Etikettarkiv: vithetsnorm

För mörk för TV-rutan

I dagens samhälle finns det vissa normer och strukturer som visar sig i många olika former runt om i världen. Dessa normer är någonting som alltid har funnits där men som kanske inte har pratats öppet om i media och andra offentliga forum. Varför man inte har pratat om det vet jag inte. En stor del av problemet kan vara att just ett forum som media är hårt präglat av den norm som råder i hela världen. Jag upplever att man pratar om inbyggda och gammalmodiga normer mer nu än för kanske sju år sedan vilket är en väldigt positiv utveckling. Jag tror dock att det uppmärksammas mer nu för rasism och fördomar har normaliserats, framförallt i Europa, under de senaste åren. Det är en skrämmande utveckling och det är vår plikt som medmänniskor att upplysa och förebygga denna negativa utveckling.

Den vithetsnorm vi lever under idag visar sig på olika sätt i hela världen. Hela världen påverkas av vithetsnormen. Det finns inte ett samhälle någonstans som inte påverkas och det är viktigt att vara medveten om det. Det är först när alla accepterar det som en förändring kommer kunna ske. Så länge människor förnekar de normer som finns idag och viftar bort som något gammalt som inte fortfarande är aktuellt står vi handlingsförlamade.

Samba i Brasilien Bild: Pixabay
Samba i Brasilien Bild: Pixabay

Brasilien är ett land som präglas mycket av den vithetsnorm som finns. Jag själv har inte varit så insatt i just afro-brasilianarnas situation i landet. Jag har inget bra svar på varför jag inte har vetat så mycket men Brasilien har inte varit det första landet jag tänker på när jag tänker på rasism eller afrofobi. Det finns en stor afro-brasiliansk befolkning i landet på grund av slavhandeln. Människor från Afrika såldes som slavar i Brasilien på samma sätt som i USA under samma period. Mellan 1550 och 1855 kom det omkring fyra miljoner svarta slavar till landet. Kyrkan ställde sig emot att förslava Brasiliens ursprungsbefolkning (tidigare ofta kallade indianer, ett ord som idag av många anses kränkande), men de ställde sig inte emot att förslava afrikaner. Resultatet av det här är alltså en stor svart befolkning.

Jag har sett en dokumentär från The Gurardian som handlar om en ung kvinna som heter Nayara Justino. Hon är 27 år gammal och kommer från Brasilien. Nayara är afro-brasilianska med ganska mörk hudton. Dokumentären handlar om hennes väg till Samba-drottning. Samba är en stor tradition och karnevalen i Rio de Janeiro är känd över hela världen. Varje år håller landets största TV-nätverk Globo en tävling om vem som ska bli karneval drottning som kallas Globeleza. Att bli vald till Globeleza är något mycket ärofullt då det är landets befolkning som röstar fram vinnaren som sedan blir lite av en kändis. Får vara med på tv och i musikvideos och annat. Det är en dröm för många unga flickor i Brasilien att bli en Globeleza. Det var likaså Nayaras dröm att vinna titeln en dag. Hon var medveten om att det aldrig hade funnits en svart Globaleza utan det var alltid ljusa kvinnor eller mixade människor. Det här stoppade dock inte Nayara att söka till tävlingen 2013. Det gick mycket bra för Naraya och hon röstades fram av hela Brasiliens befolkning att bli årets karnevaldrottning. Naraya blev självklart helt överlycklig, det här hade varit hennes dröm sedan hon var liten och det var även en kamp vunnen för den svarta befolkningen i landet. Aldrig innan hade en svart kvinna representerat Brasilien.

Allting var frid och fröjd och rullade på. Det gjordes musikvideos och reklamfilmer med Naraya inför karnevalen och det var då problemen startade. Naraya blev överrumplad med rasistiska och hatiska kommentarer över internet, TV-kanalen lika så. Människor kallade Naraya apa, svarting och massa andra kränkande saker. Folk hörde av sig till TV-kanalen och sa att det här inte var rätt och att Brasilien aldrig hade haft en svart Globaleza innan. Det här pågick under en period till Naraya får ett samtal från TV-produktionen som tackar för hennes medverkan men att hon tyvärr inte längre kan representera landet som årets karneval-drottning, ingen mer förklaring än så. Den nya Globalezan som sen visas på TV är en ung kvinna med mycket ljusare hud än Naraya, som passar in i den bild folk hade av en Globaleza. Den här unga kvinnan var dock inte folkvald men fick ändå den eftertraktade titeln. Naraya blev självklart mycket sårad utav allt det här. Hon menar på att den enda anledningen att de tog ifrån henne titeln var för att hon var för svart, TV-bolaget sa det aldrig rakt ut men Naraya tycker att det var underförstått. Hon säger att det som sårade henne mest var den otroliga rasismen hon utsattes för, inte bara från vita människor utan från den svarta befolkningen också.

Det är en äldre svart kvinna i dokumentären som berättar att det är få svarta människor i Brasilien som stolt skulle ställa sig upp och säga ‘Jag är svart’, då människor skäms över vilka de är. Vithetsnormen är så inrotad i landet att de här människorna får lära sig från födseln att allt dom är, är fel. Den äldre kvinnan berättade vad hennes mormor brukade säga till hennes mamma när hon var liten; ”Gift dig med en vit man för att förbättra rasen”. Hon säger sedan att det här sättet att tänka är vanligt än idag. Genom att gifta sig och få barn med vita människor kan man få bort lite av det svarta från familjen, vilket är någonting positivt.

The Gurdians dokumentär om Nayara Justino

Tavlan Redenção de Can Tavlan av Modesto Brocos y Gómez, föreställer en brasiliansk familj som blir allt vitare för varje generation Bild: Sailko
Tavlan Redenção de Can av Modesto Brocos y Gómez, föreställer en brasiliansk familj som blir allt vitare för varje generation Bild: Sailko

Det finns en tavla som heter Redenção de Can som målades 1895 som symboliserar landets historia. Tavlan avbildar en svart mormor som står bredvid sin bruna mixade dotter. Mormor har alltså fått barn med en vit man så dotterns hudfärg är ljusare. Hon sitter bredvid en Portugisisk immigrant, en vit man, och i hennes famn sitter ett vitt barn. Deras barn. Mormor i tavlan håller sina händer i en bön för att tacka Gud att det svarta har försvunnit ur familjen.

Jag tycker att man kan förstå sig på tankesättet som finns i landet genom att titta på den här tavlan och det är en mycket skrämmande bild. Något som kanske inte var så förvånande 1895 men att samma tankesätt och självhat fortfarande finns i dagens samhälle är mer oroväckande.

Så hur kommer det sig att vithetsnormen är så stark att den får icke-vita att ogilla sig själva? Jag önskar att jag hade ett perfekt svar på den frågan. Jag tror dock det handlar om det skönhetsideal vi blir matade med sedan dagen vi föds. Det idealet som samhället matar oss med och det är ett västerländskt skönhetsideal som hela världen strävar efter. Det spelade ingen roll hur många gånger min mamma sa till mig att jag är vacker precis som jag är, jag har alltid hatat mitt hår, sedan jag var liten har jag gjort allt för att få så ”vanligt” hår som möjligt. Än idag sätter jag in löshår och vägrar gå med mitt naturligt. Varför? Jag har lärt mig från samhället sedan dag ett att det är fel, jag är fel, mitt hår är fel och utom kontroll. Jag måste tämja mitt hår för att passa in i bilden. Även fast jag nu i vuxen ålder är fullt medveten om normer och strukturer. Jag är medveten om att mitt ogillande gentemot mitt hår är en slags hjärntvättning, så sitter jag fortfarande här och tycker det är jobbigt att gå ut med mitt naturliga hår. Nu kanske folk tycker att vad jag tycker om mitt hår är en ytlig och oviktig sak i jämförelse med andra saker men jag försöker bara förklara hur inrotat det är hos människor, hur inrotat självhat kan vara mycket svårt att bryta. Hur upplyst och beläst man än må vara så ligger den där normen och gror någonstans i bakhuvudet. Det är därför så viktigt för vår generation och jobba emot normen så att nästa generations barn kan få växa upp och tycka om sig själva precis som de är, oavsett hur hen ser ut.

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

Välgörenhetsinsamlingar utan bilder på fattiga afrikaner!

Jag har nya glasögon som hjälper mig att se klarare trots att jag sedan 1996 inte har gått många dagar utan mina kontaktlinser. Jag har numera ”dygnet-runt” linser och perfekt syn, skönt för er som åker spårvagn med mig i förarhytten, eller hur?

Bild: Skärmavbild, TheRoots
Bild: Skärmavbild, TheRoots

De nya glasögonen är osynliga, mer som matrixpillret, när de väl åkt på så sitter de fast. Jag som på många sätt brinner för välgörenhet och olika typer av insamlingar, samt volontärarbete, kräks numera i munnen varje gång jag ser reklam för vissa av våra vanligaste och mest hedervärda 90-nummerorganisationer. Kan vi inte samla in pengar år 2015 utan bilder på utarmade trötta fattiga mörkhyade kvinnor och barn?

Dessa bilder stigmatiserar, bultar fast fördomar och trycker ner rasifierade människor. Jag sitter inte hemma i min varma ombonade lägenhet i Sverige och påstår att det inte finns fattiga människor i till exempel Afrika eller Indien. Men jag menar att vi måste sluta med att visa upp dessa ensidiga bilder av svarta och bruna personer. Bilderna fortsätter att befästa tankesätt om att vita, europeiska personer ska rädda eller försörja stackars hjälplösa mörka barn. För när det är dags att visa bilden av ett positivt liv med skönhet och framgång, ja då väljer till och med H&M att visa smala vita människor. Detta för att lansera sin första butik på den afrikanska kontinenten, självklart i Sydafrika. När folk på sociala medier ifrågasatte avsaknaden av svarta modeller fick man svaret från H&M själva att man ville visa en positiv bild av butiken. Självklart insåg man snabbt att man gjort en pudel och bad om ursäkt. Självklart är skadan redan gjord. Precis som för min son som dagligen får gå förbi reklambilder där svarta barn gråter, är smutsiga och döende visar vi vita barn som poserar i snygga kläder eller leker med häftiga leksaker.

Reklam som inte stigmatiserar, Specsavers - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Reklam som inte stigmatiserar, Specsavers – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Om vi vill förändra världen för nästa generation måste vi jobba med varje bild och varje ord. Ner på detaljnivå för att förändra på långsikt. Jag tror stenhårt på att kontrollera negativa tankar för att få positiva resultat. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Om varje vuxen skulle berömma en flicka för hennes bollkontroll och en pojke för hans omtanke, om någon reklamfilm skulle visa vita människor som bor i ett flyktingläger i en torr öken någonstans. Om någon skulle ta ett foto av en mörk familj med ett vitt adopterat barn. Då kanske vi skulle lära oss att kunna se förbi hudfärger, hårtexturer och ögonfärger. Då skulle jag inte få en klump i magen när ett danskompani annonserar en föreställning med bilden av en svart man som hålls nere av en vit fot i ansiktet. Men fram till dess gör glasögonen att jag inte säger saker som”ät upp maten på tallriken, tänk på barnen i Afrika som svälter”, till min son. Saker som vi fick höra i skolan varje dag under min uppväxt på 90-talet.

En av Jamaicas största reggae och dancehallartister skrev för några dagar sedan på sociala medier att han var trött på att se svarta kvinnor med löshår och peruker. Han tyckte att kvinnorna skulle vara stolta över sitt naturliga krulliga afrohår och sluta använda kemikalier eller plast för att härma vita kvinnors raka långa hår. Jag svarade med att lägga upp bilder från alla hans otaliga musikvideos. Massa vackra kvinnor i varje sekvens men inte en enda afro i sikte. Han skrev att mina bilder kändes som örfilar, att han vaknade till. Jag föredrar att tänka att jag bara delar med mig av glasögonen. Sharing is caring.

 

Sara Safa
Sara Safa

"Absolut svensk" – del.2 – ikväll 21.00

Ikväll visar SVT den andra delen av samhällsprogramserien ”Absolut svensk” och Soran Ismail försöker bland annat ta reda på hur rasism sprids. Han träffar också Facebookfenomenet bakom ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Och spelar det någon roll om en är svart och bär slöja eller är vit och blond när en ber om att få låna en främlings mobiltelefon.

Från "Absolut svensk" - del.2 - Skärmavbild, SVT
Från ”Absolut svensk” – del.2 – Skärmavbild, SVT

Soran ger sig i kvällens avsnitt ut och försöker resonera med folk om hur rasismens sprids. Sverige tycks ju så tolerant, eller? Bland annat beger han sig till en ort där minst ett fall av rasism har slagits fast i domstol.

På Facebook och Youtube figurerar profilen Tobbe Mårtensson som grundat det nya partiet Riksdemokraterna. Med nära 2000 prenumeranterna på Youtube och över miljonen visningar når han ut till svenskarna med sitt budskap om ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Soran träffar Tobbe Mårtesson för samtal i kvällens program.

Skulle du låna ut din mobiltelefon?

Som socialt experiment skickas Assia och Lovisa ut på stan för att försöka få låna en mobiltelefon. I Nordstans köpcentrum i Göteborg försöker de båda ta kontakt med främmande personer för att be om att få låna en mobiltelefon. Assia är svart och bär slöja, Lovisa vit, blond och utan slöja. Hur bemöts dessa två personer? Spelar deras utseende någon roll?

 

 

”Absolut svensk” sänds 21.00 på SVT1 och SVTplay.

Tredje och sista delen visas den 3 december.

Läs mer om programmet här.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Handläggaren på Arbetsförmedlingen ansåg mitt namn vara olämpligt i "vissa" situationer

Du som läser denna text är kanske en av dem som själv utsatts för marginalisering, utsatthet, åsidosättande eller främlingsfientlighet på grund av ditt namn. Eller är du kanske en av dem som hört om det men aldrig själv riktigt känt av det – den kategorin ansåg jag mig själv tillhöra fram tills dagen då jag promenerade in på Arbetsförmedlingen. Normer, privilegier, maktordning. Alla dessa ord är så otroligt närvarande i dagens samhälle, i så många olika moment i vår vardag. Tyvärr är de i regel aldrig förknippade med något positivt.

Om vi, när vi besitter ett privilegium, medvetet verkar för att inte utnyttja detta utan istället använder det till att aktivt motverka dess utrymme i samhället kan vi med denna medvetenhet om samhällets sociala strukturer hjälpas åt att bygga ett bättre samhälle. Den handläggare jag träffade på Arbetsförmedlingen, när jag efter 13 år såg mig tvingad att söka nytt jobb, hade ingen sådan insikt. Hen var inte det minsta intresserad av att inte utnyttja sin position i samhället eller undvika att kränka mig som arbetssökande – fint sagt; fel person på fel plats. Tack och lov var hens överordnade en betydligt mer lämpad person på sin position.

– Efternamn Minteh?
– Ja, eller Dumbuya Minteh. Men ni kanske bara använder det som är folkbokfört som just efternamn?

(Hen lyssnar inte ens klart, utan visar stor iver att påtala hur mitt mellannamn (flicknamn) nog inte är passande)

– Ja det kanske inte är så kul att använda det andra namnet alla gånger?
– Va?! Hur menar du nu?
– Nej men jag tänkte på ”Dum” liksom, eller du brukar inte få höra sådana associationer?
– Men va?! Från vuxna människor? Är du allvarlig? Verkligen inte. Från barn när jag var liten ja… men från vuxna?!

(Jag tittar på handläggaren som om hen vore från en annan planet)

– hehe, jaha… nähä. Ja men du vet allt kan hända, folk är så roliga. Typ vi hade en katt som hette Dakota och då skulle folk ha det till kåta.
– Pratar vi fortfarande om vuxna?

(Hen skrattar nervöst och fortsätter pladdra)

-Och jag heter *acker i efternamn. Ibland misstar folk det för Vacker, och det är ju trevligt… (fnissar)
– Ja gud ja (starkt ironiskt)! Du… bara så du vet så föredrar jag mitt mellannamn, som är mitt arv, framför mitt efternamn, av diverse orsaker (jag deklarerar lite kort varför).
– Jaha men du, du kan byta tillbaka. Man kan göra det.

(Här tar mitt tålamod slut och jag svarar avslutande och bestämt för att avbryta hela den här för mig surrealistiska konversationen, som dessutom hålls vid en disk mitt i ett öppet kontorslandskap bland alla övriga anställda och arbetssökande)

– Och vad får dig att tro att jag inte vet detta och inte kommer göra det när det är tidsmässigt lämpligt med pass, legitimation och så vidare för mig! Är du klar nu med min i n s k r i v n i n g!?
– Eh.. ja (nervöst skratt). Du kan sitta ner nu och vänta så hjälper de dig snart.

Min uppfostran och bestämda uppfattning att aggressivitet inte löser något är det som räddar mig från att ställa till en scen här. Istället säger jag ett syrligt ”tack”, medan jag tänker; ”jag sätter mig här och filar på en text om dig *acker och din inställning till andra människors namn och hur det får mig att känna ett otroligt obehag över hur många det troligen finns som likt dig jobbar med urvalsprocesser och som har samma inställning till folks namn som du har”.

Bör en alltså i Sverige idag, passa sig för att ha namn som på något sätt skulle kunna skära sig med den svenska vithetsnormen om en tänkt söka jobb?

Jag skickade ett mejl till handläggare *ackers chef där jag beskrev ovan scenario och ifrågasatte om hen anser att det är ett okej beteende av en av deras anställda, om hen förstår problematiken med svenskt vithetsnormtänk i den anställdas agerande, om hen förstår hur hela scenariot är kränkande på flera sätt, hur det påverkar ens känsla för att söka jobb i dagens Sverige och hur det får en att fundera på hur många fler – på samma kontor, men också övriga kontor – det finns med samma inställning som denne anställda och om detta beteende och tänk kanske är helt normaliserat inom Arbetsförmedlingen. Om denna jargong också går vidare ut till deras uppdragsgivare, alla de som jobbar med urvalsprocessen av CV för sin arbetsplats? Jag frågade om hen anser att detta överensstämmer med ett samhälle som skall vara inkluderande, antirasistiskt, verka för mångfald och icke-segregerande?

Chefen ringde OCH mejlade mig senare samma dag. Jag blev ärligt och positivt förvånad över den snabba responsen. Här är chefens svar;

”Hej,

Foto: Afropé | Kiqi D Minteh
Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Först och främst vill jag be dig om ursäkt för det bemötande som du fick då du besökte oss. Det är på inget sätt överensstämmande med den värdegrund som Arbetsförmedlingens vilar på. Vi skall, som du så tydligt skriver i ditt mejl, verka för ett samhälle som är inkluderande och jämställt som bygger på mångfald och är fritt från rasism och segregerande tänk.

Vi skall i enlighet med vår värdegrund agera professionellt, förtroendeingivande och inspirerande. Tyvärr kan jag konstatera att inget av detta lyckades vi förmedla till dig då du besökte oss och det gör mig ledsen att höra. Likväl vill jag tacka dig för att du uppriktigt och snabbt återkopplar det bemötande som du fick. Genom att du gör det kan vi ta tag i detta och jobba ännu hårdare med våra medarbetare för att vi fullt ut ska leva upp till vår värdegrund.

Som jag sa i vårt telefonsamtal tar jag det på fullaste allvar och jag kommer att gå vidare med detta för att förhindra att det som drabbade dig drabbar andra.

Med vänliga hälsningar,

Henrik”

Något som inte framgår i mejlet var en för mig viktigt sak som Henrik sa i telefon, något som var väldigt avgörande för min tro på hans kompetens och vilja att använda sina privilegier på rätt sätt – att motverka utnyttjande av dem. Henrik sa att även om det är tråkig återkoppling, så är det sådan information som är viktigt att den kommer fram och han inser att de flesta tyvärr inte hör av sig av olika anledningar, att det finns ett mörkertal av kränkande beteenden.

Mer än ett dygn efter mitt samtal med chef Henrik ringde handläggare *acker mig för att själv be om ursäkt. En ursäkt som givetvis var ett måste för hen, sett från arbetsgivarens bestämmelser och etik. Men ursäkten var långrandig, uppdiktad och innehöll dessutom lögner – lögner hen givetvis inte förstod skulle bli avslöjade då hen inte visste vad jag fått veta från hens chef. I ursäkten snärjde hen för övrigt in sig i de mest osannolika historier och ursäkter som inte på något sätt ändrar på det faktum att hen är helt fel person på fel plats. Hens förklaring om att dagen var stressig och hen hade ångest sedan händelsen, men inte kunnat nå mig på grund av sekretess och inte heller kunnat nå chefen för att reda ut detta, besvarade jag med att konstatera att det låter ytterst märkligt i mina öron då jag utan problem fick kontakt med samma chef inom loppet av ett par timmar från händelsen, samt befann mig i samma lokal som hen själv i säkert en timme efter händelsen utan att hen gjorde minsta ansats till att komma och be mig om ursäkt.

Jag avslutade mitt samtal med handläggaren med att tala om att jag uppskattar att hen ringer och ber om ursäkt, men att jag däremot inte accepterar ursäkten då den så uppenbart är byggda på lögner och uppdiktad historia. Jag förklarade också att jag anser hen vara helt fel person på fel plats om stress får hen att agera som hen gjorde.

Mitt tips till *acker är att nästa gång något sådant här sker – för jag är tyvärr övertygad om att det kommer ske sett till hens persontyp – så gör det bra mycket mindre skada om hen bara lyfter luren, ber om ursäkt, lyssnar på repliken och svarar med ett ”Jag förstår, jag var helt fel ute i mitt beteende, återigen, jag ber verkligen om ursäkt och förstår att det är helt oförlåtligt det jag gjort”, och avsluta sedan samtalet.

Mycket saker i vårt samhälle är känsligt. Hur vi, beroende på vår aktuella position i samhället – vilken varierar beroende på plats, scenario, övriga personer etc. – agerar mot andra kan få ödesdigra konsekvenser. Vi bör alltid ha detta med oss oavsett var i världen eller livet vi befinner oss.

Var inte en *acker. Var en Henrik.

Kiqi Dumbuya Minteh
Kiqi Dumbuya Minteh

Debatt: Förstår ni inte att plåsterfrågan är en del i ett mycket större problem

20150814_143327
Foto: Afropé

Jag blir mörkrädd av att se ignoransen hos många svenskar i detta land. Att det ska vara så svårt att fatta vad vithetsnorm handlar om. Att ni inte ser problematiken i att fortsätta stampa i dessa förlegade fotspår och inte hänga med i världens globalisering. Det är på riktigt ganska tragiskt. Sorgligt.

Plåsterfrågan är en del i något så otroligt mycket större än plåster. Det handlar om att låta alla tillhöra normen, inte bara de som bär hudtoner inom ett visst spektra.

Det handlar om att tillåta våra barn att växa upp med dockor, filmhjältar, TV-familjer, hår- och hudvårdsprodukter, läroböcker i skolan, hudfärgade strumpbyxor under balettdräkten, nude-färgat smink eller mode… och plåster… som inkluderar dem och talar om för dem att de också är norm. Att de är precis lika viktiga och inte behöver känna sig uteslutna på något sätt i samhället.

Det handlar om att inte fortsätta underhålla den vithetsnorm som idag finns och som också skapar ett väldigt komplext vithetsförakt. Det stannar liksom inte vid något, som det för en del kan tyckas så oskyldigt som plåster.

Det är en falsk norm med tillhörande problem som hudblekningsprodukter, hår-relaxers och kroppskorrigeringar som förstör hud, hår och kropp på det mest grymma sätt, som människor från alla möjliga hörn i världen tar till. Allt för att efterlikna den vitnormativa klungan som under så lång tid har hållit övriga under förtryck.

Fortsätter vi hålla fast vid detta så är vi en del i detta postkoloniala förtryck. Vi är en del i skapandet av alla de icke-vita barn som ständigt frågar/säger ”varför finns det inte..”, ”jag vill också… för det är finare (barns sätt att svara på norm)”, ”åh titta en som jag på TV (av förvåning då det nästan aldrig är så)”.

Och till er som sitter och poängterar att det finns viktigare och allvarligare saker som händer i världen vill jag säga;

Ja, ni har helt rätt, det gör det. Vilken klarsynthet!! Men… Det ena utesluter liksom inte det andra. Det blir absolut inte mindre viktigt med allt det som är större problem än inkluderingsfrågan gällande plåster. Vi kan fortsätta prata om dessa större problem med. Vi kommer inte sluta prata om dessa större problem. Jag lovar.

Det är också så att ingen tvingas till att delta i en debatt. Dyker det upp en debatt en själv finner oviktig så brukar det brukliga vara att ignorera den och move along.. det funkar fint här med.

Ni kan därför sluta upp med att förminska saker genom att göra det till icke-debatt bara för att det inte rör er personligen eller för att det inte upplevs som ett problem för er. Låt de som berörs föra debatten. Ingen kräver att de plåster som redan finns ska försvinna, så ni som tycker dessa plåster var kanon kommer inte att sakna något. Ni berörs alltså inte.

Jag måste säga att det är en förbannad tur att Apoteket själva har mer klarsynta och insiktsfulla människor anställda hos sig än många av er som sitter här och slänger ur er kränkthet över att andra vill inkluderas på samma villkor som ni alltid fått.

Som avslut vill jag tillägna artikelns sista bokstäverna till detta med toalettpapper i olika ”hudton” som plötsligt börjat florera. Att en (troligen) vit kränkt person känt för att göra sig rolig på andras bekostnad, och i ett rus av noll insikt om vad plåsterdebatten berör beslutat sig för att skapa ett meme med toapapper av olika ”hudfärg”, känns egentligen ganska irrelevant…

Men eftersom flera på allvar verkar tro att toalettpappersfärgen är ett problem, och att vi som berörs lagt någon vikt eller poäng där, så vill jag be er att fundera på när ni senast hörde om hudfärgat toalettpapper eller klädde er i det. Den som möjligtvis känner sig kränkt eller exkluderad av toalettpappersfärgen för att den kanske vill smälta in i toapappret är väl avföringen(skiten)… som förvisso skulle kunna jämföras med åsikterna hos en del av er som debatterar detta ämne i diverse kommentarsfält i sociala medier.

Varför kränks ni av att folk anser sig ha rätt att vara en del av normen?

Foto: Afropé
Foto: Afropé

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Parfymen för ”svarta” luktade skit

Jag kunde inte riktigt fatta vad som just hade hänt. Jag kan ha varit 16. Eller 17. Kanske till och med 18. Jag står utanför de stora glasfönstren som utgör det palats till butikskedja som finns inne i Nordstan. Det är lite som i en film där jag har blivit pausad men allt och alla omkring mig fortfarande lever. Vad skulle jag svara på det? Jag har ju bara frågat expediten om hon kan hjälpa mig leta efter någon god parfym men hennes svar får mig att svälja luften istället för att andas in den.

– Jamen absolut! Följ med mig här så ska du få lukta på en parfym som svarta brukar gilla, säger hon.

Väldoftande
Väldoftande

Jag följer lydigt med. Hinner snabbt tänka att det var lite modigt och coolt av henne att säga så. Skönt med någon som vågar vara så ärlig.
Hon drar fram en flaska och jag luktar. Men vad är det för fel på mig? Jag är ju mörkhyad och jag gillar inte parfymen ett dugg. Nej jag vill nog hellre lukta som de vita trots allt. Så jag avböjer med något snällt om att jag inte vill ha just den lukten men kanske en lite diskretare doft. Det blir ingen parfym den här gången. Varken en för svarta eller en för vita.

Över tio år senare blir jag tvungen att ringa samma butikskedja då jag inom en kort period vid flera tillfällen blivit så uppenbart förföljd av anställda och vakter att en blind person hade sett det. Hon som svarar tycker att det är fruktansvärt. Jag passar på att nämna vad som hände på parfymavdelningen för alla de där herrans åren sedan. Det tycker hon inte alls är fruktansvärt.

– Till hennes försvar så är det faktiskt så att ni mörka kvinnor är så färgstarka så att ni kan bära upp vissa dofter bättre än andra, säger hon.

Färgstarka? Hur menar hon då? Att attityd och utstrålning sitter i pigmenten? Att personlighet är det som avgör vilken doft som passar någon? Att ALLA svarta är färgstarka? Och i så fall, säger hon till vita som går in i butiken och letar efter en parfym att de ska följa med henne bort till hyllan med de gråtrista, dova och färglösa dofterna? För om svarta är så anmärkningsvärt färgstarka så antar jag att hon menar att vitas personlighet brister i vissa avseenden. Men jag har mina tvivel. Jag tror nämligen inte att hon säger så till vita.

Foto: Privat
Foto: Privat

Jag har inte kunnat använda parfym någonsin igen efter den här händelsen utan att tänka på om den verkligen passar på mig som är så mörk. Jag mår lika skit idag som den där parfymen luktade för tio år sedan. Och det här var inte bara en enstaka händelse. Hon hade inte kunnat säga så om det inte fanns något som låg och stank i botten av samhället. En stank som inte ens en hel parfymavdelning kunde dölja. Stanken av det evinnerliga ihopbuntandet av oss som inte är vita. Vi som är likadana, känner samma saker, gillar samma mat, är lika kriminella och passar i samma parfym. Den stanken har jag fått leva med hela mitt liv. Att mina handlingar inte kommer att begränsas till att representera mig. Att andra invandrares handlingar inte kommer att begränsas till att representera dem. Att vi alla tydligen ska ha samma stinkande parfym på oss.
Orkar knappt vistas bland folk längre. Orkar inte värja mig mer mot vita som skriker självmordsbombare efter mig på gatan. Vita som heilar mot mig. Vita som följer efter mig i butiker för att kolla att jag inte tar något. Vita som hotar mig på vagnen. Vita som rekommenderar parfymer för svarta. Jag orkar inte mer. Det stinker.

Som plåster på såren insisterade kvinnan i telefonen på att få skicka ett presentkort. 300 svenska riksdaler fick jag för sveda och värk. Kanske räcker det till en parfym?

Parfymerna på bilderna har inget med artikeln att göra.

Carolin Gadallah
Journaliststuderande

Ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem

Den 8 maj 2015 kunde man läsa i Afropé att det ivorianska hälsodepartementet meddelar att man nu förbjuder hudblekningsprodukter innehållande det bland annat cancerogena hudblekningsämnet hydrokinon. Anledningen till förbudet är de stora fysiska och psykiska hälsoproblemen som användningen av de förbjudna hudblekningskrämerna resulterat i.

Reklam för hudblekning - Bild: Adam Jones/commonslicens
Reklam för hudblekning – Bild: Adam Jones/commonslicens

Kartläggningen som det ivorianska hälsodepartementet har gjort och som har lett till förbudet av produkter innehållande hydrokinon är inte unik. I flera afrikanska och asiatiska länder pågår det idag massiva informationskampanjer där man berättar om konsekvenserna med att bleka sin hy. Att tala om att bleka sin hy är inte längre lika tabubelagt, och forskningen som tidigare enbart fokuserade på de fysiska konsekvenserna behandlar numera även de sociologiska och psykologiska aspekterna med hudblekning. Men i Sverige och i övriga Europa är det knäpptyst trots att läkemedelsverket förbjöd försäljning av produkterna redan 2001, och trots att flera svenska hudläkare varnat för att användningen av de förbjudna produkterna har ökat. De flesta tycks dessutom inte känna till vad hudblekning är för något, mer än att hydrokinon används som framkallningskemikalie vid svartvit fotografering. Gunnar Guzikowski, kemist på läkemedelsverket sa i en intervju i Svenska Dagbladet, den 28 augusti 2004 att ”Hydrokinon är så farligt att det är totalförbjudet”. Även miljöförvaltningen inledde flera inspektioner och tillsynsrapporter. I en tillsynsrapport från 2003 skriver miljöförvaltningen i Stockholm att det finns stora kundkretsar som efterfrågar hudblekningskrämer och att en omfattande informationskampanj med riskerna därmed måste göras i samarbete med konsumentrådgivare på stadsdelsförvaltningar, barnavårdscentraler och vårdcentraler.

Hudskador av blekningsmedel på huden
Hudskador av blekningsmedel på huden

2008 gjorde jag ett reportage för Sveriges television där jag med dold kamera besökte ett tiotal ”afrobutiker” i Göteborg, Malmö och Stockholm, och där jag i de flesta butikerna kunde köpa hudblekningskrämer innehållande hydrokinon. Även då sa miljöförvaltningen att problemet med hudblekningskrämer i Sverige kvarstår och att man lovar en omfattande informationskampanj.

Den 18 februari 2015 gjorde P3 Nyheter stickprovskontroller i 14 butiker över hela landet där de kunde köpa produkter innehållande hydrokinon i tre av butikerna. Även nu säger Miljöförvaltningen och Läkemedelsverket att det behövs en omfattande kampanj för att stoppa användningen och försäljningen av hudblekningskrämer. Men var tog den omfattande informationskampanjen vägen, den som Miljöinspektionen lovat i över tio års tid?

2008, då jag gjorde reportaget för SVT, så talade jag med en hudläkare som forskat i riskerna med hudblekning, jag frågade honom varför det inte forskades mer i ämnet. Han svarade då krasst att ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem.

 

Teysir Subhi
Teysir Subhi