Etikettarkiv: Zola

Den bristande mångfalden inom modeindustrin och reklambranschen

”Varför ser alla fyra männen i Dressmans reklam exakt likadana ut?” När Collins ställde frågan till sin lärare så tystnade han… Läs Collins upplevelser av reklamutbudet.

Under två år har jag studerat sportmarknadsföring och äntligen är jag klar med det. Under mina två år gick vi igenom många saker, vi tittade på varumärken och reklambranschen mycket.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

En dag satt jag på en föreläsning och vi studerade reklam. Tanken slog mig så hårt att jag fick ont i magen. I princip all reklam vi såg dominerades av vita människor, framförallt den reklamen som utspelade sig i Europa. Dock all sportreklam där det fanns inslag av svarta människor var oftast reklam från Nike, Adidas, Reebook och de stora sportvarumärkena med de största atleterna i USA som är svarta. Annars, all annan reklam med ICA och så vidare dominerades av vita.

Jag räckte upp handen och frågade:

-Varför ser alla fyra männen i Dressmans reklam exakt likadana ut?

Han blev tyst. Sedan:

-Det var en bra fråga Collins, det är en väldigt bra fråga.
Han svarade sedan: ”jag har inget bra svar till dig.”

Sedan var det ju någon kille i klassen som ville vara lite duktig som sa:

-De kanske bara riktar sig till en viss målgrupp?

Jag svarade snabbt:

-Anser du att det är normalt år 2015, att alla männen i Dressmans reklam är vita? Med tanke på att vi bor i Sverige och männen kanske är strax tio år yngre än min pappa och några svarta människor har bott här i generationer så är det fullständigt oacceptabelt att alla ser likadana ut och jag anser bara att det är lite befängt av en skandinavisk klädkedja som Dressman att bara ha vita män.

Lektionen fortsatte sedan som vanligt och under rasten kom en klasskamrat fram till mig och sa:
-Fan Collins, jag har aldrig tänkt på det, men borde tänka på de oftare. Alla människor i min klass var etniska svenskar förutom jag och en annan kille som kom från Kroatien, men han var ju europé så han blir ju normen i detta fallet.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Ofta blev det små diskussioner där jag lyfte dessa aspekter, jag har tyvärr fått den här otacksamma rollen i detta fallet, i olika sammanhang att vara vitnormkritisk. Idag ser jag sporadiskt svarta manliga modeller lite här och där, vilket är bra, samt visar på framsteg. Dock så har vi en jävla lång bit kvar för att nästa generation barn med rötter ifrån den afrikanska diasporan inte skall behöva ställa samma frågor i klassrummet i framtiden.

Därför blir jag extremt glad när jag ser olika nya Instagramkonton och modebilagor där vi svarta människor får vara i majoritet då vi sällan får synas i Dressmans reklam i större utsträckning. Det har blivit bättre nu i Dressmans reklam men det behövs mer hos de stora varumärkena och i ICA-reklamen. Men tack vare detta finns Black Vogue och Krull Magazine. Det finns även konton på Instagram som Afroscandinavian för att lyfta människor ifrån den afrikanska diasporan inom skönhet och Black men with beards för att nämna några. Jag tror att tack vare dessa initiativ så har vi fått en skjuts fram men vi är långt ifrån där vi borde vara.

Mbote na bino

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Diskriminering på arbetsplatsen

Jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter kring diskriminering som svart man på arbetsmarknaden när man väl är inne i den.

Bilden är en illustration och personen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay
Bilden är en illustration och personen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay

– Ursäkta är det här ditt kontor? (Lund 2015)

Det var en äldre kvinna av asiatiskt ursprung som jag har sett vid flertalet tillfällen på just mitt kontorskomplex. Hon frågade mig om det var mitt kontor. För att komma in på alla olika komplex måste man ha magnetbricka, plus en kod. Om man glömmer den måste man bli insläppt av en receptionist. Därför kände jag sådant obehag och tyckte det var fruktansvärt obefogat. Samt att jag kände att hon frågade på grund av ren misstänksamhet.

– Ursäkta vilken del av Ideon Agora tillhör du? Vi har nämligen haft inbrott i ett utav våra kontor. Så jag vill bara se ifall du är behörig att vara här. De är många som inte borde vara här som är här. (Lund 2015)

Denna killen pratade till mig på engelska när han sa allt det här så redan där förminskade han mig fullständigt. Dessutom när jag kollade upp vem denna kille var, så visade det sig att han var från ett land i forna Jugoslavien. Jag tog det som att han uppfattade sig själv som mer ”svensk” än mig.

– Mannen varför kör du inte skjorta och sådant längre? (Lund 2015)

Detta sa en kille med icke-svensk bakgrund som också hade kontor på Ideon Agora fast för ett annat företag. Han berömde mig väldigt mycket för att jag alltid var välklädd med skjorta till exempel. Han menade på att han tyckte jag valt att sänka nivån med en mer avslappnad klädsel. Sen menade han på att man som ung rasifierad person i en sådan miljö inte kommer tas på allvar med lättsammare klädsel som en fin T-shirt.

– Du vet Collins, kollegor som är äldre brukar ibland peka på de utländska utbytesstudenterna eller akademikerna och säga titta där är de. (Lund 2015)

Detta berättade min handledare för mig, han pratade om identitet och arbetsmarknadens sätt att behandla människor annorlunda beroende på ursprung . Sedan berättade han om olika kulturer och sätt att prata om andra människor och i synnerhet hur äldre vita svenska välutbildade män många gånger pratade på ett förminskande sätt om akademiskt lagda människor i Sverige som rasifieras. De hade framförallt denna typen av förhållningssätt i Lund. För mig blev det samtidigt konstigt och svårt att förstå varför det var så i en stad som Lund. Sveriges mest ”välutbildade stad”.

Jag har sedan tjugoårsåldern varit på arbetsplatser som har varit dominerade av vita svenskar. Både män och kvinnor och jag har oftast varit den enda svarta personen. Det har varit otroligt mycket blickar, blickar av nyfikenhet och blickar av avsky.

Ung kille från DHL med rötter ifrån Kosovo:

– Hej! Jag måste få säga en sak till dig.

Jag:

– Absolut varsågod.

Killen från DHL:

– Jag är så otroligt glad att se dig jobba här. Jag ser bara etniska svenskar här, mycket män och kvinnor. Inte många invandrare och absolut inte många svarta killar. När jag ser dig blir jag mycket glad för du visar mig att ingenting är omöjligt. Någon gång skulle jag också vilja jobba här. (Ideon Agora, Augusti, Lund 2015)

När han sa de här orden visste jag inte om jag skulle skratta och bli glad eller börja gråta. Alla hans ord upplevde jag som trovärdiga, då han levererar post till de flesta olika arbetsplatserna i Skåneregionen. De orden han sa ekar fortfarande, än idag, ett år senare i mitt huvud. Samtidigt tyckte jag inte att det är konstigt att jag var där. Då jag har gått på dagis där, förskolan, grundskolan, gymnasiet och utbildat mig efter gymnasiet.

Bilden är en illustration och personen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay
Bilden är en illustration och personen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay

Jag har förstått många gånger att jag ses som ett hot. Med ren göteborgska med lite skånsk brytning idag. Gedigen utbildning och att vara i miljöer som normen inte säger att jag skall vara i är tufft att hantera. Speciellt när man pratar om det med sina chefer som nio av tio gånger är vita svenskar och sju av tio gånger är män. För min del, den senaste perioden, handledare som aldrig har varit tvungna att komma i kontakt med denna typ av fenomen.

Jag har en incident som än idag slår mig rätt så ofta i tanken.

Under 2015, mellan januari och februari månad hade jag praktik på svenska handbollsförbundet genom skolan. Tanken med praktiken var att göra en marknadsundersökning av svensk handboll på sociala medier. Svenska handbollsförbundet hade då sitt kontor vid Idrottens hus på Östermalm tillsammans med många andra förbund. En dag sitter jag på mitt kontor vid mitt eget skrivbord och det kommer in en städare. Städaren har en annan härkomst, möjligen från Mellanöstern. När han går in och skall tömma min papperskorg så blir han extremt chockad och kan liksom inte slita blicken från mig. Han såg så extremt chockad ut av att se mig där. Jag såg honom några gånger till. Vi sa bara hej till varandra, vi pratade aldrig med varandra.

Jag tycker ibland att det är extremt tufft att vara ensam och se annorlunda ut än normen. För jag upplevs hela tiden som främmande. Jag får ofta frågan hur jag har hamnat inom vissa områden, hur jag fått vissa positioner och hur folk reagerar på att jag är där. Ibland orkar jag inte snacka om det. Jag har förstått idag att jag är ansvarig för att förändra normen och att alltid gå till botten med diskriminering av oss svarta män och kvinnor på arbetsmarknaden. Jag tror att vi kommer att komma dit om kanske 15 år och då är jag extremt optimistisk. Jag vill gärna ha fel i det.

Jag har många gånger blivit behandlad bra men många gånger har jag blivit behandlad som skit och sedd som hela tiden annorlunda och främmande. Om och när jag väl får barn, önskar jag att de inte skall bli behandlade annorlunda eller ses som främlingar på arbetsmarknaden när de väl är inne och jag önskar och hoppas att svarta människor i Sverige finns som styrelsemedlemmar på Ericsson och VD:ar på andra stora svenska bolag.

Mbote na bino

Vila i Frid Muhammed Ali

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

 

Har det blivit viktigare för en svart man att gifta sig med en svart kvinna

Har det blivit viktigare än någonsin för en svart man att gifta sig med en svart kvinna idag i Sverige?

– Varför har du inte en svart flickvän?
– Är dina föräldrar okej med att du kan gifta dig med en vit svensk kvinna?
– Du gillar inte svarta kvinnor, har bara sett att du dejtat vita svenska tjejer.
– Är det okej i hennes svenska familj att ni är tillsammans?
– Du är brinner mycket för samhällsfrågor och rättvisefrågor för svarta människor, hur kommer det se ut ifall du är med en svensk tjej?
– Du är som en ”svenne” ibland.
– Varför vill du att våran generation skall dö?

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

”Collins! Hade du varit muslim hade jag haft jättesvårt för dig.” (2013 i Lund, ex flickväns Mamma). Jag vill poängtera att mitt ex var en helt fantastik tjej på alla sett och av en del skäl var vi ej mogna att fortsätta vårt förhållande.

Många frågor för en person som mig att svara på eller förhålla mig till. Mer än någonsin idag känns det som att svarta människor i Sverige vill vara eniga i mycket.

Jag har alltid blivit fostrad i att ”du får gifta dig och älska vem du vill MEN vårt önskemål är att du gifter dig med en svart kvinna från Angola eller Demokratiska Republiken Kongo”. Mina föräldrar har förklarat mycket utifrån den sociala och kulturella kontexten i våra hemländer. Det är också av någon anledning viktigt att just hålla sig till det landet man kommer ifrån och det handlar ofta om att kulturerna i de olika länderna i Afrika skiljer oss svarta åt.

De frågor och påståenden som jag inleder denna texten med har jag fått av svarta tjejer ifrån den afrikanska diasporan framförallt. Även tjejer ifrån andra minoritetsgrupper från framförallt Mellanöstern.

Jag upplever utifrån mina personliga erfarenheter när det kommer till manligheten hos en svart man och dejting att det är väldigt känsligt oavsett vilket val man än gör kring vem man dejtar, framförallt om jag väljer att dejta en vit svensk tjej och inte dejtar en svart tjej. Skulle jag välja en vit svensk ”före” en svart tjej kommer kommentarer oftast att jag inte skulle uppskatta en svart kvinnas ”skönhet”. Väljer jag en svart kvinna så skulle jag få höra kommentarer om att jag skapar separatism och inte följer mitt hjärta för att jag skulle då på något sätt vilja upprätthålla ”vi” och ”dom”. Givetvis är det sociala konstruktioner som kan skapa svårigheter. Till exempel i ett förhållande med en vit, svensk kvinna och alla kulturkrockar som kan komma att tillkomma. Med en svart kvinna blir kraven att upprätthålla så många sociala och kulturella företeelser som möjligt viktigt för att behålla familjens kulturella arv vidare och alla krav som ställs.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Däremot har jag ofta hört föräldrar från olika länder i Afrika alltid sagt till sina barn att gifta sig inom kulturen. Det vill säga med en respektive från samma land. Många svarta människor upplever mixade relationer som ett problem av olika skäl. De förklarar att de är rädda att kulturen skall försvinna, samtidigt som vi den 2:a generationen ser det som att vi kan lära ut en annan kultur eller blanda olika kulturer med tanke på den intersektionalitet som råder i samhället idag. Samtidigt råder en högerextremism i dagens samhälle vilket gör att många människor har en misstänksamhet gentemot andra kulturer och den sociala acceptansen.

När jag var runt 20 år träffade jag en tjej som var från Sverige och Frankrike. Jag blev intresserad som fan. Vi började prata. Sen en dag frågade jag henne om det var socialt accepterat i hennes familj att hon var tillsammans med en svart kille. Hon erkände och sa att hennes pappa inte hade blivit så glad. Efter att jag fick höra det har jag sedan den dagen alltid frågat varje vit kvinna jag dejtat eller blivit intresserad av att träffa om det är socialt accepterat. En del tjejer har blivit förbluffade över frågan eftersom det har varit en självklarhet för dem att de dejtar vem de vill utan att oroa sig över att inte bli socialt accepterade.

Jag har träffat och dejtat svarta kvinnor och mixade tjejer också. Med det sagt så är det i slutändan så att kärleken har ingen härkomst och man kan inte ”hjälpa” vem man blir kär i.
Mitt svar till alla som ifrågasätter mig är att jag är öppen för att gifta mig med vem som helst ifall jag blir kär oavsett etnisk härkomst.

En bok jag rekommenderar i detta ämne är
Svart hud vita masker av Frantz Fanon.

 

Mbote na bino

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Sexualiseringen och objektifieringen av svarta män

”- Collins! Normen säger att jag som svensk ung kvinna skall skaffa mig en akademisk utbildning och gifta mig med en vit svensk välutbildad man med mycket pengar”. Så sa en vit svensk tjej jag dejtade en gång. Hon fyllde på en annan gång och sa att, ”- Fan jag tror att vid äldre ålder åker jag till Västafrika, Gambia, för att få sex. Jag tror aldrig att jag kommer bli lycklig med en vit akademiskt lagd man.” (År 2014 i Lund)

Svarta män - Foto: Afropé | Kiqi D Minteh
Svarta män – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

År 2013 flyttade jag till Lund. Där var jag tillsammans med en tjej och i början var det inte många som visste om det. Vi valde att hålla tyst om det på grund av sportsliga skäl. Jag var ungdomstränare och hon spelade för senior laget på damsidan. Vi höll det hemligt för att undvika frågor och spekulationer om vem jag var och hur jag hade fått uppdraget. När det senare blev officiellt utåt blev människor runt i föreningen rätt så nyfikna. Hon fick en gång frågan av sin lagkamrat rakt upp och ner, ”-Har din kille stor kuk?”. Hennes lagkamrat fick aldrig något svar. (År 2013 i Lund)

”- Vita män vet inte vad de skall göra i sänghalmen”. (Vit äldre kvinna i Malmö)

När jag som svart kille hör sådant här blir jag väldigt skrämd. När jag var yngre förstod jag mig inte på sexualiseringen och objektifieringen av oss svarta pojkar och män. Saker som jag fick veta och höra, när jag gick i skolan, var att man som svart man skulle vara väldigt välutrustad. När jag var yngre brukade mina klasskamrater försöka titta in i omklädningsrummet för att se om jag hade stor snopp, när jag spelade handboll samma sak.

Detta skapade förväntningar hos en själv. På det hade vi också hiphop och rnb-kulturens utveckling, på gott och ont. Att jag reproducerar denna bild av oss svarta män ibland och utnyttjar det skall inte stickas under stol med. På det sätt jag har gjort det har varit att ibland om jag får frågan i vissa sammanhang så vill jag försvara att svarta män är mer välutrustade än vita män, istället för att faktiskt mena på att det är väldigt individuellt.

Tupac Shakur - Foto: Boo Rader
Tupac Shakur – Foto: Boo Rader

Alltså tidigt i ålder blev jag indoktrinerad av klasskamrater, lagkamrater och samhälle att min manlighet satt i att jag skulle ha en stor snopp och mitt sätt att som svart kille/man attrahera kvinnor, speciellt vita svenska tjejer/kvinnor som inte ”vill” eller inte attraheras av vita män. Återigen hamnade jag i en position där jag reproducerade detta genom att försöka bevisa att jag kunde ragga på svenska tjejer bäst.

Jag tror att ett stort problem till att sexualiseringen och objektifieringen av svarta män är på denna nivå handlar om att skönhetsideal har förändrats, givetvis på gott och ont.

Vi svarta män har en speciell särställning när det kommer till skönhet. Det har väldigt mycket att göra med musik, film och sportindustrin där det finns många framgångsrika män. Tupac Shakur, som är avliden idag, kommer för alltid förbli en sexsymbol med sitt androgyna utseende. Idris Elba med rötter ifrån Sierra Leone och Ghana beskrivs ofta som drömmen av en afrikansk man med tydliga drag.

Idris Elba - Foto: Athena LeTrelle
Idris Elba – Foto: Athena LeTrelle

Det sägs idag att många människor har olika preferenser. Jag har till exempel pratat med en del vita svenska kvinnor som jag vet föredrar att dejta svarta män. Oftast vill jag veta ifall det handlar om den sexuella bilden, tydligen är det inte det. Det säger de, men påvisar att preferenser till skönhet är vad den är. En annan gång fick jag höra att, ”- som svensk kvinna med större längd, större bak och större byst blir jag mer uppskattad och uppvaktad av svarta män än vita svenska män på grund av att jag inte uppfyller egentligen det västerländska skönhetsidealet en kvinna skall ha eller vara.” (År 2016 i Stockholm)

På detta vis vet jag inte om de här kvinnorna reproducerar sexualisering och objektifiering i så stor utsträckning, eller om det inte också handlar om vilka sociala konstruktioner som varit negativa, fast vi svarta män också har efterlevt, utvecklat och använt det till vår fördel inom dessa sociala konstruktioner, av många anledningar.

Jag låter det vara osagt och lämnar till er som läsare att fundera på det.

Mbote na bino

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Mitt Afrika, ditt Afrika, vårt Afrika

Detta vill jag rikta till alla barnen som har sina rötter på kontinenten.
Kontinenten Afrika har många epiteter.
Mama Africa.
Den naturrika kontinenten.

Naturbild, Angola Foto: Pixabay
Naturbild, Angola Foto: Pixabay

När jag var liten kunde jag se och känna avsaknaden av Afrika många gånger och hemländerna Angola och Demokratiska republiken Kongo hos mina föräldrar. När jag var liten fick jag lära mig tidigt att vara stolt över vart jag kom ifrån, jag lärde mig i tidig ålder portugisiska som man pratade i Angola. Sedan lärde jag mig franska och lingala och portugisiskan försvann.

Jag lärde mig tidigt att lyssna på populärmusik från mina hemländer och även religiös musik. Det som för många kallas gospel, fast från mitt hemland. Artisterna var och är fortfarande Koffi Olomide, Fally Ipupa, Werrason, Papa Wemba, Frere Patrice, Charles Mombaya, L´or Mbongo och Makoma. Jag lärde mig att äta loso, pondu na makayabo, loso madesu na soso, kwanga och mikate.

Patrice Lumumba Bild: Collection IISG
Patrice Lumumba Bild: Collection IISG

Jag lärde mig att om jag ser en person från Elfenbenskusten, Gabon, Sydafrika och Eritrea så var vi fortfarande samma. Detta på grund av att förr i tiden fanns inte alla dessa länder i sin stöpta form. Jag lärde mig om politik i Afrika, jag lärde mig namn på Patrice Lumumba, Eduardo dos Santos, Mobutu Sesi Seko.

Jag lärde mig namn på idrottare LuaLua, Réne Makondele, George Weah, Samuel Eto’o. Nu i vuxen ålder är jag stoltare än någonsin för mitt ursprung, mitt land och min kontinent. Mina språk, min mat. Jag hoppas att min stolthet genomsyrar alla ni unga människor med rötterna från kontinenten.

Var stolt!

Mbote na bino

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

 

Papa Wemba är död – en av Afrikas största artister, en kongolesisk superstjärna

Papa Wemba, eller Jules Shungu Wembadio Pene Kikumba som han egentligen heter, avled under sin konsert efter att ha kollapsat på scen. Papa Wemba blev 66 år gammal.

Papa Wemba - Foto: Dicap Ipups, commonslicens
Papa Wemba – Foto: Dicap Ipups, commonslicens

Papa Wemba klassas som en utav den afrikanska kontinentens största artister någonsin, men definitivt Demokratiska republiken Kongos största artist, tillsammans med Pepe Kale, Madilu och Koffi Olomide.

Som den angolan/kongoles jag är skrivs allt med stor sorg. Jag har vuxit upp med kongolesisk rumba eller soukous som det också kallas.

För er som inte hört mycket av Papa Wembas musik rekommenderar jag här några låtar; Yolele, Wake Up, Ye te oh, Mi Amor, Pouquoi tu n´es pas la, O Koningana.

”Yolele”

Vila i frid Papa Wemba.

 

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Vi behöver bredda våra idrottsintressen och vara normkritiska

– Varför spelar du handboll och inte fotboll?

– Varför spelar du handboll och inte basket?

– Varför finns det inga bra svarta handbollsspelare?

– Finns handboll i Afrika?

Jackson Richardson - Foto: Armin Kübelbeck, commonslicens
Jackson Richardson – Foto: Armin Kübelbeck, commonslicens

Många av de här frågorna fick jag som ung tonåring. Det störde mig som bara den, samtidigt som det gav mig en konstig självkänsla. Som ung handbollsspelande kille med rötter från den afrikanska diasporan hade jag stenkoll på de flesta professionella handbollsspelarna med rötter från den afrikanska diasporan. Jackson Richardsson (spelade för Frankrike, rötter från ön Réunion) var en av de bästa handbollsspelarna i världen på den tiden.

I Sverige fanns en av Elitseriens bästa handbollsspelare genom tiderna, Louis Mommi Flemister. Han representerade Lugi HF och nådde stora framgångar i föreningen. Han blev även utlandsproffs och representerade svenska handbollslandslaget.

Givetvis förstod jag redan då att det var ovanligt med svarta människor i idrotter utanför fotboll och framförallt basket hemma i Sverige.

Jag förstår att associationsvärdet för barn inom den afrikanska diasporan – att se andra människor syssla med en specifik idrott – kommer skapa ett intresse. Men jag vet också att många väljer tryggheten, genom att skicka barnen till idrotter som en som föräldrar själva direkt kan associera till.

Jamina Roberts - Bild: Skärmavbild, SVTplay
Jamina Roberts – Bild: Skärmavbild, SVTplay

I damlandslaget i handboll finns två spelare från den afrikanska diasporan som många gånger är handbollssportens ansikte utåt. Jamina Roberts (med rötterna i Aruba) och Edijana Dafe (med rötterna i Nigeria).

Jamina Roberts tog sig till damlandslaget vid rätt så tidig ålder och tillhörde Sveriges mest framgångsrika klubblag på damsidan, IK Sävehof med flera SM-guld, innan hon numera sedan 2 år tillbaka är proffs i Danmark. Jamina har använts flitigt i TV-reportage för sin handbollsresa, sin annorlunda speltid och explosivitet i allt som görs av henne på handbollsplanen. Hon var en av dem spelarna som prydde handbollslandslagens spelarbuss under flera års tid.

Edijana Dafe - Bild: Skärmavbild, Aftonbladet TV
Edijana Dafe – Bild: Skärmavbild, Aftonbladet TV

Edijana Dafe är idag också hon proffs i Danmark (mammaledig just nu). Edijana har också SM-guld med IK Sävehof. Även hon har porträtterats flitigt i sportmedier och tidningar sedan hon kom in till damlandslaget i handboll. Svensk handboll är väldigt stolta att ha dessa tjejer i damlandslaget och många unga tjejer har framförallt dessa två tjejer som förebilder och unga tjejer oavsett ursprung pratar i positiva ordalag om Jamina Roberts och Edijana Dafe.

Givetvis finns det en kritik som olika idrottsförbund måste ta till sig för att de är sämre på att skapa ett intresse hos människor som inte direkt har en koppling. Vi människor från den afrikanska diasporan måste samtidigt genuint våga testa något nytt för att sprida vår kunskap och framförallt kritisera vad som är normen genom att vara där vi ”inte bör vara för att normen i Sverige säger det”.

Frankrike - Island, 2010. Om Frankrike kan få fram representation så kan Sverige - Foto: Steindy, commonslicens
Frankrike – Island, 2010. Om Frankrike kan få fram representation så kan Sverige – Foto: Steindy, commonslicens

Jag tror på att det kommer stärka oss med rötter från den afrikanska diasporan i Sverige på sikt. Med det vill jag tacka min pappa som hjälpte mig göra valet att testa handboll och min förening IK Sävehof som skapade ett så starkt intresse och höll mig kvar i handbollen som spelare till tjugo års ålder. I handbollen har jag idag flera ledande positioner som tränare, instruktör och kommittéledamot i det högst bestämmande organet i handbolls-Sverige.

Mbote na bino – Hälsningar till er ( Lingala)

Rättelse: Vi uppgav tidigare att Jamina har rötter i Trinidad & Tobago, vilket inte stämmer.
Rätt plats ska vara Aruba. Afropé beklagar den
felaktiga informationen.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola