kvinnliga advokatorganisationer och internationella människorättsorganisationer ledde kritiken mot domen i Woineshets fall till att straffen för våldtäkt höjdes och lagen skärptes för att skydda kvinnor. De nya lagarna trädde i kraft 2004.

2007 gjordes en överklagan till ”African Commission on Human and Peoples’ Rights”, (afrikanska kommissionen) för Woineshets räkning. Ett beslut har nu tagits för att Etiopiens regering ska hörsamma att Woineshets behöver få juridisk rättvisa, ekonomisk kompensation och upprättelse för att landet inte kunde erbjuda flickan skydd eller rättvisa. Människorättsorganisationen Equality Now hjälpte Woineshet att överklaga domen.

Nio år senare och femton år efter att Woineshet våldtogs har afrikanska kommissionen funnit att Etiopien inte tillgodosett hennes behov. De ansåg att hon bör kompenseras med motsvarande 1,2 miljoner kronor och att Etiopien bör genomföra ökade och riktade åtgärder för att ta itu med ”äktenskap genom kidnappning och våldtäkt”.

För Woineshet har detta inneburit 15 år av smärta, kamp och brist på rättssäkerhet. Idag lever hon i relativ säkerhet och fullföljer sin utbildning. Den nya domen innebär att hon äntligen kan sätta punkt för denna del av sitt liv och det som drabbade henne. Samtidigt har hennes kamp bidragit till att göra livet bättre i framtiden för många flickor och kvinnor i Etiopien och många människorättsorganisationer hoppas att domen ska vara avskräckande för olagliga barnäktenskap.

Fatou Touray

Skandalen kring fredsbevarare och sexuella övergrepp växer

Efter FN-rapporten om de 69 anmälda fallen av sexuellt utnyttjande och våldtäkt, utförda av fredsbevarande styrkor under 2015, har nu generalsekreterare Ban Ki-moon släppt en ny lista till nyhetsbyrån AP. Listan innehåller information om fredsbevarare från 21 involverade länder och kommer från en ny och större utredning gällande 99 fall av sexuella övergrepp eller utnyttjande. Anklagelserna kommer att finnas tillgängliga online och uppdateras allteftersom.

FN-logga - Bild: Commonslicens
FN-logga – Bild: Commonslicens

Läget gällande den oroande ökningen av sexuella övergrepp och de många anmälningarna och anklagelserna mot fredsbevarande trupper uppdagades när den svenska FN-tjänstemannen – ”visselblåsaren” – Anders Kompass röjde information från en hemligstämplad utredning gällande franska soldaters övergrepp i Centralafrikanska republiken.

Kompass anledning till att röja informationen var att han menade att ingenting hände i utredningen och att han omöjligt kunde sitta tyst under rådande omständigheter. Kompass stängdes av från sin tjänst i samband med att han avslöjades som visselblåsare, men är idag rentvådd. När Sverige Radio intervjuar honom efter att han blivit rentvådd berättar han;

– Man skickar en rapport från ett skrivbord till ett annat skrivbord, man skickar en e-post till en annan e-post och så går det runt. Ingen känner sig ansvarig för att göra något.

För Kompass kom beskedet att han rentvåtts givetvis som en lättnad och de som nu anklagas för att ha begått allvarliga fel är istället FN. Det visar det brev som Anders Kompass har fått av FN:s internrevision, skriver Sveriges Radio, och Kompass säger till radion;

– Ja, nu är det klart. Jag sa till min fru att det känns märkligt att ha varit utsatt för det här under så många månader, för det är ju en psykisk press naturligtvis. Jag känner nu en lättnad, men också en sorg över hur det har blivit. Det är så onödigt.

Fatalt misslyckande från FN:s sida

I dagarna släppte FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon en ny rapport, som enligt Reuters gör gällande 99 fall av anmälningar om sexuella övergrepp eller utnyttjande där FN-personal är inblandad. Majoriteten av dessa gäller fredsbevarande styrkor och innefattar anställda från 21 olika länder.

Rapporten har gjorts efter det att situationen i Centralafrikanska republiken avslöjades.

FN har fått ta emot massiv kritik och har varit under stor press sedan avslöjandet, bland annat gäller det anklagelser om att inte ha arbeta tillräckligt snabbt i ärenden gällande sexuellt utnyttjande. En oberoende panel fastslog i december att världsorganet misslyckats fatalt i hanteringen av anmälningarna mot bland annat franska styrkor i Centralafrikanska republiken. Vilket sannolikt är en bidragande orsak till ytterligare övergrepp.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon - Foto: Commonslicens
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon – Foto: Commonslicens

De sexuella övergreppen från fredsbevarande styrkor har varit ett av FN:s och dess medlemsstaters mest stigmatiserade och ihållande problem. Fler än 100 000 fredsbevarare är i tjänst i några av världens mest känsliga, våldsamma och fattiga områden, där många av offren är barn och kvinnor som försöker få livet att gå runt.

Bland de länder där flest övergrepp anmälts återfinns förutom Centralafrikanska republiken – Demokratiska republiken Kongo, Haiti, Liberia, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) och Mali. 38 av anmälningarna från 2015 gäller militär personal, 16 gäller internationell polis och 15 gäller annan FN-personal eller volontärer. Minst 23 av anklagelserna gäller minderåriga och i 15 av fallen finns också krav på faderskapsutredningar till följd av uppdagade graviditeter.

Ett stort problem med att få förövare fällda är dock att de står under sina respektive hemlands lagar, vilka kan skilja sig mycket åt, trots samma typ av brott. Generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanar därför, i sin rapport, generalförsamlingen att överväga en internationell konvention gällande ”brott som begåtts i fredsbevarande operationer” och att varje nation bör uppdatera sina nationella lagar för att säkerställa att dessa tillämpas på sexualbrott som begås av deras medborgare när de tjänstgör i FN:s fredsoperationer…

Relaterat
Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Sudan ändrar lagstiftning om våldtäkter

Sudan har omarbetat en lag som ledde till att våldtäktsoffer ställdes inför rätta för äktenskapsbrott, ett brott belagt med fängelse, piskrapp eller stening.

 

Kvinna i Sudan, med barn på armen. Personerna på bilden är tagna i ett helt annat sammanhang och har inte med artikeltexten att göra. Foto: EU Humanitarian Aid and Civil Protection credit Malini Morzaria
Kvinna i Sudan, med barn på armen. Personerna på bilden är tagna i ett helt annat sammanhang och har inte med artikeltexten att göra. Foto: EU Humanitarian Aid and Civil Protection
credit Malini Morzaria

Förändringen kommer ett år efter att en ung etiopisk kvinna i Sudan dömdes för att begå oanständiga handlingar efter att ha blivit utsatt för en gruppvåldtäkt, ett fall som utlöste en internationell skandal.

Advokater säger att när en kvinna i Sudan rapporterar våldtäkt ses det som ett erkännande av zina – sex utanför äktenskapet, vilket är rubricerat som ett brott.

De säger att den nya lagen inför en exakt definition av våldtäkt som en penetrerande sexuell handling som involverar fysiskt eller psykiskt tvång.

”Tidigare var lagen förvirrande och mycket problematisk. I de flesta fall när en kvinna anmälde att hon hade blivit våldtagen ställdes hon inför rätta för äktenskapsbrott”, säger Hikma Ahmed, en sudanesisk advokat som hjälpte till försvara den etiopiska kvinnan.

”Denna omarbetning av lagen är till stor hjälp för våldtäktsoffer och efterlevande som söker rättvisa, och det är också till hjälp för oss advokater som stödjer dessa kvinnor i domstol”, fortsätter hon.

Förändringen kommer efter mer än ett decennium av kampanjer organiserade av lokala och internationella rättsorganisationer.

Ahmed berättar vidare att den 19-årige etiopiska kvinnan blev utsatt för en gruppvåldtäkt av en grupp män efter att ha blivit lurad till en tom fastighet i Omdurman, nära den sudanesiska huvudstaden Khartoum.

Hon greps i början av förra året efter att en film som våldtäktsmännen hade filmat av attacken dök upp på sociala medier.

Vid ett tillfälle fruktade aktivister hon kunde stå inför en möjlig stening för äktenskapsbrott, men domstolen accepterade att hon var frånskild.

Kvinnan blev så småningom dömd till en månads fängelse och böter på 5000 sudanesiska pounds ($ 850).

Sex män som greps samtidigt som våldtäktsoffret dömdes till böter och piskrapp för brott inklusive otrohet, oanständiga handlingar och att distribuera oanständigt material, enligt Equality Now i en internationell människorättsorganisation. En sjunde befriades på grund av otillräcklig bevisning.

Equality Now refererar också till ett annat fall nyligen där en 14-årig flicka blev anklagad för äktenskapsbrott efter att hennes farbror våldtog henne och lämnade henne gravid.

”Förändringen i lagen är en anledning att fira”, säger Jane Serwanga, advokat för Equality Now. ”Det är också ett positivt exempel för andra länder.”

”Men lagen är inte tillräcklig, domstolarna och polisen måste bli ordentligt informerade och utbildade i att säkerställa att våldtäktsoffer kan få rättvisa”, sade hon på telefon från Nairobi.

Ahmed, som arbetar med gruppen Women Living Under Muslim Laws, berättar att det sagts att våldtäktsoffer tidigare har piskats medan andra har hållits bojor i fängelset tillsammans med sina barn.

Hon sa vidare att hon inte hade hört talas om fall där våldtäktsoffer har stenats, även om straffet för gifta kvinnor som begår äktenskapsbrott fortfarande finns kvar i landets lagar.

Equality Now berättar att den reviderade lagen undertecknades av presidenten för två månader sedan, men att gruppen mottog en kopia först nyligen.

Sudans justitieministerium bekräftade att lagen ändrades i februari.

 

Källor: Thomson Reuters Foundation, Equality Now med flera

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

Denisänglar för Kongokrigets kvinnor och barn

Foto: Usha Deminger

Andra Kongokriget har pågått sedan 1998 och är det dödligaste kriget i världen sedan andra världskriget. De som drabbas absolut hårdast av striderna är kvinnor och barn. I den här regionen är det mer riskabelt att vara flicka än att vara soldat. Världssamfundet, med FN i spetsen, observerar på håll utan att agera och stå upp för Kongos kvinnor, de lyser med sin frånvaro medan människor blir torterade, slaktade och systematiskt våldtagna. Varför gör inte världen någonting för att skydda dessa människor? Två miljoner människor har blivit våldtagna sedan kriget startade, hur länge till ska vi bara observera?

Någon som tog steget för de Kongolesiska kvinnorna är Usha Deminger. Efter att ha läst en artikel ur Läkartidningen om situationen i Kongo insåg hon att något måste göras. Hon grunnade på vad hon skulle kunna göra. Usha har alltid tyckt om att pyssla, men det har mest bara varit en rolig hobby. Hon har även egna får och har därför tillgång till ull. Hon började tillverka änglar i syfte att sälja dem och samla in pengar. Usha började göra just änglar för att det kan kännas lite som en symbol för hopp, hopp om en bättre framtid, hopp om rättvisa och hopp om en värld där de mänskliga rättigheterna faktiskt innefattar alla(!) människor.

När Usha väl började tillverka änglarna och funderade på vad nästa steg skulle vara visade det sig att hon hade en närmare koppling till Kongo än vad hon trodde. Artikeln som berört Usha så djupt handlade om ett kvinnosjukhus som heter Panzisjukhuset och efter ett samtal med sin far inser de båda att han faktiskt är god vän med Dr Denis Mukwege som arbetar som chefsläkare på just Panzisjukhuset. Ushas far känner Dr Denis genom sin fru som har arbetat som barnmorska och administratör på Panzisjukhuset. I och med det här så har Usha en direkt kontakt med sjukhuset och vet därför med hundra procent säkerhet att pengarna kommer fram. Det finns inga mellanhänder så det finns ingen risk att något försvinner på vägen.

Det har nu snart gått ett år sedan Usha påbörjade det här fantastiska projektet och hon har sålt närmare 450 änglar och har kunnat skicka dryga 50 000 kr direkt till Panzisjukhuset i Kongo. Hon har valt att kalla änglarna för Denisänglar för att hylla det fantastiska arbete som Dr Denis gör för sina medmänniskor. Dr Denis tillsammans med all personal på sjukhuset har valt att kämpa för de kvinnor som världen blundar för.

”Beväpnade män intog min by för fem år sedan. De slet ut alla från husen och bakband oss på torget. Sedan tände de eldar och värmde plast som de smälte fast på våra kroppar. De gick också runt och skar i folk. Min man och mina två små barn högg de i bitar med machetes. Mig stack de med knivar överallt och så våldtog de mig. Jag vet inte hur många de var. Efter fem tappade jag medvetandet. För två månader sedan blev jag våldtagen igen när jag letade mat på fältet. Sedan dess går jag med krycka och kissar blod. Jag klarar inte att vara bland folk och sitter mest inne. Jag vågar inte gå ut på fältet heller. Så fort jag inte sysselsätter mig med något får jag upp hemska bilder framför ögonen. Bilder av hur de högg sönder mina barn. Det känns ofta som att jag ska få hjärtattack.”

Foto: Usha Deminger

Det här en Kongolesisk kvinnas berättelse som är taget från artikeln som jag har nämnt ovan. Tyvärr är det här ingen unik berättelse. Systematisk våldtäkt används som ett vapen i många konflikter världen över och i många fall skonas inga åldrar. De utsatta kan vara allt från små bebisar till äldre kvinnor. I ett land som Kongo blir en kvinna utstött efter en våldtäkt, hon kan inte längre ingå i familjen och kommer ha mycket svårt att gifta om sig och bilda en ny familj.

”En man kom till mitt hus och sa att han ville ha sex med mig. Jag sa nej. Då våldtog han mig. Jag berättade det inte för någon. När det började synas att jag var gravid kastade mina föräldrar ut mig. De sa att de aldrig ville se mig mer, att de inte brydde sig om vad som hände med mig, att de inte brydde sig om jag dog. Jag levde på gatan medan magen växte. Någon sa att jag kan föda på Panzi. Jag vet inte vad som ska hända med mig nu. Jag skulle vilja bli sjuksköterska men jag kan inte gå i skolan för jag måste ta hand om min son. Jag ska försöka att älska honom.”

Ännu en berättelse från en kvinna på 17 år. Så varför vill inte världen hjälpa de här människorna? Varför är det så tyst om det här i media? Det är så mycket som händer ute i världen som vi inte har en aning om för det berör inte oss och därför får vi inte reda på det. Det är inte ofta Afrika får någon större plats i media om inte det berör oss här hemma. Ebolaviruset har dokumenterade dödsfall sedan 1976 men det är först nu vi hör om det på grund av att det kan komma att påverka oss.

FN står som förlamade inför situationen i Kongo där ekonomiska faktorer uppenbarligen väger tyngre än de mänskliga. Hur försvara man det här? Vem ska berätta för kvinnorna och barnen i Kongo att världen faktiskt inte bryr sig och hur ska man förklara för dem att de faktiskt inte är lika viktiga som oss?

Tack och lov finns det människor som Usha och Dr Denis Mukwege som faktiskt vågar stå upp för de som behöver det mest.

Vill du också hjälpa till och stå upp för kvinnorna i Kongo genom att köpa en ängel för 120 kr. Kanske har du babykläder, gosedjur eller tyger till tygblöjor som du vill skänka? Kontakta då Usha Deminger. Du kan nå henne på hennes mail eller via Facebook. Usha Deminger.


Det krävs inte mycket, nästan ingenting, alla kan göra någonting och tillsammans kan vi göra allting.

Glöm inte, räddar du en människa räddar du hela världen!

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

Foto: Thegambia.nu