Etikettarkiv: victoria kawesa

Victoria Kawesa blir Sveriges första svarta partiledare

Victoria Kawesa blir Sveriges första svarta partiledare. Hon kommer att leda Feministiskt Initiativ (F!) tillsammans med Gudrun Schyman.

Fredrik Bergenkvist, Afropé
En av F!s valaffischer inför riksdagsvalet 2014. Denna med Victoria Kawesa.

Victoria Kawesa var mycket tongivande under riksdagsvalet 2014 för Feministiskt Initiativ (F!) och för de som följt hennes politiska väg är det kanske inte en högoddsare att hon får platsen som partiledare tillsammans med Gudrun Schyman, men ändå är det viktigt att poängtera att Victoria Kawesa i och med att hon intar sin plats som partiledare också blir historisk i sammanhanget.

Victoria Kawesa har varit mycket drivande i frågor om Afrofobi och var också medförfattare till Afrofobirapporten – en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige, som beställdes av regeringens Arbetsmarknadsdepartement, av Mångkulturellt Centrum, 2014.

Victoria Kawesa är 41 år (fyller 42 i april 2017) och är lektor i genusvetenskap. Hon föddes i Uganda 1975 och kom till Sverige som flykting när hon var nio år.

”Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter”, har Victoria Kawesa uppgett till Feministiskt Initiativ.

Vi på Afropé önskar Victoria Kawesa riktigt lycka till i sin nya position och hoppas och tror att hon fortsätter arbeta för att lyfta frågan om afrosvenskar situation i Sverige idag.

Afropé har tidigare haft en politikerintervju med Victoria Kawesa, den kan du läsa HÄR!
Tidigare i Afropé om Victoria Kawesa HÄR!

Fatou Darboe

After work i Göteborg med Victoria Kawesa

Victoria Kawesa kommer att hålla ett intressant samtal om ”den vita blicken”, om varför afrosvenskar särbehandlas och samtal runt rasstereotyper och diskriminering. Afrikagrupperna välkomnar alla som är intresserade av att ta del av detta samtal.

Victoria Kawesa -  forskare i genusvetenskap och politiker för Feministisk Initiativ Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé
Victoria Kawesa – forskare i genusvetenskap och politiker för Feministisk Initiativ Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé

Samtal som dessa och med kunniga personer som Victoria Kawesa brukar väcka många tankar och diskussioner, många funderingar att vidareutveckla. Vi vill därför lyfta fram detta och liknande samtal för att fler intresserade ska få upp ögonen och ges möjlighet att delta i dem. Detta samtal står Afrikagrupperna bakom och vi hoppas att så många som möjligt ges chansen att delta och bidra till den aktuella debatten.

Facebook-sidan för eventet står följande att läsa:

”Victoria Kawesa talar om den vita blicken – rasstereotyper och bilden av den svarta kvinnan i kulturen. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras i Sverige och Europa idag. Detta sker på grund av tankemönster kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita.

Victoria Kawesa är doktorand i genusvetenskap, har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter samt forskat och arbetat som expertkonsult i frågor som rör jämställdhet, migration, rasism, barns rättigheter och skydd, rättssäkerhet med mera.”

Plats: Världskulturmuseet
Plats på museet: Trappan
När: 6 maj kl. 18:00-19:55
Pris: Fri entré
Ytterligare information: Dryck och lättare förtäring finns till försäljning i Restaurang Tabla.

Afrikagrupperna (hemsida)

Afrikagrupperna (Facebook)

Vi har tidigare skrivit om Victoria Kawesa ett flertal gånger. Dels var hon delaktig i Kunskapsöversikten om Afrofobi, som vi skrivit om HÄR! Sedan har vi även intervjuat Victoria Kawesa om politik HÄR, om SD HÄR och om Black History Month HÄR! Mer om Victoria Kawesa kan du finna HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Hatbrott, en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

SVT har gjort en granskning av hela rättskedjan när det kommer till hatbrott. Siffrorna de kommer fram till är mycket nedslående. Alla tycks vara överens om att det måste tas krafttag mot den diskriminering som sker i Sverige idag, ändå ledde sammanlagt 188 misstänkta hatbrott som SVT granskat, endast till fyra åtal och tre fällande domar. Det är under all kritik.

SVTs granskning har väckt stor uppmärksamhet på många håll. Bland afrosvenskar, som är en av de grupper som är svårt utsatta för hatbrott, är siffrorna dock föga förvånande. Många är det som vittnar om upplevelser att inte bli tagna på allvar och även när de blir det, så ”händer det inget”. Det vill säga, de fällande domarna i hatbrottsmål är få och det gör att lagen är tämligen tandlös.

Det finns så många färska exempel att det blir svårt att välja ut enstaka, men låt oss nämna ett exempel som fått stor uppmärksamhet i media: Yusupha Sallah som blev attackerad av ett stort antal personer och svårt misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son i Malmö, som Afropé har skrivit om många gånger. Ett flertal vittnen på plats uppgav för polisen direkt efter misshandeln att uttalanden som: ”jävla neger”, att Yusupha Sallah skulle ”plocka upp sin äckliga son och att de inte ville ha svarta i området”, ägt rum i samband med misshandeln. ”Den svarte mannen har blivit påhoppad av flera personer för att han är svart”, uppgav en kvinna på plats till polisen, efter den våldsamma misshandeln. Trots detta blev ingen dömd för hatbrott i målet.

Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé
Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé

Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som riktas mot personer på grund av religion, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller sexuell läggning. Förra året anmäldes sammanlagt 5000 hatbrott och av dessa var 940 anmälningar afrofobiska hatbrott. Samma år, 2014 utkom en rapport som beställts av Erik Ullenhag, dåvarande integrationsminister och arbetsmarknadsdepartementet från Mångkulturellt Centrum där kunskapsöversikten pekade på en mycket dyster utveckling. Författare till kunskapsöversikten Afrofobi var Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir.

Erik Ullenhag uppger till TT:
”Jag är särskilt oroad kring den svensksomaliska gruppens situation. Det är den grupp som har varit utsatt för mest stereotyper i debatten under senare år.”

Samson Beshir, en av medförfattarna till kunskapsöversikten Afrofobi, säger till TT att det finns många orsaker till att hatbrott med afrofobiska motiv ökar och att en av dessa är avhumaniseringen av afrikaner i samhällsdebatten:

”Ta bilden av hur afrikaner porträtteras i skolmaterial till exempel, att Afrika bara omnämns som ett objekt i samband med koloniseringen.”

Vidare säger Samson Beshir:

”Det är också viktigt med en bred folkbildningsinsats. Att ta chansen att göra upp med Sveriges historia när det gäller den transatlantiska slavhandeln och utvecklandet av rastänkandet.”

Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige
Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige

I en annan granskning av SVT gällande ”Brist på mångfald hos toppbolagen” framgår även att vi har långt kvar, innan svenskar med olika hudfärg får samma bemötande och inflytande i arbetslivet. När vi talar om strukturell diskriminering är det viktigt att komma ihåg att vi självklart måste kräva krafttag mot personer som använder våld på våra gator riktat mot personer med mörk hudfärg. Det är också viktigt att vi alla medborgare, oavsett hudfärg vågar stå upp för alla människors lika värde och lika rättigheter. Det kostar en del civilkurage och en hel del mod, men det kostar också att se sitt eget privilegium och vara beredd att avstå från dessa, även när det blir lite bekvämt att ha detta privilegium. Hur ska vi annars kunna fortsätta hävda för våra barn att vi alla människor har samma värde?

Men det handlar inte bara om det hat som är våldsamt. Det handlar även om det hat och den diskriminering som sker i vår vardag, genom att förminska människor, genom att kränka människor, det handlar om både de små och de stora sakerna i vår vardag, om vi ska kunna kalla vårt land för jämlikt. Det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg att de inte får samma lön som sina kollegor, det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg när de inte får en högre tjänst, trots att de har högre eller likvärdiga meriter, eller känna att man inte bli lyssnad på, ifrågasatt eller på annat vis nedvärderad.

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund menade i tidningen Metro tidigare i veckan att han välkomnar polisens nya satsningar mot hatbrott, men menar samtidigt att problemen är djupare än polisutredningarna:

”Om du inte har misshandlats brutalt med ett baseballträ på grund av din hudfärg tas du inte på allvar.”

Han menar också att rasistiska motiv blivit ett ”fenomen” som målar fram ett offer i stället för att visa ett strukturellt problem.

Detta kan vi se tydliga exempel på i SVTs undersökning, förutom att vi som lever i familjer med afrosvenskar eller själva är afrosvenskar, troligen redan hunnit uppleva detta i många olika sammanhang.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

I undersökningen granskades de tio största svenska börsnoterade bolagen (räknat på omsättningen 2013). I dessa tio bolag fanns totalt 90 styrelseledamöter. Av dessa 90 hade 11 personer ”utomeuropeiskt ursprung”, samtliga med ursprung från USA (nio personer) och Australien (två). De bolag som granskades var: AB Volvo, LM Ericsson, Skanska, Hennes & Mauritz, Electrolux, TeliaSonera, SCA, Nordea, Sandvik och ICA Gruppen.

Jag tror inte att de flesta vita rekryterare går omkring och tänker: ”Jag ska inte anställa/befordra en svart person”. Däremot tror jag att när det står mellan en svart och en vit svensk, så är det troligen mycket vanligare att man väljer den vita personen. Det är lättare att välja en person som man själv kan identifiera sig med. Min uppfattning är att det mycket väl kan ha gått till på just det sättet, när en afrosvensk kvinna blev av med sitt jobb i Miljöpartiet för obetalda skulder, medan man valde att behålla en manlig kollega som begått brottsliga handlingar, som Afropé nyligen skrev om.

Därför vill jag framhäva att det självklart är viktigt att lagen om hatbrott ses över, det är inte rimligt att så få misstänkta fälls för ett så allvarligt brott, men lika viktigt är det att se över våra rasistiska och diskriminerande strukturer i samhället. I debatten om rasistiska stereotyper förlöjligade många av de personer som kritiserade debatten de debattörer som motsatte sig dessa stereotyper. Man menade bland annat att man skulle ”släppa denna icke-debatt” och i stället fokusera på riktig rasism. Det är just min poäng. Den ”riktiga rasismen” slår ut en generation i taget i smått och stort. Unga som växer upp i mellanförskap, eller rent ut utanförskap. Både när det gäller rent överfallsvåld, men i än större utsträckning när det gäller arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, vård, skola, barnomsorg och på alla platser som barn och vuxna blir utsatta för rasism och diskriminering. Väldigt få vaknar upp en morgon och tänker ”idag ska jag diskriminera någon…”, i stället så är det acceptansen av diskriminering i mindre och mer ”vardagliga sammanhang” som låter diskriminering och rasism gro tills den blir synlig.

Den diskriminering som sker dagligen i vår vardag, överallt runt om i landet, är lika förgörande och kränkande mot den som blir drabbad, som den som får stor uppmärksamhet i media och det finns bara en väg att gå, att göra upp med vår rasistiska historia, se våra egna handlingar med öppna ögon och att ha en nolltolerans mot all diskriminering, även den som är lätt att förklara bort med dåliga ursäkter…

Kunskapsöversikten om Afrofobi hittar du HÄR!

SVTs granskning om Brist på mångfald hos toppbolagen hittar du HÄR!

SVTs granskning av Hatbrott hittar du HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

Rasistiska strukturer försvinner inte med ny rasism

Ur boken: "Barnens Lexikon"
Ur boken: ”Barnens Lexikon”

För en vecka sedan visade SVT en dokumentär från det som kom att kallas ”tårt-gate”, med Makode Lindes tårta formad som en svart kvinnokropp och med ett blackface målat i Makode Lindes ansikte, vars huvud placerats för att gestalta tårtkroppens huvud. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar i tårtans nedre del, vilken var menad att symbolisera den region en vagina skulle ha varit placerad om det varit en riktig kvinnokropp. Tårtan och dess symbolik startade ett ramaskri inte bara i Sverige, utan i hela världen.

I dokumentären får vi dels se konstnären själv, Makode Linde berätta om den händelse som blev världsnyhet, dels intervjuas Nathan Hamelberg och Victoria Kawesa. Tårtan kom till viss del att bli ett startskott för kritik mot hur svarta i Sverige fortfarande kan komma att avbildas på ett rasistiskt, stereotypt sätt med Blackface-tradition och andra stereotypa sätt att avbilda svarta. På ”tårt-gate”, följde också debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat och senare även debatten om seriealbumen med Tintin på Kulturhusets barnavdelning och nu i dagarna även om Pippi Långstrump.

I dokumentären, liksom på många andra håll när debatten ”den fria konsten” diskuteras, är det viktigt att fundera på om det här ”fria” sker på bekostnad av andra människors frihet? Ska en fri konst, fri för konstnären att få uttrycka sig, ske på bekostnad av att afrosvenskar (i detta fall) ska känna sig otrygga, hetsade mot och diskriminerade? Det är dessa två delar av det hela som måste ställas mot varandra. Idag är det inte tillåtet att uttrycka sig hatiskt mot människor, oavsett om det sker inom konsten eller i andra forum i vårt samhälle, det är därför vi har lagen om ”hets mot folkgrupp”. Problemet med denna lag V/S den fria konsten, är att sätta gränser och veta var gränsen går.

Det jag tycker att man ofta missar i den här debatten är att sätta sig in i andra människors liv och situation. Inte bara för stunden, utan när det gäller afrosvenskar tycker jag det är jätteviktigt att fundera på identitet, historia och den diskriminering som alltid skett och fortfarande sker av vita, mot svarta, världen över, men i synnerhet i ett land där majoriteten är vita. Men kan inte plocka ur det som sker här och nu, från historien. Den diskriminering som sker idag, sker på grund av hur svartas historia sett ut, genom kolonialism och slavtid, det är omöjligt att ignorera.

Vem det handlar om, vem som är utsatt, tycker jag Victoria Kawesa uttrycker tydligt i dokumentären:

”När jag fick veta att även kulturministern var inblandad och hade skurit av tårtan precis vid vaginan så blev jag chockerad av att det här kan pågå och att alla runt omkring skrattade och applåderade detta som var så smärtsamt för oss andra, svarta personer, afrosvenskar i Sverige.”

Delar av Sveriges rasistiska historia plockas också upp i dokumentären och sprider lite ljus över den smärta som än idag skakar om afrosvenskar i dagens samhälle och även många av oss vita svenskar, som är föräldrar till afrosvenska barn. Vi som föräldrar, oavsett om vi är vita eller svarta har som uppgift att ge våra barn en trygghet, stärka dem i deras personlighet och det blir nästan omöjligt i ett samhälle som lyfter fram svarta människor som mindre vetande, ger svarta en historia de inte själva valt, i ett nutida sammanhang.

Dessa Blackface, dessa nidbilder av svarta, bygger på förtryckande och rasism och måste därför motarbetas och inte välkomnas i någon naiv tro att vi ska komma till rätta med rasistiska strukturer genom att återinföra nidbilder som begravts. Rasistiska strukturer kommer inte att försvinna för att vi lyfter in rasistiska nidbilder i vår samtid.

DNs Jonas Thente, (som för övrigt visade redan när debatten om Lilla Hjärtat pågick att han inte någonstans förmådde sätta sig in i vad kritiken handlade om) skrev härom veckan:

”Medan vi på kultursidorna och i seminarierummen diskuterade Tintin, ”Lilla hjärtat” och fördomsfulla godispapper, växte Sverigedemokraterna till 13 procent.”

Det visar att Jonas Thente återigen missar målet totalt i sina försök att raljera över och förminska sina meningsmotståndare! Många av oss som strider mot att dessa nidbilder ska fortsätta spridas i samma takt som brott som hets mot folkgrupp i from av hatiska kommentarer, uttryck, misshandel och andra former av kränkningar, gör det för att vi lever i en vardag där vi lever med att bli utsatta eller att våra familjemedlemmar utsätts regelbundet eller någon gång i bland för dessa brott och kränkningar som påverkar dem och oss under resten av våra liv.

Jag har hört den kommentaren till leda nu. Så fort en debatt blossar upp om rasistiska stereotyper så kommer det någon och menar att ”det är såna här debatter som SD vinner röster på”.

Afrofobirapporten som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.
Afrofobirapporten (pdf) som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.

Det är ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder för att SD ska få fler eller färre röster. Det finns ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder, för att vi tror att det är den enda rasism våra familjemedlemmar utsätts för. Vi strider mot dessa nidbilder, för att vi, tillsammans med våra barn, syskon, föräldrar eller vänner försöker leva drägliga liv, där våra nära och kära ska respekteras för de personer de är. Vi strider mot dessa nidbilder för att vi är förbaskat trötta på att våra barn blir förminskade till Blackfaces, Pickaninnys som representationer av deras kroppar. Vi strider mod dessa nidbilder, samtidigt som vi strider mot att våra anhöriga, våra allra mest älskade ska slippa bli nedslagna, slippa försvara sin hudfärg, sin existens, sitt berättigande att leva i vårt gemensamma land. Det är liksom ingen motpol att strida för mänskliga rättigheter på flera olika fält och flera olika nivåer.

Jag tror de flesta med afrosvenska barn i Sverige idag som debatterar och strider mot Blackfaces och andra rasistiska nidbilder, på samma sätt måste strida mot rasism och afrofobi som drabbar våra barn på deras förskolor, skolor, på bussen och tunnelbanan, på tågen, flygplatserna, på ICA, COOP och Hemköp. Vi strider mot detta i hissen, på lekplatserna, i tvättstugan, på gården, på Försäkringskassan, bion och barnteatern. Kort sagt, vi strider mot rasism för att vi försöker ge våra barn en trygg miljö där de är inkluderade i stället för att bli behandlade som tillfälliga hyresgäster, vars framtid vi inte behöver bry oss så mycket om. Det är en kamp som inte har någon början och inte heller något slut, då den är ständigt pågående.

Vi försöker bygga upp och uppfostra en generation barn som känner att de har samma rätt att ta för sig, samma rätt att gå till biblioteket utan att känna sig kränkta av gamla nidbilder diverse konstnärer känner behov av att få uttrycka. Vi försöker leva ett liv, inte vinna ett SD-krig.

Fatou Touray
Fatou Touray

Politikerintervju: Victoria Kawesa F!

Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.
Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.

Valet närmar sig och vi på thegambia.nu har tagit pulsen på ett urval av afrosvenska politiker från några av vårt lands största partier. Vi kommer under några dagar framöver att publicera en politikerintervju per dag. Vi har ställt samma tre frågor till samtliga politiker och idag möter du Victoria Kawesa från F!.

Namn: Victoria Kawesa

Parti: F!

Position i partiet: Nummer tre på riksdagslistan och utrikespolitisk talesperson

Motto: Ett inkluderande samhälle för alla

 

Vad är din respektive partiets hjärtefråga inför årets riksdagsval?

Mina och partiets hjärtefrågor när det gäller att motverka afrofobi är följande: Min hjärtefråga överlag är rasism och strukturell diskriminering. Det första jag vill göra när jag kommer in, det är att se till att afrofobi blir erkänt som ett institutionellt samhällsproblem. Sedan vill jag jobba för jämlikhetsdata och det handlar om att vi ska få indikatorer på hur diskrimineringen ser ut i samhället och jag vill ha in jämlikhetsdata som kan mäta rasdiskriminering i Sverige. Jämlikhetsdata är statistik som visar till exempel hur många afrosvenskar som är arbetslösa, saknar bostad etcetera. När man har dessa kunskaper så kan man sätta in åtgärder. Jag vill också jobba med aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning. En annan viktig sak för mig är att jag vill stärka unga, svarta tjejer.

Vad vill ni göra för att förbättra afrosvenskars situation i Sverige?

Skola: Det finns studier som visar att afrosvenska barn utsätts för rasistiskt språkbruk, kränkningar av deras personliga integritet. Stereotypa bilder av svarta människor i läromedel och i undervisningen finns och därför måste vi jobba långsiktigt normkritiskt i utbildningsväsendet. Vithetsnormer ska synliggöras som ett maktmedel som marginaliserar afrosvenskar. Barn ska lära sig att vita människor inte är i majoritet i världen, ändå är det de som representeras i media, litteratur och i vår kultur generellt. I Sverige är det viktigt att inte likställa svenskhet med vithet. Svenskhet är något som förändras konstant och idag är afrosvenskar en del av svenskheten, därför kan svenskheten inte definieras som bara vit.

Hur ser ni på den framtida invandringen i Sverige? Alternativen är: bör ökas, bör hållas oförändrad eller bör sänkas?

Bör ökas.

Thegambia.nu tackar Victoria Kawesa för intervjun och hoppas att våra läsare har fått svar på några av sina politiska funderingar inför det stundande valet 14 september 2014.

 

Thegambia.nu är intresserade av intervjuer med afrosvenskar som är politiskt aktiva inom olika partier. Vi söker till exempel fortfarande en afrosvensk representant för centern och kristdemokraterna. Är du eller någon du känner den vi söker? Kontakta oss snarast på gambia@thegambia.nu.

 

Fatou Touray

kiqi

 

 

Victoria Kawesa: Jag upplever SD som ett hot mot afrosvenskars existens

Foto: Fatou Touray thegambia.nu
Foto: Fatou Touray thegambia.nu

Victoria Kawesa (F!) berättar för thegambia.nu om en upplevelse som hon uppfattade som kränkande och hur hon upplever SD som ett hot mot afrosvenskars existens. I veckan var hon inbjuden som talare med bland andra SD-politikern Kent Ekeroth och här berättar Victoria om hur hon upplevde samtalet mellan dem.

I torsdags var Victoria Kawesa inbjuden till en debatt i S:ta Eugenia Katolska kyrkan i Stockholm, Kungsträdgården. Även SD-politikern Kent Ekeroth var inbjuden som en av talarna. Victoria berättar för thegambia.nu om sin upplevelse av det som skedde.

”När jag kom fram till kyrkan så var det avspärrat och det var massor av poliser och SÄPO-vakter och det kändes så märkligt att Kent Ekeroth har ett så stort beskydd, när jag upplever att det är han som är hotet mot min existens. Ja, han är ju riksdagsledamot också, men ändå känner jag att det läggs enorma resurser på att skydda honom. De andra talarna var från Centern, Moderaterna och Socialdemokraterna.”

Under samtalet i kyrkan berättade Victoria att hon är svensk och har bott här i 30 år.

Kent Ekeroth pratade om att vi haft massinvandring de senaste 35 åren och att det måste få ett stopp, berättar Victoria.

F!s valstuga Foto: Fatou Touray thegambia.nu
F!s valstuga Foto: Fatou Touray thegambia.nu

Victoria säger då att hon är en av de personer som han talar om, då hon kom hit till Sverige som flyktig för 30 år sedan, från Uganda. ”Jag är en av de han inte vill se i det här landet.” Enligt Victoria menade då Kent Ekeroth att det är inte så att man blir svensk för att man kommit till Sverige. Victoria uppfattade det som om Kent Ekeroth med detta uttalande ville påvisa att han inte anser Victoria vara svensk.

Vidare menade Kent Ekeroth att det bara var löjligt att tro och tog som exempel att han inte skulle bli Japan för att han åkte Japan.

Därefter talade han om olika kulturer och visade en film via sin mobil där han menade att stammar i Afrika skar sina nyfödda barn med rakhyvel och att det blir konsekvenserna av att ta afrikaner till Sverige.

Detta upplevde också Victoria som att Kent Ekeroth ville visa att detta är skälet till att vi inte borde låta människor som Victoria själv komma till Sverige.

Victoria kände sig även upprörd över att Kent Ekeroth ska ha sagt att muslimer är det största hotet.

”Jag vet att jättemånga afrosvenskar även är muslimer”, säger Victoria Kawesa.

S:ta Eugenia Katolska kyrkan Foto: Fatou Touray thegambia.nu
S:ta Eugenia Katolska kyrkan Foto: Fatou Touray thegambia.nu

Victoria uppger att hon hade missat att SD skulle närvara vid debatten då hon inte hade läst inbjudan så tydligt och kände det upprörande att det skedde och det kändes helt surrealistiskt att det skedde i just denna kyrka, då just denna kyrka var en stor trygg punkt för Victoria i början när hon kommit till Sverige, då hon ofta besökte just S:ta Eugenia Katolska kyrkan och upplevde den som en trygg och säker plats.

”Jag upplevde det kränkande att jag skulle komma tillbaka till denna kyrka efter många år och att jag då skulle sitta där och försvara min existens inför SD på just denna plats. Det kändes helt surrealistiskt samtidigt som alla dessa poliser stod där och skyddade en person som jag upplever som ett personligt hot mot hela min och andra afrosvenskars existens.”

Jag tänker också på hur det blir i framtiden och hur vi alla ska berätta för kommande generationer att dessa personer varit inbjudna till kyrkan, i beskydd av poliser och hur de kommer att se tillbaka på den här tiden.

Jag känner att det här är min politiska kamp. För mig är det här en kamp för alla afrosvenskars existens.

 

Redogörelsen för den aktuella dialog som förts Kent Ekeroth och Victoria Kawesa emellan, under debatten i S:t Eugenia Katolska kyrka, är helt och hållet en återberättelse av Victoria Kawesas egna ord och upplevelser.

Ett kort klipp från debatten kan du se HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Victoria Kawesa om Black History Month

Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014
Pressbild: Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014

Victoria Kawesa är en stor förgrundsgestalt för den antirasistiska feministiska rörelsen i Sverige. Hon är forskare i genusvetenskap och har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter. Hon är en av Feministiskt Initiativs kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Hon är en av medförfattarna till Rapporten om Afrofobi som beställdes av regeringen. Frågor som rör allt inom hatbrott, rasism, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, etnisk profilering, socialt utanförskap och afrofobi är hon idag mycket starkt engagerad i. I Stockholm var hon en av talarna under manifestationen mot afrofobi förra året.
Victoria Kawesa ger här sin syn på Black History Month, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma oc
h jobba med dessa frågor.

 

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag verkligen. Afrosvenskarnas Riksförbund och CinemAfrica påbörjade ett arbete 2008 och hade ett arrangemang den 9 oktober samma år. Syftet var att få regeringen att göra den 9 oktober till en nationell minnesdag av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Det var den 9 oktober 1847, som de sista slavarna friköptes på den svenska slavön Saint Barthélemy, i Karibien. Idag vet jag att i alla fall Malmö stad har arrangemang den 9 oktober, vilket är väldigt positivt och det borde vara något som flera kommuner tar efter.

Sverige borde ha en Black History Month till minne av Sveriges inblandning i slavhandeln. Dels för att vi ska kunna hedra offren, men också för att förstå varför Sverige bär ett ansvar i kampen mot afrofobin som nu sprider sig i landet. Sverige behöver ta sitt ansvar för att ha varit delaktig i konstruktionen av svarta människor som rasifierade, vilket ligger till grund för varför afrosvenskar diskrimineras och utsätts för rasism.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna är att en Black History Month dels uppmärksammar att afrikaner är en del av den svenska historien genom slavhandeln, men också uppmärksammar viktiga personer i den afrikanska diasporan, och i Afrika, som spelat en viktig roll för svartas mänskliga rättigheter. Det behövs en bred folkbildning om den svarta diasporan för att synliggöra deras bidrag i den västerländska kulturen och det får inte ska glömmas bort. Jag kan inte se någon nackdel.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag håller helt med. Sveriges självbild som exceptionell, d.v.s. att man inte varit delaktig i den transatlantiska slavhandeln och därmed inte bär något ansvar för den pågående rasifiering av afrosvenskar, är helt felaktig. Tyvärr är den svenska färgblindheten utpräglad även bland vissa antirasister som påstår sig inte ”se färg”, vilket ju givetvis inte stämmer. Hudfärg och rasifiering av svarta människor är ett strukturellt problem i Sverige som manifesterar sig i form av vardagsrasism, hatbrott och kränkande behandling. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras just på grund av tankemönster som är kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita svenskar. Det finns således en vithetsnorm i Sverige som inkluderar etnisk vita svenskar och exkluderar alla som inte tillhör vithetsnormen. Istället för att påstå sig vara färgblinda så är det bättre att erkänna att det finns skillnader i hur människor bemöts och behandlas. Det här är fakta och inget tyckande. På grund av rasifieringen av olika grupper i samhället har vi rasism och diskriminering som innebär sämre livsvillkor för alla marginaliserade grupper. Vi måste se ras som ett analytiskt verktyg för att förstå rasism och diskriminering och därmed kunna sätta in konkreta politiska åtgärder.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Alla historier som innebär befrielsekamp för människors rättigheter är viktiga och inspirerar oss andra som kämpar för samma vision om en värld fri från dominans och förtryck. Personligen tycker jag att kampen mot Apartheid i Sydafrika och medborgarrättsrörelsen i USA är stora milstolpar för den svarta diasporan. Som en antirasistisk svart feminist får jag mycket styrka och inspiration från svarta feministers kamp att synliggöra den specifika positionen som svarta kvinnor spelar både i de antirasistiska och feministiska rörelserna. Mina favoriter bland svarta feminister är Sojourney Truth, Bell Hooks och Patricia Hill Collins. Svarta feministers analys av maktordningar som intersektionella är ett viktigt bidrag för alla som arbetar med att synliggöra och rasera strukturella ojämlikheter. Det här är ett högst aktuellt ämne idag i Sverige, inte bara för afrosvenskars rättigheter, men också för alla diskriminerade grupper.

Victoria Kawesa kandiderar till riksdagen
Victoria Kawesa på Twitter